Lite olika perspektiv

Jag läste i DN i morse att Karolinska Universitetssjukhuset (KS) måste göra sig av med 900 personer, för att budgeten för 2009 inte går ihop. Vi läser följande i DN "En av förklaringarna är att det finns en kultur på sjukhuset att inte sätta budgeten främst, enligt sjukhusdirektören Birgir Jakobsson." Jag är inte säker på att alla delar uppfattningen att det skulle vara ett problem. Jag är inte säker på att alla patienter som fått vård på KS tycker det är rätt att kulturen på sjukhuset har satt patienterna i stället för budgeten främst. Och jag är nästan helt övertygad om att de som inte hade fått vård om man hade satt budgeten främst, är jävligt tacksamma för den kulturen.

Jag trodde ett sjukhus främsta uppgift var att tillhandahålla vård till medborgarna, inte att till varje pris hålla en budgetram. "Vi har varit tvugna att producera mer vård än vad som beställts i början på året eftersom patienttrycket har ökat, säger Birgir Jakobsson." Denne sluge sjukhusdirektör anser alltså att det var fel att "producera mer vård" trots att behovet ökade. För mig känns det mer naturligt att se till att det kommer fram mer pengar så man kan finansiera det ökade behovet av vård. Problemet är precis det som Bengt Göransson sa när han talade på vårt föreningsmöte i onsdags. Denne jubelidiot Birgir Jakobsson, tillsammans med i stort sett alla politiker idag ( inklusive Bengt Göranssons gamla partikamrater) säger sig företräda skattebetalarna. FAN, jag vill inte ha politiker och sjukhusdirektörer som företräder skattebetalarna. DOM SKA FÖRETRÄDA MEDBORGARNA. Och det är precis i detta sammanhang som som skillnaden blir så tydlig. En sjukhusdirektör som företräder skattebetalarna ska till varje pris hålla budgeten. En sjukhusdirektör som företräder medborgarna ser till att ge medborgarna den vård de behöver.