Dagboksblad 1 december 2008

Fan, jag missade adventskalendern på TV i morse. Den skulle ju kunna bli bra. Jag håller Anders och Måns högt när det gäller vuxenprogram, och jag tror att de även skulle kunna göra bra barnprogram. Men jag har sett alltför många dåliga barnprogram, både adventskalendrar och andra, som varit rena katastrofen, så jag vågade inte hoppas på för mycket.

Efter en hektisk morgon gav jag mig iväg till en närbelägen herrgård för att där leda, eller i alla fall arrangera en heldagsövning för mina projektledare. En heldag kring ämnet retorik. Jag hade bjudit in en föreläsare som skulle ge oss grunderna i konsten att tala, eller egentligen mer korrekt, konsten att övertyga. Dessutom var dagen tänkt som en lite teambuildingövning. Förutom mina projektledare jag är chef över hade jag bjudit in ett gäng projektledare från Göteborg som vi samarbetar väldigt mycket med, men vi träffas nästan aldrig. Men idag fick vi tillfälle, både att träffas och att lära oss något. Dagen blev mycket lyckad, och den avslutades med trerätters middag och middagstal. Och som av en händelse var alla middagstalen riktade mot mig, chef och arrangör för dagen. Snacka om att mina projektledare kan leverera floskler övertygande. För det kunde dom.

Väl hemkommen tittade vi på första avsnittet av adventskalendern. Och det var väl ingen klockren hit, trots Anders och Måns. En mycket intressant scenografi, undrar vart det kan ta vägen. Anders och Måns levde upp till mina förväntningar, de har inte förbarnsligat sitt anslag i dialogen (för de befinner sig konstant på den nivån, men riktat till vuxna och då funkar det), men den kvinnliga huvudrollsinnehavaren föll pladask med sitt fjolliga tilltal som hon tror, anpassat till barnpubliken.

Kvällen har avrundats med tittande på hundchoachen och lite av Cecar Milan. Intressant som alltid. Bra? Tveksamt som alltid.