söndag 22 juni 2008

Dagboksblad 22 juni 2008

Tidigt var det, kallt var det och framför allt jävligt tidigt, men någon hade lurat med oss till Brukshundsklubben för lite träning i morse. Dino och Anders tränade agility, och Totti och Yvonne visade lite vad lydnadsträning är. Sedan tog Yvonne på sig rollen som instruktör för att lära oss lite grann. Man brukar tala om hundinstruktörer, men det är ju helt fel ord. Ia lärde sig inte ett jota i förmiddags, men frun däremot fick sig en ordentlig träning i konsten att träna hund. Hundinstruktör borde egentligen heta människoinstruktör. Frun visade lite av vad vi lärt oss på rallylydnaden, och Yvonne kom med några få och enkla men fruktansvärt kraftfulla tips. De gällde nästan enbart belöningsteknik. Intressant att se hur små justeringar i belöningstekniken så radikalt kan förändra hundens beteende. Ett stort tack till Yvonne för det. Dessutom var det extra roligt för mig att se, för vi har i familjen haft lite olika uppfattningar om hur mycket man ska belöna. Om frun tycker att jag belönar mycket, kan jag säga att Yvonne belönar såinihe.....te mycket. Och uppenbarligen ger det resultat, det kunde vi se.

När vi var färdigtränade åkte vi hem och värmde upp oss. Sedan körde vi barn till Liseberg och själva åkte vi till Ikea för att inhandla diverse saker inför semestern. Överkast, kudde till den som glömt kudde, ett örngott till densamma och en handduk till Ia, (eftersom någon glömt hennes.) Sedan åkte vi hem och åt middag och då dök den stackars kusinen upp (han som köpt renoveringsobjektet. Ju mer jag tänker på huset, desto säkrare blir jag på att jag aldrig skulle köpa något sådant. Men jag blir också säkrare på att jag verkligen beundrar de som har modet att göra det. Och jag förstår också mer och mer att det köpt det, för det kommer bli rackarns fint när det är klart. ) Sedan hämtade vi hem barn från Liseberg, och nu är det dags att käka kvällsmat och sedan gå och lägga sig. I morgon drar vi till Mölle by the Sea.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, tack så mycket. Om jag kan vara till någon hjälp så gläder det mig.

Tur kanske att jag inte hör mig själv, när jag står där och "mässar". Men visst är det så att det är hundföraren som är hundtränaren, instruktören är just bara det --- instruktören.

Önskar er en trevig fortsatt semesterresa, utan sådant tråkigt åskväder som drog över oss i natt.

Hundblues sa...

Vi överlevde åskan. Vi har ju varit med om värre.

Anonym sa...

åååh liseberg.

Hundblues sa...

Hannah, instämmer. Men vi fick (eller kunde) inte följa med på grund av hund. Detta är ett av de större uppoffringarna som hundägandet tvingat oss till. Men vi överlever.