Dagboksblad 31 december 2008

Årets sista dag, varför skulle den börja annorlunda än de andra detta jullov. Sålunda morgonfika, frukost och så hundpromenad. Sedan började somliga av oss städa inför kvällens nyårsfirande och besök. Bortemot två kom den första delen av den gästande familjen. Vi satte oss då och bläddrade igenom mina 20 kokböcker med italiensk mat. Vi hade nämligen bestämt oss för att nyårssupén skulle gå i det italienska kökets tecken. Efter två timmars bläddrande hade vi skapat en meny och en handlingslista, och vi begav oss till Ica-butiken för att handla. Väl hemkomna från affären påbörjades middagen. Strax efter fem kom övriga delar av den gästande familjen och vi började spela Stockholmsspelet. Samtidigt lagade jag mat och klockan åtta var det dags att börja käka. Vi började med carpaccio, på Bresaola i stället för rå oxfilé. Sedan panzanella (italiensk brödsallad), tomat och mozarella, skinkinlindade melonbitar, och så huvudnumret. Rullader på kycklinglårfiléer och Tvärnöskinka kryddade med salvia, rosmarin och mejram bräserade i rött vin och risotto. Sedan såklart lite ost, och avslutningsvis en glassbomb som jag hade gjort. En glassbomb med fläderblomssorbet, vaniljglass och jordgubbsglass.

Så småningom lite kaffe med vaniljhorn och munkar, och så blev klockan raskt tjugo i tolv, och lite snopet nog tyckte de att det var dags att åka hem. Har man stannat hela kvällen kan man väl stanna till tolvslaget tyckte jag, men tydligen inte. Och nu väntar vi på att Jan Malmsjö ska ringa in det nya året.

Dagboksblad 30 december 2008

Morgonfika, frukost och hundpromenad? Jajjamensan. Fast hundpromenaden gällde inte mig. I stället åkte jag till stan för att köpa kaffe. Kan ju tyckas lite fånigt att åka till stan för att köpa kaffe när det finns kaffe på närmre håll. Men jag vill dels ha nyrostat kaffe, dels vill jag ha det i hela bönor och dels vill jag inte ha det rostat i dieselrök. Återstår bara att bege sig till Sibyllans kaffe- och tehandel på Sibyllegatan. Dessutom behövde jag få deras almanacka för 2009. Så länge jag kan minnas har en almanacka från Sibyllan hängt på väggen i köket, och detta oavsett vilket kök jag för tillfället har använt. Sedan jag flyttade hemifrån har vi haft deras almanancka på väggen, och jag vill minnas att redan när jag växte upp i Handen hade vi Sibyllans almanacka hängandes i köket. Då går det inte att helt plötsligt vara utan.

När jag ändå var inne i stan fortsatte jag jakten på en enfärgad skjorta i en varm färg, men inte ens affärerna i varken Sturegallerian eller på Biblioteksgatan hade någon intressant skjorta. När jag givit upp letandet vidtog en karaktärsövning. Skulle jag köpa mig en fototidning och gå och sätta mig på Sturekatten och fika, eller skulle jag åka hem. Jag åkte hem. Motvilligt. När jag kom hem lagade jag middag, inte för att det var dags, utan för att det skulle vara gjort.

På eftermiddagen/kvällen var vi bjudna hem till den flera gången nämnda 5-barnsfamiljen, då ett av deras barn fyllde år. När vi käkat middag åkte vi dit, och som alltid är det trevligt att träffa dem, under förutsättning att man inte behöver fundera på om deras barn river vårt hus eller antastar vår hund, dvs att bli hembjudna till dem är perfekt. Vi kom hem rätt sent, så efter lite jox, har det nu blivit dags att knoppa.

Dagboksblad 29 december 2008

Och hur börjar en dag på jullovet hos La famiglia? Jo just det, morgonfika och senare frukost. Så även idag. Sedan drabbades jag, som ofta när jag är ledig, av stort behov av att åka in till hufvudstaden och flanera. Så frun och jag begav oss ditåt. I vanliga fall är vi oerhört samsynkade när det gäller att promenera. Vi har hittat en rytm som passar oss bägge två och det är aldrig problem att gå i affärer, promenera eller gå på museum. Men idag fungerade det inte alls. Efter en stund kom jag på varför. Jag åkte till stan för att flanera, och frun för att gå mellan affärer. Flanera och gå är helt olika saker, och görs följdaktligen i olika tempo. I alla fall släpade vi oss runt i stan under förevändningen att försöka hitta skjortor till mig. Men mina krav på skjortor måste var extremt konstiga, för ingenstans i hela jävla stan hittade jag en enda skjorta som jag ville ha. Kravet är enfärgad i en varm färg, men det finns inte. Jag säger det igen, DET FINNS INTE EN ENDA ENFÄRGAD SKJORTA I EN VARM FÄRG I HELA JÄVLA STOCKHOLM!!!!!!! Jag tröstade mig med praliner från NK.

På vägen hem åkte vi förbi Scandinavian Photo vid Rålis, och där köpte jag mig en kameraryggsäck. Det var en julklapp från mina föräldrar. Sedan åkte vi hem och lagade middag. Till middagen kom nyss nämnda föräldrar för att leverera det vi glömde på respektive glömde att ta med från landet på juldagen; Ias snuttefäll och en sylta som min far kokat.

Kvällen rundades av med att vi tittade på en nyinspelning av Northanger Abby (en julklapp till frun).

Dagboksblad 28 december 2008

Dagen började inte oväntat med morgonfika, lite senare frukost och så en lång hundpromenad. Fast inte på golfbanan som brukligt är, utan vi åkte till bekanta som bor bortåt Bromma och med deras sällskap promenerade vi runt Judarn. Och återigen slogs jag av skillnaden mellan hundägare och icke hundägare. En tvåtimmars promenad tillhör vanligheterna, så det är bara att gå ut och gå. Men om man inte har hund är en tvåtimmarspromenad ett stort företag. Det kräver definitivt att man har med sig fika, vilket i och för sig inte alls är otrevligt, men ganska ovanligt numer. Men nu fick vi sitta och titta ut över Judarn och se de våghalsiga idioterna som åkte skridskor på den knappt frusna sjön. Men ingen ramlade i så länge vi tittade.

När vi kom hem efter promenaden konstaterade vi att vi inte gått så långt, och att Ia nog egentligen skulle behöva gå längre. Så några timmar senare drog vi ut på golfbanan. Det började skymma och dimman kom smygande över fälten. Väldigt trevligt och fint var det, och Ia fick springa lös.

Sedan blev baklusten för påträngande så jag satte igång att baka munkar. Har man nu köpt en fritös för en massa pengar måste man ju använda den också. Och munkar är väldigt gott. Det var lika svårt att forma fina runda munkar för hand som tidigare, men mycket lättare att koka dem.

Kvällen rundades av med att vi tittade på en 25 år gammal inspelning av Northanger Abby (en födelsedagspresent till frun)

Dagboksblad 27 december 2008

Och så försöker vi igen. En dag då man kan lyssna på musik, promenera hund, fika, läsa böcker, titta på TV eller film eller bara kontemplera. Ja, och så inviga lite julklappar. Efter förmiddagens hundpromenad påbörjade jag konststycket att baka vaniljhjärtan i de nya formar jag fått av mina barn i julklapp. Eftersom jag är en erfaren bagare (observera, erfaren betyder inte med automatik "duktig", utan det betyder "en som bakat mycket och varit med en del") visste jag att första gångens vaniljhjärtan kommer bli misslyckade, och jag funderade på olika sätt att liksom hoppa över "första gången" och gå direkt på andra omgången. Men jag kom aldrig på hur jag skulle göra, så i stället valde jag att börja med en halv sats. Och precis som jag förutsett, blev dom inte bra. Och orsaken borde jag ha kunnat räkna ut från början. Man klär ju en liten form med deg, sedan klickar man i vaniljkräm och slutligen lägger man ett lock på och så bakar av det i ugnen. Luft som värms upp utvidgas, och luften i ett vaniljhjärta är ganska mycket luft, och den utvidgar sig som fan, så mina vaniljhjärtan såg höggravida ut allihop, med en stor bula mitt på. Sedan sjönk bulan ihop och gick sönder. I alla fall, det gick att få ut dem ur formarna och pudra florsocker på, så upplagda på ett fat så de väldigt fina ut. Och nybakade kakor är ju alltid goda, så det var inga problem att äta dem.

När jag ändå stod i köket satte jag en deg till rosenbullar också. Och lagade middag. Fruns syster kom över för att käka middag, spela Stockholmsspelet och sjunga SingStar. Förutom att spela spel ägnade jag kvällen åt att läsa, baka ut rosenbullarna och sätta en ny deg för att inviga nästa julklapp, baguetteplåten. Degen satte jag i kväll, bakade ut dem och ställde plåten i kylen, för att baka av dem i morgon bitti, lagom till frukost. Nybakad baguette till frukost säger man inte nej till.

Dagboksblad 26 december 2008

Äntligen den första jullovsdagen som inte var full av en massa planerade saker. Då kan man lyssna på musik, promenera hund, fika, läsa böcker, titta på TV eller film eller bara kontemplera. Det enda inplanerade var en liten fika hos fruns syster klockan 2. Och det var väl bra, fika måste man ändå göra. Sedan kan man åka hem igen och fortsätta göra ingenting. Trodde jag. HA!!!! Strax efter sju kom vi därifrån. Och då hade vi ändå inte fått middag. Däremot hade det spelats vårt nya julklappsspel, Stockholmsspelet. Det kan väl i och för sig vara trevligt, men jag tyckte det var onödigt att spela bort hela eftermiddagen och halva kvällen. Nu tvingades vi till nödmiddag på Gula Måsen (om man inte ville äta upptinad makaronipudding, men det var det flera i familjen som inte ville). Sedan försvann rakst kvällen i en hundpromenad, lite TV-tittande och en fika.

Dagboksblad 25 december 2008

Denna dag har också i princip förlöpt som juldagar brukar göra (utom förra året). Vi har varit på mina föräldrars sommarställe. Sommarställe kanske är fel ord förresten, de flesta grannarna är permanentboende, även om området en gång skapades som ett sommarstugeområde, och mina föräldrar bor där nästan lika mycket på vintern som på sommaren. Dock har vi trotsat mattraditionen, som föreskriver kalkon på juldagen. Men det var omöjligt att uppbringa en kalkon i lagom storlek när den skulle handlas, så i stället har vi spisat oxfilé. Det gick bra det också.

Nu har vi kommit hem, Ia har promenerat en hel del idag, somliga har sovit en hel del och de flesta har invigt julklappsspelet, Stockholmsspelet. Just nu hör jag hur delar av familjen inviger nya singstarskivor, Abba och Svenska Hits.

När vi kom hem från landet ringde svärmor och tyckte vi borde komma över till henne. Och det tyckte hon med viss rätt. Hon bor i radhus, och hade suttit på övervåningen då hon plötsligt hörde ett jävla liv utanför sin ytterdörr och när hon kikade ut såg hon ett gäng snorungar i obestämbar ålder som väsnades, bråkade och ringde oupphörligt på hennes dörr. Eftersom hon var ensam hemma blev hon lite uppjagad. Det är väl inget drömläge att ha ett gäng snorungar som står på en farstu och väsnas, så efter en liten stund ringde hon polisen. Dom ställde den intelligenta frågan, "är dom kvar?" Svärmor var väl lite för chockad för att vilja gå ner, öppna ytterdörren och titta efter, men hon kikade genom sovrumsfönstret och fick väl erkänna för polisen att dom dragit. Och då var det väl inte lika kul att åka på, så det kom ingen polis. I stället ringde hon oss, så vi kom, dock utan blåljus och batong, men jag såg jävligt bister ut när jag klev ur bilen utanför hennes radhus i fall det skulle ligga några snorungar och trycka i buskarna. Men det gjorde det inte, så vi åkte hem igen. Och nu ska vi äta lite julmat och sedan lägga oss och läsa julklappsböckerna

Dagboksblad 24 december 2008

Sama procedure as last year. I stort sett. Bortsett från att det fanns färre kakor och godis att äta i år, bara för att jag inte orkat göra så mycket. Läste i förra årets blogginlägg från julafton att Ia haft det lite tråkigt. Det är jag inte säker på att hon tyckt att hon haft i år. Jag tror att hon haft en lyckad dag. En hel del promenerande och en massa människor att umgås med. Och hon fick ett halsband av dagis med texten VILD på. Jag vet inte om de hade specialbeställt halsband med passande men olika texter till alla hundarna. Jag tror inte det. Dom har nog bara beställt med en text, för Ia är ju inte alls vild. Någon gång alls.

I vår familj har vi inga fåniga principer om julklappar bara till barn. JAG VILL HA JULKLAPPAR!!!!! Och jag fick en massa bluesskivor, en dunkudde, några böcker, formar att göra vaniljhjärtan i, och så favoriten, en tändsticksask med Ernst Kirchsteiger på framsidan och ett underbart citat på baksidan "och här sitter jag och känner in rummet." Vem hade köpt den, om inte mina barn. Dom vet verkligen vad jag vill ha! Nu är det strax midnattsmässa. Den ska jag nog se på.

Julhälsning

Dagboksblad 23 december 2008

Så håller då dagen före julafton att ta slut. Nu kan jag konstatera att jag har inte alls hunnit göra så mycket som jag hade tänkt mig och hoppats. Det är en massa kakor och godis som vi inte har till jul i år, bara för att jag inte orkat fixa. Chokladtryfflel med hallonsmak, kanelstjärnor, engelska pepparkakor, egeninlagd sill förutom vanlig inläggning, frostade dektorationsäpplen och inte heller sylta. Men det får gå ändå. Jag har i alla fall kokat skinkan och gjort bondosten nu i kväll, liksom bakat uppåkrakakor. I morgon ska jag koka gröt, griljera skinkan samt steka revbensspjäll. Sedan är allt på plats inför julfirandet som traditionsenligt faktiskt börjar redan i morgon bitti med fika och julmusik framför brasan.

Satans dyra klenäter

Och så slog jag äntligen till och köpte mig en fritös. Jag har just friterat årets 18 klenäter. Med tanke på vad fritösen kostade blev det jävligt dyra klenäter. 30 kronor styck, om man nu ska skriva av den på 1 år och inte göra något mer i den förrän nästa jul. Men dom blev väldigt goda. Mycket godare än dom brukar bli när jag friterar i en vanlig kastrull och försöker med alla medel hålla jämn temperatur, vilket faktiskt inte går.

Dagboksblad 22 december 2008

I morse ringde klockan och väckte mig. Tanken var att vi skulle lämna hund på dagis och sedan åka till stan och köpa julklappar. Så blev det och vi landade i stan redan vid halv tio. Då har ju inte affärerna öppnat. Himla otur, vi var tvugna att fördriva tiden genom att fika på Vetekatten. Sedan drog julhelvetet igång. Men faktum är att vi klarade av det vi skulle göra, och lyckades till och med hitta en del oplanerade saker som blev jävligt bra. Ett antal timmar senare kom våra barn in till stan, och då ville dom träffas och fika. Så då blev det till att fika en gång till på Vetekatten, men denna gång med smörgås. Sedan åkte frun hem och jag skulle fortsätta köpa julklappar till henne. Hur det gick berättar jag en annan gång (efter julafton). Sedan hämtade jag hund, körde hem och så åkte vi och julhandlade.

Efter middagen började jag baka vörtbröd, koka fudge och steka köttbullar. Just nu står bröden i ugnen, det andra är klart. Så fort bröden är färdiggräddade ska jag lägga mig. I morgon överväger jag starkt att köpa mig en fritös (inte en kvinna som friterar, utan en sån där makapär som man värmer kokosfett eller olja i, frityrkokare kanske det heter egentligen). Varje år när ajg ska göra klenäter önskar jag att jag hade en frityrkokare för det är så svårt att hålla jämn temperatur på en vanlig spis. Om man har en frityrkokare kan man dessutom göra munkar och pommes frites, vilket inte är det sämsta. Pommes till julskinkan har jag inte provat, men det borde väl funka. I alla fall om man griljerar skinkan med beanaise-sås.

Tack gode gud för digitalboxen

Av en slump satt jag i eftermiddags och bläddrade igenom kvällens TV-program, och till min oerhörda gläde hittade jag något som hette Julkick-off med Apelgren & Livh. Årets julshow med Peter Apelgren och Stefan Livh från Ruckman´s vid Nya Varvet i Göteborg. Två timmar! Det kan ju bli hur bra som helst, tänkte jag och spelade in det. Jag har inte hunnit titta på det så mycket ännu, men det lilla jag sett av inledningen gör att jag verkligen ser framemot att se resten. Peter Apelgren är ju helt jävla sanslöst rolig.

Dagboksblad 21 december 2008

Även denna morgon började med morgonfika. Sedan vidtog lussebullsbak. Villaägarföreningen hade mitt på dagen anordnat glögg och lussekatt för alla. (Villaägarföreningen består av 32 hushåll, så vi är inte så många.) Jag vet inte vem, men någon hade lovat att jag skulle baka lussebullar till detta evenemnag. Så det gjorde jag. Bortemot två värmde jag på den alkoholfria glöggen och sedan bar jag ut den och lussebullarna. Det blev en mycket lyckad tillställning. Grannen spelade julsånger på dragspel och det sjöngs en del. Många tackade oss i styrelsen för det oerhört fina initiativet till denna glöggfika såhär dagarna före jul. De mycket lyckade grillfesterna vi har haft i föreningen är helt och hållet min idé, och faktum är att även glöggdrickandet var min idé.

Framemot fem kom mina föräldrar för att käka middag, och sedan borde det varit dags för kalas. Ungefär vid den här tiden på året är det dags att fira fruns födelsedag, men jag kände att jag var för trött för en dylik övning. Inte för själva firandet, men väl för att baka så mycket som ett anständigt kalas kräver. Därför blev det bara en fika på kvällen inom den allra närmaste familjen. Det behövde jag inte baka till, utan jag tog det vi hade hemma helt enkelt.

Kvällen avslutades med att jag bakade rosenbullar. Det måste man ha till jul.

A till Ö-nskelista

Alla människors lycka (Det gäller att börja stort, för ju längre ner man kommer i denna lista, desto mer pryltokigt egotrippad kommer jag att bli)

Bluesskivor (Too many is not enough)

Chokladpraliner (gärna sådana där handmålade för 35 kronor styck)

Dunkudde (en dyr och bra, inte IKEAS billiga skitkudde)

Elgitarr (en halvakutisk Eagle eller Epiphone och så en Fender Blues junior förstärkare)

Fritid (fan, jag hinner ju aldrig med att fotografera och träna hund)

Gôtt liv (det ska va´gôtt å leva....)

Hund (bra att ha två)

Italienska (språket alltså, inte en italienska)

Jamaica Blue Mountain-kaffe (världens näst dyraste, och mig veterligen världens godaste kaffe)

Kameraväska (en riktigt bra ryggsäck som rymmer allt jag har och allt jag vill ha)

Lagottomys (kan man aldrig få för mycket av)

Mera lagottomys (som sagt, kan man aldrig få för mycket av)

Navelskådartid (För mycket fritid har jag inte haft för mycket av. Lite tid för inre kontemplation skulle inte sitta helt fel.

Orgel (en Hammond B3 som man kan lira soul och Blues på)

Plåt att baka baguette på (men den måste vara perforerad)

Qlturbidrag (till exempel teaterbiljetter)

Rotmos ("all glädje utan rotmos är konstlad glädje" enligt Torsten Ehrenmark)

Solifer 520 (en lite större och bättre husvagn skulle inte sitta helt fel)

Tryffel (både choklad och svamp)

UV-filter (till det objektiv som jag önskar mig lite längre ner)

Vespaåkarväder (så klart)

Xtra mycket.... julfrid

Zoomobjektiv (70-300mm/f 2,8 med bildstabilisator)

Återhållsamhet med våra icke förnyelsebara energikällor (Kanske dags att bli lite mer politiskt korrekt igen)

Ännu mera chokladpraliner, lagottomys och Bluesskivor

Öijers senaste bok (Bruno K alltså, för han är så himla häftig)

Dagboksblad 20 december 2008

Vaknade runt halv åtta, gick upp och gjorde morgonfika. Efter frukosten begav jag mig iväg för att möta upp Hannah, och sedan hjälpa henne att transportera hem hennes nylagade cykel. När jag hade lastat av cykeln hemma hos Hannah fick jag för mig att jag skulle glida ner till Jam, en av Stockholm mer välsorterade musikaffärer. Jag har länge gått och trånat efter en bra elgitarr, en som man både kan lira blues på, likaväl som sitta likt en av Bröderna Lindkvist bakom en massa dragspelare och bara pensla på. Och på Jam fanns det förstås hur många lämpliga gitarrer som helst, så det var säkrast att raskt lämna butiken igen, vilket jag gjorde. Sedan åkte jag hem.

Eftermiddagen ägnades åt pälsvård, pepparkaksbak och allmän vila. Samt knäcktillverkning. Och nu är det läggdags.

Dagboksblad 19 december 2008

Det var meningen att gårdagen skulle bli sista arbetsdagen före julledigheten, men hur det nu var så åkte jag in en sväng till jobbet på förmiddagen i alla fall. Dock blev det inte så länge, för halv tolv skulle jag vara vid Torekällbergets värdshus i Södertälje och käka julbord (årets tredje, och sista restaurangbord). Jag hade ätit julbord där för sisådär 15 år sedan och då var det bra. Men som tur var, var det bra även nu. Mycket bra måste jag säga. (Dom hade grisfötter där också.)

När jag tryckt i mig alla jävla sillar, lax-varianter, en oräknerlig mängd kallskuret kött, grisfötter, jansson, omelett, prinskorv, köttbullar, revbensspjäll och ett himla massa olika desserter, åkte jag hem för att vila middag. Sedan hämtade jag hunden på dagis, hämtade frun vid tåget, lämnade tillbaka resterna från lagottoshopen, handlade mat, käkade mat och somnade framför TV:n till På Spåret. När det var slut blev det en hundpromenad, sedan förra veckans avsnitt av På Spåret, och nu ska jag strax hämta barn vid tåget. De har, som vanligt varit inne i stan, och som vanligt i UNF:s regi, så man känner sig alltid säker på att dom hållit sig nyktra och skött sig. Man har såna barn man förtjänar!

Dagboksjustering

Ias tillägg idag till nedanstående dagbok.
08:30 Tjohoo, en katt i trädgården som man kan jaga. Det är det bästa som finns!

Dagboksblad 18 december 2008

Nu börjar det bli lite jobbigt. Idag var det dags för årets andra julbord, och fantasilöst nog var det på samma ställe som tisdagens (men jag hoppade över grisfötterna idag). Hemkommen från jobbet har jag mest legat på soffan och vilat, och när jag vilat klart satte jag mig att jobba lite. "Lite" blev visst ganska länge, och nu har det blivit dags att slagga.

Olika dagböcker

Kan bara inte låta bli att sno publicera en intressant jämförelse mellan katter och hundar.

HUNDENS DAGBOK:
07:00 Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08:00 Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09:00 Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12:00 Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14:00 Tjohoo, åka bil. Det är det bästa som finns!
15:00 Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16:00 Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17:00 Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18:00 Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20:00 Tjohoo, bli kliad i magen på soffan. Det är det bästa som finns!
22:00 Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.Det enda som håller mig i gång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favorit fåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sort sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som "allergi". Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för vår fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket..

Hittat hos Märy

Dagboksblad 17 december 2008

Så har den näst sista arbetsdagen för i år gått till ända. Vill man i alla fall hoppas på. Men jag kan ge mig fan på att jag av en eller annan anledning kommer arbeta några timmar antingen på fredag eller måndag eller tisdag före jul. Hur som helst. Det är i alla fall nära, mycket nära till ledigheten. Jag har idag kommit till en ny insikt på jobbet. Vanligtvis brukar jag och min omgivning beklaga oss över att det är så förbannat mycket möten så man aldrig hinner arbeta. I eftermiddags hade jag inte så mycket möten, och vad händer då? Jo, folk ringer till mig, och eftersom jag inte sitter i möte så svarar jag. Folk kommer in på mitt rum och vill prata med mig. Fan jag får ju inte alls det lugn och ro jag skulle behöva för att syssla med kompetensutvecklingsplanering och författande av meningsfulla månadsrapporter om verksamheten. Slutsats: Fram för fler möten, gärna sådana där min närvaro är mindre viktig. Då kan jag sitta i ett hörn på mötet och arbeta ostört.

Kvällen har ägnats åt inköp av en julklapp, inköp av inläggningssill och rödlök, samt arbete. Dessutom har jag tillverkat ett julkort som vi ska skicka med julklappen vi köpt till personalen på hunddagis. ("Tillverkat" betyder välja en bild på Ia, sätta den mot en snygg bakgrund, skriva text och sedan skriva ut bilden.) Nu är det hög tid att lägga sig (tror jag).

Arbetande hundar

På väg hem från jobbet idag fick jag se en person med ledarhund. Hon skulle åka samma buss som jag. Hundar kan jag säga, kan ingenting om svensk kö-teknik och kö-hövlighet. Så fort bussen kommit satte hunden full fart mot dörren och trängde sig raskt före alla andra i kön, och jag såg hur hundägaren kämpade emot och försökte be om ursäkt.

De flesta hundar älskar att arbeta. Och de mår bra av att arbeta. Därför är det alltid roligt att se arbetande hundar tillsammans med sin förare. (Det vet alla som sett tryffelfilmen). En arbetande hund (ledarhund, assistanshund, epelepsihund) som hjälper sin förare till ett någorlunda anständigt liv, är därför bland det finaste som finns. Sånt gör mig glad att se på väg hem från jobbet en gråregning dag i december då man bara önskar att det snart ska bli jul.

Dagboksblad 16 december 2008

Tisdag och tempeldag. Årets sista möte i ordenssällskapet, och traditionseligt äter vi julmat. Så även i år. Det är ju gott. Synd bara att jag hade käkat julbord till lunch redan. På det enda stället där jag vet att dom serverar grisfötter. Det är kanske inte så gott, men det brukar alltid äckla någon i sällskapet att käka grisfötter. Det är ju tur att man avverkat några julbord, så man har lärt sig hur man kommer i mål utan att må dåligt. Jag minns det först åren i arbetslivet när man blev bjuden på julbord. Fan jag åt så mycket så jag bara låg och kved efteråt.

Ia hade varit på hundkurs på kvällen. Sista kurstillfället. Roligt hade det vart berättade hon. Det gjorde också att jag inte hade fått ta bilen till jobbet, så jag tvingades åka kommunala färdmedel hemåt, och det är inge roligt, och sent kom jag hem. Men jag tänker faktiskt inte jobba något nu, utan nu är det läggdags.

Dagboksblad 15 december 2008

Arbetsdagen börjar med en fackförhandling om en person som har osedvanligt hög frånvaro. Den förhandlingen river jag av på bussen, så att så många som möjligt ska höra hur bra det är med fackföreningar som försvarar sina medlemmar, trots att dom inte sköter sitt jobb (näe, det där var nog inte sant. Faktiskt ingenting, förutom att jag satt på bussen och lyssnade på företagets redogörelse av en händelse.)

Sedan gick mötena i stort sett rad i rad enda fram till klockan halv fem. Dock hann jag käka lunch, och det är ju alltid trevligt.

Efter middagen var det hundpromenad, sedan lite jobb, hundprogram på TV och nu sitter jag och jobbar igen. Men det verkar faktiskt som om jag skulle hinna lägga mig före 11 ikväll. Det är i så fall en storartad bedrift. Men å andra sidan, om det skulle verka kunna bli så illa har jag rutiner mot sånt också. Jag får väl helt enkelt skriva ytterligare ett fånigt blogginlägg.

Dagboksblad 14 december 2008

Söndag, och sovmorgon? Jajjamensan, det blev det. Så småningom masade vi oss upp i alla fall, och medan fru och hund gick på promenad gjorde jag frukost (ungefär så i alla fall). Så småningom rullade jag iväg till stan för att hämta Hannahs cykel och transportera den till det ställe där den köpts in. Den hade nämligen slutat fungera. Hannah, Tristan och Joakim kom i egen bil efteråt. Sedan åkte vi hem till oss och fikade. Dock hann vi inte gå på någon promenad, vilket var synd, för vi skulle ha behövt Tristan till att leta upp mer hartryffel. Vi har nämligen börjat träna Ia att leta efter tryffel. Vi har använt den tryffel som Basta och Fixa grävde fram till rasmontern förra helgen, men den är nu liksom uppletad.

När gästerna hade åkt hem var det dags att börja baka. Jag bakade lussebullar (ja, jag vet att det är lite försent, men dom är rätt goda), vitt matbröd och ett bröd som heter rågarnold efter arnold schwarteneggerdegger. Receptet kommer från boken Riddarbageriets bröd. Mellan allt bakade lagade jag också middag, åt middag och promenerade hund. När jag la sista handen vid utbakningen roade sig frun med att kamma, karda och klippa hund. Fan vad hon är tovig.

En god söndag slutar med nybakat bröd och te på sängen, men riktigt så ville det sig inte. Frun har redan lagt sig, jag sitter fortfarande och förbereder morgondagens möten, och bröden är inte helt klara. Men jag ska nog smaka på bröden i alla fall innan jag går och lägger mig. Så det så.

Dagboksblad 13 december 2008

Lördag och sovmorgon? Jo pyttsan, någon hemsk människa hade fått för sig att det var lucia idag, och följdaktligen rusade hela familjen upp klockan 7 i morse för att titta på lucia på TV och dricka morgonkaffe. När vi sörplat i oss kaffet kunde man dock sova några timmar till. Sedan var det frukostdags och så hundpromenad. Hundpromenaden tog närmare tre timmar för vi gick förbi svärmor och tittade på hennes nybygda uterum. Ia fick springa lös på golfbanan en hel del. Tack gode gud för golfbanor på vintern som det inte spelas golf på. Ia är väldigt bra på att komma när man ropar på henne, och hon tycker verkligen det är roligt att springa lös. Jag har sagt det för och jag säger det igen, det finns inget som är så glädjespridande att se som en springande lagotto med öronfladder.

När Ia hade fladdrat klart med öronen var hon så trött så hon bara låg och sov i soffan. Efter lite glögg åkte vi för att handla medan Ia sov. Sedan blev det full fart igen. Laga mat, äta middag och sedan järnet in till stan, för att förbereda luciafirande i ordenssällskapets lokaler. Det blev ett mycket fint luciafirande, en kör från Lilla akademien i Stockholm. Dom sjöng minst lika bra som Adolf Fredriks musikklasser brukar göra. Efter luciatåget var det fika och till det bjöd dem på mer musik. Så här såg det ut i vår tempelsal när luciatåget hade ställt upp sig.

Sedan åkte vi hem, bakade scones och tittade på film, och nu är det hög tid att slagga in.

Vad ska jag göra nu då?

När jag gick ut grundskolan hade jag så jävla dåliga betyg att SYO-konsulenten på skolan såg som sin livsuppgift att hindra mig från att söka till 4-årig teknisk på gymnasiet. Han ville väl skona mig från den plåga som den linjen skulle bli för en som bara hade treor i betyg, utom i musik och barnkunskap, där hade jag femmor. Problemet var bara att jag inte ville något hellre än att börja på 4-årig teknisk. Och jag sket ju i vad SYO-konsulenten sa, jag sökte ju det jag ville söka, och på något märkligt sätt kom jag också in på 4-årig teknisk. Men hade jag haft svårt att få bra betyg i högstadiet, var det omöjligt på gymnasiet. Det gick precis som SYO-konsulenten hade förutspått, rakt åt helvete. Men på något sätt lyckades jag ta mig igenom de fyra åren, och hade väl bara tvåor och treor utom i en del tekniska ämnen, där jag på något underligt sätt lyckade skaffa en och annan fyra. Att plugga vidare på KTH eller nåt sånt var det inte frågan om. Det hade aldrig gått. När jag lämnade gymnasiet var det med stor ilska över alla idioter till lärare som inte kunde lära ut, och som säkte mina betyg sista terminen. -Jag ska fan visa dom att jag kan lyckas i alla fall. Skola och betyg är fan inte allt, var det sista jag sa till utbildningsjävlaväsendet innan jag lämnade det för gott. Sålunda vigde jag hela mitt yrkesverksamma liv till att bevisa att man kan lyckas utan bra betyg och högskolestudier. (Alltså tvärt emot vad lärarjävlafacken säger. Dom skriker ju sig hesa för att det ska vara behöriga lärare i skolorna. Själv tycker jag att kompetenta lärare är viktigare. ) När jag började på mitt nuvarande företag för sisådär 20 år sedan bestämde jag mig för att min karriär skulle sikta in sig på att bli avdelningschef. Det kändes som ett rimligt mål i yrkeslivet. I och med att företaget har värderat om min tjänst har jag nu nått det målet. Det ger ju en ganska stor inre tillfredsställelse, men vad fan ska jag göra nu då? Nu är jag ju framme vid målet.

Dagboksblad 12 december 2008

Nu är det inte många dagar kvar till julledigheten. Den är minst sagt behövlig. Förmiddagen gick som i ett töcken, och det inte bara beroende på att vädret var sådant, jag är helt enkelt trött. Jag lyckades käka lunch på rekordtid idag. Vet inte riktigt hur snabbt, men jag gick från jobbet tio över tolv för att käka, och var på plats i tid för nästa möte som började halv ett. Och jag har säkert 4-5 minuters promenadväge mellan restaurangen, min arbetsplats och sammanträdesrummet. Sålunda borde jag fått ungefär 9 minuter på mig att käka, och det hann jag gott och väl.

Jag kan väl inte säga att jag på eftermiddagen såg fram emot att få komma hem, åka och handla och sedan ställa mig och laga mat. Så när chefen ringde om meddelade att dom omprövat värderingen av min tjänst och äntligen kommit fram till något vettigt, var det ganska lätt att bestämma sig för att fira och låta middagen intas på restaurang. Därför åkte vi till restaurang Cassi på Narvavägen för att käka middag. Det var gott. Som vanligt har dom bara det bästa köttet, och får dom inte tag på bra entrecote tar dom bort den från menyn. Hellre serverar dom inget alls än kött som inte är perfekt.

När vi ätit klart drog vi järnet hem för att titta på Idol. Ja, kanske inte jag, men det var jag som fick köra som en idiot för att hinna hem till åtta. Äldsta dottern hade tillsammans med en kamrat kommit över biljetter till Idolfinalen, och dom satt ganska långt fram, så övriga familjen (exklusive jag) satt och spanade i TV efter äldsta dottern, men dom såg henne visst aldrig. Själv sitter jag framför datorn och väntar på att hon ska ringa så jag kan åka och hämta henne. Det är ju ingen hit att resa med kommunala färdmedel en lucianatt. Denna natt är väl mer att betrakta som en lucifernatt, med alla jävlar till idioter som är ute och inte håller sig nyktra.

Rapport från rasmonterundersökningen

På stora Stockholm var det en tävling om bästa rasmonter. Att vi inte skulle vinna den i år var väl ganska självklart. Men varför inte vinna den nästa år, tänkte jag. Därför fotograferade jag samtliga rasmontrar (nästan) för att i efterhand kunna utvärdera vad det är som gör att en monter vinner. Första pris gick till cairnterriermontern, andra pris gick till pudelmontern och hedersomnämnande fick bergamasco, västgötaspets samt azawakh & slougi. Och som sagt, lagotto romagnolo fick ingenting, men sämt var vi definitivt inte.

Äntligen

HURRA!!!!!
Mitt företag har äntligen kommit fram till samma sak som jag kommit fram till för länge sedan, nämligen att jag ska ha förmånsbil och lite högre bonus än jag har idag.

Dagboksblad 11 december 2008

Nu ser det för omväxlings skull ut som om man skulle få lägga sig i tid i kväll. Det kan behövas, för jag känner nu hur andra stadiet mot total stresskollaps närmar sig. I morse hade jag svårt att fästa blicken och läsa texten på datorskärmen. Inge bra alls. Min tanke är dock att försöka härda ut nästa vecka också, och sedan ta tre veckors julledighet.

Efter jobbet hade käkade vår avdelning julbord. Trevligt och gott var det. Och nära hem, så jag var hemma halv nio, tämligen nykter. Sedan har jag promenerat hund. Och eftersom jag vägrade ta med mig datorn hem kan jag inte jobba, ens om jag skulle vilja det. Sålunda återstår inte så mycket mer än att gå och lägga sig, vilket jag härmed gör.

Dagboksblad 10 december 2008

Som sagt, klockan 6 i morse kom taxin för att ta mig till Bromma för vidare flyg till Göteborg. Drygt tre timmars möte på morgonen och sedan två intensiva timmar med tankearbete efter lunch, gjorde att jag vid halvfyratiden tyckte jag var förtjänt av en tur in till stan. Jag tog båten över till Rosenlund och promenerade Kungsgatan ner till Östra Hamngatan, gick den ner mot Brunnsparken men svängde in på kyrkogatan för att få mig en god espresso på bar centro. Sedan promenerade jag vidare till Fredsgatan för att köpa ett halvt kilo kaffe på Mauritz kaffe. Sedan var det i princip dags att ta en taxi till Landvetter. I säkerhetskontrollen såg jag att dom körde min datorväska genom röntgen flera gånger, och sedan ville dom att jag skulle visa vad jag hade i den. "Ja, vad kan jag ha i den?" sa jag. "Kan det vara ett halvt kilo kaffebönor möjligen?" Och det var det. Uppenbarligen hade dom svårt att känna igen en påse kaffebönor i röntgengranskningen. Hon som visiterade min väska var tvungen att visa sina kollegor vad det var dom hade sett som såg så misstänkt ut.

Jag är en enkel taliban

och jag har kapat ett plan.

Jag har den äran,

jag har den äran

att detonera.

Det har ju blivit populärt

och är så välment och kärt

och jag är säker att innan kvällen det kommer flera.

Jag har en mattkniv i necessären,

en liten kallbrand i ett kuvert.

Och i turbanen jag har på huvu´t

har jag byggt in ett maskingevär.

Jag är en enkel taliban
och jag har kapat ett plan.
Jag har den äran,
jag har den äran
att detonera.

Direkt från Bromma till IOGT-NTO-föreningens luciafirande åkte jag och jag hann precis. Sedan var det så småningom dags att åka hemåt, och inte heller denna kväll kunde jag låta bli att sätta mig framför datorn och jobba en del.

IDIOT!!!!

Hur fan kunde jag vara så dum så jag ringde ett konsultbolag för att avsluta en konsult, innan dom hade ringt mig och bjudit mig på julbord. Nu missar jag ju ett julbord bara för det. FAN!

Dagboksblad 9 december 2008

Inte heller denna dag har givit tid till eftertanke och reflektion. Jag hann inte ens gå och käka raggmunk och stekt fläsk, vilket annars hör till tisdagens höjdpunkter. Nu blev i stället höjdpunkten möte i ordenssällskapet (Det är förresten alltid en höjdpunkt). Det var sista mötet före julen, och traditionsenligt serverades det risgrynsgröt. Ingen tradition som jag direkt tycker är värd att bevara. I alla fall inte så länge de vägrar servera gröten kall med grädde och apelsiner nedrörda i den (dvs jag tycker inte om gröt, men däremot tycker jag om apelsinris.)
Dock åkte jag hem ganska tidigt, ety jag måste nu förbereda en sak inför morgondagens ledningsgruppsmöte, och klockan 6 kommer taxin för att hämta mig till Bromma.

Dagboksblad 8 december 2008

En tuff början på en tuff vecka. Inte ha hunnit vila ut ordentligt i helgen och så full fart på jobbet igen. Efter jobbet var det dags för aktiviteter inom ordenssällskapet. Möte i Utposten kallades det för idag. När detta var slut var det jobb och blogg framför datorn som gällde, och fortfarande gäller.

Dagboksblad 7 december 2008

Även idag var det tidig uppstigning, frukost, hundpromenad och avfärd till mässan. Vi hade första passet i montern i dag också. Tosca var ännu tröttare än i går. Däremot vaknade hon til när det kom fram barn och ville klappa hund. Eftersom det var lagottodag idag, var det betydligt mycket mer shopping. Många kända lagottoägare kom förbi för att hälsa och kanske köpa något.
När vårt pass var klart gick vi bort till lagottoringen, lagom for att se Ofelia vinna champinonklassen. Jätteroligt, men tyvärr höll det inte hela vägen. Sedan var det lagottofika. Kan det bli bättre? Massa gott kaffebröd och alla trevliga lagottovänner att prata med. Det är rent otroligt vad socialiserande hundägarskap är.
När vi fikat klart gällde det att fördriva tiden fram till kl 17 då det var dags att börja riva montern. Bortemot halv sju var montern riven och alla grejer inlastade i bilen och vi kunde rulla hemåt. När jag satt och såg fram emot att komma hem, äta middag, ta ett bastubad, påstod frun att hon var tvungen att jobba efter middagen. Jag insåg då att även jag hade en massa jobb att göra. Det där med att ha semeser i slutet av förra veckan betydde egentligen bara att jag flyttade arbetet framåt. Sålunda satt jag en stor del av den resterande kvällen och förberedde morgondagens chefsmöte. Inte riktigt vad jag hade önskat mig. Nu tänker jag emellertid gå och lägga mig.

Dagboksblad 6 december 2008

Tidigt som fan rusade vi upp i morse, och redan vid halvåttablecket rullade vi iväg till mässan. Det var väl inte världens tryck vid rasmontern klockan 9, men från 10 och framåt var det i princip alltid någon som ville klappa hundar eller veta mer om lagotton. Vad som var ytterst frustrerande var att vi hade två hundar som betedde sig allt annat än rastypiskt. Ia låg under bordet och sov och Tosca hade knölat in sig under en stol. Dom var helt enkelt skittrötta. Så går det när man röjer sent på kvällarna. Det var jag, frun och Helena som stod där. Tanken var att vi bara skulle stå två åt gången, men det visade sig att tre inte alls var för många. Och lika roligt som förra året var det.

Efter avslutat arbetspass åkte vi till Julmarknaden på Överjärva gård. Den enda julmarknad jag står ut med, för där finns det inga handmålade kaffefilterhållare med små röda jävla tomtar på. Däremot finns det en hel del kvalitativt hantverk, men efter att ha gått runt ett tag kunde vi konstatera att vi redan har allt vi behöver inför julen. Vi fikade och åkte sedan hem.

Sedan var det dags för stora hundplågeriet. Ia åkte upp på trimbordet för att bli lite mer rastypisk inför morgondagens monterarbete. Sax, klotång och kam fick hon stå ut med. Sedan åkte Tosca upp på trimbordet för att klippas lite. Därefter åt vi middag. Sedan blev det lagottopromenad. Kvällen avslutades med fika och tittande på en film om italienska lagotto som letar tryffel. Himla roligt att se på. Gör det, ni som kan, och vill!

Dagboksblad 5 december 2008

Som sagt, sedan länge planerad semester. Rent konkret betydde det att när jag lämnat hunden på dagis (för att få en riktigt lugn och kravlös dag) satt jag tre timma i telefonkonferens med jobbet. Sedan packade jag ihop det mest skrymmade och åkte till Älvsjömässan för att börja bygga lagottomontern. Jag rullade ut mattan och satte upp kompostgallret, sedan var det dags att åka hem, vilket jag också gjorde. Hem för att käka lunch, lasta bil, hämta hund, hämta fru, åka till Älvsjömässan igen och färdigställa lagottomontern. Det blev inte speciellt bra, men det blev så bra det kunde bli utifrån de givna förutsättningarna. Vi kommer inte ha en chans att vinna rasmontertävlingen. I år. Bilder på montern kommer senare.

Sedan åkte vi hem. Medan jag lagade mat gick frun och Ia för att möta Helena och Tosca vid stationen. Dom ska hjälpa till med rasmontern i helgen, men eftersom det är lite långt mellan Uppsala och Älvsjö har dom tagit in på pensionat La Famiglia. Efter middagen försvann kvällen snabbt med fika, mysiga hundar och mycket trevligt sällskap. När vi skulle gå och lägga oss fick Ia och Tosca fnatt och Ia började jaga Tosca runt i huset, och dom verkade ha väldigt roligt. Alldeles för roligt faktiskt, så vi valde att bryta leken.

Eftersom vi ska vara vid mässan tidigt som attan i morgon, är det nu minst sagt läggdags.

Dagboksblad 4 december 2008

Sedan länge hade jag planerat att jag skulle ha semester idag och i morgon. Jag kände att jag skulle behöva ha några extra dagar ledigt för att orka ända fram till jul. Dock är det ju inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig. Efter att jag lämnat hunden på dagis satt jag några timmar och jobbade, men sedan började semestern. Först sov jag. Sedan fikade jag. Sedan åkte jag till stan (så förvånande!). Ett besök i huvudstaden börjar med att man parkerar bilen, lämpligen runt Tegnérlunden för där finns det ofta plats. Och så kan man besöka Primafila och få sig en riktigt god espresso. Eftersom jag hade semester och behövde fira lite köpte jag mig en chokladpralin. Den var inte billig, den kostade 32 kronor. För en enda pralin. Men den var goooood. (Fast kanske inte prisvärd).

Jag promenerade mig igenom stan i drygt två timmar, sedan åkte jag till Sveriges bästa skivaffär för Blues, Smokestack och där köpte jag mig två julBluesskivor. Sedan hem och så hämta hunden, hämta frun så var det dags för middag. Efter middagen åkte vi och hämtade material från lagottoshoppen som vi ska ha i montern i helgen, och sedan handlade vi.

Kvällen i övrigt har i huvudsak ägnats åt att städa inför morgondagens långväga gäster (ända från Uppsala). Nu ska jag göra mig en espresso och sedan är det dags att nanna kudden.

Dagboksblad 3 december 2008

Denna vecka har frun fått för sig att det är bättre att jag både hämtar och lämnar hunden, i stället för att hon ska göra det. Hon säger det beror på att hon denna vecka har sin arbetsplats förlagt till ett helt annat ställe än vanligt. Det innebär att jag kommer sent till jobbet, sliter som fan för att gå tidigt. Kommer hem dödstrött och måste därefter ägna den del av kvällen åt at arbeta vidare. Idag har jag dessutom varit och hämtat mer material till rasmontern på Stora Stockholm. En matta och en del bilder. Mattan var inte liten. Hur fan ska jag få ut den till Älvsjö?

Promenerat hund har jag inte hunnit göra, vilket känns tråkigt. Men det är ju inget ovanligt. Däremot har jag tittat på adventskalendern. Och jag måste nog säga att den känns rätt bra så här långt. Men det är enbart tack vare Anders och Måns. Utan dem skulle det inte funka alls. Jag tror dock att storyn egentligen inte är speciellt bra, men den funkar just tack vare Anders och Måns. Dock är det svårt att uttala sig om storyn efter tre avsnitt. Vi får se lite längre fram

Dagboksblad 2 december 2008

En tisdag då jag faktiskt inte hade några uppdrag åt ordenssällskapet. Kors i taket. Därför hade jag möjlighet att följa med på hundkurs. Det var roligt. Det är bara 4 hundar med på kursen, och två av dem var valpar, och det kändes verkligen som man inte var där längre. Efter drygt två år med hund känner man sig mycket säkrare än vad dessa nyblivna hundägare troligen kände sig. Det är klart, de som haft hund i 40 år har fortfarande ett försprång, men jag lovar att utvecklingsmässigt händer det mer med en hundägare de två första åren än mellan det trettioåttonde och fyrtionde hundägaråret. Det är en mycket spännande resa vi gjort, och den påmindes vi alltså om igår.

Hemkomna från hundkursen drack vi lite kaffe och tittade på adventskalendern. Och jag tror nog den kan bli hyffsat bra i alla fall. Sedan var det dags för lite jobb, och nu är det läggdags.

Dagboksblad 1 december 2008

Fan, jag missade adventskalendern på TV i morse. Den skulle ju kunna bli bra. Jag håller Anders och Måns högt när det gäller vuxenprogram, och jag tror att de även skulle kunna göra bra barnprogram. Men jag har sett alltför många dåliga barnprogram, både adventskalendrar och andra, som varit rena katastrofen, så jag vågade inte hoppas på för mycket.

Efter en hektisk morgon gav jag mig iväg till en närbelägen herrgård för att där leda, eller i alla fall arrangera en heldagsövning för mina projektledare. En heldag kring ämnet retorik. Jag hade bjudit in en föreläsare som skulle ge oss grunderna i konsten att tala, eller egentligen mer korrekt, konsten att övertyga. Dessutom var dagen tänkt som en lite teambuildingövning. Förutom mina projektledare jag är chef över hade jag bjudit in ett gäng projektledare från Göteborg som vi samarbetar väldigt mycket med, men vi träffas nästan aldrig. Men idag fick vi tillfälle, både att träffas och att lära oss något. Dagen blev mycket lyckad, och den avslutades med trerätters middag och middagstal. Och som av en händelse var alla middagstalen riktade mot mig, chef och arrangör för dagen. Snacka om att mina projektledare kan leverera floskler övertygande. För det kunde dom.

Väl hemkommen tittade vi på första avsnittet av adventskalendern. Och det var väl ingen klockren hit, trots Anders och Måns. En mycket intressant scenografi, undrar vart det kan ta vägen. Anders och Måns levde upp till mina förväntningar, de har inte förbarnsligat sitt anslag i dialogen (för de befinner sig konstant på den nivån, men riktat till vuxna och då funkar det), men den kvinnliga huvudrollsinnehavaren föll pladask med sitt fjolliga tilltal som hon tror, anpassat till barnpubliken.

Kvällen har avrundats med tittande på hundchoachen och lite av Cecar Milan. Intressant som alltid. Bra? Tveksamt som alltid.

Dagboksblad 30 november 2008

Första advent, äntligen får man dricka glögg och tända ljus på allvar. Och det är precis vad vi gjort idag, druckig glögg och tänt ljus. Adventsfika i morse med saffransbullar och tända ljus, ingen dum start på en söndag.

Dagen har ägnats åt hundpromenader och städning i huvudsak. Jag har även bakat kakor. Ingefärskakor smaksatta med cedro-olja. Det kändesl väldigt tomt och tråkigt att inte ha en massa adventsfikagäster, men som tidigare redan konstaterats, det hade jag kanske inte orkat. I alla fall inte orkat baka och städa inför det. När abstinensen blev som värst försökte jag få hit några bekanta i alla fall, men dom kunde inte. Så när paniken var nära att bryta ut ringde frun till sin mamma, så nu i kväll har vi adventsfikat och tittat på Mamma Mia med svärmor.

När filmen var slut gick vi på en hundpromenad. Det var inte så varmt ute, men alldeles vindstilla, och det är i såna lägen jag känner att jag kan gå hur långt som helst. Men tyvärr medger inte tiden det, så det blev bara en halvtimmes promenad. När vi kom hem kokade jag mig lite te. Äldsta dottern hade lyckats komma över lindblomste i veckan, så det provade jag. Det ska ju (enligt Proust) vara madeleiner till lindlomste, men eftersom vi redan dragit i oss alla madeleiner drack jag bara te. Det smakade mest hö, men jag kan tänka mig att den milda hösmaken harmonierar bra med madeleinerna. Nu ska jag strax gå och lägga mig. I morgon ska vi ha en retorikkurs hela dagen för min personal. Det ska bli roligt.

Nu har jag sett den,

...och herre gud harre jävvlar Mamma Mia vilken film. Vilket bedrövligt manus, en kombination av en Fredriksdalsteaterfars och Mitt livs novell. Så fruktansvärt tunt och banalt. Så oerhört förutsägbart. Och till detta ett bildspråk som är lika enkelriktat som i en reklamfilm. Inget utrymme för några som helst egna tankar. Allt styrt in i minsta detalj. Och karaktärer som är så stereotypa att vilken B-skådis som helst skulle kunnat gestalta dom. Om det inte vore för att den bygger på musik av Björn och Benny och hela den kult som fenomenet Abba är, skulle det varit en kalkonrulle av högsta klass. Men tack vare Björn och Bennys rent sanslösa skicklighet att skriva musik som faller massorna i smaken, och tack vare att manusförfattare och regissör vet exakt hur man totar ihop en film som likaledes passar så många som möjligt, har man lyckats skapa en film som både dragit till sig några av de största filmskådespelarna i världen och som lyfts till skyarna av de stora massorna. Jag har aldrig fallit för Abbas musik och förblir lika totalt oberörd av story och gestaltning, som jag blir imponerad av det synnerligen skickliga hantverk som skapat både musiken och filmen och gjort dem till en formidabel succé. Produktionen är bland det bästa jag sett någonsin, snacka om att kunna skapa en film som älskas av alla (nästan). Filmen får en Vespa av fem möjliga, och det bara för att Bill hade en så snygg segelbåt.

Ja, jag vet, jag har hela världen (så när som på två personer cirka) emot mig med dessa åsikter, men jag har aldrig kännetecknats av att gå medströms. Och nej, mina åsikter beror inte på att varken Björn eller Benny var födda i det svarta fattiga södern med föräldrar som arbetade på bomullsplantagen och sjöng Blues för att uttrycka sina känslor över att vara förtryckta av vita plantageägare, men saker som är tillrättalagda för att tilltala så många människor som möjligt har aldrig varit min favorit.

Dagboksblad 10 november 2008

Sista lördagen i november. Jag måste säga att jag är besviken på november. Denna gråa fuktiga kalla mörka höstmånad har fan inte levt upp till förväntningarna. Inte en enda dag med temperatur runt noll grader, regnet hängande i luften, dimma så man knappt ser nästippen och dagsljuset blir inte mer än ett grått töcken. JAG VILL HA RIKTIG HÖST!!! Nu går vi ju strax in i jolmiga december med puttenuttstjärnor och ljusstakar i vartenda fönster. Löjligt. Å andra sidan kan det vara rätt mysigt också.

Vi började dagen med en hundpromenad efter frukost. Två timmar blev det. Ia fick springa lös på golfbanan (tack gode gud för att dom inte spelar golf på hela golfbanan på vintern). Efter en bra stunds lösspringande tänkte vi att hon borde vara trött, så då fortsatte vi promenaden. Men trött, i helvete. Hon var stirrigare än vanligt och for fram och tillbaka som en vindrutetorkare över vägen. Under promenaden drabbades jag av ett akut behov av chokladpraliner, så när vi kommit hem och tinat upp oss med glögg var det inte mycket annat att göra än att sätta sig i bilen och åka in till stan för att handla choklad. Vi hamnades på Ejes på Erik Dahlbergsgatan. Det är inget dåligt ställe om man vill ha god choklad. Sedan åkte vi hem igen (Ja, jag vet, det är fullständigt oförsvarbart ur ett miljöperspektiv och jävla snobbfasoner att åka så långt bara för att köpa lite choklad. Men det är gott.)

Väl hemkomna satte jag en degen till saffransbullarna (N.B. saffransbullar är inte samma sak som lussekatter. Saffransbullar är som vanliga bullar men med saffran i degen, men ingen vare sig kanel eller kardemumma .

Middagsdags, utbakning av saffransbullar, TV-tittande, mera hundpromenad, mera TV-tittande och så har det blivit läggdags.

Dagboksblad 28 november 2008

Redan i morse ringde det en läkare från vårdcentralen för att tala med mig och äldsta dotterns ömma häl. Fan vad len i käften hon var. Hon förklarade också att eftersom det inte var några skelettförändringar är det med all säkerhet en av slemsäckarna som blivit inflammerad. Det kan bero på belastning till följd av dåliga skor. Förmodligen går det förr eller senare över av sig själv, men läkaren lovade att skriva ut antiinflammatorisk medicin som skulle kunns påskynda läkningen. Ett mycket bra samtal.

Frun ringde på eftermiddagen och sa att dom hade ringt från hunddagis. Det hade hänt en liten olycka. Ia hade sprungit rakt in i ett kardborresnår, och hon var alldeles full med kardborrar. Ia gillade itne när dom försökte plocka bort dem så dom undrade om dom fick klippa bort kardborrarna i stället. I HELVETE, svarade inte frun, men det var innebörden i hennes svar. Därför har vi ägnat en del av kvällen åt att rensa lagottopäls från kardborrar. Inge roligt, men efter en stund slutar Ia slänga med huvudet och försöka bitas.

Kvällen kröntes med premiären av På spåret. Inte så mycket för att programmet skulle vara så himla bra, men väl för att Peter Apelgren var med. Han kan pigga upp det mesta. Nu ska jag bara vänta på att det ska bli dags att hämta yngsta dottern från något fest någonstans. Frågan är bara när hon anser det är dags att bli hämtad. Inte allför sent hoppas jag.

Dagboksblad 27 november 2008

Vad gör man en torsdag i november? Till exempel sitter på ett möte mellan 9 och 15, där det diskuteras fel saker och framför allt fattas korkade beslut. Mina arbetskamrater i ledningsgruppen hade i onsdags beslutat att vi på detta torsdagsmöte skulle lägga fram ett förslag om nytt projektarbete, ett förslag som jag starkt emotsatte mig för det var så jävla dumt. De andra i ledningsgruppen höll i viss mån med om att förslaget kanske inte var så bra, men tanken kunde vara att provocera för att folk skulle reagera och börja göra det dom borde göra. Dessvärre hade inte förslaget den effekten. Mötet tyckte det var ett bra förslag och sa ja!. Idioter!!! När jag senare på eftermiddagen pratade med folk höll dom med om att det inte var något bra beslut, och dom kunde inte förstå hur dom gått med på det. Syrebrist? Paltkoma?

Under förmiddagen ringde också chefen för vårdcentralen, och när jag skällt ut henne lovade hon att ha ett allvarligt samtal med den idioten till läkare som jag tidigare talat med. Vidare sa hon att en annan läkare skulle ringa upp mig under nästa vecka för att bättre förklara vad det kunde vara för fel på äldsta dotterns häl. Sedan sa hon också något intressant. Eftersom äldsta dottern är myndig får egentligen inte läkare tala med mig om hennes hälsotillstånd. Jag har ingen rätt att få veta någonting. Fan, jag vill inte ha en myndig dotter, det blir så besvärligt. Men det skulle inte vara något problem i detta fall, blev jag lovad.

Kvällen ägnades åt hundpromenad, lite arbetande och tittande på Animal Planet. Vad mer kan man begära av en torsdag i november?

Dagboksblad 26 november 2008

Klockan 6 i morse kom taxin och hämtade mig och så åkte vi till Bromma. Möte i Göteborg hela dagen, och sedan flyg hem igen. Var hemma runt 7. I Göteborg var det fint väder. Plusgrader och ingen snö, samt en fantastisk solnedgång.

Efter hemkomst och middag har vi plågat hund med kloklippning, öronsrens och lite kammande. Jag har också hjälpt yngsta dottern inför hennes fysikprov. (HA! som om jag skulle komma ihåg något, bara för att jag gått fyraårig teknisk för 25 år sedan. Varför läser mina barn ingenting i skolan om projektledning, riskhantering, organisationsutveckling, MBL, personalutveckling eller något annat som jag jobbar med dagligen och faktiskt tror mig kunna i alla fall lite grann?

I går kom den bok jag beställde på matmässan för några veckor sedan, boken Tryffel. Ren porr för en mat-och hundälskare. Den ska jag ta med mig när jag strax ska gå och lägga mig.

Dagboksblad 25 november 2008

JÄVLAR vad jag blev förbannad. Äldsta dottern var på vårdcentralen idag för hon hade ont i hälen, och det svar hon fick var lite otydligt tyckte jag. Jag ringde därför upp vårdcentralen och bad att läkaren skulle ringa mig för att förklara lite mer. Han ringer på utsatt tid och säger ungefär samma sak till mig som han sagt till dottern. Eftersom jag ville veta lite mer började jag fråga. Då avbryter han mig och säger att han nu svarat på mina frågor och så lägger han på luren. Handlingskraftig som jag är ringer jag upp och ber att få tala med chefen på vårdcentralen, men hon var ledig både idag och i morgon. I stället skäller jag ut en läkarsekreterare och säger att den jävla läkaren ska fan i mej anmälas och han ska omedelbart omplaceras till gemräknaravdelningen på landstingens centralförråd i Lappland, och får jag inte tala med en annan läkare så kommer jag och hälsar på dem personligen, och då, till skillnad från nu, kommer jag att vara arg. Läkarsekreteraren lovar att chefen ska ringa upp mig på torsdag och att jag då både ska få framföra mina synpunkter på hur hennes personal sköter sitt jobb och få tala med en annan läkare. Bäva månde den stackars chefen, det blir inget lätt samtal för henne.

Efter jobbet åkte jag till stan för styrelsemöte i ordenssällskapet (styrelsemötet kallas i detta sammanhang för mästarråd). Ia har varit på kurs idag, och lärt sig allmänlydnad. Och som vanligt är hon alldeles för spattig och just nu, alldeles för glad över snön.

I morgon är det möte i Göteborg, taxin kommer och hämtar mig klockan 6, så nu är det läggdgs.

Dagboksblad 24 november 2008

Så drog det ihop sig till månad igen då. Om som vanligt när det börjar snöa blir det snökaos. Vägen hem från jobbet med buss tar i vanliga fall runt 15 minuer. I kväll tog det över en timme. Men det kom i alla fall en buss nästan i tid, så jag behövde inte stå ute och frysa länge. Säkerligen var det inte rätt buss, utan en buss som säkert skulle passerat för 45 minuter sedan eller så.

Efter middagen kunde jag antingen vara hemma eller åka över till Lagottoklubbens ordförande och titta på material till rasmontern. Jag gissade att trafiken hade lugnat sig, och eftersom det inte var speciellt halt ute utan bara snö, valde jag att åka över till henne. Jag hann precis hem i tid (nästan, tur att digitalboxen har hårddisk och pausknapp) till hundprogramorgien. Det är nu dags för lite kvällsarbete och sedan läggdags.

Dagboksblad 23 november 2008

Äntligen en dag som inte innehöll så mycket måsten. I alla fall inga jobbiga måsten. Efter en oanstänidgt lång morgon tog vi oss ut på hundpromenad. Ia har inte direkt något emot snön, hon formligen studsade fram av glädje när vi gick ut. Tråkigt nog var golfbanan fylld med en massa skidåkare, så det var inte så lämpligt att släppa Ia lös där, men hon fick springa lite fram och tillbaka mellan mig och frun, och jävlar vad hon sprang.

Efter nästan två timmars promenad var det definitivt dags för varm choklad. Sedan satte jag igång. Det kan säkert av många uppfattas som ett jobbigt måste, men för mig fungerar det som ren avkoppling. Jag började baka bröd. Började och började förresten, jag satte ju en deg redan i går kväll som jag bakade av på morgonen så vi fick färskt bröd till frukost. I alla fall, jag bakade några slags runda brödkakor med grahamsmjöl och havregryn. Sedan bakade jag ett halvgrovt bröd med sirap. Naturligtvis allt med surdeg. Och så rundade jag av bakdagen med att baka madeleiner. (Nu ska jag bara få tag på lindblomste också, så kan dom avnjutas på rätt sätt.)

Kvällen avslutades (förstås) med nybakat bröd och te.

Vad utmärker en skendräktig hund?

Ia har nu gått in i den jobbiga perioden av skendräktighet. Man har ju läst och hört att hundarna då samlar kläder, handdukar och liknande saker för att bygga sig ett bo. Men inte Ia, hon är lite mer jordnära. Hon försöker i stället gräva sig en grop. Det är väl inget konsitgt i sig, men det tråkiga är att hon försöker göra det inomhus. Men parkett, korkoplast och klinker är jävligt svårgrävt, till och med för en lagotto.

Ett annat beteende, som jag dock inte hoppas går över, är att hon blivit mycket gosigare på sista tiden. Hon kan ligga i soffan och gosa bra mycket längre än hon gjort tidigare. Sånt uppskattas, det var ju därför jag ville ha hund. Bl a.

En tanke

Rasmontern för Lagottoklubben på Stora Stockholm måste naturligtvis ha ett tema. Om man har en italiensk hund är Italien ett ganska självklart tema. Då ska vi naturligtvis dekorera montern därefter. Vad är då mer naturligt än att jag ställer dit min Vespa? Och naturligtvis min espressobryggare och en burk biscotti. Klädsel: Armanikostym (står SLRK för kostnaden?)

Projektkontorschef på gränsen till nervsammanbrott....

...dokusåpa från 2008 i regi av den svenske regisören Mera Alvedónar.

Tidigt i höstas när det började hetta till på jobbet och jag var tvungen att arbera långt mer än vad som är hälsosamt, trodde jag det berodde på att jag var ny på jobbet och att tjänsten också var ny. Att jag dels inte riktigt kunde jobbet och att omgivningen liksom inte var på plats. Nu har jag ägnat hösten åt att skapa strukturer och rutiner kring verksamheten och jag är inte längre ny på tjänsten, men likförbannat räcker tiden inte till, och när jag kommer hem från jobbet känner jag mig som en utskiten disktrasa. Ligger bara i soffan och orkar inte företa mig något. Och när omgivningen börjar ställa krav på mig blir jag förbannad. Klockrena symptom på stress. Konsekvensen är att jag inte orkar med att fixa andventsfika nästa vecka och bjuda in en massa vänner. Det har vi gjort varje år sedan vi flyttade till eget hus, men i år orkar jag inte. Det är också en massa saker här hemma som inte blir gjort, sätta upp ljuslisten i köket ovanför diskbänken till exempel. Eller försöka laga taklampan i sovrummet. Eller.......

Det här är inge bra, jag måste göra något åt det. Varför inte fylla sin lediga tid med något så man inte somnar till alldeles. Till exempel vara ansvarig rasmontern för Lagottoklubben på Stora Stockholm. Vem fan har lovat att jag ska vara det? Dessutom mer jobb än jag trodde, och kanske lite mer än vad som förespeglats. En annan klok sak är ju att inte gå och lägga sig i tid på helgerna heller. Det är lika bra att försöka vänja kroppen vid för lite sömn, och då är det väl en katastrof om man får sova sina sju timmar på helgen. Dessutom är det så att det är bortemot 11 på kvällen som jag piggnar till och kommer på en massa saker att göra. Baka bröd, skriva mejl, arbeta med bilder, etc. Inte så konstigt att man lider av konstant spänningshuvudvärk.

Dagboksblad 22 november 2008

Äntligen lördag, och en vilodag. Fast inte så mycket. Steg upp ganska tidigt för att baka av bröden som äldsta dottern skulle ha med sig till novembermarknaden i sin skola. Så kom hon också på att hon skulle ta med två mjuka kakor till kafét som hennes klass ansvarar för. OK, två mjuka kakor ska färdigställas, klockan är halv tio och halv elva ska hon gå till tåget. Hur bra går det på en skala? Men gemensamma krafter och en viss känsla för projektplanering hos en av oss, har vi en timme senare två tigerkakor klara. Av andra skäl är hon dock inte klar, så vi får köra henne till skolan. Vilket är OK, för vi skulle ändå ut och åka och ungefär åt det hållet. Yngsta dottern ville nämligen besöka ett gymnasium som hade öppet hus idag.

När vi kommer hem igen är det dags att åka och handla, sedan laga middag och så äta den. Kvällen ägnades sedan åt att baka äpplepaj till kvällskaffet, sätta en bröddeg samt titta på den nya Narnia-filmen, Prins Caspian heter den väl? Nu har jag bakat ut bröden och sitter en stund framför datorn.

Dagboksblad 21 november 2008

Fredag, och det är inte lätt att vara ensamstående med hund. Efter att ha lämnat hund på dagis påbörjades en, tro´t eller ej, ganska lugn dag. Jag hann till och med äta en lång lunch tillsammans med en före detta arbetskamrat som jag inte pratat någe vidare med sedan i våras. Som tur var hade jag i alla fall så mycket att göra så jag behövde inte sitta och ha tråkigt. Dessutom var jag tvungen att åka från jobbet ganska tidigt. Bortemot halv fyra kvitterade jag ut Ia från dagis, åkte hem, lagade middag, åt middag och begav mig sedan till äldsta dotterns skola. I helgen arrangeras där, som brukligt är så här års, en....tja, ska vi kalla det höstmarknad, eller kanske snarare novembermarknad. I denna marknad är i högsta grad föräldrarna inblandade. Varje klass föräldrar får ett givet ansvarsområde, som sedan delas upp i olika arbetspass. På grund av vårt efternamns begynnelsebokstav har vi hittills alltid hamnat på det sista arbetspasset på söndagen, vilket, ovasett ansvarsområde innebär att städa. Så även i år. Men jag hade ingen lust att städa ett år till, så jag skickade mejl till hela föräldragruppen och frågade om någon ville byta med oss. Till slut fick jag ett svar, så vårt pass blev i stället att på fredag kväll iordningställa "stora salen", vilket jag alltså räknade med att göra när jag kom till skolan. Detta är ju en Waldorfskola där de flesta barnen gått sedan första klass (dottern började där i gymnasiet), vilket betyder att alla föräldrar känner alla, utom vi, som inte känner någon. Vi har inte satt vårt barn i den skolan för att vi sökte umgänge med antroposfiskt lagda föräldrar, så vi har liksom inte trängt oss in i föräldragemenskapen. En konsekvens av det är att när jag kommer till skolan har jag ingen aning om vilka föräldrar jag ska arbeta ihop med. Det springer runt massor med föräldrar och förbereder olika saker, men ingen verkade göra just det vår föräldragrupp skulle göra. Jag stod och väntade en stund, jag frågade lite folk, men jag hittade inga att arbeta ihop med, så efter en kvart blev jag förbannad och åkte hem!!!!!

Småningom kom frun hem, och så blev det dags för Doobidoo. Jag kan ju inte hjälpa det, men jag tycker att Claes Malmberg är en stor underhållare, och eftersom han var med i kvällens avsnitt kan man väl säga att det var rätt lyckat.

Nu har jag pillat med lite bilder i datorn, och det drar i hop sig till läggdags. Jag ska bara baka ut de bröd som sedan ska gräddas i morgon och levereras till novembermarknades brödbod för försäljning. Enligt instruktioner som skickats hem till föräldrarna ska bröden vara färskbakade. Jag vet inte riktigt vad det betyder, så det klarar jag nog inte. Dock kommer jag att leverera nybakade bröd, för jag bakar av dom i morgon bitti.

Hundar och ungar, what´s the fucking skillnad?

Igår på projektledarseminariet var det en föreläsning om mänskligt beteende, varför människor är som dom är. Naturligtvis förklaras det med deras uppväxt, varför föreläsningen till stor del handlade om hur barn formas när dom är små. Vi fick lära oss vilka förutsättningar som bör gälla för att barn ska utvecklas till mentalt sunda människor. Det hela lät väldigt bekant för mig så efter föreläsningen sa jag till föreläsaren att allt han sagt inte bara gäller för barn utan även hundar. -Jag vet, sa han. När jag googlar på detta ämne får jag nästan bara träffar på hundsidor.

Dagboksblad 20 november 2008

Först till dagis och lämna hund, sedan järnet till jobbet och ha lönsesamtal med en av mina anställda (min granne här hemma för övrigt) och sedan ett heldagsseminarium för projektledarna och projektkontorscheferna på jobbet. Mycket intressant, men det är inte mycket annat man får gjort en sån dag. Sedan järnet till hundagis, hämta hund, åka hem, dumpa hunden hemma, hämta barn och sedan FE till ett tänkbart gymnasium för yngsta dottern, som hade öppet hus i kväll. När vi gått runt där ett tag och hört om olika mer eller mindre intressanta varianter på Samhällsprogrammet åkte vi hem. En snabb middag och så satte jag mig att arbeta. Gå ut med hunden var inte att tänka på att hinna. Jobbat fram till nu och nu är det läggdags.

Dagboksblad 19 november 2008

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea. I am so lonely, lonely as a man can be."

I morse drog frun till Danmark på tjänsteresa och kommer hem först på fredag. Helvete, jag har tid att vara ensamstående med hund. Och vad ännu värre är, när hon sen kommer hem på fredag har hon knappast med sig något roligt, för taxfree-shoppingmöjligheterna på den resan är under all kritik (Det borde fan finansministern ta tag i. Om som ska få sälja utan att betala skatt borde dom för bövelen ha ett ordentligt utbud av choklad och annat godis. -Anders, visa på lite handlingskraft nu!!) Till följd av detta elände fick jag både lämna och hämta hund. Svettigt värre att hinna med. När Ia kom ut i morse såg hon att det var frost på vägen. -Frost på vägen eller ett ordentligt snötäcke på gräsmattan, what´s the fucking difference, tänkte Ia och rullade runt som en galning på vägen på väg till dagis.

Efter middagen var det möte i IOGT-NTO-föreningen. Sedan blev det en kort hundpromenad, jobba och så nu är det läggdags.

PS för er som undrar kan jag berätta att inledningsmeningen är en sammanblandning av en fras i Povel Ramels Gräsänkling Blues och en klassisk Bluestext-klyscha.

Dagboksblad 18 november 2008

Trots en hektisk dag på jobbet lyckade jag komma iväg till stan och det väntande ordensmötet i god tid, så jag fick en stunds promenad och till och med en fika i stan innan det var dags för möte. Vid dagens möte hade vi den stora glädjen att få välkomna en ny broder. Brukligt är att det hålls ett tal till den nye brodern, och denna dag var jag utsedd att hålla talet. (Eftersom det innehåller ordenshemligheter kan jag inte publicera det här.) Det var ju ett jävla slit med talet, men dom sa att det var bra. Sånt är ju alltid roligt att höra. I alla fall om det är sant. Därför är jag så noga med att bara säga att någonting är bra om jag verkligen menar det. Om jag säger att nåt är bra ska folk veta att jag verkligen menar det.

Det var ett långt möte, så jag var inte hemma förrän en bit efter elva, och är nu jävligt trött. Men appropå tal, jag kan nästan inte tänka på tal utan att samtidigt tänka på den fantastiska låten Assar Höll Ett Tal, med Torsson, det legendariska bandet från Klippan. För er läsare som är lika Torsson-förtjusta som jag erbjuder jag här en länkt till Youtube och den underbara låten. Men när jag ändå var inne på youtube och sökte på Torsson hittade jag också denna pärla från tiden då det begav sig. Håll tillgodo här.

Dagboksblad 17 november 2008

Måndag är TV-tittardag. Och idag har jag varit hemma och hunnit göra det. I övrigt har jag jobbat, käkat middag, jobbat, tittat på TV, skrivit ett tal och jobbat.

Dagboksblad 16 november 2008

I morse drog vi benet till fotomässan, jag och äldsta dottern alltså. Vi hinner dit precis till när dom öppnade. En riktigt trevlig mässa måste jag säga. Inte alls bara en mässa för teknikidoter. En mässa med massa spännande föredrag och inte minst en himla massa bilder. Fast återigen (om jag nu skrivit det förrut), jag känner mig berörd av Jan Töves bilder på en gubbe utanför en nedlagd bensinmack i Nitta (utanför Borås) än Serkan Günes bild på en giraff i afrika i motljus. Faktum är att jag skiter fullständigt i Serkan Günes biler av vilda djur, över huvud taget.

När vi kom hem från fotomässan möttes vi av två lagottos i hallen. Vi hade besök av Tristan och Hannah. Dom hade tillsammans med frun och Ia gått en stärkande promenad i det härliga vädret på Järvafältet, och sedan åkt hem till oss för att dricka varm choklad och äta rostat bröd.

Efter middagen bakade jag bröd, så kvällen kunde avslutas med te och nybakat bröd på sängen.

Sådan hund sådan husse eller Man har väl en tryffelhund

I går kväll var vi ju och handlade. Så fort jag kom in i affären kände jag en omissigenkännlig doft. Det doftade tryffel. Men det kan det väl inte göra inne på Ica. Det visade sig emellertid att det kunde det visst. Inne i butiken var det demonstration och försäljning av tryffelolja, tryffelsalt, tryffelsmör, och naturligtvis färsk tryffel, inflygen från Italien på morgonen. Självklart gick det inte att gå därifrån utan något tryffelaktigt. På försäljarens inrådan köpte jag en burk tryffelsalt, och nu luktar det tryffel i skafferiet.

Dagboksblad 15 november 2008

Tidigt som attan rusade fru och hund upp i morse för en långpromenad. Själv var jag inte riktigt lika pigg på det, så jag trynade en timme till. Sedan var det frukostdags och så bar det av till den så kallade gymnasiemässan i Älvsjö. Yngsta dottern står i begrepp att välja gymnasium och linje. Utbudet är liksom lite större nu än när jag skulle välja. Då fanns det i princip bara ett alternativ. 4-årig teknisk, el-tele på Rudbeck!! Det finns ju massor med linjer och skolor som jag tycker hon borde välja jag önskade att jag hade kunnat gå.

När vi var färdiga på mässan åkte vi hem igen, och så gick jag ut med hund. Drygt en och en halv timme var vi ute. På promenaden mötte vi först Ias favorithund (måste det väl vara), en cavalier king charles spaniel som heter Viggo. Ia har träffat honom förut några gånger, och hon vet var han bor. Speciellt när hon löper tycker hon det är spännande att stanna utanför Viggos hus och lukta, även om Viggo själv inte är där. Och idag fick hon träffa Viggo, gissa om hon var glad. Och gissa hur glad Viggo blev? Han tycket det var lugnast att gå in på tomten och stänga grinden efter sig. Ia var i lekfullaste laget för honom. Sedan mötte vi en 6-månaders tibetansk spaniel. Han var jätteglad att få träffa Ia, men hon hade nog helst velat gå in på tomten och stänga grinden efter sig. Dessvärre var hon inte hemma, så hon fick stå ut med en hoppande och nafsande valp i ansiktet.

Kvällen har ägnats åt filmtittande och spel-spelande. Nu är det strax läggdags, för i morgon ska jag upp tidigt och åka till fotomässan.

Dagboksblad 14 november 2008

TGI Friday. Efter jobbet gjorde jag ett besök på Clas Ohlson och köpte en gigg för knivslipning till den slipsten jag köpte till min far när han fyllde 60. Just nu står den slipstenen hemma hos mig för våra knivar är så förbannat slöa så om man skär sig blir det en ganska otäck snittyta. En vass kniv ger en mycket finare snittyta som läker finare. Sedan var jag inne på OnOff och köpte en badrumsvåg. Huvudorsaken var givetvis inte att väga folk, utan att kalibrera mig så jag vet hur hårt jag ska pressa kaffet till espresson. Det ska pressas med 15 kg. När jag lagat mig en ganska bra espresso kunde jag inte låta bli att väga mig själv också. Vågen förklarade i ganska hårda ordalag varför jag har svårt att komma i min bröllopskostym.

Hundars intelligens slutar aldrig att förvåna mig. Idag när vi satt och åt middag var Ia och bökade under vardagsrumsbordet. Vi såg hur hon fick tag på en gammal strumpa som låg där (fråga inte varför, det får ni tala med äldsta dottern om, hör av er till mig så kan ni få hennes msn.) I stället för att som vanligt när Ia gjort ett fynd, nämligen springa och gömma sig, kommer hon fram till mig och tittar på mig. Det råder ingen tvekan om vad hon säger. -Ta hit en godis, så lovar jag att släppa strumpan!!

Dagboksblad 13 november 2008

Praktiskt UngdomsMästerskap På En Natt, aka Pumpen, numer IOGT-NTOS tävling, har återigen gått av stapeln. Idén är att alla föreningar som anmält sig får ett kuvert med frågor. Klockan 20.00 på tävlingsdagen öppnas kuvertet och då har man en timme på sig att svar på 60 frågor. Förr i världen var detta en kunskapstävling som krävde lite kreativ förmåga. Numer är det mestadels en tävling i konsten att kunna hantera Google. För den som vill veta vilka frågor som var aktuella i dag går det bra att följa denna länk.

Detta blev, tro det eller ej, en kväll utan att jag ägnade mig åt jobbet. Jag kommer troligen till och med lägga mig i hyfsad tid.

Dagboksblad 12 november 2008

Återigen en dag med möte i Göteborg. Steg upp fan så tidigt, flög från Bromma klockan 7. Möte mellan halv 9 och tre (med paus för lunch) och sedan hemåt. Eftersom frun inte var hemma var det jag som skulle hämta hund på dagis. Fem minuter före stängningsdags kvitterade jag ut Ia, och åkte sedan hemåt, för att laga mat, plocka undan efter maten, promenera hund, arbeta och strax slutligen slagga. Jag tvivlar på att jag kommer ha några sömnproblem. I dag heller.

Dagboksblad 11 november 2008

Efter en lugn förmiddag på jobbet brakade helvetet löst. Efter ett två timmar långt möte var jag fullständigt utmattad. Ett ganska intensivt möte med andra ord.

Bortemot sex kom jag emellertid hem och käkade middag. Sedan försökte jag gå och lägga mig i soffan, men kände det tvunget att sätta mig vid datorn och jobba ytterligare en stund. Sedan blev det fika, och uppenbarligen har familjen läst min blogg för något skamsna lämnade dom över en försenad farsdagspresent: Dom kallar oss Tratten och Finkel med Peter Settman och Fredde Granberg. Svensk film när den är som bäst.

För att runda av kvällen har jag just badat bastu och ämnar nu gå och lägga mig, emedan taxin som ska ta mig till Bromma flygplats kommer klockan sex i morgon bitti. (Hoppas jag. Jag ska just beställa den.)

Dagboksblad 10 november 2008

Och så har det varit en sån där jobbig dag igen. Jag har knappt hunnit med att andas på jobbet. Efter jobbet, hem en kort sväng för att sedan åka på ordenmöte. När jag kommit hem efter det tittade jag och frun på de inspelade hundprogrammen från i kväll. Alltid lika intressant att titta på, och jag är fortfarande säker på att jag inte tror p Cesar Millans metoder. Den nya svenska hundcoachen vet jag inte riktigt vad jag tycker om.

Nu har jag lite jobb att göra, sedan är det läggdags.

Dagboksblad 9 november 2008

Var fan är slipsen, tofflorna, morgonrocken, rakapparaten, nya boken om vinprovning, den radiostyrda bilen och allt annat som man kan tänkas få i farsdagspresent? Jag fick knappt kaffe på sängen i morse. Jo, det fick jag faktiskt.
Efter en ganska trög start på morgonen (det blir gärna så när man inte får sina rättmätiga presenter) gick vi ut på hundpromenad. 2 timmar och 20 minuter senare var vi hemma igen. Då vidtog operation hundsanering, dvs Ia blev schamponerad. Därefter åkte vi till bekanta som hade födelsedagskalas, både för barn och förälder. När vi tryckt i oss tillräckligt mycket kakor, bullar, tårtor och glass var det dags att åka hem och laga middag.

Efter middagen har vi först kammat lite hund. Det är märkligt, vi klippte henner ganska så mycket i september, och bestämde att det blir inga utställningar före lilla stockholm nästa år, men till dess borde pälsen ha hunnit växa ut. Jag kan säga att pälsen växer med sådan fart att vi skulle kunna ställa henne på Stora Stockholm om vi ville.

När vi plågat hunden tillräckligt länge tittade vi på Miss Marple (DVD) och fikade, och nu väntar en stunds arbete inför morgondagens möte, som börjar klockan 8.

En fullständig katastrof med positiva inslag

Så har då årets matmässa, Det goda köket, besökts. Ett besök som man kan fundera på hur nödvändigt och lyckat det var. Jag har ju haft för vana att besöka detta evenemnag under ett stort antal år, och jag tycker mig ha sett en trend under de senaste åren. I år är trenden mycket tydligt. Det är inte bara inbillning. Matdelen minskar och dryckesdelen av mässan ökar. Och det är ju inte mjölk och äpplejuice som är de dominerande måltidsdryckerna. Ganska tråkigt tycker jag, som är mer intresserad av mat än dryck. Eller snarare skiter fullständigt i alkoholhaltiga drycker. Frågan är vad denna omsvängning egentligen betyder. Vi vet ju redan att det säljs fler kokböcker än någonsin och att det lagas mindre man än någonsin. Om vi sedan låter det som vi kallar matinresse främst handla om det vi dricker till den mat vi inte lagar, vad händer då i samhället? Dessutom blev jag sur för att jag fick stå i kön över en kvart för att komma in. Men turligt nog blev jag antastad av en sån där marknadsundersökare som ville veta vad jag tyckte om mässan, och då fick jag ju möjlighet att säga vad jag tyckte om både entrékassorna och balansen mat-dryck. Men allt var inte katastrof. Den nya svenska boken Tryffel (som var recenserad i senaste numret av Hundsport) fanns nästan till försäljning. Dvs, det fanns ett blädderexemplar och så kunde man beställa den. Självklart var jag tvungen att bläddra i den, och det var ju underbara bilder på arbetande lagotto, och för all del andra hundar också. Men det finns ju bara en tryffelhund, och det syntes verkligen på bilderna. En lagotto som letar tryffel är som att se någonting i sitt rätta element. Han som sålde boken (eller snarare tog emot beställningen) påståd emellertid att dom använde en labbe till att leta efter tryffel. Lagotton var alldeles för spattig, påstod han. Jag förstår inte alls vad han menade med det. Däremot köpte jag ingen tryffel, fast den bara kostade 650 kr/hg.

Dagboksblad 8 november 2008

Dagen började med morgonfika samtidigt som jag bakade av frukostbröden, som jag förberedde i går kväll. Frukost med nybakat, eget bröd är aldirg fel. Sedan åkte jag till gummiverkstaden för att få mina vinterdäck pålagda (Hannah, det är närmre till Vällingby än till Talby, även från dig). Därefter begav jag mig till Älvsjö och årets matmässa. Det var väl kanske ett inte helt lyckat besök.

Efter matmässan var det lite tid för pälsvård, och sedan bar det av hem till bekanta på middag. Ia dumpade vi på vägen hos fruns syster. Det var länge sedan vi träffade dessa bekanta, och det blev en mycket lyckad kväll. Vi började kvällen med att jag satt i köket och hade synpunkter på hur middagen lagades till. Det är ju rätt trevligt att få tycka utan ansvar. Dessutom fick jag det stora nöjet att laga såsen, och det var nog lika bra, för det är jag sjutusanjävlig på.

Efter middagen spelade vi något som heter Stockholmsspelet. Rätt roligt, men kräver en del kunskaper om vår huvudstad. När vi spelat några gånger var det dags att hämta hund och åka hem, och vips är det nu läggdags.

Nalle Puh bor INTE i sjumilaskogen!!!!!!

Nu har det hänt igen. I dagens Doobidoo påstods att Nalle Puh bor i sjumilaskogen. HAN GÖR SÅ FAN HELLER. Det är Ior och möjligen Ugglan som bor i sjumilaskogen. Den skogen som Nalle Puh bor i har inget namn. Det är ett fruktansvärt missförstånd att alla djuren i historierna om Nalle Puh skulle bo i sjumilaskogen. Och självklart är det Disneyfieringen av Nalle Puh som bidragit till detta missförstånd. Och det beror ju på att i den förenklade Nalle Puh-värld som Disney skapat måste det finnas ett namn på skogen.

Det finns en karta över skogen där Nalle Puh bor, ritad av Ernest Shepherd, som också illustrerade böckerna innan Disney kom över rättigheterna. (Se länk) Där ser man tydligt att 100 Aker Wood (Sjumilaskogen) egentligen ligger bortanför Ugglas hus. Men dessvärre så är nästan alla dessa kartor på Internet rubricerade som om de vore en karta över just sjumilaskogen, vilket de alltså inte är.


Det har till och med gått så långt att det på internet finns massor med sidor om man googlar efter kartor och sjumilaskogen (det finns massor med kartor, ritade av Ernest Shepherd, som också illustrerade böckerna innan Disney kom över rättigheterna) hit

Dagboksblad 7 november 2008

Så har det åter blivit fredag. Hade en del att stå i på jobbet, men bortemot fem kom jag iväg hemåt. Det visade sig att våra barn skulle bort ikväll. Dom skulle återigen vara med och arrangera Club Sockerdricka, ett musikkafé för ungdomar där man inte serverar alkohol. Det känns ganska skönt att veta när ens barn är ute och ränner på stan en fredagskväll, att de i alla fall kommer hem nyktra.

Vi som blev lämnade hemma åt en god middag, satte en deg, bakade en äpplepaj och tittade sedan på Doobidoo. Sedan var det hundpromenad och därefter hämtade jag barn vid station och så har det strax blivit dags för läggdags.

Skogsmulle för fackligt förtroendevalda

Även idag har jag varit på fackliga överläggningar. Vi har varit på PTK:s kursgård Djurönäset. På denna kursgård finns det givetvis ett dagis, så att till exempel ensamstående föräldrar ska kunna åka på facklig kurs med övernattning utan att det ska bli besvärligt om man har småbarn. När vi gick från lunchen idag såg jag att skogsmulle var och hälsade på barnen på dagis. Lite längre bort satt det en skylt som pekade in i skogen. Det stod Naturstig på den. Aha, tänkte jag, SkogsMulle för barn och NaturStig för vuxna. Jag gick in där och följde vägen en bit, men jag hittade honom inte. Stig kanske var på lunch.

Dagboksblad 6 november

6 november, en dag att fira. Dagen då man borde trycka i sig en Gustav Adolfsbakelse till minne av Göteborgs grundare. Gustav Adolfsbakelsen skapades på konditori Bräutigam i Göteborg. Enligt initierade källor var det en ganska äcklig bakelse. Men bortsett från det borde man trycka i sig ytterligare en Gustav Adolfsbakelse, till minne av Café Bräutigam, en institution i svenskt kaféliv som jag min ringa ålder till trots, faktiskt har upplevt. Jag har även sett tanten som satt hela dagarna på kafét och käkade bakelser och som var orsaken till att skylten "endast tre koppar kaffe per person" sattes upp ovanför kaffekannorna. Jag har också både hört Harry Persson spela piano (det gjorde han där varje dag, utom då hans bror Sonny Persson vikarierade för honom) och sett honom gå runt och småprata med stamgästerna. Det måste ha varit ett av de sorgligaste dagarna i svenskt kaféliv när Bräutigams stängde 1993.

Trots Gustav II Adolfs goda gärning (att grunda Göteborg) och Bräutigams storhet har jag inte käkat någon bakelse idag. Även idag har jag varit på facklig konferens, och när jag kom hem och käkat middag har jag suttit framför datorn och jobbat hela kvällen. Och ytterligare några timmar räknar jag med att det blir.

Dagboksblad 5 november 2008

Idag har jag tillbringat större delen av dagen med fackliga överläggningar inför kommande avtalsrörelse. Dessa överläggningar har vi haft på Djurönäset ute på..... ja just det, Djurö. Himla fint ställe, och ganska bra mat. På kvällen åkte jag hem och var då i princip så trött så jag gick och la mig på direkten.

Dagboksblad 4 november 2008

Tisdag är ordensdag. Följdaktligen åkte jag till stan efter jobbet. Eftersom jag av någon anledning kom iväg ganska tidigt från jobbet hade jag tid att gå till Sibyllans kaffe- och tehandel och köpa just kaffe och te. Sedan hade vi ordensmöte och hem kom jag klockan 11. Nu måste jag jobba lite och sedan är det nog läge att gå och lägga sig.

Dagboksblad 3 november 2008

Så blev det då åter måndag. Inget fel med det, förutom att man måste gå upp så förbannat tidigt. Sent på jobbet blev det, och sent hem kom jag, och bråttom vidare på ordensmöte hade jag. Men jag hann hem för att titta på det nya hundprogrammet på TV4+, hundcoachen. Intressant program, i synnerhet ett inslag om en äldre man som inte kunde hantera sin hund. När dom mötte andra hundar på promenaden gjorde hans hund utfall mot den andra hunden. Det är ju ett problem som måste hanteras. Men det fanns ett ännu större problem. Det faktum att mannen inte kunde hantera sin hund var ett oerhört stort problem honom själv eftersom det skadade hans manlighet å det allvarligaste. En man som inte kan hantera sin hund, det är en jävla fjolla, verkade vara hans åsikt. Jag tror det vore bättre om han själv gick till en människopsykolog i stället för att ta hunden till en hundpsykolog för att komma till rätta med sig själv. Hundpsykologen visade att ett hundmöte var inget problem, så troligen berodde hundens agerande på att den inte litade på sin ägare för fem öre. Hunden kände väl själv att den var tvungen att ta över situationen. Mycket intressant. Hundpsykologen sammanfattade det ganska bra. Han sa att man varje morgon ska ställa sig frågan Är min hund imponerad av mig? Om svaret inte är JA! har man något att arbeta på. Och hur imponerad blir en hund av en ägare som varje gång de möter en annan hund blir hysterisk, skriker och sliter i kopplet?

Dagboksblad 2 november 2008

Söndag betyder oftst bakdag, så även denna söndag. Jag började dagen med att baka av det brödet som omnämndes i förra inlägget (taget från Mersmak). Nybakat bröd är alltid nybakat bröd, men helt nöjd är jag inte. Mer salt (kanske dubbla mängden om man använder havssalt) behövs, och kanske mindre mjöl. Och varför inte piffa upp degen med lite surdeg. Det ska provas nästa helg.

Efter frukosten fortsatte vi med röjandet i huset och frun avslutade sitt garderobsstädande, och jag kokade ihop lite lemon curd. Inte för att jag ska ha det till något särskilt, men det är väldigt gott. Men blandar man smör och socker, och smaksätter med citron kan det ju inte bli annat än gott. Lite senare drog det ihop sig till hundpromenad. Både igår och idag har vi promenerat en del nya vägar. Målet är att det inom vår by, och de närliggande stadsdelarna av kommunen inte ska finnas en gång- eller bilväg vi inte gått på under våra hundpromenader. Men vi har fortfarande en del vägar kvar.

Efter hundpromenad vidtog köksarbete med högsta fart. Sätta in söndagssteken i ugnen (arista, dvs hel fläskkotlett som man gör ett hål i mitten av och fyller med en blandning av vitlök, rosmarin och lite olivolja.) baka biscotti, skala, tärna och steka potatis till middagen samt göra toast till förrätt. Med lite hjälp gick det bra och blev nästan klart i tid. Sedan vete fan vad som hände men jag somnade i soffan.

När jag sovit middag var det dags för ytterligare en hundpromenad. Sedan fika och så tittade vi på en märklig film på TV, Blow up, en engelsk film från 1966. Mycket märklig. Och nu är det läggdags och jag bävar för hur bra jag kommer sova nu när frun städat klart i sin garderob.

Dagboksblad 1november 2008

Alla helgons blodiga natt dag, vad har en sådan dag bjudit på? Jo morgonfika på sängen, en jävla lång promenad med hunden, köttbullar och stuvade makaroner till middag, Miss Marple till kvällsfikat och en hel del roligt hushållsarbete. Hushållsarbete är i princip aldrig roligt så länge det inte utförs av någon annan, men så var fallet idag. Frun har röjt bland sina kläder och rensat ur garderoben i sovrummet. Och eftersom yngsta dottern just nu gör ett specialarbete i hemkunskap som handlar om Feng-Shui, så vet vi därför att frun att rensat ut en massa dålig och stagnerad energi från sovrummet. Följdaktligen kommer vi att sova mycket bättre framöver. Det kan ju låta väldigt bra, men jag är skeptiskt. På mornarna klockan sex när man måste stiga upp vet jag inte om jag skulle behöva sova bättre, jag är redan så jävla trött man kan bli. Kommer jag att bli ännu tröttare nu så får allt frun lägga tillbaka alla sina kläder. I värsta fall får hon väl trycka in dem under min säng.

I senaste numret av konsums tidning Mersmak var det en artiken om någon bördnörd som driver bloggen http://paindemartin.blogspot.com. Eller förresten han var ingen nörd, däremot alla som ville diskutera jästemperaturer och andra tekniska detaljer hade något nördigt över sig påstod han. Och dessa nördar var företrädesvis män. Baka vårt dagliga bröd har väl i alla tider varit en kvinnosyssla och tämligen oglamoröst, men så fort män börjar med det blir det märkvärdigt och ingenjörsmässigt och nördigt. Hur som helst, i Mersmak fanns ett recept på ett bröd som jag håller på att prova. Man sätter degen på kvällen, låter den jäsa några timmar, bakar ut den, ställer plåten i kylen, och bakar sedan ut på morgonen efter. Jag har satt degen, ska strax baka ut den och sedan baka av den i morgon bitti. Kan ju bli spännande.

I artikeln i Mersmak beskrev Martin (han måste väl heta så med tanke på bloggnamnet) också sin brödvecka. Den börjar på på tisdag onsdag då han börjar känna efter vad för bröd han vill ha till helgen. På torsdagen börjar han sätta fördergar och sånt. På fredagen pysslar han om dem lite, och så kulminerar veckan på lördagen då bröden blir klara. Det tycker jag låter som en sund inställning till brödbak. Den ska jag försöka anamma.

Dagboksblad 31 oktober 2008

Dag före röd dag brukar betyda att man arbetar halvdag. Detta gäller dock inte brandkåren, taxiförare och mitt företag. Vi arbetar naturligtvis hel dag. Men det var väldigt många som hade skrivit WFH på sina dörrar i går eftermiddag. Jag gissar att WFH betyder att man jobbar hemma. Mig hade någon jävel bokat in på en MBL-information kvart över tre, så jag kom ju inte iväg från jobbet förrän bortemot fyra.

Förutseende som vi hade varit fanns det redan mat hemma att laga till. Dessvärre slumpade det sig så att maten var färdig att ätas precis samtidigt som jag skulle ha telefonmöte med monterkommitén i rasklubben. Tur att man är van att ha telefonkonferenser så man vet hur en mute-knapp ska hanteras. Så för alla er som undrar kan jag nu berätta att vi har börjat planera inför rasmontrarna på Stora Stockholm i december och My Dog i januari. Ett upprop till medlemmarna om att höra av sig till monterkommitén om man kan ställa upp och bemanna montern finns också på rasklubbens hemsida, dock alldeles för undanskymt tycker jag. Det borde ju stå på första sidan.

Fredag betyder ju (oftast) doobidoodag också. Så det tittade vi på. Lite tråkigt med alltför egocentrerade artister bara. Sedan blev det en kvällspromenad med hund. Inte så lång, för (som tidigare påpekats) de flesta jobbar halvdag idag, och lämnar inte alls sin hund på dagis, varför dagis hade möjlighet att gå en riktigt lång promenad med hundarna, plus att (som tidigare påpekats) de flesta, inklusive frun arbetar halv dag idag, så hon och Ia hade gått en lång promenad med lösspring på golfbanan tidigare i eftermiddags.

Nu ska jag arbeta en stund med bilder i datorn, sedan är det läggdags.