Dagboksblad 31 december 2008

Årets sista dag, varför skulle den börja annorlunda än de andra detta jullov. Sålunda morgonfika, frukost och så hundpromenad. Sedan började somliga av oss städa inför kvällens nyårsfirande och besök. Bortemot två kom den första delen av den gästande familjen. Vi satte oss då och bläddrade igenom mina 20 kokböcker med italiensk mat. Vi hade nämligen bestämt oss för att nyårssupén skulle gå i det italienska kökets tecken. Efter två timmars bläddrande hade vi skapat en meny och en handlingslista, och vi begav oss till Ica-butiken för att handla. Väl hemkomna från affären påbörjades middagen. Strax efter fem kom övriga delar av den gästande familjen och vi började spela Stockholmsspelet. Samtidigt lagade jag mat och klockan åtta var det dags att börja käka. Vi började med carpaccio, på Bresaola i stället för rå oxfilé. Sedan panzanella (italiensk brödsallad), tomat och mozarella, skinkinlindade melonbitar, och så huvudnumret. Rullader på kycklinglårfiléer och Tvärnöskinka kryddade med salvia, rosmarin och mejram bräserade i rött vin och risotto. Sedan såklart lite ost, och avslutningsvis en glassbomb som jag hade gjort. En glassbomb med fläderblomssorbet, vaniljglass och jordgubbsglass.

Så småningom lite kaffe med vaniljhorn och munkar, och så blev klockan raskt tjugo i tolv, och lite snopet nog tyckte de att det var dags att åka hem. Har man stannat hela kvällen kan man väl stanna till tolvslaget tyckte jag, men tydligen inte. Och nu väntar vi på att Jan Malmsjö ska ringa in det nya året.

Dagboksblad 30 december 2008

Morgonfika, frukost och hundpromenad? Jajjamensan. Fast hundpromenaden gällde inte mig. I stället åkte jag till stan för att köpa kaffe. Kan ju tyckas lite fånigt att åka till stan för att köpa kaffe när det finns kaffe på närmre håll. Men jag vill dels ha nyrostat kaffe, dels vill jag ha det i hela bönor och dels vill jag inte ha det rostat i dieselrök. Återstår bara att bege sig till Sibyllans kaffe- och tehandel på Sibyllegatan. Dessutom behövde jag få deras almanacka för 2009. Så länge jag kan minnas har en almanacka från Sibyllan hängt på väggen i köket, och detta oavsett vilket kök jag för tillfället har använt. Sedan jag flyttade hemifrån har vi haft deras almanancka på väggen, och jag vill minnas att redan när jag växte upp i Handen hade vi Sibyllans almanacka hängandes i köket. Då går det inte att helt plötsligt vara utan.

När jag ändå var inne i stan fortsatte jag jakten på en enfärgad skjorta i en varm färg, men inte ens affärerna i varken Sturegallerian eller på Biblioteksgatan hade någon intressant skjorta. När jag givit upp letandet vidtog en karaktärsövning. Skulle jag köpa mig en fototidning och gå och sätta mig på Sturekatten och fika, eller skulle jag åka hem. Jag åkte hem. Motvilligt. När jag kom hem lagade jag middag, inte för att det var dags, utan för att det skulle vara gjort.

På eftermiddagen/kvällen var vi bjudna hem till den flera gången nämnda 5-barnsfamiljen, då ett av deras barn fyllde år. När vi käkat middag åkte vi dit, och som alltid är det trevligt att träffa dem, under förutsättning att man inte behöver fundera på om deras barn river vårt hus eller antastar vår hund, dvs att bli hembjudna till dem är perfekt. Vi kom hem rätt sent, så efter lite jox, har det nu blivit dags att knoppa.

Dagboksblad 29 december 2008

Och hur börjar en dag på jullovet hos La famiglia? Jo just det, morgonfika och senare frukost. Så även idag. Sedan drabbades jag, som ofta när jag är ledig, av stort behov av att åka in till hufvudstaden och flanera. Så frun och jag begav oss ditåt. I vanliga fall är vi oerhört samsynkade när det gäller att promenera. Vi har hittat en rytm som passar oss bägge två och det är aldrig problem att gå i affärer, promenera eller gå på museum. Men idag fungerade det inte alls. Efter en stund kom jag på varför. Jag åkte till stan för att flanera, och frun för att gå mellan affärer. Flanera och gå är helt olika saker, och görs följdaktligen i olika tempo. I alla fall släpade vi oss runt i stan under förevändningen att försöka hitta skjortor till mig. Men mina krav på skjortor måste var extremt konstiga, för ingenstans i hela jävla stan hittade jag en enda skjorta som jag ville ha. Kravet är enfärgad i en varm färg, men det finns inte. Jag säger det igen, DET FINNS INTE EN ENDA ENFÄRGAD SKJORTA I EN VARM FÄRG I HELA JÄVLA STOCKHOLM!!!!!!! Jag tröstade mig med praliner från NK.

På vägen hem åkte vi förbi Scandinavian Photo vid Rålis, och där köpte jag mig en kameraryggsäck. Det var en julklapp från mina föräldrar. Sedan åkte vi hem och lagade middag. Till middagen kom nyss nämnda föräldrar för att leverera det vi glömde på respektive glömde att ta med från landet på juldagen; Ias snuttefäll och en sylta som min far kokat.

Kvällen rundades av med att vi tittade på en nyinspelning av Northanger Abby (en julklapp till frun).

Dagboksblad 28 december 2008

Dagen började inte oväntat med morgonfika, lite senare frukost och så en lång hundpromenad. Fast inte på golfbanan som brukligt är, utan vi åkte till bekanta som bor bortåt Bromma och med deras sällskap promenerade vi runt Judarn. Och återigen slogs jag av skillnaden mellan hundägare och icke hundägare. En tvåtimmars promenad tillhör vanligheterna, så det är bara att gå ut och gå. Men om man inte har hund är en tvåtimmarspromenad ett stort företag. Det kräver definitivt att man har med sig fika, vilket i och för sig inte alls är otrevligt, men ganska ovanligt numer. Men nu fick vi sitta och titta ut över Judarn och se de våghalsiga idioterna som åkte skridskor på den knappt frusna sjön. Men ingen ramlade i så länge vi tittade.

När vi kom hem efter promenaden konstaterade vi att vi inte gått så långt, och att Ia nog egentligen skulle behöva gå längre. Så några timmar senare drog vi ut på golfbanan. Det började skymma och dimman kom smygande över fälten. Väldigt trevligt och fint var det, och Ia fick springa lös.

Sedan blev baklusten för påträngande så jag satte igång att baka munkar. Har man nu köpt en fritös för en massa pengar måste man ju använda den också. Och munkar är väldigt gott. Det var lika svårt att forma fina runda munkar för hand som tidigare, men mycket lättare att koka dem.

Kvällen rundades av med att vi tittade på en 25 år gammal inspelning av Northanger Abby (en födelsedagspresent till frun)

Dagboksblad 27 december 2008

Och så försöker vi igen. En dag då man kan lyssna på musik, promenera hund, fika, läsa böcker, titta på TV eller film eller bara kontemplera. Ja, och så inviga lite julklappar. Efter förmiddagens hundpromenad påbörjade jag konststycket att baka vaniljhjärtan i de nya formar jag fått av mina barn i julklapp. Eftersom jag är en erfaren bagare (observera, erfaren betyder inte med automatik "duktig", utan det betyder "en som bakat mycket och varit med en del") visste jag att första gångens vaniljhjärtan kommer bli misslyckade, och jag funderade på olika sätt att liksom hoppa över "första gången" och gå direkt på andra omgången. Men jag kom aldrig på hur jag skulle göra, så i stället valde jag att börja med en halv sats. Och precis som jag förutsett, blev dom inte bra. Och orsaken borde jag ha kunnat räkna ut från början. Man klär ju en liten form med deg, sedan klickar man i vaniljkräm och slutligen lägger man ett lock på och så bakar av det i ugnen. Luft som värms upp utvidgas, och luften i ett vaniljhjärta är ganska mycket luft, och den utvidgar sig som fan, så mina vaniljhjärtan såg höggravida ut allihop, med en stor bula mitt på. Sedan sjönk bulan ihop och gick sönder. I alla fall, det gick att få ut dem ur formarna och pudra florsocker på, så upplagda på ett fat så de väldigt fina ut. Och nybakade kakor är ju alltid goda, så det var inga problem att äta dem.

När jag ändå stod i köket satte jag en deg till rosenbullar också. Och lagade middag. Fruns syster kom över för att käka middag, spela Stockholmsspelet och sjunga SingStar. Förutom att spela spel ägnade jag kvällen åt att läsa, baka ut rosenbullarna och sätta en ny deg för att inviga nästa julklapp, baguetteplåten. Degen satte jag i kväll, bakade ut dem och ställde plåten i kylen, för att baka av dem i morgon bitti, lagom till frukost. Nybakad baguette till frukost säger man inte nej till.

Dagboksblad 26 december 2008

Äntligen den första jullovsdagen som inte var full av en massa planerade saker. Då kan man lyssna på musik, promenera hund, fika, läsa böcker, titta på TV eller film eller bara kontemplera. Det enda inplanerade var en liten fika hos fruns syster klockan 2. Och det var väl bra, fika måste man ändå göra. Sedan kan man åka hem igen och fortsätta göra ingenting. Trodde jag. HA!!!! Strax efter sju kom vi därifrån. Och då hade vi ändå inte fått middag. Däremot hade det spelats vårt nya julklappsspel, Stockholmsspelet. Det kan väl i och för sig vara trevligt, men jag tyckte det var onödigt att spela bort hela eftermiddagen och halva kvällen. Nu tvingades vi till nödmiddag på Gula Måsen (om man inte ville äta upptinad makaronipudding, men det var det flera i familjen som inte ville). Sedan försvann rakst kvällen i en hundpromenad, lite TV-tittande och en fika.

Dagboksblad 25 december 2008

Denna dag har också i princip förlöpt som juldagar brukar göra (utom förra året). Vi har varit på mina föräldrars sommarställe. Sommarställe kanske är fel ord förresten, de flesta grannarna är permanentboende, även om området en gång skapades som ett sommarstugeområde, och mina föräldrar bor där nästan lika mycket på vintern som på sommaren. Dock har vi trotsat mattraditionen, som föreskriver kalkon på juldagen. Men det var omöjligt att uppbringa en kalkon i lagom storlek när den skulle handlas, så i stället har vi spisat oxfilé. Det gick bra det också.

Nu har vi kommit hem, Ia har promenerat en hel del idag, somliga har sovit en hel del och de flesta har invigt julklappsspelet, Stockholmsspelet. Just nu hör jag hur delar av familjen inviger nya singstarskivor, Abba och Svenska Hits.

När vi kom hem från landet ringde svärmor och tyckte vi borde komma över till henne. Och det tyckte hon med viss rätt. Hon bor i radhus, och hade suttit på övervåningen då hon plötsligt hörde ett jävla liv utanför sin ytterdörr och när hon kikade ut såg hon ett gäng snorungar i obestämbar ålder som väsnades, bråkade och ringde oupphörligt på hennes dörr. Eftersom hon var ensam hemma blev hon lite uppjagad. Det är väl inget drömläge att ha ett gäng snorungar som står på en farstu och väsnas, så efter en liten stund ringde hon polisen. Dom ställde den intelligenta frågan, "är dom kvar?" Svärmor var väl lite för chockad för att vilja gå ner, öppna ytterdörren och titta efter, men hon kikade genom sovrumsfönstret och fick väl erkänna för polisen att dom dragit. Och då var det väl inte lika kul att åka på, så det kom ingen polis. I stället ringde hon oss, så vi kom, dock utan blåljus och batong, men jag såg jävligt bister ut när jag klev ur bilen utanför hennes radhus i fall det skulle ligga några snorungar och trycka i buskarna. Men det gjorde det inte, så vi åkte hem igen. Och nu ska vi äta lite julmat och sedan lägga oss och läsa julklappsböckerna

Dagboksblad 24 december 2008

Sama procedure as last year. I stort sett. Bortsett från att det fanns färre kakor och godis att äta i år, bara för att jag inte orkat göra så mycket. Läste i förra årets blogginlägg från julafton att Ia haft det lite tråkigt. Det är jag inte säker på att hon tyckt att hon haft i år. Jag tror att hon haft en lyckad dag. En hel del promenerande och en massa människor att umgås med. Och hon fick ett halsband av dagis med texten VILD på. Jag vet inte om de hade specialbeställt halsband med passande men olika texter till alla hundarna. Jag tror inte det. Dom har nog bara beställt med en text, för Ia är ju inte alls vild. Någon gång alls.

I vår familj har vi inga fåniga principer om julklappar bara till barn. JAG VILL HA JULKLAPPAR!!!!! Och jag fick en massa bluesskivor, en dunkudde, några böcker, formar att göra vaniljhjärtan i, och så favoriten, en tändsticksask med Ernst Kirchsteiger på framsidan och ett underbart citat på baksidan "och här sitter jag och känner in rummet." Vem hade köpt den, om inte mina barn. Dom vet verkligen vad jag vill ha! Nu är det strax midnattsmässa. Den ska jag nog se på.

Julhälsning

Dagboksblad 23 december 2008

Så håller då dagen före julafton att ta slut. Nu kan jag konstatera att jag har inte alls hunnit göra så mycket som jag hade tänkt mig och hoppats. Det är en massa kakor och godis som vi inte har till jul i år, bara för att jag inte orkat fixa. Chokladtryfflel med hallonsmak, kanelstjärnor, engelska pepparkakor, egeninlagd sill förutom vanlig inläggning, frostade dektorationsäpplen och inte heller sylta. Men det får gå ändå. Jag har i alla fall kokat skinkan och gjort bondosten nu i kväll, liksom bakat uppåkrakakor. I morgon ska jag koka gröt, griljera skinkan samt steka revbensspjäll. Sedan är allt på plats inför julfirandet som traditionsenligt faktiskt börjar redan i morgon bitti med fika och julmusik framför brasan.

Satans dyra klenäter

Och så slog jag äntligen till och köpte mig en fritös. Jag har just friterat årets 18 klenäter. Med tanke på vad fritösen kostade blev det jävligt dyra klenäter. 30 kronor styck, om man nu ska skriva av den på 1 år och inte göra något mer i den förrän nästa jul. Men dom blev väldigt goda. Mycket godare än dom brukar bli när jag friterar i en vanlig kastrull och försöker med alla medel hålla jämn temperatur, vilket faktiskt inte går.

Dagboksblad 22 december 2008

I morse ringde klockan och väckte mig. Tanken var att vi skulle lämna hund på dagis och sedan åka till stan och köpa julklappar. Så blev det och vi landade i stan redan vid halv tio. Då har ju inte affärerna öppnat. Himla otur, vi var tvugna att fördriva tiden genom att fika på Vetekatten. Sedan drog julhelvetet igång. Men faktum är att vi klarade av det vi skulle göra, och lyckades till och med hitta en del oplanerade saker som blev jävligt bra. Ett antal timmar senare kom våra barn in till stan, och då ville dom träffas och fika. Så då blev det till att fika en gång till på Vetekatten, men denna gång med smörgås. Sedan åkte frun hem och jag skulle fortsätta köpa julklappar till henne. Hur det gick berättar jag en annan gång (efter julafton). Sedan hämtade jag hund, körde hem och så åkte vi och julhandlade.

Efter middagen började jag baka vörtbröd, koka fudge och steka köttbullar. Just nu står bröden i ugnen, det andra är klart. Så fort bröden är färdiggräddade ska jag lägga mig. I morgon överväger jag starkt att köpa mig en fritös (inte en kvinna som friterar, utan en sån där makapär som man värmer kokosfett eller olja i, frityrkokare kanske det heter egentligen). Varje år när ajg ska göra klenäter önskar jag att jag hade en frityrkokare för det är så svårt att hålla jämn temperatur på en vanlig spis. Om man har en frityrkokare kan man dessutom göra munkar och pommes frites, vilket inte är det sämsta. Pommes till julskinkan har jag inte provat, men det borde väl funka. I alla fall om man griljerar skinkan med beanaise-sås.

Tack gode gud för digitalboxen

Av en slump satt jag i eftermiddags och bläddrade igenom kvällens TV-program, och till min oerhörda gläde hittade jag något som hette Julkick-off med Apelgren & Livh. Årets julshow med Peter Apelgren och Stefan Livh från Ruckman´s vid Nya Varvet i Göteborg. Två timmar! Det kan ju bli hur bra som helst, tänkte jag och spelade in det. Jag har inte hunnit titta på det så mycket ännu, men det lilla jag sett av inledningen gör att jag verkligen ser framemot att se resten. Peter Apelgren är ju helt jävla sanslöst rolig.

Dagboksblad 21 december 2008

Även denna morgon började med morgonfika. Sedan vidtog lussebullsbak. Villaägarföreningen hade mitt på dagen anordnat glögg och lussekatt för alla. (Villaägarföreningen består av 32 hushåll, så vi är inte så många.) Jag vet inte vem, men någon hade lovat att jag skulle baka lussebullar till detta evenemnag. Så det gjorde jag. Bortemot två värmde jag på den alkoholfria glöggen och sedan bar jag ut den och lussebullarna. Det blev en mycket lyckad tillställning. Grannen spelade julsånger på dragspel och det sjöngs en del. Många tackade oss i styrelsen för det oerhört fina initiativet till denna glöggfika såhär dagarna före jul. De mycket lyckade grillfesterna vi har haft i föreningen är helt och hållet min idé, och faktum är att även glöggdrickandet var min idé.

Framemot fem kom mina föräldrar för att käka middag, och sedan borde det varit dags för kalas. Ungefär vid den här tiden på året är det dags att fira fruns födelsedag, men jag kände att jag var för trött för en dylik övning. Inte för själva firandet, men väl för att baka så mycket som ett anständigt kalas kräver. Därför blev det bara en fika på kvällen inom den allra närmaste familjen. Det behövde jag inte baka till, utan jag tog det vi hade hemma helt enkelt.

Kvällen avslutades med att jag bakade rosenbullar. Det måste man ha till jul.

A till Ö-nskelista

Alla människors lycka (Det gäller att börja stort, för ju längre ner man kommer i denna lista, desto mer pryltokigt egotrippad kommer jag att bli)

Bluesskivor (Too many is not enough)

Chokladpraliner (gärna sådana där handmålade för 35 kronor styck)

Dunkudde (en dyr och bra, inte IKEAS billiga skitkudde)

Elgitarr (en halvakutisk Eagle eller Epiphone och så en Fender Blues junior förstärkare)

Fritid (fan, jag hinner ju aldrig med att fotografera och träna hund)

Gôtt liv (det ska va´gôtt å leva....)

Hund (bra att ha två)

Italienska (språket alltså, inte en italienska)

Jamaica Blue Mountain-kaffe (världens näst dyraste, och mig veterligen världens godaste kaffe)

Kameraväska (en riktigt bra ryggsäck som rymmer allt jag har och allt jag vill ha)

Lagottomys (kan man aldrig få för mycket av)

Mera lagottomys (som sagt, kan man aldrig få för mycket av)

Navelskådartid (För mycket fritid har jag inte haft för mycket av. Lite tid för inre kontemplation skulle inte sitta helt fel.

Orgel (en Hammond B3 som man kan lira soul och Blues på)

Plåt att baka baguette på (men den måste vara perforerad)

Qlturbidrag (till exempel teaterbiljetter)

Rotmos ("all glädje utan rotmos är konstlad glädje" enligt Torsten Ehrenmark)

Solifer 520 (en lite större och bättre husvagn skulle inte sitta helt fel)

Tryffel (både choklad och svamp)

UV-filter (till det objektiv som jag önskar mig lite längre ner)

Vespaåkarväder (så klart)

Xtra mycket.... julfrid

Zoomobjektiv (70-300mm/f 2,8 med bildstabilisator)

Återhållsamhet med våra icke förnyelsebara energikällor (Kanske dags att bli lite mer politiskt korrekt igen)

Ännu mera chokladpraliner, lagottomys och Bluesskivor

Öijers senaste bok (Bruno K alltså, för han är så himla häftig)

Dagboksblad 20 december 2008

Vaknade runt halv åtta, gick upp och gjorde morgonfika. Efter frukosten begav jag mig iväg för att möta upp Hannah, och sedan hjälpa henne att transportera hem hennes nylagade cykel. När jag hade lastat av cykeln hemma hos Hannah fick jag för mig att jag skulle glida ner till Jam, en av Stockholm mer välsorterade musikaffärer. Jag har länge gått och trånat efter en bra elgitarr, en som man både kan lira blues på, likaväl som sitta likt en av Bröderna Lindkvist bakom en massa dragspelare och bara pensla på. Och på Jam fanns det förstås hur många lämpliga gitarrer som helst, så det var säkrast att raskt lämna butiken igen, vilket jag gjorde. Sedan åkte jag hem.

Eftermiddagen ägnades åt pälsvård, pepparkaksbak och allmän vila. Samt knäcktillverkning. Och nu är det läggdags.

Dagboksblad 19 december 2008

Det var meningen att gårdagen skulle bli sista arbetsdagen före julledigheten, men hur det nu var så åkte jag in en sväng till jobbet på förmiddagen i alla fall. Dock blev det inte så länge, för halv tolv skulle jag vara vid Torekällbergets värdshus i Södertälje och käka julbord (årets tredje, och sista restaurangbord). Jag hade ätit julbord där för sisådär 15 år sedan och då var det bra. Men som tur var, var det bra även nu. Mycket bra måste jag säga. (Dom hade grisfötter där också.)

När jag tryckt i mig alla jävla sillar, lax-varianter, en oräknerlig mängd kallskuret kött, grisfötter, jansson, omelett, prinskorv, köttbullar, revbensspjäll och ett himla massa olika desserter, åkte jag hem för att vila middag. Sedan hämtade jag hunden på dagis, hämtade frun vid tåget, lämnade tillbaka resterna från lagottoshopen, handlade mat, käkade mat och somnade framför TV:n till På Spåret. När det var slut blev det en hundpromenad, sedan förra veckans avsnitt av På Spåret, och nu ska jag strax hämta barn vid tåget. De har, som vanligt varit inne i stan, och som vanligt i UNF:s regi, så man känner sig alltid säker på att dom hållit sig nyktra och skött sig. Man har såna barn man förtjänar!

Dagboksjustering

Ias tillägg idag till nedanstående dagbok.
08:30 Tjohoo, en katt i trädgården som man kan jaga. Det är det bästa som finns!

Dagboksblad 18 december 2008

Nu börjar det bli lite jobbigt. Idag var det dags för årets andra julbord, och fantasilöst nog var det på samma ställe som tisdagens (men jag hoppade över grisfötterna idag). Hemkommen från jobbet har jag mest legat på soffan och vilat, och när jag vilat klart satte jag mig att jobba lite. "Lite" blev visst ganska länge, och nu har det blivit dags att slagga.

Olika dagböcker

Kan bara inte låta bli att sno publicera en intressant jämförelse mellan katter och hundar.

HUNDENS DAGBOK:
07:00 Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08:00 Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09:00 Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12:00 Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14:00 Tjohoo, åka bil. Det är det bästa som finns!
15:00 Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16:00 Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17:00 Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18:00 Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20:00 Tjohoo, bli kliad i magen på soffan. Det är det bästa som finns!
22:00 Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.Det enda som håller mig i gång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favorit fåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sort sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som "allergi". Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för vår fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket..

Hittat hos Märy

Dagboksblad 17 december 2008

Så har den näst sista arbetsdagen för i år gått till ända. Vill man i alla fall hoppas på. Men jag kan ge mig fan på att jag av en eller annan anledning kommer arbeta några timmar antingen på fredag eller måndag eller tisdag före jul. Hur som helst. Det är i alla fall nära, mycket nära till ledigheten. Jag har idag kommit till en ny insikt på jobbet. Vanligtvis brukar jag och min omgivning beklaga oss över att det är så förbannat mycket möten så man aldrig hinner arbeta. I eftermiddags hade jag inte så mycket möten, och vad händer då? Jo, folk ringer till mig, och eftersom jag inte sitter i möte så svarar jag. Folk kommer in på mitt rum och vill prata med mig. Fan jag får ju inte alls det lugn och ro jag skulle behöva för att syssla med kompetensutvecklingsplanering och författande av meningsfulla månadsrapporter om verksamheten. Slutsats: Fram för fler möten, gärna sådana där min närvaro är mindre viktig. Då kan jag sitta i ett hörn på mötet och arbeta ostört.

Kvällen har ägnats åt inköp av en julklapp, inköp av inläggningssill och rödlök, samt arbete. Dessutom har jag tillverkat ett julkort som vi ska skicka med julklappen vi köpt till personalen på hunddagis. ("Tillverkat" betyder välja en bild på Ia, sätta den mot en snygg bakgrund, skriva text och sedan skriva ut bilden.) Nu är det hög tid att lägga sig (tror jag).

Arbetande hundar

På väg hem från jobbet idag fick jag se en person med ledarhund. Hon skulle åka samma buss som jag. Hundar kan jag säga, kan ingenting om svensk kö-teknik och kö-hövlighet. Så fort bussen kommit satte hunden full fart mot dörren och trängde sig raskt före alla andra i kön, och jag såg hur hundägaren kämpade emot och försökte be om ursäkt.

De flesta hundar älskar att arbeta. Och de mår bra av att arbeta. Därför är det alltid roligt att se arbetande hundar tillsammans med sin förare. (Det vet alla som sett tryffelfilmen). En arbetande hund (ledarhund, assistanshund, epelepsihund) som hjälper sin förare till ett någorlunda anständigt liv, är därför bland det finaste som finns. Sånt gör mig glad att se på väg hem från jobbet en gråregning dag i december då man bara önskar att det snart ska bli jul.

Dagboksblad 16 december 2008

Tisdag och tempeldag. Årets sista möte i ordenssällskapet, och traditionseligt äter vi julmat. Så även i år. Det är ju gott. Synd bara att jag hade käkat julbord till lunch redan. På det enda stället där jag vet att dom serverar grisfötter. Det är kanske inte så gott, men det brukar alltid äckla någon i sällskapet att käka grisfötter. Det är ju tur att man avverkat några julbord, så man har lärt sig hur man kommer i mål utan att må dåligt. Jag minns det först åren i arbetslivet när man blev bjuden på julbord. Fan jag åt så mycket så jag bara låg och kved efteråt.

Ia hade varit på hundkurs på kvällen. Sista kurstillfället. Roligt hade det vart berättade hon. Det gjorde också att jag inte hade fått ta bilen till jobbet, så jag tvingades åka kommunala färdmedel hemåt, och det är inge roligt, och sent kom jag hem. Men jag tänker faktiskt inte jobba något nu, utan nu är det läggdags.

Dagboksblad 15 december 2008

Arbetsdagen börjar med en fackförhandling om en person som har osedvanligt hög frånvaro. Den förhandlingen river jag av på bussen, så att så många som möjligt ska höra hur bra det är med fackföreningar som försvarar sina medlemmar, trots att dom inte sköter sitt jobb (näe, det där var nog inte sant. Faktiskt ingenting, förutom att jag satt på bussen och lyssnade på företagets redogörelse av en händelse.)

Sedan gick mötena i stort sett rad i rad enda fram till klockan halv fem. Dock hann jag käka lunch, och det är ju alltid trevligt.

Efter middagen var det hundpromenad, sedan lite jobb, hundprogram på TV och nu sitter jag och jobbar igen. Men det verkar faktiskt som om jag skulle hinna lägga mig före 11 ikväll. Det är i så fall en storartad bedrift. Men å andra sidan, om det skulle verka kunna bli så illa har jag rutiner mot sånt också. Jag får väl helt enkelt skriva ytterligare ett fånigt blogginlägg.

Dagboksblad 14 december 2008

Söndag, och sovmorgon? Jajjamensan, det blev det. Så småningom masade vi oss upp i alla fall, och medan fru och hund gick på promenad gjorde jag frukost (ungefär så i alla fall). Så småningom rullade jag iväg till stan för att hämta Hannahs cykel och transportera den till det ställe där den köpts in. Den hade nämligen slutat fungera. Hannah, Tristan och Joakim kom i egen bil efteråt. Sedan åkte vi hem till oss och fikade. Dock hann vi inte gå på någon promenad, vilket var synd, för vi skulle ha behövt Tristan till att leta upp mer hartryffel. Vi har nämligen börjat träna Ia att leta efter tryffel. Vi har använt den tryffel som Basta och Fixa grävde fram till rasmontern förra helgen, men den är nu liksom uppletad.

När gästerna hade åkt hem var det dags att börja baka. Jag bakade lussebullar (ja, jag vet att det är lite försent, men dom är rätt goda), vitt matbröd och ett bröd som heter rågarnold efter arnold schwarteneggerdegger. Receptet kommer från boken Riddarbageriets bröd. Mellan allt bakade lagade jag också middag, åt middag och promenerade hund. När jag la sista handen vid utbakningen roade sig frun med att kamma, karda och klippa hund. Fan vad hon är tovig.

En god söndag slutar med nybakat bröd och te på sängen, men riktigt så ville det sig inte. Frun har redan lagt sig, jag sitter fortfarande och förbereder morgondagens möten, och bröden är inte helt klara. Men jag ska nog smaka på bröden i alla fall innan jag går och lägger mig. Så det så.

Dagboksblad 13 december 2008

Lördag och sovmorgon? Jo pyttsan, någon hemsk människa hade fått för sig att det var lucia idag, och följdaktligen rusade hela familjen upp klockan 7 i morse för att titta på lucia på TV och dricka morgonkaffe. När vi sörplat i oss kaffet kunde man dock sova några timmar till. Sedan var det frukostdags och så hundpromenad. Hundpromenaden tog närmare tre timmar för vi gick förbi svärmor och tittade på hennes nybygda uterum. Ia fick springa lös på golfbanan en hel del. Tack gode gud för golfbanor på vintern som det inte spelas golf på. Ia är väldigt bra på att komma när man ropar på henne, och hon tycker verkligen det är roligt att springa lös. Jag har sagt det för och jag säger det igen, det finns inget som är så glädjespridande att se som en springande lagotto med öronfladder.

När Ia hade fladdrat klart med öronen var hon så trött så hon bara låg och sov i soffan. Efter lite glögg åkte vi för att handla medan Ia sov. Sedan blev det full fart igen. Laga mat, äta middag och sedan järnet in till stan, för att förbereda luciafirande i ordenssällskapets lokaler. Det blev ett mycket fint luciafirande, en kör från Lilla akademien i Stockholm. Dom sjöng minst lika bra som Adolf Fredriks musikklasser brukar göra. Efter luciatåget var det fika och till det bjöd dem på mer musik. Så här såg det ut i vår tempelsal när luciatåget hade ställt upp sig.

Sedan åkte vi hem, bakade scones och tittade på film, och nu är det hög tid att slagga in.

Vad ska jag göra nu då?

När jag gick ut grundskolan hade jag så jävla dåliga betyg att SYO-konsulenten på skolan såg som sin livsuppgift att hindra mig från att söka till 4-årig teknisk på gymnasiet. Han ville väl skona mig från den plåga som den linjen skulle bli för en som bara hade treor i betyg, utom i musik och barnkunskap, där hade jag femmor. Problemet var bara att jag inte ville något hellre än att börja på 4-årig teknisk. Och jag sket ju i vad SYO-konsulenten sa, jag sökte ju det jag ville söka, och på något märkligt sätt kom jag också in på 4-årig teknisk. Men hade jag haft svårt att få bra betyg i högstadiet, var det omöjligt på gymnasiet. Det gick precis som SYO-konsulenten hade förutspått, rakt åt helvete. Men på något sätt lyckades jag ta mig igenom de fyra åren, och hade väl bara tvåor och treor utom i en del tekniska ämnen, där jag på något underligt sätt lyckade skaffa en och annan fyra. Att plugga vidare på KTH eller nåt sånt var det inte frågan om. Det hade aldrig gått. När jag lämnade gymnasiet var det med stor ilska över alla idioter till lärare som inte kunde lära ut, och som säkte mina betyg sista terminen. -Jag ska fan visa dom att jag kan lyckas i alla fall. Skola och betyg är fan inte allt, var det sista jag sa till utbildningsjävlaväsendet innan jag lämnade det för gott. Sålunda vigde jag hela mitt yrkesverksamma liv till att bevisa att man kan lyckas utan bra betyg och högskolestudier. (Alltså tvärt emot vad lärarjävlafacken säger. Dom skriker ju sig hesa för att det ska vara behöriga lärare i skolorna. Själv tycker jag att kompetenta lärare är viktigare. ) När jag började på mitt nuvarande företag för sisådär 20 år sedan bestämde jag mig för att min karriär skulle sikta in sig på att bli avdelningschef. Det kändes som ett rimligt mål i yrkeslivet. I och med att företaget har värderat om min tjänst har jag nu nått det målet. Det ger ju en ganska stor inre tillfredsställelse, men vad fan ska jag göra nu då? Nu är jag ju framme vid målet.

Dagboksblad 12 december 2008

Nu är det inte många dagar kvar till julledigheten. Den är minst sagt behövlig. Förmiddagen gick som i ett töcken, och det inte bara beroende på att vädret var sådant, jag är helt enkelt trött. Jag lyckades käka lunch på rekordtid idag. Vet inte riktigt hur snabbt, men jag gick från jobbet tio över tolv för att käka, och var på plats i tid för nästa möte som började halv ett. Och jag har säkert 4-5 minuters promenadväge mellan restaurangen, min arbetsplats och sammanträdesrummet. Sålunda borde jag fått ungefär 9 minuter på mig att käka, och det hann jag gott och väl.

Jag kan väl inte säga att jag på eftermiddagen såg fram emot att få komma hem, åka och handla och sedan ställa mig och laga mat. Så när chefen ringde om meddelade att dom omprövat värderingen av min tjänst och äntligen kommit fram till något vettigt, var det ganska lätt att bestämma sig för att fira och låta middagen intas på restaurang. Därför åkte vi till restaurang Cassi på Narvavägen för att käka middag. Det var gott. Som vanligt har dom bara det bästa köttet, och får dom inte tag på bra entrecote tar dom bort den från menyn. Hellre serverar dom inget alls än kött som inte är perfekt.

När vi ätit klart drog vi järnet hem för att titta på Idol. Ja, kanske inte jag, men det var jag som fick köra som en idiot för att hinna hem till åtta. Äldsta dottern hade tillsammans med en kamrat kommit över biljetter till Idolfinalen, och dom satt ganska långt fram, så övriga familjen (exklusive jag) satt och spanade i TV efter äldsta dottern, men dom såg henne visst aldrig. Själv sitter jag framför datorn och väntar på att hon ska ringa så jag kan åka och hämta henne. Det är ju ingen hit att resa med kommunala färdmedel en lucianatt. Denna natt är väl mer att betrakta som en lucifernatt, med alla jävlar till idioter som är ute och inte håller sig nyktra.

Rapport från rasmonterundersökningen

På stora Stockholm var det en tävling om bästa rasmonter. Att vi inte skulle vinna den i år var väl ganska självklart. Men varför inte vinna den nästa år, tänkte jag. Därför fotograferade jag samtliga rasmontrar (nästan) för att i efterhand kunna utvärdera vad det är som gör att en monter vinner. Första pris gick till cairnterriermontern, andra pris gick till pudelmontern och hedersomnämnande fick bergamasco, västgötaspets samt azawakh & slougi. Och som sagt, lagotto romagnolo fick ingenting, men sämt var vi definitivt inte.

Äntligen

HURRA!!!!!
Mitt företag har äntligen kommit fram till samma sak som jag kommit fram till för länge sedan, nämligen att jag ska ha förmånsbil och lite högre bonus än jag har idag.

Dagboksblad 11 december 2008

Nu ser det för omväxlings skull ut som om man skulle få lägga sig i tid i kväll. Det kan behövas, för jag känner nu hur andra stadiet mot total stresskollaps närmar sig. I morse hade jag svårt att fästa blicken och läsa texten på datorskärmen. Inge bra alls. Min tanke är dock att försöka härda ut nästa vecka också, och sedan ta tre veckors julledighet.

Efter jobbet hade käkade vår avdelning julbord. Trevligt och gott var det. Och nära hem, så jag var hemma halv nio, tämligen nykter. Sedan har jag promenerat hund. Och eftersom jag vägrade ta med mig datorn hem kan jag inte jobba, ens om jag skulle vilja det. Sålunda återstår inte så mycket mer än att gå och lägga sig, vilket jag härmed gör.

Dagboksblad 10 december 2008

Som sagt, klockan 6 i morse kom taxin för att ta mig till Bromma för vidare flyg till Göteborg. Drygt tre timmars möte på morgonen och sedan två intensiva timmar med tankearbete efter lunch, gjorde att jag vid halvfyratiden tyckte jag var förtjänt av en tur in till stan. Jag tog båten över till Rosenlund och promenerade Kungsgatan ner till Östra Hamngatan, gick den ner mot Brunnsparken men svängde in på kyrkogatan för att få mig en god espresso på bar centro. Sedan promenerade jag vidare till Fredsgatan för att köpa ett halvt kilo kaffe på Mauritz kaffe. Sedan var det i princip dags att ta en taxi till Landvetter. I säkerhetskontrollen såg jag att dom körde min datorväska genom röntgen flera gånger, och sedan ville dom att jag skulle visa vad jag hade i den. "Ja, vad kan jag ha i den?" sa jag. "Kan det vara ett halvt kilo kaffebönor möjligen?" Och det var det. Uppenbarligen hade dom svårt att känna igen en påse kaffebönor i röntgengranskningen. Hon som visiterade min väska var tvungen att visa sina kollegor vad det var dom hade sett som såg så misstänkt ut.

Jag är en enkel taliban

och jag har kapat ett plan.

Jag har den äran,

jag har den äran

att detonera.

Det har ju blivit populärt

och är så välment och kärt

och jag är säker att innan kvällen det kommer flera.

Jag har en mattkniv i necessären,

en liten kallbrand i ett kuvert.

Och i turbanen jag har på huvu´t

har jag byggt in ett maskingevär.

Jag är en enkel taliban
och jag har kapat ett plan.
Jag har den äran,
jag har den äran
att detonera.

Direkt från Bromma till IOGT-NTO-föreningens luciafirande åkte jag och jag hann precis. Sedan var det så småningom dags att åka hemåt, och inte heller denna kväll kunde jag låta bli att sätta mig framför datorn och jobba en del.

IDIOT!!!!

Hur fan kunde jag vara så dum så jag ringde ett konsultbolag för att avsluta en konsult, innan dom hade ringt mig och bjudit mig på julbord. Nu missar jag ju ett julbord bara för det. FAN!

Dagboksblad 9 december 2008

Inte heller denna dag har givit tid till eftertanke och reflektion. Jag hann inte ens gå och käka raggmunk och stekt fläsk, vilket annars hör till tisdagens höjdpunkter. Nu blev i stället höjdpunkten möte i ordenssällskapet (Det är förresten alltid en höjdpunkt). Det var sista mötet före julen, och traditionsenligt serverades det risgrynsgröt. Ingen tradition som jag direkt tycker är värd att bevara. I alla fall inte så länge de vägrar servera gröten kall med grädde och apelsiner nedrörda i den (dvs jag tycker inte om gröt, men däremot tycker jag om apelsinris.)
Dock åkte jag hem ganska tidigt, ety jag måste nu förbereda en sak inför morgondagens ledningsgruppsmöte, och klockan 6 kommer taxin för att hämta mig till Bromma.

Dagboksblad 8 december 2008

En tuff början på en tuff vecka. Inte ha hunnit vila ut ordentligt i helgen och så full fart på jobbet igen. Efter jobbet var det dags för aktiviteter inom ordenssällskapet. Möte i Utposten kallades det för idag. När detta var slut var det jobb och blogg framför datorn som gällde, och fortfarande gäller.

Dagboksblad 7 december 2008

Även idag var det tidig uppstigning, frukost, hundpromenad och avfärd till mässan. Vi hade första passet i montern i dag också. Tosca var ännu tröttare än i går. Däremot vaknade hon til när det kom fram barn och ville klappa hund. Eftersom det var lagottodag idag, var det betydligt mycket mer shopping. Många kända lagottoägare kom förbi för att hälsa och kanske köpa något.
När vårt pass var klart gick vi bort till lagottoringen, lagom for att se Ofelia vinna champinonklassen. Jätteroligt, men tyvärr höll det inte hela vägen. Sedan var det lagottofika. Kan det bli bättre? Massa gott kaffebröd och alla trevliga lagottovänner att prata med. Det är rent otroligt vad socialiserande hundägarskap är.
När vi fikat klart gällde det att fördriva tiden fram till kl 17 då det var dags att börja riva montern. Bortemot halv sju var montern riven och alla grejer inlastade i bilen och vi kunde rulla hemåt. När jag satt och såg fram emot att komma hem, äta middag, ta ett bastubad, påstod frun att hon var tvungen att jobba efter middagen. Jag insåg då att även jag hade en massa jobb att göra. Det där med att ha semeser i slutet av förra veckan betydde egentligen bara att jag flyttade arbetet framåt. Sålunda satt jag en stor del av den resterande kvällen och förberedde morgondagens chefsmöte. Inte riktigt vad jag hade önskat mig. Nu tänker jag emellertid gå och lägga mig.

Dagboksblad 6 december 2008

Tidigt som fan rusade vi upp i morse, och redan vid halvåttablecket rullade vi iväg till mässan. Det var väl inte världens tryck vid rasmontern klockan 9, men från 10 och framåt var det i princip alltid någon som ville klappa hundar eller veta mer om lagotton. Vad som var ytterst frustrerande var att vi hade två hundar som betedde sig allt annat än rastypiskt. Ia låg under bordet och sov och Tosca hade knölat in sig under en stol. Dom var helt enkelt skittrötta. Så går det när man röjer sent på kvällarna. Det var jag, frun och Helena som stod där. Tanken var att vi bara skulle stå två åt gången, men det visade sig att tre inte alls var för många. Och lika roligt som förra året var det.

Efter avslutat arbetspass åkte vi till Julmarknaden på Överjärva gård. Den enda julmarknad jag står ut med, för där finns det inga handmålade kaffefilterhållare med små röda jävla tomtar på. Däremot finns det en hel del kvalitativt hantverk, men efter att ha gått runt ett tag kunde vi konstatera att vi redan har allt vi behöver inför julen. Vi fikade och åkte sedan hem.

Sedan var det dags för stora hundplågeriet. Ia åkte upp på trimbordet för att bli lite mer rastypisk inför morgondagens monterarbete. Sax, klotång och kam fick hon stå ut med. Sedan åkte Tosca upp på trimbordet för att klippas lite. Därefter åt vi middag. Sedan blev det lagottopromenad. Kvällen avslutades med fika och tittande på en film om italienska lagotto som letar tryffel. Himla roligt att se på. Gör det, ni som kan, och vill!

Dagboksblad 5 december 2008

Som sagt, sedan länge planerad semester. Rent konkret betydde det att när jag lämnat hunden på dagis (för att få en riktigt lugn och kravlös dag) satt jag tre timma i telefonkonferens med jobbet. Sedan packade jag ihop det mest skrymmade och åkte till Älvsjömässan för att börja bygga lagottomontern. Jag rullade ut mattan och satte upp kompostgallret, sedan var det dags att åka hem, vilket jag också gjorde. Hem för att käka lunch, lasta bil, hämta hund, hämta fru, åka till Älvsjömässan igen och färdigställa lagottomontern. Det blev inte speciellt bra, men det blev så bra det kunde bli utifrån de givna förutsättningarna. Vi kommer inte ha en chans att vinna rasmontertävlingen. I år. Bilder på montern kommer senare.

Sedan åkte vi hem. Medan jag lagade mat gick frun och Ia för att möta Helena och Tosca vid stationen. Dom ska hjälpa till med rasmontern i helgen, men eftersom det är lite långt mellan Uppsala och Älvsjö har dom tagit in på pensionat La Famiglia. Efter middagen försvann kvällen snabbt med fika, mysiga hundar och mycket trevligt sällskap. När vi skulle gå och lägga oss fick Ia och Tosca fnatt och Ia började jaga Tosca runt i huset, och dom verkade ha väldigt roligt. Alldeles för roligt faktiskt, så vi valde att bryta leken.

Eftersom vi ska vara vid mässan tidigt som attan i morgon, är det nu minst sagt läggdags.

Dagboksblad 4 december 2008

Sedan länge hade jag planerat att jag skulle ha semester idag och i morgon. Jag kände att jag skulle behöva ha några extra dagar ledigt för att orka ända fram till jul. Dock är det ju inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig. Efter att jag lämnat hunden på dagis satt jag några timmar och jobbade, men sedan började semestern. Först sov jag. Sedan fikade jag. Sedan åkte jag till stan (så förvånande!). Ett besök i huvudstaden börjar med att man parkerar bilen, lämpligen runt Tegnérlunden för där finns det ofta plats. Och så kan man besöka Primafila och få sig en riktigt god espresso. Eftersom jag hade semester och behövde fira lite köpte jag mig en chokladpralin. Den var inte billig, den kostade 32 kronor. För en enda pralin. Men den var goooood. (Fast kanske inte prisvärd).

Jag promenerade mig igenom stan i drygt två timmar, sedan åkte jag till Sveriges bästa skivaffär för Blues, Smokestack och där köpte jag mig två julBluesskivor. Sedan hem och så hämta hunden, hämta frun så var det dags för middag. Efter middagen åkte vi och hämtade material från lagottoshoppen som vi ska ha i montern i helgen, och sedan handlade vi.

Kvällen i övrigt har i huvudsak ägnats åt att städa inför morgondagens långväga gäster (ända från Uppsala). Nu ska jag göra mig en espresso och sedan är det dags att nanna kudden.

Dagboksblad 3 december 2008

Denna vecka har frun fått för sig att det är bättre att jag både hämtar och lämnar hunden, i stället för att hon ska göra det. Hon säger det beror på att hon denna vecka har sin arbetsplats förlagt till ett helt annat ställe än vanligt. Det innebär att jag kommer sent till jobbet, sliter som fan för att gå tidigt. Kommer hem dödstrött och måste därefter ägna den del av kvällen åt at arbeta vidare. Idag har jag dessutom varit och hämtat mer material till rasmontern på Stora Stockholm. En matta och en del bilder. Mattan var inte liten. Hur fan ska jag få ut den till Älvsjö?

Promenerat hund har jag inte hunnit göra, vilket känns tråkigt. Men det är ju inget ovanligt. Däremot har jag tittat på adventskalendern. Och jag måste nog säga att den känns rätt bra så här långt. Men det är enbart tack vare Anders och Måns. Utan dem skulle det inte funka alls. Jag tror dock att storyn egentligen inte är speciellt bra, men den funkar just tack vare Anders och Måns. Dock är det svårt att uttala sig om storyn efter tre avsnitt. Vi får se lite längre fram

Dagboksblad 2 december 2008

En tisdag då jag faktiskt inte hade några uppdrag åt ordenssällskapet. Kors i taket. Därför hade jag möjlighet att följa med på hundkurs. Det var roligt. Det är bara 4 hundar med på kursen, och två av dem var valpar, och det kändes verkligen som man inte var där längre. Efter drygt två år med hund känner man sig mycket säkrare än vad dessa nyblivna hundägare troligen kände sig. Det är klart, de som haft hund i 40 år har fortfarande ett försprång, men jag lovar att utvecklingsmässigt händer det mer med en hundägare de två första åren än mellan det trettioåttonde och fyrtionde hundägaråret. Det är en mycket spännande resa vi gjort, och den påmindes vi alltså om igår.

Hemkomna från hundkursen drack vi lite kaffe och tittade på adventskalendern. Och jag tror nog den kan bli hyffsat bra i alla fall. Sedan var det dags för lite jobb, och nu är det läggdags.

Dagboksblad 1 december 2008

Fan, jag missade adventskalendern på TV i morse. Den skulle ju kunna bli bra. Jag håller Anders och Måns högt när det gäller vuxenprogram, och jag tror att de även skulle kunna göra bra barnprogram. Men jag har sett alltför många dåliga barnprogram, både adventskalendrar och andra, som varit rena katastrofen, så jag vågade inte hoppas på för mycket.

Efter en hektisk morgon gav jag mig iväg till en närbelägen herrgård för att där leda, eller i alla fall arrangera en heldagsövning för mina projektledare. En heldag kring ämnet retorik. Jag hade bjudit in en föreläsare som skulle ge oss grunderna i konsten att tala, eller egentligen mer korrekt, konsten att övertyga. Dessutom var dagen tänkt som en lite teambuildingövning. Förutom mina projektledare jag är chef över hade jag bjudit in ett gäng projektledare från Göteborg som vi samarbetar väldigt mycket med, men vi träffas nästan aldrig. Men idag fick vi tillfälle, både att träffas och att lära oss något. Dagen blev mycket lyckad, och den avslutades med trerätters middag och middagstal. Och som av en händelse var alla middagstalen riktade mot mig, chef och arrangör för dagen. Snacka om att mina projektledare kan leverera floskler övertygande. För det kunde dom.

Väl hemkommen tittade vi på första avsnittet av adventskalendern. Och det var väl ingen klockren hit, trots Anders och Måns. En mycket intressant scenografi, undrar vart det kan ta vägen. Anders och Måns levde upp till mina förväntningar, de har inte förbarnsligat sitt anslag i dialogen (för de befinner sig konstant på den nivån, men riktat till vuxna och då funkar det), men den kvinnliga huvudrollsinnehavaren föll pladask med sitt fjolliga tilltal som hon tror, anpassat till barnpubliken.

Kvällen har avrundats med tittande på hundchoachen och lite av Cecar Milan. Intressant som alltid. Bra? Tveksamt som alltid.