Idag har jag träffat Beda! Beda är en boxer, och ägs av en broder i ordenssällskapet. För en tid sedan blev jag varnad (av Yvonne?) för att när man träffar en boxer kör dom upp nosen mellan ögonen på en, och har man då glasögon, har man inte det längre. Därför tog jag av mig glasögonen innan jag steg in hos Beda, men det var ju falsk marknadsföring. Jag fick ingen boxernos mellan ögonen. Hon var inte alls speciellt generös med pussar. En riktigt tråkig hund ur den aspekten. Men annars var hon go´. När jag kom hem insåg jag dock att det är en lagotto man ska ha (om jag till äventyrs skulle ha glömt bort det). Lagom stor, lagom pussig (eller i alla fall mer än Beda, men lite mer skulle man kunna önska sig) och lagom intensiv.
tisdag 20 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Boxer som förvandlar glasögon till "cykelställ" finns i stort antal på brukshundsklubbarna. De är oftast ganska unga men Beda kanske har växt till sig och blivit vuxen?
Beda torde väl vara en fyra år ungefär. Tror jag.
Det är klart man ska ha lagotto (eller njuffe då, eller hur Molle?).
Boxrar ja, jätteglada och totalt tokiga när de kommer in på kliniken - oavsett vad vi gjort med dem tidigare.
Jomen visst Helena ska man ha en lagotto, något annat är inte att tänka på. En nuffe (som jag tycker att det heter) vet jag inte om jag vill ha? I alla fall inte efter den gången jag var ute och cyklade med nuffen Mia. Mia springer på min högra sida. Mia får syn på en katt på andra sidan vägen (vänster sida. Mia funderar på att jaga katten. Mia jagar katten. Jag ligger på marken med cykeln över mig och en galen nuffe i andra änden av kopplet. Å andra sidan kan man för det första starkt ifrågasätta Mias mattes omdöme som lät mig, 12 år, utan hundvana, cykla med Mia. Det kanske snarare är en sån matte jag inte vill ha. Mia, och hennes kompis (eller var det syster) Bessie var faktiskt två helt underbara hundar som jag tyckte väldigt mycket om. De var nog de första hundar jag inte var rädd för. Så nuffen har nog en speciell plats i mitt hundhjärta också. Men inte lika stor som lagotton så klart.
Skicka en kommentar