Om du som hundägare aldrig har testat din reptilhjärna förut men känner att det kan vara dags att göra det, får här lite tips om hur man går tillväga.
- Släpp ut din hund i trädgården när ni kommer hem från jobbet/dagis
- Se till att du är ensam hemma med hunden
- Se till att det ligger en skadad fågel på gräsmattan.
- Vänta på att hunden ska hitta den skadade fågeln och ta den i munnen och springa undan med sitt fynd.
- Tyck, med emfas, att din hund inte ska springa omkring med en halvdöd fågel i munnen
- Inse det olämpliga i att din hund käkar upp en fågel full men vassa fågelben
- Bestäm dig för att göra något åt att din hund har en halvdöd fågel i munnen som den kanske strax käkar upp.
......och i det läget är reptilhjärnan påslagen. Du har nämligen redan insett att du har ett klart underläge i en förhandling om bytet. Allstå börjar du automatiskt jaga din hund under vilda rop och skrik. Förväntat resultat kan vara:
- Eftersom du tog de skor som fanns till hands när du insåg att du var tvungen att springa ut, har du träskor på dig. Hur lätt är det att springa ikapp en hund i träskor?
- Eftersom du springer i träskor kommer du ofelbart att ramla, både en, två och tre gånger.
- När man springer i träskor och ramlar, stukar/vrickar man ofelbart foten. Det gör JÄVLIGT ONT!
- Framåt kvällen kan du inte längre stödja på foten. Den är rejält svullen och du funderar på om du brutit den. Men då borde det väl gjort ont redan från början, och det borde väl inte gå att vicka på den i alla ledder, om än under smärta.
- När du äntligen har fått hunden att släppa fågeln, har du en halvdöd fågen i din trädgård att ta hand om. Skit i den, den får frun ta hand om när hon kommer hem i mogron.
- Efter språngmarschen har du troligen en puls på i runda slängar 220, och du stapplar till soffan och lägger dig. Där kommer du bli liggandes, halvt avsvimmad och flämta i runt 10 minuter, både till följd av språngmarschen och den stress som slogs på i samband med att du började jaga hunden. Under dessa 10 minuter är du helt oförmögen att göra något över huvud taget, annat än att flämta.
För er som tvivlar på att ovanstående fungerar, kan jag berätta att det inte är en teoretisk modell jag kommit på, utan den är väl utprovad i eftermiddags.
PS Ia är nog en bra fågelhund eftersom hon kan bära en skadad fågel i munnen utan att bita ihjäl den.
9 kommentarer:
aj aj det lät plågsamt... du får uppfinna "hoppa i fort" - "rusa efter hunden"-skor...
hoppas du kan stå o gå idag!
Jag ska fundera på sådana skor. Jag har ju hela dagen på mig. Jag har nämligen kommit på att jag inte kan jobba idag. Det gör för ont när jag går, så nu ska jag sitta hemma och jobba.
Aj aj aj din stackare!!!!
....men man ska röra på en stukad fot trots att det gör ont säger min sjukgymnast.
Krya på dig!!!!
Vad säger du Karin? Ska man gå på foten? Ja, det kan jag väl göra, men jag trodde det var dumt, så jag sitter hemma idag.
Det var en händelserik eftermiddag. Det verkar ju ha gått bra i alla fall. Krya på dig.
Kasta in fågeln till grannen :D
Ett annat tips är att linda foten eller ta på en stödstrumpa
Yvonne, händelserik känns bara som förnamnet.
Hannah, att jag inte tänkte på det. Inte ska väl vi missunna grannens bostonterrier att få ha lite roligt också. Lilla Mamma ringde just och sa detsamma; linda foten. Problemet är att jag har inget att linda med, och jag känner inte till något apotek som har drive-in-betjäning. Allt som jag inte kan nå medelst bil eller Vespa är nu för mig onåbart
man kan röra på foten men inte stödja på den! jag har stukat mina illa massa gånger ÄGER tom kryckor pga detta, ju mer du stödjer desto längre tid tar det o bli bra...
fast efter å läst högre upp i bloggen verkar det som du blivit bra rekord fort så va vet jag...
Jodå, det verkar orda upp sig med foten. Jag kan nog inte motivera att ligga hemma i hammocken på måndag i stället för att jobba.
Skicka en kommentar