Dagboksblad 10 juni 2008

Och så var konferensen avslutad. Två dagar i stort sett helt avskärmad från jobbet. Det lär betyda ett helvete när man kommer tillbaka i morgon.

Fortfarande ont i vaden som hamnade under Vespan när jag undvek att krocka förra veckan, vilket innebär NO hundpromenader. Det börjar bli lite tråkigt måste jag erkänna. Först vrickningen (som nog börjar ge sig nu) och så detta. Fan jag har haltat sedan i början av maj.

Ibland får man anledning att fundera kring det där begreppet ledarskap, som det finns mycket synpunkter på när det tas upp i samband med hundar. Men skit i det, följande har i alla fall notereats i La famiglia: I vardagsrummet har vi en soffa som Ia inte får vara i. Ända sedan hon var liten valp har därför en del av vardagsrummet varit avstängt för henne medelst kompostgaller. Nu har vi tagit bort gallret och bara satt det framför soffan. Av någon anledning hade det för någon dag sedan dessutom blivit bortflyttat från soffan, vilket fick till följd att vi hittade Ia liggandes i soffan. Och hon ska bara ner därifrån. När äldsta dottern kom för att lyfta ner henne protesterade hon vilt. Hon morrade och nafsade. När sedan jag kom, pratade lungt med henne och lyfte upp henne slickade hon mig bara i ansiktet och sa inte ett ljud. Förklara det den som kan, och använd, eller välj att inte använda ordet ledarskap i förklaringen.