Inga riktiga lagottoägare

Och inga värdiga heller för den delen. Som jag tidigare berättat om finns det en lagotto i vårt område vars ägare jag dömt ut såsom varande oäkta lagottoägare. Dom har nämligen aldrig stannat och pratat med oss trots att vi mött dom då både vi och dom haft hund med. Enligt min erfareneht stannar alltid lagottoägare och pratar med varandra. Men detta är inga nyheter. I morse konstaterade jag att de förutom att det är oäkta lagottoägare inte heller är värdiga att få äga en lagotto. När jag gick till jobbet passerade jag denna lagotto med förare. Hunden gick lös, och husse en bra bit framför. Hunde sätter sig och bajsar på en lite gräsplätt bredvid vägen genom villaområdet. Jag funderade på att upplysa föraren om att han hade något att plocka upp, men jag gjorde inte det. Däremot vänder jag mig om flera gånger för att se om han märker vad hunden gjort och om han går tillbaka och gör sin plikt. Jag noterar att han sett vad hunden gjort, och när jag tittat bakåt flera gånger ser jag hur han går tillbaka till gräsplätten. Men när jag vänder på huvudet nästa gång ser jag att han är på väg därifrån igen, och aldrig att han hann plocka upp bajset på den korta tiden. Jag ska börja promenera förbi deras tomt, och innerligt hoppas att Ia sätter sig i deras dike och lägger en kabel. Om dom ser det och kommer ut för att skälla på mig för att jag inte plockar upp, kommer jag förvånat säga "Jasså har ni ändrat er. Eftersom ni inte plockar upp efter er hund trodde jag ni inte var så noga med sånt, så jag tänkte jag kunde låta det ligga kvar i ert dike."

Jag har tidigare erfarenheter av denna familj. Deras dotter har gått i vår äldsta dotters klass på mellanstadiet. När dom gick i sexan var jag med på en klassresa. Det var även ovan nämda lagottos husse. (fast då hade dom ingen hund) På klassresans sista dag när vi skulle åka hem, frågade lagottons husse sin dotter om hon hade packat ner allt och städat efter sig. Hon svarade, inte ordagrant, men betydelsen var: Skit i det gubbjävel. Dom verkade inte ha speciellt bra kontakt. Sekunder efteråt kom min äldsta dotter in i rummet, och jag kunde inte låta bli att ställa precis samma fråga till henne. Och väluppfostrad som hon är, och god kontakt som vi har, så svarar hon precis som det är, nämligen att hon har allt under full kontroll. Jag vet inte om piken gick fram, troligen inte. Men när jag på hemvägen förklarade för äldsta dottern varför jag hade frågat henne, förstod hon precis vad jag menade och vad jag ville uppnå. Man har sådana barn man förtjänar, så det så!