Dagboksblad 2 maj 2008

Äntligen en dag med fint väder i Göteborg. Solen har lyst och värmt i stort sett hela dagen, utom när vi åkte hemifrån i morse. Följdaktligen klädde jag mig för varmt. Vi började dagen med att åka in till stan, promenera i Haga och dricka en kopp kaffe på ett kafé på Haga Nygata. Mycket trevligt. Sedan körde vi yngsta dottern till Liseberg där hon träffade en klasskamrat med familj, och sedan tillbringade hon eftermiddagen där. Vi andra tre åkte till Slottsskogen för ytterligare promenerande. Tråkigt nog hade azaleorna inte slagit ut (vilket vi naturligtvis inte hade förväntat oss, men man kunde ju ha hoppats), men vi promenerade i alla fall runt i över en timme. Sedan åkte vi hem.

Så småningom blev det dags att åka och hämta yngsta dottern på Liseberg, men redan innan dess åkte jag iväg på en egen utflykt i Mölnlycke. Och då hamnade jag bl annat på kyrkogården. Där ligger en del släktingar begravda. Naturligtvis min farmor och farfar, men även min farmors föräldrar och hennes mormor och morfar. Det är ganksa mäktigt, min farmors morföräldrar var födda 1853 och 1854. Det är över 150 år sedan, men dom känns ändå inte speciellt långt borta eftersom min farmor har berättat om dem.

Efter middagen promenerade vi bort mot Ötjärn, och passerade det området där man, enligt säker källa kan bli anfallen om man är ute och går med en lagotto . Men vi hade tur och klarade oss helt utan skador. Vi fortsatte bort till Finnsjön och sedan hem igen. Himla fin promenad. Tyckte Ia också. När hon kom hem hade hon bruna ben,. Det var varken solbränna eller brun utan sol. Det var sumpmarker kring Ötjärn. Nog så trevligt för en lagotto. Det är väl generna från förfäderna i norra Italiens träskmarker som gjorde sig påminda. Men det är bara en sak jag undrar. Hur fan bar man såg åt för hundafemtio år sedan när man skulle duscha av hunden? Fanns det dusch hos det fattiga träskfolket redan då?

Kvällen har avslutats framför TV:n med släkt och familj. Vad mer kan man önska sig?