torsdag 26 juni 2008

Dagboksblad 26 juni 2008

Så har vi klarat av kafé nummer två, Backagården. Ett kafé som kanske mer än något annat är förknippat med minnen. Det var en semester för många år sedan, kanske den första på Österlen. Vi bodde i tält, och det var en ganska blöt semester (det regnade alltså. Det var INTE fråga om någon överkonsumtion av alkohol). För att trösta oss åkte vi iväg till ett kafé som i broschyren lät spännande. Det var ett litet mysigt kafé inrymt i ett gammalt stall. . Några av gästerna satt och spelade fiol och flöjt, vilket gjorde att det kändes otroligt hemtrevligt. Dessutom hade dom gott kaffebröd. Det var precis vad vi behövde, och det skulle inte förvåna mig och det var just den fikan som gjorde att vi förälskade oss i Österlen och alla dess kaffestugor.

Det var som sagt många år sedan vi första gången besökte Backagården, och sedan dess har de expanderat. Numer är kaféet infymt i ett växthus, och den intima atmosfären saknas, men det är fortfarande trevligt att fika där, vilket vi alltså gjorde idag. Innan vi åkte dit hade vi emellertid handlat kaffebröd till kvällsfikat på Caferian. Igen. Men vi började dagen med en promenad in till, och runt i Simrishamn. Och som vanligt gjorde jag lite kokboksfynd. Mormors berså hette en bok jag hittade. Författaren är uppvuxen i Skillinge, inte långt från Simrishamn. Sedan hittade jag en bok som var en uppteckning över gamla kak- brödrecept från Simrishamnstrakten, och slutligen en bok om franska bakverk. Vad mer kan man önska sig?

På väg hem från Backagården åkte vi förbi Borrby och besökte traditionsenligt Mogens Eriksesns lampaffär. Vi har väl köpt en sisådär 4 lampor av honom tidigare, så när vi kom idag sa han ”jasså är ni här nu igen”. Och naturligtvis kunde vi inte låta bli att köpa en lampa av honom.
(Bilden är tagen från hans hemsida)

Vi hämtar lampan dagen innan vi åker hem så slipper vi förvara den i husvagnen. Och jag behövde inte ens lägga handpenning. Så är det att vara ”stamkund” i lampbutiken.

Efter middagen vandrade vi bort till Vårhallarna och fikade. Vårhallarna är en klippudde som sicker ut i havet en liten bit norr om Simrishamn, och det är så fint att sitta där och se solen gå ner (Ja, jag vet, västkusten är bättre än ostkusten om man vill se solnedgången, men det funkar faktiskt här också.) Nu ska vi gå in och sjunga singstar och sedan kanske det kan bli en liten kvällssmörgås innan man går och lägger sig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad trevlig ni verkar ha det. Snygg lampa också.

Hundblues sa...

Ja du Yvonne, visst har vi det trevligt. Oförskämt trevligt till och med. Och visst är lampan fin. Besök hans hemsida så får du se ännu fler, ännu finare lampor.