....i kvarteret där jag bor,
hon är så vacker
men hennes kreativa förmåga är inte speciellt stor.
När jag var och handlade idag skulle jag köpa kontantkortspåfyllning till äldsta dotterns telefon. 300 kronor tycker jag är en lagom summa, så det ville jag köpa. -Det går inte, påstod hon i kassan. -Vi har bara 100 kronor, 200 kronor och 500 kronor. -Vad sägs om att ta en 100 och en 200, undrade jag. Sen sa jag inte mer.
lördag 10 maj 2008
Snabbköpskassörskan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kanske hon testade om du va med?
Hi hi. inte så smart...för en stund sedan tänkte vi våldsgästa er, och tvinga er ge oss fika. men sedan kom jag på att ni är så upptagna människor så ni skulle säkert inte vara hemma.
Ulrika, jag tvivlar.
Men Hannah, klart ni skulle kommit förbi. Frågan är om det finns något bättre än vänner som bara kommer förbi på en fika. Det skulle ju rent av kunna ha blivit middag också. Det är nog det absolut bästa jag vet. Ni är ALLTID välkomna. Vi kanske inte alltid är hemma, eller har mycket tid att umgås, men på något sätt löser det sig. Och glöm aldrig bort vad Mulle Meck säger i spelet Mulle Meck bygger båtar. "'n gofika säger man 'nte nej till". Så nästa gång, kom förbi! Möjligen kan ni ju ringa först för att se om vi är hemma, men det är i så fall bara för ni ska slippa åka hit i onödan.
hehehe...verkar som det var lite jobbigt för henne just den dagen...varmt kanske?
Alltså, det är inte första gången detta händer. Men det kanske är jag som är otydlig.
Skicka en kommentar