Dagboksblad 19 november 2008

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea. I am so lonely, lonely as a man can be."

I morse drog frun till Danmark på tjänsteresa och kommer hem först på fredag. Helvete, jag har tid att vara ensamstående med hund. Och vad ännu värre är, när hon sen kommer hem på fredag har hon knappast med sig något roligt, för taxfree-shoppingmöjligheterna på den resan är under all kritik (Det borde fan finansministern ta tag i. Om som ska få sälja utan att betala skatt borde dom för bövelen ha ett ordentligt utbud av choklad och annat godis. -Anders, visa på lite handlingskraft nu!!) Till följd av detta elände fick jag både lämna och hämta hund. Svettigt värre att hinna med. När Ia kom ut i morse såg hon att det var frost på vägen. -Frost på vägen eller ett ordentligt snötäcke på gräsmattan, what´s the fucking difference, tänkte Ia och rullade runt som en galning på vägen på väg till dagis.

Efter middagen var det möte i IOGT-NTO-föreningen. Sedan blev det en kort hundpromenad, jobba och så nu är det läggdags.

PS för er som undrar kan jag berätta att inledningsmeningen är en sammanblandning av en fras i Povel Ramels Gräsänkling Blues och en klassisk Bluestext-klyscha.