En tisdag då jag faktiskt inte hade några uppdrag åt ordenssällskapet. Kors i taket. Därför hade jag möjlighet att följa med på hundkurs. Det var roligt. Det är bara 4 hundar med på kursen, och två av dem var valpar, och det kändes verkligen som man inte var där längre. Efter drygt två år med hund känner man sig mycket säkrare än vad dessa nyblivna hundägare troligen kände sig. Det är klart, de som haft hund i 40 år har fortfarande ett försprång, men jag lovar att utvecklingsmässigt händer det mer med en hundägare de två första åren än mellan det trettioåttonde och fyrtionde hundägaråret. Det är en mycket spännande resa vi gjort, och den påmindes vi alltså om igår.
Hemkomna från hundkursen drack vi lite kaffe och tittade på adventskalendern. Och jag tror nog den kan bli hyffsat bra i alla fall. Sedan var det dags för lite jobb, och nu är det läggdags.
tisdag 2 december 2008
Dagboksblad 2 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nja, jag håller nog inte med om; det där med de 38-40 åren. Det är stor skillnad på hur man gör med valpar nu, i förhållande till hur det var för 38 år sedan. Alla borde hålla sig lika uppdaterade, som om det var deras första hund.
Tror nog att även en "gammal" hundägare kan känna sig som nybörjare, eftersom man har ett annat tänk, kring valpar och deras förmåga nu för tiden. Ibland kan jag uppleva att det som du kallar försprång istället kan vara en "belastning" om du förstår vad jag menar. Det kan för många vara väldigt förvirrande att det som var bra tidigare, är helt förkastat idag.
Förr skulle hundens nos doppas i kissepölen, för att de skulle bli rumsrena t ex. Gör någon så idag, betraktas det som misshandel. Typ så där menar jag.
Med andra ord, kan det vara en fördel att inte ha de 38 årens försprång. :-)
Vad gör ni på kursen, skulle jag också fråga?
Fan, vilken knepig kommentar att kommentera. Vad jag än skriver blir det fel. Eller otydligt. Men...
Jag menade att det är skönt att inte vara nybörjare. Men det du säger får mig att inse att den känslan kan vara förädisk. Det finns en poäng i att alltid betrakta sig som nybörjare, dvs kunskapstörstande. Annars kan man lätt fastna med gammal kunskap.
Vidare menade jag nog att kunskapsresan är mycket större de första åren (derivatan på inlärningen är större de första åren, som en matematiker skulle uttryckt det), oavsett om man lär sig köra motorcykel, måla akvareller eller uppfostra hundar.
Slutligen gav jag uttryck för någon slags ödmjukhet (flirtade med Jante) inför de som genom långvarig inlärning har blivit grymt duktiga på hundar, dvs jag inser självklart att jag fortfarande har oändligt mycket att lära mig.
Skicka en kommentar