Min kompis prällen

Sekreteraren i vårt Tempel (Tempel är som en lokalavdelning i vårt ordenssällskap) bor åt samma håll som jag, så jag brukar köra hem honom efter våra möten. Vi pratar en hel del, han är nämligen oerhört allmänbildad, och har fuskat i de flesta i modern tid kända yrken. Bensinmacksföreståndare, ungdomlsedare, bokbindare, författare, konstnär, möbelsnickare, tapetserare, campingplatsföreståndare, biodlare och säkert många fler yrken som jag jst nu inte kommer på. Sålunda pratar vi om de mest skilda saker, som motorcyklar, Italien, choklad, akvarellteknik, kyrkorglar och teodicéproblemet. Utöver allting annat är han nämligen också öhhh, ja, vad är han nu? Inte präst, inte pastor, men någonting åt det hållet. Idag förklarade han för mig hur kyrkans män (och för den delen även kvinnor) å ena sidan kan hävda att på yttersta dagen ska vi sorteras antingen uppåt eller nedåt, och å andra sidan säger att om vi bara tar emot guds välsingnelse är det bara att hoppa på hissen upp till himlen. Dessa två påståenden står ju i rak motsats till varandra, så hur kan man hävda att bägge påståendena skulle vara sanna. Då, någonstans i höjd med Sundbyberg förklarade min käre vän och broder, att det beror på hur man tolkar bibeln. Bägge påståendena kan man i någon mån härleda ur denna, i mitt tycke allmer tvetydiga skrift. Nu förstår jag. Men blev jag klokare?

Det är rätt skönt att ibland ta sig tid att prata om lite djupare saker än senaste SM-finalen i ishockey eller vem som inte borde åkt ur let´s dance i fredags.