En sån dag. En riktig lagottodag. Fördelen med att inte sova hemma är att man kan ha hund i sängen. (Hemma har vi som förebyggande princip att inte ha hund i sovrummet.) Sålundan började dagen med en lagotto i sängen.
Efter frukost begav sig familjen med tillbehör (faster och kusinbarn) till ett av smultronställena kring Mölnlycke, nämligen Gunnebo slott. Ja, själva slottet skiter jag i, men kafét som finns där är definitivt värt ett besök. Vi fikade där och sedan begav vi oss till "presentshoppen". Där hittade vi ett bröd som enligt utsago var sagoligt gott. Och när vi åt av det till kvällsmaten nyss visade det sig att det var det. Helt underbart bröd. Jag undrar hur dom gjort det. Jag har ingen aning om det är på gång, men rimligtvis borde det snart finnas en kokbok från Gunnebo kaffehus och krog, och där kanske man kan hitta receptet.
När vi kommit hem och vilat lite middag var det dags att ge sig av för att träffa galotterna (Yvonne, Anders, Totti och Dino). Vi åkte till Wendelsbergsparken för en promenad. Det var faktiskt länge sedan jag gick där, så det blev ett kärt återseende. Och Ia hittade en vattenpöl att tvätta magen i.
Och självklart när man träffas med en massa hundar vill man ha en gruppbild. Alla som har försökt ställa en lagotto på ett visst ställe vet hur svårt det är. Och svårighetsgraden ökar med kvadraten på antalet fler hundar, så att ta en bild på tre hundar är nio gånger så svårt som att fotografera en hund. Men till slut blev det något sånt här. Sedan åkte vi hem till dom för att fika. Ia brukar dela upp folk i två grupper; vanliga människor och godistanter. Hon upptäckte ganska snart att Yvonne tillhör grupp två (liksom hon som leder våra kurser) Det tog inte många minuter av ungmänge mellan hundarna förrän Dino kom på att han var kär i Ia. Man kan väl inte säga att känslorna var besvarade till hundra procent, men hade han bara fått hålla på ett tag hade han nog fått som han ville, för Ia sa bara ifrån några få gånger. Och ibland kunde dom ligga riktigt nära varandra.
Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt var klockan långt över middag, så vi fick pallra oss hemåt. Och återigen kan man konstatera att det är fantastiskt vad man kan göra med hundar och internet. Utan dessa två företeelser hade jag aldrig hamnat i Linköping i januari förra året. Vi hade aldrig hamnat i Vittsjö i somras. Vi hade aldrig hamnat i Örebro i mellandagarna. Vi hade aldrig hamnat i Uppsala i januari. Okey, vi hade hamnat i Mölnlycke idag, men inte fått träffa en massa nya trevliga hundar och människor om det inte vore för hundar och internet. Jag tycker det är stort, otroligt stort alla dessa nya människor vi lärt känna det senaste året. Så tack Yvonne och Anders för en underbar eftermiddag.
lördag 3 maj 2008
Dagboksblad 3 maj 2008
Upplagd av Hundblues kl 23:40
Kategori: Dagboksblad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack själva för att ni ville komma och hälsa på oss. Det var väldigt vad tiden gick fort. Vi får väl fixa lite käk nästa gång, så gör det inte så mycket att klockan går... :-)
Att umgås över mat och matlagning är också roligt, så det tycker jag låter som ett utmärkt förslag. Dessvärre har vi väldigt svårt att bjuda igen när vi är i byn, men kommer ni till våra trakter måste ni höra av er.
Skicka en kommentar