La famiglia goes guitar

Efter att ha gått runt och klämt på en massa gitarrer igår kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att köpa en gitarr. Det kan tyckas ganska oöverlagt, men så är det inte alls. Redan i somras när jag spelade gitarr i träfforkestern på campingklubbens riksträff insåg jag att min stålsträngade gitarr inte riktigt räckte till för att överrösta 5 dragspelare. Jag skulle behöva en elföstärkt gitarr, och då började jag se möjligheter. En gitarr som vore lämplig i ett sådant sammanhang (det blir ju riksträff och träfforkester fler år) är en så kallad orkestergitarr, eller halvakustisk som den också kallas. Och en sådan gitarr är minst sagt lämplig att spela Blues på också. Och jag har ju bestämt mig att någon gång i livet spela Blues med ett Bluesband. Ska man kunna få göra det måste man för det första ha en gitarr och för det andra kunna lira Blues på den. Så för att fylla dessa bägge behov, kunna överrösta 5 dragspelare samt spela Blues, har jag idag alltså inhandlat en gitarr och en förstärkare. Och jävlar vad bra det låter. Eller i alla fall starkt. Nu ska jag öva, dels på Blues och dels på att sitta med gitarren framför en stor fet mage, längst bak i orkestern och pensla fram ett sound som totalt saknar diskant, precis som gitarristen i Bröderna Lindkvist (för er som minns detta eminenta husband i Bosse Larssons Nygammalt.)