Härförleden hörde jag talas om några som vi känner lite grann, som har påbörjat processen att adoptera barn. Jag har ju läst lite grann om vad en sån process innebär i form av hemutredningar, personliga utvärderingar, bedömningar och dylikt. Det är inte lite som krävs för att man ska få bli godkänd som adoptivförälder. Det är lite tråkigt att behöva tänka tanken, men jag kan inte låta bli; jag är inte säker på att de vi känner kommer att bli godkända. Jag tror det finns en risk att de inte kommer anses vara mogna nog att få adoptera. Men jag är helt övertygad om att de skulle bli bra mycket bättre föräldrar än många av de föräldrar som fuskat och gjort sina barn själva.
Skolad som jag är inom tillverkningsindustrin vet jag att man anpassar kontroller i produktion efter hur mycket fel man hittar. Har man hittat massor av fel under en kort period i slutprovet ökar man ofta testningen i ett tidigare produktionssteg. Och tvärt om, om man aldrig hittar några felaktiga enheter i ett test, kan man minska på testets omfattning. Om man skulle tillämpa samma principer när det gäller föräldrar, hur skulle det bli då? Hur många av Sveriges alla föräldrar som enligt någon lämplig norm kan kallas för olämpliga, har adopterat barn, och hur många har gjort barnen själva? Jag tror en sådan tanke skulle visa på behovet av en mycket större noggranhet och granskning av föräldrar som tänker göra egna barn än av föräldrar som tänker adoptera barn. Har någon tänkt på det?
måndag 11 februari 2008
the time it takes to make a baby is the time it takes to make a cup of tea
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det här är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Jag förstår verkligen att man kan tycka att alla utredningar, utdrag ur diverse register osv. verkar vara lite väl i överkant. Men vänd på det i stället. Om det var ditt barn som skulle adopteras bort - vilka krav skulle du då ställa på adoptivföräldrarna.
En adoption handlar inte om att föräldrar ska få ett efterlängtat barn utan att ett barn ska få sina efterlängtade föräldrar.
Mia jag misstänkte att ämnet ligger dig varmt om hjärtat. Därför är jag väldigt tacksam över dina synpunkter. Och naturligtvis har du helt rätt. Min, uppernbarligen lite otydliga poäng var den näst intill absurda skillnaden mellan hur blivande adoptivföräldrar och blivand biologiska föräldrar granskas. Jag har inga problem med att våra bekanta inte får adoptera. Mina tankar om deras lämplighet som föräldrar gäller oavsett om de adopterar eller tillverkar själva. Vad jag däremot har problem med, är alla barn som växer upp hos föräldrar som behöver hälp och stöd för att kunna ta hand om sina barn på ett bra sätt, och framför allt alla barn som far illa under uppväxten. Och dessa barn tror jag företrädesvis INTE är adopterade.
Jag förstod din poäng och håller med dig fullständigt.
Ett "körkort" för att få bli förälder hade kanske inte varit så dumt. Om de hade gått att lösa rent praktiskt.
Upprörd blir jag av vår lag som säger att barn till föräldrar som av olika anledningar inte kan ta hand om dem ska familjehemsplaceras i stället för att bli adopterade. Så otryggt för barnen som aldrig vet hur länge de får stanna i familjenhemmen utan helt plötsligt kanske ska flytta "hem".
För att spetsa till det ytterligare: låt oss säga att ett barn vuxit upp i ett familjehem tillsammans med biologiska barn till föräldrarna. Barnet har naturligtvis behandlats på exakt samma sätt som de biologiska. En dag dör föräldrarna. Då har de placerade barnet helt plötsligt inte alls samma förutsättningar längre. Det har ingen arvrätt som de andra barnen i familjen.
Mia nu ger du en ny vinkling på det hela som jag inte ens kände till att den fanns. Men det var ju det jag visste, slänger man ut en krok till dig får man napp om man betat rätt, och fångsten blir en massa nya kunskaper och synpunkter. Mycket intressant, och jag håller med dig. Såklart
Absolut har du en stor poäng! Det finns tyvärr många som skaffar barn fastän de inte alls är lämpliga att göra det. Det ser jag ju varje dag på jobb.
Jag förstår folks upprördhet när det gäller barn som har en gång familjehemsplacerats "måste" flytta hem igen. Tyvärr säger lagen att barnets placering måste revideras var 6:e månad för att se om förutsättningarna för placeringen fortfarande föreligger. Är det dessutom en frivillig placering så kan föräldrarna "plocka" hem sitt barn när de vill....
Barnets behov av nära kontakt med sina bioföräldrar styr - tyvärr - och säg det barn som inte älskar och vill vara hos sina föräldrar hur mycket de än är olämpliga som föräldrar. Dessutom handlar det oftast inte om helt solklara fall.
Man kan inget annat än känna sig maktlös som socialsekreterare ibland....
Jossan även om jag tycker att du verkar ha ett intressant jobb är jag inte säker på att jag skulle vilja byta.
Skicka en kommentar