Dagboksblad torsdag 29 januari 2009

Hämta och lämna på dagis. Laga mat, valla hund, hålla ordning hemma, förbereda middagen inför morgondagen och gå på styrelsemöte. Det är fan inte lätt att vara ensamstående. I alla fall inte när livet liksom är byggt för att man ska vara två.

Min trevliga arbetsgivare har idag muntrat upp oss anställda genom att lägga ett varsel på en jävla massa människor. Det tillkännagjordes klockan 11.00. Klockan 12 hade jag en sedan tidigare bokad lunchdate med ett konsultföregats försäljare. Detta konsultföretag har redan idag en massa personal hos oss. Syftet med sådana här luncher är ju att man ska bygga lite nätverk och prata lite om framtiden, förlängning av uppdrag, kommande uppdrag och kanske nya uppdrag. Vi började lunchen med att jag berättade om vårat varsel. Sedan berättade jag att det är ganska svårt att säga upp personal och samtidigt sitta kvar men en jävla massa konsulter, så det finns stor risk att jag måste avsluta de pågående uppdragen för mina konsulter. När vi sedan avslutar lunchen och ska runda av vad vi sagt, så har den jävla konsultsäljaren mage att föreslå att jag ska ta in ytterligare konsulter från hans firma för att täcka de eventuella personalbrister som kan uppstå om jag måste säga upp någon av mina anställda. Tur att man är född med diplomatiska talanger, annars hade säljaren lätt kunnat hamna under en lastbil på det intilliggande bygget.