Första soliga dagen på jag-vet-inte-hur-länge. I alla fall första dagen i år. Och det var ju väldigt passande eftersom vi skulle till Uppsala och träffa Tristan och hans flock, och Tosca och hennes flock. (Eller delar av Toscas flock. Jag är inte riktigt säker på hur Tosca definierar sin flock. Dessutom fick vi som en extra bonus träffa Cimba och delar av hennes flock.) Visserligen hade jag varit tvungen att själv bjuda in oss, men jag har inte så stora hämningar när det gäller sådant. Vi träffades allihop ute på "planen", vilket är en inhägnad baseboll-plan. Där släppte vi hundarna, och Ia blev jätteglad och drog iväg i full fart. Och hon lyckades till och med få fart på Tristan, vilket tydligen var ytterst förvånande. Och roligt verkade dom ha. (Bilder kommer senare.)
Sedan gick vi en lång promenad runt "4H-gården". Himla fina hundpromenadvägar var det, mycket bättre än våra. Efter nära två timmars promenerade, nät vi blivit både trötta och frusna gick vi hem till Hannah, Joakim och Tristan och fikade. En Sacher-tårta. Kanske inget som fick mig att jubla av glädje direkt. Jag ville minnas att jag inte var speciellt förtjust i Sacher-tårta. Det var väldigt länge sedan jag åt någon, men minnet av senaste gången jag åt var inte odelat positivt, men jag kom inte ihåg varför. Nåväl, det gäller ju att hålla god min när man blir bjuden. MEN, när jag hade dragit i mig första biten kom jag ihåg. Problemet med Sacher-tårta är att jag tycker den är så himla god, så jag äter alltid för mycket. Det största problemet med Hannahs Sacher-tårta var att det var så-ini-helvete-god. Jag fick i mig två bitar, men sen var det stopp. Och då var jag klok nog att inte äta mer. Och det fungerade. Jag längtar efter mer av Hannahs Sacher-tårta.
På grund av den långa promenaden var Ia väldigt trött, så hon i stort sett somnade när vi kom in, vilket gjorde att hon inte kunde visa upp sig i en av sina allra bästa grenar, att sno runt fikabordet och snatta kaffebröd. För de oinitierade måste Ia ha framstått som en mycket skötsam lagotto, vilket alltså inte är sant ett dugg. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans, och jag är återigen så oerhört tacksam för vad hundägandet har fört med sig i form av nya vänner. Tack Hannah, Joakim och Helena för en underbar eftermiddag.
Eftersom det var så himla trevligt blev vi kvar alldeles för länge, så middagssteken skulle vi aldrig hunnit göra innan det var läggdags. En snabb omplanering gav oss istället skomakarlåda till middag. Innan det var läggdags fick också Ia en kvällspromenad.
söndag 13 januari 2008
Dagboksblad 13 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Det blir mer sachertårta när vi har flyttat in i sthlm. Tack för de jättegoda pralinerna. J fick smaka ett par stycken, resten har jag tryckt i mig som tröst när jag tentapluggar.
och tack för trevligt sällskap! Snart får vi utforska promenadmarkerna runt öster/norrmalm!
Måste även påpeka att jag är mycket imponerad av Ias skötsamma beteende runt bordet i går ;)
Om du har den bilden av Ia (och oss som hunduppfostrare) vet jag inte om jag någonsin förs visa Ia vid ett fikabord för dig igen.
Vilken tur att pralinerna kom till nytta.
Men nu har jag ju sett både de goda och mindre goda sidorna av Ia runt ett fikabord
Rätt Hannah, det hade jag glömt. Har du sett Ia käka citronmarängpaj har du sett allt. Och eftersom det inte avskräckte dig så känner jag mig lugn. Så värst mycket värre än så blir det inte.
Jag tyckte Ia uppförde sig alldeles ypperligt när hon var här hos oss på besök, allt annat är nog bara elakt förtal, som en riktig Lagotto med andra ord.
Skomakarlåda!
Det är grejor det, går inte av för hackor mums mums.
Undrar var de har fått det löjliga namnet ifrån?
P såg i ett tidigare inlägg om er diskmaskin.När jag läste ditt ps så kom jag ihåg att vår maskin har oxo en frigolitbit som flottör.
Det var min svärmor som hade en svamp, som råttorna käkade upp sedan gick inte maskinen , så då satte Pettersson dit en socker bit det funkade lika bra.:-))
Karin vi säger väl det då. Ia är en lagotto, men även en lagotto kan ha vissa biverkningar. Dessa bivekningar är dock i stort sett obetydliga, i synnerhet när man sätter det i relation till själva verkningarna.
Lars, jag trodde ordet kom från att köttet var segt som en skosula. På senare år har jag också fått den serverad med prinskorv, och då trodde jag det skulle föreställa pligg. Men vad som kom först, namnet eller pliggen vet jag inte. I alla fall är det vansinnigt gott, och jag fick det dessutom lyckligtvis till lunch i dag.
Vad gäller diskmaskinen kan jag bara konstatera att den fortfarande fungerar. Jag kanske fick ren den med citronsyran. Jag har nog hellre en diskmaskin med svamp än frigolit. Tänk om råttan käkar upp frigoliten, då larmar den aldrig.
Jag förstår dock Ia som käkade citronmarängpaj, för hur gott är det inte?
Hannah ska jag tolka det där som att ni hellre vill ha en citronmarängpaj än flyttgröt den 2 februari?
Vad är flyttgröt?
Ja, det var väldigt skoj att träffa er igen.
Och det är roligt på så vis att jag ju målat upp för er en bild av hur pestig Tosca kan vara, men hon uppför sig alltid helt okej (nästan i alla fall) när vi träffas.
Vilket har varit hela två gånger...utom vid utställningar.
Hannah, flyttgröt är något man kommer med till den som just flyttat. Eftersom man flyttat har man ingen möjlighet att laga mat, så då kommer snälla vänner med en stor gryta äcklig risgrynsgröt. (Huvva!)
Ja Helena, din trovärdighet har fått sig en allvarlig törn av Toscas fina beteende ;)
Skicka en kommentar