tisdag 15 januari 2008

Funderingar på livet en tisdagseftermiddag i januari 2008

Sådärja, nu känner jag mig bättre i axeln. Och jag har inte drabbats av varken depression eller hjärtinfarkt. Så tack för hjälpen Hannah, jag kan säkert bära kartonger den 2 februari.
Och inte nog med att axeln känns bättre. Jag har dessutom blivit uppmanad av min chef att söka ett nytt jobb. Och jag kommer att bli kallad på intervju snart. (Tror jag.) Och som grädde på moset (fy fan vad äckligt, jag äter nästan hellre lök på laxen) ska ja strax på möte i Tempel Riddare Orden. Vad mer kan man önska sig? Jo att bilderna jag publicerade igår inte såg så förbannat mörka ut. Det gör dom inte om dom betraktas mot en mörk bakgrund, men i min blogg med den ljusa bakgrunden fungerar dom inte riktigt. Antingen måste jag göra dom lite ljusare eller också skaffa en fotoblogg eller så, så att man kan visa bilderna med bättre bakgrund.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att höra att axeln är bättre.

Hundblues sa...

Visst, och ännu bättre ska det bli.

Anonym sa...

Skönt att inga depressioner eller andra biverkningar slagit ut dig;)
Men börja nu inte med fler bloggar!...bilderna syns så bra så...har så fullt i sparade favoriter så jag hittar snart inte alla bloggar och hemsidor man ska in på!

ulrika sa...

Hoppas att du får det nya jobbet. Bra att axeln är bättre.
Kul med ny avänner i cybervärlden.

Hundblues sa...

Tessan, om jag börjar med fler bloggar lovar jag att hantera det åt dig med lämpliga länkar på bra ställen.

Instämmer Ulika. Som du har märkt när läst runt på lite lagottobloggar så är vi flera stycken som tycker det är fantastiskt med både lagotto och bloggar.

Anonym sa...

Kul att din axel är bättre. Är det inte barn så är det en lagotto som stör mitt surfande. Snart kommer jag att få ont i min axel efter att Mio står och krafsar på mig och vill komma upp och lägga sig i knät!

Hundblues sa...

Det är ingen lätt saka att sköta en blogg med en lagotto i knät, det vet jag också. Det är ingen lätt sak att sköta en blogg med barn som stör heller. Jag känner till fenomenet, även om mina barn är 14 och 17. Dom stör, mest genom att lägga beslag på datorn i tid och otid. Dom säger att dom har en massa vänner att hålla kontakt med på internet. VA? Det kan väl inte vara så himla viktigt.