måndag 14 juli 2008

Funderar du på att skaffa hund?

Bra, fortsätt med det! Att fundera alltså, för om man ska skaffa hund är det bra att ha funderat igenom det ordentligt. På som det heter, förekommen anledning, kommer här ett inlägg riktat till den som gör just det, funderar på att skaffa hund. Jag har nämligen för en tid sedan fått en förfrågan om att skriva lite om hur det är att ha hund. Och här kommer svaret. Fast egentligen är det ganska vanskligt att ge sig in på detta ämne. Många av mina läsare (kanske de allra flesta) har ju mycket större erfarenhet än jag av att ha hund. Men det skiter jag i. Skriver jag något tokigt får ni väl kommentera och rätta mig. Hur som helst, nu kör vi!

Allt det underbara som följer med ett hundägande tror jag de flesta som funderar på hund redan har insett. Det är väl därför man funderar på hund. Men med ett hundägande följer det saker som man kanske inte direkt inser. Och dem tänkte jag skriva lite om. Inte alls för att avskräcka från att skaffa hund, utan bara för att jag tycker att alla hundar ska få bo hos folk som tar sitt hundägande på allvar.

Bland de första frågorna man måste penetrera är nog Vill jag verkligen ha hund? För de flesta människor blir det en ganska stor skillnad i livet när man skaffar hund. De flesta hundar behöver promeneras runt två timmar om dagen. En hund kan inte lämnas ensam hur länge som helst. Man kan inte ta med en hund på utlandssemester hur som helst. Vissa av ens bekanta vill kanske inte längre komma på besök för dom är hundrädda eller tycker att hundar är äckliga. Och inte minst, har man skaffat hund har man lovat ta hand om den de kommande 8-15 åren (lite olika beroende på ras). Ett bra sätt att så att säga torrsimma hundägande är att under en längre period (i vårt fall blev det drygt ett år) tänka "Hur skulle vi gjort idag om vi haft hund?"

Den kanske knivigaste frågan inför beslutet om att skaffa hund är vad man gör med hunden på dagarna om man förvärvsarbetar? En hund ska enligt litteraturen inte lämnas ensam mer än fem timmar om dagen. Att lämna hunden ensam hemma och springa hem på lunchen och rasta den sägs inte vara bra. Då blir hunden stressad. Men jag tror att det kan vara lite individuellt också. Men man vet ju inte vilken individ man får. Om man inte kan ha med hunden på jobbet är i första hand en bra dagmatte/daghusse att föredra. Hunddagis finns också, liksom "grannen som kommer och ser till hunden några timmar om dagen". Detta MÅSTE man ha tänkt igenom innan man skaffar hund!!!

Ekonomin kring hundägande är också viktig att tänka på. Inköpspriset på en hund varierar ganska mycket. Att köpa en blandrashund av en mindre nogräknad uppfödare kostar kanske inte mer än 4000, medan en trendig ras av en namnkunnig uppfödare kan kosta hur mycket som helst. Men mitt stalltips är att räkna med mellan 10 och 17 tusen. Det brukar talas om att inköpspriset är den lilla kostnaden, det är driften som är dyr. Det stämmer i vårt fall eftersom vi har hund på hunddagis, och det är inte billigt. Det kostar säkert mellan 2500 och 3000 i månaden. Har man köpt en stor hund blir matkostnaden därefter, men för en lagotto kan jag säga att matkontot bara är brus på ytan. Något som man absolut inte får göra avkall på är försäkringen. Man MÅSTE försäkra sin hund!! (Näe, det måste man inte, men det är jävligt dumsnålt att inte göra det.) Och så tillkommer allt man vill göra med sin hund; åka på utställningar och gå på kurser. Vara medlem i SKK och SBK. Prenumerera på hundtidningar. Slutligen krävs det en del tillbehör, koppel, halsband, sovbäddar, bur, matskål, etc.

Och så kommer vi till den mest spännande frågan, nämligen vilken ras man ska välja. Detta är väsentligt, för valet av ras påverkar i mycket hög grad hur ens hundliv blir. Vissa raser finner sig i att ligga i knät på tant Svea hela dagarna, andra raser måste aktiveras för att må bra. Stalltipset här är att verkligen fundera igenom vad man vill med sitt hundägande. Vill man bara ha ett gosedjur eller vill man arbeta med sin hund? Hur vill man arbeta med hunden? Valla får, träna/tävla i lydnad, träna/tävla i agility eller förstärka sitt självförtroende med yttre attribut (köp en amstaff!). Jag påstår att svaret på frågan om vad man vill göra med sin hund är direkt avgörande för vilken ras man ska köpa. Här kan det gå jävligt fel, och det gör det säkert alldeles för ofta också. Ett sista ord om rasval, som säkert gör att jag får en stor del hundägare emot mig, men jag står för det: Köp en renrasig hund. I synnerhet om du inte är hundvan. Kunskapen om olika rasers beteende är ganska stor, men det är mycket svårare att prediktera beteenden hos blandraser. Det kan vara svårt att säga vilka egenskaper hos föräldrardjuren som kommer dominera hos avkomman. Och vissa blandningar är direkt olämpliga. Att till exempel blanda en vallhund med en vakthund kan ge en mycket svårhanterlig avkomma. För de flesta raser är också kunskapen om hälsoproblem stor. Man vet liksom vad man kan vänta sig för problem. Hos blandraser vet man inte detta med lika stor säkerhet. Men därmet inte sagt att alla blandrashundar är problem. Men att köpa renrasigt är så att säga mer förutsägbart, vilket är att föredra om man inte har stor hunderfarenhet.

Det är också bra att vara noggrann i valet av uppfödare. En bra uppfödare finns till hands även efter att man betalt för hunden. En riktigt bra uppfödare finns till hands under hundens hela liv.

Slutligen (för er som har orkat läsa så här långt), det bästa med att ha hund. Dels är det en otrolig känsla när man får samarbetet mellan hund och människa att fungera och dels kan man få en massa nya vänner runt om i Sverige. (I synnerhet om man kombinerar hundägandet med en blogg.) Så skaffa hund för fanken, men tänk igenom det först!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, fram för försäkringar!!
Talar genom min jobberfarenhet, där vi ibland inte kan hjälpa patienter pga pengabrist, detta för att djuren inte är försäkrade.

Och nej, vi arbetar inte gratis....tyvärr. Vi måste också försörja oss.

Tycker det var ett mycket genomtänkt inlägg i övrigt också!

Hundblues sa...

Ja just det Helena, konsekvensen av oförsäkrade djur ser du rätt bra i ditt jobb.

Det gläder mig också att du tycker det var genomtänkt skrivet, din åsikt väger rätt tungt.

Anonym sa...

Det låter väl vettigt. Varför skulle någon bli irriterad?

Ett hundköp ska naturligtvis vara synnerligen välplanerat, anser jag också. Man måste dessutom ha en extra buffert till veterinärkostnader, för det händer att man "slår i taket" på sin försäkring oxå, och behöver lösa ut hunden med x -antal kronor.

Hundblues sa...

Yvonne, det som möjligen kan irritera folk tänkte jag kunde vara vad jag skrev om blandrashundar. Men å andra sidan fördömer jag inte blandraser eller de som skaffar blandraser alls. Jag bara påtalar det kanske olämpliga i att som ovan hundägare ge sig på en blandras. I övrigt är det nog inget som borde irritera någon. (Förutom de som skaffat sig en amstaff av just skälet att bättra på sitt självförtroende, men dom jävlarna tar jag ingen hänsyn till.) Och så finns ju risken att du, Helena, Karin och andra som haft hundar länge, kan hitta några sakfel eller tankefel i det jag skrivit.

Anonym sa...

Hear hear .......
som engelsmännen säger när de instämmer i något!!!
Mycket väl talat .........

Hundblues sa...

Tack Karin. Och med den kommentaren borde den som texten är riktad till, kunna känna sig ganska säker på att det inte är allför mycket fel i det jag skrivit.

Anonym sa...

Man tackar för detta (har tackat på min blogg också).
Hundsuget har fallit bort, av förnuftsskäl mest. Vi har ingen naturlig "hundbackup" där vi bor, och eftersom maken är "mellan jobb" och vi inte vet vad det blir för jobb för honom sen så får det vara. På hans förra jobb hade han kunnat ha hunden med på jobbet, men det går ju inte att räkna med det nu...
Tack igen, för ett väl genomtänkt svar! Det får bli voffsing när vi blir pensionärer!

Hundblues sa...

När förnuftet säger att man inte ska skaffa hund, ska mna följa förnuftet. Ett hundköp måste vara väl genomtänkt, annars kan det gå hur illa som helst. Därför tycker jag det är mycket sunt av dig att resonera som du gör. Därför säger jag; lycklig den hund som får komma hem till er, när det nu blir. Men bestäm inte redan nu att det inte blir förrän ni blir pensionärer. Mycket kan hända innan dess. Och framför allt, utnyttjag tiden till att bli mer påläst om hundar och olika raser.

Anonym sa...

Åh, det finns bara en ras jag vill ha! En keeeeeeeees!

Hundblues sa...

Det är ingen ras jag vet speciellt mycket om. Men det är en spets, och det säger en del. Jag hoppas du inte vill ha den rasen enbart på grund av utseendet, utan för hur den är. Jag inbillar mig att den rasen kräver en del av sin ägare (vilket de flesta raser gör). Den måste aktiveras, annars aktiverar den sig själv, kanske genom att vakta.