onsdag 23 januari 2008

Dagboksblad 23 januari 2008

Dagen började redan vid midnatt. När jag hade avslutat bloggskötseln vidtog jobb som skulle vara klart till klockan 9 i morse. Två presentationer inför två möten skulle förberedas liksom laddning inför anställningsintervjun. Bortemot två kunde jag lägga mig.

Steg sedan upp kvar över sex och lyckades väl landa på jobbet strax före halv nio. Anställningsintervjun gick väl sådär. Jag fick en fråga jag inte riktigt var beredd på, och mitt uppriktiga svar var inte det mest lämpade. Frågan var: Tror du på den nya organisationen? Mitt helt ärliga svar är NEJ!. Mitt något mer nyanserade ärliga svar är "Nej, såvida inte jag som chef får vara med och utforma hur vi ska arbeta, för då skulle den möjligen kunna fungera." Det korrekta svaret hade naturligtvis varit något i stil med att jag ser en stor utmaning i att få den att fungera, och att jag tycker det ska bli spännande att få arbeta i den. Svaret blev något jävligt diffust som jag inte ens minns. I övrigt är det bara att erkänna att även om jag hade någon slags strategi, sket det sig i hundraåttio från början. Jag blir lätt engagerad i många av de frågeställningar jag skulle få jobba med i det nya jobbet, så jag tappade strategin fullständigt och mitt sanna jag lyste nog igenom ganska klart.

Jag lyckades få tjugo minuters lunch och sedan var det möten tills det var dags att åka och hämta hund. Hem och laga mat, gå hundpromenad, åka till möte i IOGT-NTO, sedan åka hem gosa lite med hund, åka och handla och åka och hämta äldsta dottern från basketträningen, komma hem, aktivera Ia och så hamna framför datorn. Jag har inte behövt känna mig sysslolös i dag heller.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Personligen tror jag på att det bästa är när " det sanna jaget" lyser igenom. I alla fall det "jaget" man har på sin arbetsplats. Dessutom kan man väl misstänka att de redan "vet vem du är".

Det bästa av allt kan jag tänka, är att; du fick möjligheten ATT TYCKA... Det är inte alla förunnat att få göra sin stämma hörd.

Hundblues sa...

Man behöver inte ha så gott minne om man alltid talar sanning. Jo, det är sant, de flesta vet vem jag är, men faktum är att min eventuellt nya chef är ny på sin position, så han skulle man möjligen kunna lura lite. I alla fall initialt.

Att få göra sin stämma hörd, tillsammans med möjligheten att påverka sin situation är inte alla förunnat, men en bra grund för att inte bli stressad och gå in i väggen.