måndag 4 februari 2008

Dagboksblad 4 februari 2008

Så var vi tillbaka i vardagen igen. En stor del av arbetsdagen har gått åt till att försöka förstå vissa medlemmar i fackets synpunkter på en omorganisation och sedan förklara synpunkterna för företaget och slutligen hitta en väg framåt som både anställda och företag kan acceptera. Jag har väl inte helt lyckatas idag kan jag säga. Jag jobbar vidare.

Efter jobbet åkte jag till stan för att köpa kaffe och te på den anrika Sibyllans kaffe & tehandel på Sibyllegatan. Där har jag handlat kaffe och te sedan jag flyttade hemifrån och mina föräldrar sedan de flyttade till Stockholm. Sedan drabbades jag av köplust och begav mig därför till en av de få fotoaffärer som finns kvar i Stockholm (finns kvar och finns kvar, den här är faktiskt ganska nyöppnad) för att köpa ett motljusskydd och en kulled till stativet. I min enfald trodde jag att en kulled skulle ha samma gänga upptill som nertill, men icke. Den passar alltså inte på mitt befintliga stativ. Jävla Manfrotto!! (Italiensk tillverkare, man kan aldrig lita på italienare.) Nu får jag ge mig dit på onsdag för att antingen byta eller försöka hitta en adapter.

När jag kom hem och ätit middag var det dags för hundpromenad. Jag gick en timme och det var riktigt skönt att komma in igen. Nu ska jag koka lite te av det nyköpta, gå och lägga mig och läsa. I morgon ska jag lämna bilen på verkstad för service, det kommer bli jävligt dyrt för det är dags för kamremsbyte. Någonstans mellan 5000 och 6000 lär det gå på. Men pengar är en världslig sak.

4 kommentarer:

Anonym sa...

VI spatserade förbi Sibyllans-plejset i söndags kväll. Det är väl inte så långt från oss.

Hundblues sa...

Riktigt. Vad kan det ta? 15 minuer? Stället kan varmt rekomenderas.

Anonym sa...

Sibylla för mig är en korvkoisk.

Hundblues sa...

Yvonne, jag föreslår att du går till Mauritz kaffe på Fredsgatan och ber att få köpa ett hekto Sir William. Det är ett te som dom importerar från Sibyllans kaffe & tehandel. Det är en egen blandning som dom är väldigt stolta över. Och den smakar inte korv