Dagboksblad 31 maj 2008

Långlördag. Igen. Började tidigt med frukost (fan hann inte med morgonkaffe) för att hinna vara i stan tidigt innan maratonhelvetet bröt ut. Vi hade att köpa presenter inför den studentmottagning som somliga barn i familjen skulle på senare på dan. Vi köpte några böcker och chokladpraliner på NK. Dessutom fick jag tag på en oerhört intressant fotobok. Det var en lärobok för skrivande journalister som ibland måste kunna ta egna bilder, eftersom dom inte alltid kan räkna med att få en fotograf med sig ut. Den var oerhört intressant och förklarade hur bilder i tidiningar ska vara för att fungera bra.

Sedan hemåt för att käka lunch. Vidare på venisage (en broder i Templet hade venisage), sedan hem för att klippa gräsmattan, promenera hund och så. Runt halv sex kom äldsta dottern hem från en klassresa till Öland. Klockan 6 gick tåget dom skulle åka med för att hinna till studentmottagningen. Dom hann inte med tåget. (inte så konstigt, och det var inte hennes fel att hon kom så sent). Det blev till att köra dom till stan, sedan åter hem. På hemvägen ringer frun och klagar på att hon har så jävla ont i knät. Det är väl inte så allvarligt om man inte är ute och går med hund, men det gör hon. I skogen! Hon lyckas linka ut till en väg där jag plockar upp henne (tur att det finns mobiltelefon). Sedan åker vi hemåt för att fräsha till oss, sedan iväg med svärmor på restaurang (vår födelsedagspresent till henne). Vi går till samma italienska kvarterskrog som vi besökte på valborgsmässoafton. Fortfarande lika bra mat och vänligt bemötande. (Kan rekomenderas Hannah. Linguina på Frejgatan.) Efter en mycket god middag åter hemåt. Medan frun promenerar hund parkerar jag mig framför datorn, och där sitter jag tills barnen behagar ringa för att bli hämtade, vilket torde infalla en bra bit efter midnatt.

Är det en styrka eller en svaghet?

En av de första uppgifterna i mitt nya jobb som chef är att anställa mer personal. Därför har jag under denna vecka genomfört ett antal anställningsintervjuer. Och självklart ska man vid en sådan fråga en person om dess styrkor och svagheter (eller förbättringsområden som det så pedagogiskt ibland kallas). När man ska tala om detta kan man ibland upptäcka att en egenskap kan vara både en styrka och en svaghet, lite grann beroende på hur man ser på det, och kanske lite på omständigheterna. Till exempel kan noggranhet vara både och. Det är väl bra att man är noggrann, men är man för noggrann blir man ju aldrig klar. Så är noggranhet en styrka eller en svaghet? En av personerna jag intervjuade sa att en av hans egenheter var att han litade på folk, och det kunde ju både ses som en styrka och en svaget. Jag sa då åt honom att hans uppfattning om det är en styrka eller en svaghet faktiskt säger ganska mycket om honom, och samtidigt tänkte jag: Säger du att det är en svaghet åker du ut på direkten din jävel. Men han förstod vad jag ansåg vara rätt svar, så han sa att det var en styrka. Men honom tänker jag nog inte anställa. Eller tänk om han är en hemlig läsare av min blogg. -Hej Peter, jag beklagar, du får nog inte jobbet hos mig. Att ens tänka tanken att tillit skulle vara en svaghet diskvalificerar dig direkt från att jobba på mitt projektkontor. Sorry!

Bilar, brudar och bärs, vad mer kan man önska sig?

Men nu jävlar har elgiganten i sitt senaste reklamblad nått en ny bottennivå. Så lågt trodde jag inte man kunde sjunka. Följande finns att läsa: "Kära kund! Det är ett par veckor kvar till EM i fotboll, men hur har det det på checklistan? Kan du bocka av hemmabioanläggning med surroundljud, inspelningsbar DVD att ta upp alla målen med , tappkran till ölen?" Dessa saker är alltså höjden av lycka. Eller snarare höjden av manlig lycka. Jamen vafan, tror dom vi är idioter? Ja, det kanske dom tror, och det värsta är, med viss rätt. För många är säkert just detta höjden av lycka. I alla fall och kärringen och ungarna också håller sig ur vägen när det är dags för match. Men vad som retar mig ännu mer, elgiganten tycker att det är OK att sprida och uppmuntra till denna bild av manlig lycka. Personligen skiter jag fullständigt i både tappkran till ölen, och möjligheten att gång på gång, med surroundljud se hur det går åt helvete för Sverige i fotbolls-EM (om vi nu är med och spelar, det har jag faktiskt ingen aning om)!!

Dagboksblad 30 maj 2008

Äntligen en sån där riktigt varm morgon. Helt underbart att köra Vespa till jobbet. Det sådana här dagar man önskar att det vore riktigt långt till jobbet. Men det är det inte. Det är fortfarande ganska lätt att få dagarna att gå på jobbet. Inte mycket dötid att pilla sig i naveln på.

Eftersom det var fredag och lite för varmt för att laga mat, lyxade vi till det och köpte hamburgare på McDonald. Riktigt gott tycker jag att det är. När det hade blivit lite svalare promenerade vi hunden. Men innan dess bakade jag något som kallas för ryttarkakor. En kladdkaksbotten i långpanna som man täcker med ett knäcktäcke blandat med kokos och sedan skär i rutor, eller möjligen trekanter. Det blir riktigt gott. Dessa åt vi sedan när vi tittade på filmen Under Toscanas Sol, en av mina favoritfilmer.

Nu har familjen gått och lagt sig, och jag har satt mig framför datorn, öppnat fönstret för att bättre höra näktergalen och känna doften av våren från trädgården.

Dagboksblad 29 maj 2008

M ycket är det. Jobbade till halv 6, rejsade hem på Vespan, gjorde en pajdeg, plockade rabarber och skar ner dessa i en pajform. Åkte till yngsta dotterns grill- och kubb-kväll med klassen för att få käka några korvar (i ett obevakat ögonblick snodde Ia halva min korv. Jävla hund), skyndade hem för att vara hemma när villaägarföreningens styfelse skulle komma klockan 7, bredde ut pajdegen på rabarbern som jag blandade med jordgubbar, sätta pajen i ugnen och slutligen ha styrelsemöte. Puh!

Konsekvensen av allt detta var bland annat att jag den första lite varmare vårkvällen för i år, inte fick gå ut med hund. Det gjordes nämligen samtidigt med styrelsemötet. Så när det var slut hamnade jag (konstigt nog) framför datorn. Så det kan gå.

FAN!

Nu är vi anmälda till Avesta den 14 juni. Det fixade vi några minuter innan anmälningstiden gick ut i måndags. God marginal alltså. Idag inser jag att vi redan förra veckan fick en inbjudan till en studentmottagning, gissa när den är? 14 juni så klart. Rent generellt kan man säga att det är få stundentmottagningar som kan konkurrera ut en hundutställning, men denna kan det med råge. Det är nämligen dottern till våra bästa vänner som tar studenten. Hon och vår äldsta dotter har vuxit upp tillsammans, och när dom var 4-5 år fanns det inga som kunde leka bättre ihop. Man kan bara inte utebli från hennes studentmottagning. Är det någon som vill visa Ia i Avesta? Hon är anmäld, betald och klar.

Dagboksblad 28 maj 2008

Så oanständigt tidigt som kvart i fem rusade jag upp i morse, för att hinna med 7-planet till Göteborg. Och bara för att det var så synd om mig, hade jag en lite annorlunda approach i morse, än både brukligt och rekommendabelt. Jag började med kaffe och bulle, sedan en dusch och slutligen lite jågurt innan jag gick ut till taxin.

Efter utfört jobb i Göteborg promenerade jag den vanliga vägen från Rosenlund til Västra Hamngatan och Le Pain Francaise, där jag klämde i mig en kanna kaffe och ett franskt bakverk jag inte ens kan stava till. Men gott var det, och skönt var det att sitta ute och titta på folket. Lat som jag var (eller snarare sugen på att sitta så länge som möjligt) beställde jag en taxi som hämtade mig alldeles utanför kafét, och så till Landvetter för att flyga hemåt.

Hemma runt åtta och så hundpromenad. Lika skönt som igår, men det var lite varmare idag.

Nu ska jag fortsätta med bilder från helgen, om jag inte somnar.

Dagboksblad 27 maj 2008

Idag har jag fått den stora glädjen att hämta hund på dagis. Frun lämnade henne i morse 2 minuter efter att dom hade öppnat (kl 07.02) och jag hämtade 2 minuter innan dom stängde (kl 17.58), så igår fick vi verkligen full valuta för pengarna. Såklart inget önskvärt scenario, men vi var bägge två tvugna att vara på jobbet tidigt och jobba sent. Dålig timing kan man säga. Hur som helst var Ia gladare än någonsin när jag hämtade henne (tänk vad lätt det är att göra en hund glad, låt henne stanna länge på dagis och ha tråkigt. Näe, kanske inte så bra. Och förresten har dom inte tråkigt.)

Efter middagen gick vi på en lång promenad. Lite kyligt men ganska skönt i alla fall. Väl hemkomna var det fika och sedan hamnade man framför datorn igen. Men inte så länge då onsdagen börjar jävligt tidigt på grund av tjänsteresa till Göteborg.

Dagboksblad 26 maj 2008

Skulle man orka masa sig upp till jobbet på måndagsmorgonen, efter den fullständigt uttröttande söndagen, som dessutom avslutades alldeles för sent då jag fastnade vid datorn för att mecka bilder från utställningen? Ja, det var knappt att jag kom i väg till jobbet i anständig tid. Tur man har flextid.

På kvällen var det åter dags för rallylydnadskurs. Ett roligt och intressant kurstillfälle. Kursen började med lite "uppvärmning" i form av fotgående för att öva upp kontakten. Och det var så roligt att se Ia och frun lulla i väg bort över gräsmattan, för det formligen strålade av gläde och samarbetsvilja om Ia. Förresten om hela ekipaget. Det syntes så tydligt att dom hade roligt. Några nya skyltar presenterades, och momenten i sig är väl inge svåra, varken att förstå eller egentligen att genomföra. Det svåra, som alltid är att behålla kontakten med hunden när momentet är avslutad. Och ska man sedan gå en hel bana är det ett riktigt helvete. Fick jag erfara. Dagens bana gick först frun med Ia. Det gick väl sisådär tycker jag. Dom missade en hel del, gjorde fel och hoppade över en del. Sedan skulle jag gå. Man kan säga att jag klarade banan galant, synd bara att inte hunden var med mig. Annat än fysiskt (och knappt det) Mentalt var på något helt annat ställe än en rallylydnadsbana med mig. (jävla hund.) Sedan försökte frun igen, och då gick det hur bra som helst. Klart att det går bra när jag varmkört hunden. Eller också var det så att Ia och jag inte är speciellt samkörda på en bana. Ett eller annat moment ute på en promenad är inga problem, men på en bana är vi kanske inte så sampratade. Men det är väl bara att öva,.

Ett smakprov från Österbybruk

Då det förekommit viss påtyckning väljer jag att redan nu publicera några bilder från utställningen i söndags. Till skillnad från Hannah vill jag gärna jobba med bilderna, beskära, förbättra exponering och justera skärpa och så. (Till vilken nytta kan man undra, för Hannahs bilder är minst lika fina som de här.

Dagboksblad 25 maj 2008

Lång dags färd mot natt, med betoning på lång, är väl en bra sammanfattning av dagen. Halv sex steg vi upp (ja, jag vet, det fanns dom som steg upp ännu tidigare) för att äta frukost, packa bilen och bege oss mot Österbybruk, denna gång inte för att bo i husvagn utan för att delta på en hundutställning. Dagens tävlingsmoment kunna sammanfattas sålunda: 2

Dagens sociala moment kunna sammanfattas sålunda: 10 (på en tio-gradig skala). Vi hade en otroligt fin dag med bra väder, en och annan fin hund och en massa trevliga människor. Som toppen på isberget (nä, så kan det väl inte heta); som grädde på moset (fy fan vad äckligt det låter) dessutom en fin fikastund efter själva utställningen. Tack Helena för chokladkakan, den var saftig och fin, och tack Hannah för havrekakorna. Kalla dom misslyckade om du vill men dom gick i alla fall ner utan bedövning, och jag åt med glädje upp de sista till kvällsfikat i kväll.

När vi kom hem var det dags att laga middag, och när den var uppäten vete fan vad som hände, men framemot halv åtta vaknade jag i hundsoffan. Jag måste ha blivit väldigt trött av utställningen. Sedan vidtog kvällsfika (så man piggnade till lite och så hundpromenad. Kvällen avslutas framför datorn med bildbearbetning från dagen.

Dagboksblad 24 maj 2008

Idag har jag tillbringat en stor del av dagen på en Utpoststyrelsekonferens, något som vi haft inom ordenssällskapet. Under tiden ägnade sig frun åt hundvård, på i stort sett allt utom frambenen. Dessa återstod att kamma och tovutreda när jag kom hem. Det ägnade vi några timmar åt. Sedan ägnade vi några timmar åt att klippa hunden. Dessutom har jag ägnat några timmar åt att baka bullar och en mjuk pepparkaka inför morgondagen. En mjuk pepparkaka kanske inte var det bästa eftersom Helena ska ta med sig en chokladkaka. Egentligen borde jag bakat lite kraftigare småkakor, till exempel wienerstänger, men det orkade jag inte, så det blev en enkel sockerkaksvariant.

För övrigt vann fel låt

Dagboksblad 23 maj 2008

Sista dagen på veckan, och konstigt nog kan jag konstatera att det har blivit lite lugnare på jobbet nu när jag inte längre har två jobb. Visserligen är det mycket nytt och mycket som jag inte har rutin på ännu, men det ska nog ordna sig med tiden.

Kvällen har ägnats åt lite hundvård, i övrigt inget speciellt.

Vad fan är LTE?

Någon som vill veta vad jag jobbar med? Jag jobbar bland annat med något som heter LTE. En obegriplig förkortning för så gott som alla som inte arbetar med det. Vill man veta mer kan man läsa på Wikipedia. Blir man klokare? Knappast. Man kan också leta lite på youtube och titta på det här klippet. Blir man klokare av det? Knappast, men man blir i alla fall underhållen.

Dagboksblad 22 maj 2008

Kära blogg,
Idag har också varit en bra dag.
Godnatt bloggen.

PS
Eftersom frun hade planerat att som det heter, gå ut med jobbet, hade jag fått den stora äran att både hämta och lämna hund på dagis. Inget Vespaåkande idag med andra ord. Efter middagen gav jag och äldsta dottern ut på promenad med Ia. Och det är då själva fan. Igår när jag gick ensam med Ia, gick hon hur bra som helst. Idag när jag inte ägnade all min uppmärksamhet åt henne, gick hon inte alls lika bra. Fan vad hon drog rent ut sagt. Märkligt. Eller kanske inte.

När frun kom hem vidtog pälsvård. Hur fan ska vi hinna reda ut alla tovor till på söndag? Man kan inte tro att hon var nerklippt strax efter påsk. Är det någon som hällt gödning på vår hund? Eller har hon rullat sig i gräsmattegödsel?

Till kvällskaffet bakade jag en rabarberpaj. Det är gott med rabarberpaj och kaffe!

Dagboksblad 21 maj 2008

Kära blogg,
Idag har varit en bra dag.
Godnatt bloggen.

Konsten att tukta en BMW-förare

Innan jag börjar mitt egentliga inlägg med anknytning till rubriken, vill jag för säkerhets skull återigen tydliggöra min ståndpunkt om BMW-förare. De flesta idioter jag möter i trafiken kör BMW, vilket alltså inte betyder att alla som kör BMW är idioter, men väl att de flesta jubelidioter kör BMW. (Med BMW avses i denna text bilar, inte MC!)

Jubelidioterna som kör BMW (och för all del andra märken också) ska ju till varje pris fram fort och utan att ta hänsyn till andra. Och det är just bristen på hänsyn och respekt som upprör mig mest (och för den delen i bara i trafiken.) Men det finns ett sätt att få den mest förhärdade idiot, och i synnerhet de som kör BMW, att visa hänsyn. Det är att tränga sig i bilköer på MC. Om man kör om en bilkö på MC finns det en hel del bilister som kör in till kanten, så att man lätt ska kunna köra om utan att byta fil. Och förvånansvärt många av dessa är just BMW-förare. Jag tror att det handar om att signalera grupptillhörighet. Många av dessa jubelidioter i trafiken har naturligtvis köpt BMW för att stärka sitt självförtroende. Men egentligen skulle de kanske ännu hellre vilja köra hoj, för det stärker självförtroendet ännu mer. Och då tror jag att de genom att gå in till kanten försöker ge sken av att de tillhör MC-folket, eftersom alla hoj-åkare vet hur uppskattat det är när någon går in till kanten. Och det märkliga är att det fungerar till och med när jag kommer på min Vespa.

Dagboksblad 20 maj 2008

Idag har jag träffat Beda! Beda är en boxer, och ägs av en broder i ordenssällskapet. För en tid sedan blev jag varnad (av Yvonne?) för att när man träffar en boxer kör dom upp nosen mellan ögonen på en, och har man då glasögon, har man inte det längre. Därför tog jag av mig glasögonen innan jag steg in hos Beda, men det var ju falsk marknadsföring. Jag fick ingen boxernos mellan ögonen. Hon var inte alls speciellt generös med pussar. En riktigt tråkig hund ur den aspekten. Men annars var hon go´. När jag kom hem insåg jag dock att det är en lagotto man ska ha (om jag till äventyrs skulle ha glömt bort det). Lagom stor, lagom pussig (eller i alla fall mer än Beda, men lite mer skulle man kunna önska sig) och lagom intensiv.

Dagboksblad 19 maj 2008

Varför är det så kallt? Det är ju ett jävla slöseri med de ljusa vårkvällarna. Jag har just promenerat Ia sista gången för i kväll. Halv elva och det är inte mörkt. Och man hör hur koltrastarna, björktrastarna och näktegalen tjôta med varandra.

Idag har vi varit på rallylydnadskurs igen. Tredje omgången. Och det gick väl sisådär kan jag säga. Som vanligt är det svårt att hålla Ia intresserad en hel bana. Varje moment kan man väl få att fungera hyfsat, men på banan är det svårt.

Alldeles just när jag hade börjat skriva detta inlägg kom Ia in och ställde sig bredvid mig och skällde uppfodrande. Vad vill du? frågade jag och reste mig för att se vart Ia ville föra mig. Hon gick till soffan i vardagsrummet, petade på sitt tuggben och tittade på mig. Det var ingen tvekan om att det betydde "nu ser du till att kleta på lite leverpastej på det här benet, annars tänker jag skälla ut varenda spöke som rör sig i trädgården, under hela natten". Så det var ju bara att fixa leverpastejen.

HJÄLP! Jag är omgiven av språkinvalider

Jag satt på ett arbetsmöte idag dag med bl a en inköpschef på jobbet. Och hon kunde fan inte prata rent. Hon sa att det var en sak vi var tvugna att "klarifiera"! JAMEN VA´FAN ÄR KLARIFIERA?? Ledtråd; på engelska finns ett ord som heter clarify

Dagboksblad 18 maj 2008

Söndag är lika med vilodag. Jo pyttsan! Steg upp hyfsat tidigt för att kunna åka iväg i tid och gratulera en broder i Ordenssällskapet. Han fyllde 80 år, och det var så ordnat att uppvaktningen skulle ske vid kyrkkaffet efter högmässan i den kyrka han är aktiv. Så för första gången på säkert 20 år deltog jag vid en högmässa. Men turligt nog, för att chocken inte skulle bli för stor, missade jag halva högmässan. Jag trodde den började klockan 11 som i alla vanliga kyrkor, men icke, den började klockan 10. Vilket jag insåg, kvart i tio, och då hade jag 40 minuter på Vespan framför mig för att komma dit. Nåväl, det var mycket trevligt, och eftersom jubilaren och jag har arbetat på samma ställe i slutet av 80-talet, fick jag också träffa några gamla arbetskamrater. Bland annat en tant som arbetade som översättare. Hon var väl ensam humanist bland oss 400 ingenjörer, och jag har haft många intressanta samtal med henne. Därför var det väldigt roligt att få träffa henne igen. Hon hade blivit pensionär (fan då måste jag också ha blivit äldre de senaste 15 åren).

Sedan satte jag mig på Vespan och drog iväg till nästa kalas. Ungdomsbekantas barn fyllde år, och vi brukar bjuda varandra på både våra egna och våra barns kalas, för det är egentligen de enda gånger vi hinner träffas. Fru och äldsta dotter hade åkt bil dit, så vi sammanstrålade där. När vi käkat upp deras tårta och bullar begav vi oss hemåt för att förbereda middag. Efter middagen var det dags att förbereda nästa kalas. Jag har ju fyllt år tidigare i veckan, och det är ett bra skäl för att arrangera kalas. Jag hade rört ihop kokostoppar, maränger, hallongrottor, en citronmarängtårta och en traditionell tårta med bananfyllning och färska jordubbar ovanpå. Det gick att äta sa gästerna. Baserat på erfarenheter från senast vi hade kalas (kan man läsa om här. Om du inte orkar följa länken och läsa är kortversionen att några av våra bekanta har barn som inte kan umgås med hundar, och som inte lyssnar när man förklarar hur man ska och inte ska göra i hundumgänget.) valde vi att lämna bort Ia under kalaset. Det kändes väldigt tråkigt. Men vad som kändes ännu tråkigare var be Hannah och Joakim att inte ta med sig Tristan när dom kom. Det kändes riktigt riktigt illa, för är det några som är välkomna hos oss så är det lagottoägare med sina hundar. Men jag tror ändå att det för Tristans del var bäst så den här gången. Men tråkigt var det att inte ha Ia hemma, och inte få träffa Tristan. I övrigt var det ett bra kalas. Äntligen har jag fått en sån där brännare så jag kan bränna av min citronmarängpaj på ett fint sätt. Och så fick jag en pelagon. Tack.

Tyvärr har jag inte hunnit baka något bröd idag, så det blir till att gå och lägga sig utan nybakat bröd och te på sängen. Illa.

Bloggagratis vs Blogspot

På förekommen anledning (se kommentar i tidigare inlägg) tänkte jag här skriva några ord om skillnaden mellan bloggagratis (min tidigare bloggportal) och blogspot.

Naturligtvis kan man inte enkelt säga vilken portal som är bäst. Det är naturligtvis en smaksak, och lite grann kopplat till vilka behov man har.

Bloggagratis är väldigt enkel att använda. Det tar inte många minuter innan man är "up and running". Bloggagratis har också en väldigt bra portalsida, eller startsida där man liksom börjar. Senaste inläggen är uppräknade, och diverse toplistor finns tillgängliga. Det är ganska lätt att hitta nya bloggbekanta. På grund av sin enkelhet är också möjligheterna att utforma sin blogg som man vill rätt begränsade.

Blogspot däremot är lite meckigare att komma igång med. Men det är inte speciellt svårt här heller. Blogspot har, såvitt jag vet ingen startisda (har jag fel så berätta det gärna för mig, för jag saknare den verkligen). Det innebär att man är mycket mer annonym här än på bloggagratis. Det finns inte heller några spännande toplistor eller så. Däremot är möjligheterna att utforma sin blogg som man vill i det närmaste obegränsade. Man är också fri att använda HTML-kod på ett annat sätt än på bloggagratis. Det förutsätter dock att man behärskar det (vilket jag inte gör). Tillförlitlighetsmässigt har jag inte märkt några problem alls på blogspot. Och en stor fördel tycker jag är att det inlägg man skriver automatsparas tämligen regelbundet, så borttappade inlägg som man filat på i oändlighet, är ett minne blott.

Slutsats, fundera på vad du vill kunna göra. Vill du bara skriva text rakt upp och ner är bloggagratis alldeles utmärkt. Vill du har stora möjligheter att utforma bloggen som du vill ha den är blogspot mer rätt. Men då får du (såvitt jag vet) inte startsidan med alla fina finesser. Blev du klokare Alma?

Dagboksblad 17 maj 2008

En händelserik lördag håller på att övergå i söndag. Vi började hyfsat tidigt med morgonfika och så småningom frukost. Sedan vidtog röjning av hus. Det behövs av flera skäl, ett är att det kommer gäster i morgon (förhoppningsvis), ett annat är att det faktiskt behövs rent allmänt. Framåt lunchtid gick på hundpromenad, och sedan var det dags att åka på rallylydnadskurs. Kursomgång tre började idag. Men första kurstillfället var utan hundar. Träffen ägnades åt att titta på en film som visade ett ekipage som genomförde samtliga skyltar, och så diskuterade vi lite hur skyltarna ska genomföras. Jag missade stora delar av kursomgång två så det var ganska många skyltar jag hade dålig koll på. Dagen blev ett bra repetitionstillfälle för mig.

När vi kom hem påbörjades bakningen inför morgondagens kalas, och den blev inte klar förrän just nyss, även om jag inte bakat hela tiden.

Ia har blivit schamponerad och kammad, och hon blir ju som totalt spattig efter att ha duschat. Hon får ju totalfnatt och far runt i hela huset. Det är ett under att hon inte försöker ta trappan nedför i två språng. Och så har hon varit fruktansvärt arbetssugen nu i kväll. Det kanske beror på att hon fått i sig en massa extra mat idag. När vi käkade lunch snodde hon min korvmäbrö direkt ur handen på mig, och när jag lagade middag snodde hon en köttfärsklump som skulle bil en hamburgare. Jävla hund. Men glad har hon varit.

Dagboksblad 16 maj 2008

Så håller då fredagen på att ta slut. Den höll på att få ett mycket olyckligt slut, men det ordnade upp sig. Vi var inte hemma i kväll och kunde inte titta på Så ska det låta. Därför spelade jag in det programmet. Men när vi skulle titta på det var det något konsigt med ljudet. Det gick inte att höra vad någon sa eller sjöng. Däremot hörde man musiken. Efter en stunds funderande kom jag på att det var tyst i fronthögtalaren i 5.1-systemet. Och jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var för fel Vi använder en dator med TV-kort för att spela in program, och är en dator inblandad kan det ju var hur jävla många fel som helst. Deprimerad gick jag för att sätta mig vid datorn, men då slogs jag av den elementära tanken; kan en sladd ha lossnat när vi flytade om alltihop för några veckor sedan? Och JA, så visade det sig vara. Så nu har vi tittat på så ska det låta, och det kan gå att runda av dagen och känna sig ganska nöjd.

Tidigare på kvällen var vi på äldsta dotterns skola och tittade på en föreställning som klassen satt ihop, en så kallad eurytmi-saga (hon går ju gubevars på en Waldorf-skola, och då blir det eurytmisagor ibland.) Jag har skrivit om det tidigare, men jag skriver gärna om det igen. Det är viktigt att ta barn på allvar. Ett sätt att ta barn på allvar, oavsett om dom går i lågstadiet eller gymnasiet är att när dom ska framföra något för föräldrar och andra, måste man ställa konstnärliga krav på dom. Man måste se och behandla dom som artister, oavsett om dom är 8 eller 18 år. Det går nämligen (jag har sett det själv) att göra konstnärliga framträdanden med 8-åringar som kan ses med behållning av andra än föräldrar och farmor. Men jag har bara sett den en enda gång när det gälelr 8åringar, vilket är beklagligt. Dotterns klass framträdande höll mycket hög konstnärlig klass. Roligt tycker jag.

Dagboksblad 15 maj 2008

Så börjar då veckan lida mot sitt slut. Ikväll är barn på Rix-FM-festival i kungsan. Men dom ville inte ta med sig hunden, så det var vi tvungna att promenera, vilket vi just har gjort. Vi har också ägnat oss åt att kamma hund, vilket inte är en alltigenom lätt sak. I övrigt har det varit "en lugn och mysig hemmakväll".

Linus på strumpan

I present av mina barn fick jag 4 par strumpor. Det låter rätt traditionellt och tråkigt, men icke. Strumporna var nämligen dekorerade med olika Linus på linjen. Ni som växte upp på 70-talet eller tidigare kommer nog i håg honom. Ni andra kanske har lite problem med att komma på vem Linus på linjen är. En länkt till youtube med linus finns här. När jag letade efter Linus på linjen hittade jag en annan underbar Linus.

Dagboksblad 14 maj 2008

Så har man blitt ett år äldre. Igen. Blev uppvaktad på sängen i morse med kaffe, bulle och presenter. Hastade till jobbet för att återigen jobba arslet av mig. Hem klockan tre för att förbereda IOGT-NTO-föreningens våravslutning. Den förlöpte enligt plan, men höll på alldeles för länge. Runt 10 kom vi hem och då fikade vi åt slaflade i oss tårtan från igår (som ju enligt planerna även skulle räcka till idag, vilket den alltså gjorde.)

Nya fotografier

Det har arbetats i mörkrummet igen. Och jag har fått fram en serie bilder på någon som jag inte minns vad hon heter. Men hon är plastkusin till mina barn i alla fall. Och bilderna finns här

Dagboksblad 13 maj 2008

Idag har jag, trots min vrickade fot (eller var det skalle?) gått en liten hundpromenad. Jag har inte ont, så det borde gått bra.
Det har, av naturliga skäl, beskrivna nedan, bakats tårta idag också. Vi lyxade till det och köpte färska jordgubbar. Dom brukar ju så här års smaka mest ingenting, men tro´t eller ej, dom var riktigt goda. Och turligt och lägligt nog finns det tårta kvar till i morgon också. Det kan ju vara bra. Ifall nån skulle behaga fylla år eller så.

Lurad på en tårta

Idag har vi firat namnsdag i familjen. Namnsdag betyder tårta. Alltså var vi förutseende och gav våra barn tre namn var, alla representerade i almanackan. Betyder sålunda 6 namnsdagar och 6 tårtor. Men vad har dom jävla almanacksmakarna gjort? Jo dom har buntat ihop två av våra barns sex namn på samma dag. Sålunda kan vi numer bara fira fem namnsdagar. Och en var idag.

Betyg på min Vespakörning

I morse när jag åkte till jobbet och just hade svängt ut från tomten ser jag hur våra grannar med sina barn är på väg till dagis. Ena barnet vinglar över hela vägen på sin cykel, och när dom hör att det är jag som kommer, vad gör dom då? Ingenting!. Det tycker jag är ett oerhört fint betyg på min körstil. Dom vet nämligen att jag ALLTID tar det väldigt lungt när jag kör. Hade det varit någon annan som kom hade dom ängsligt samlat ihop sina barn och hållt dem under stor uppsikt tills "faran" var över. Men inte när jag kommer körandes. Först när jag kom riktigt nära samlade dom ihop sina barn, för att underlätta för mig att passera. Det känns skönt tycker jag.

Dagboksblad 12 maj 2008

Så har då första dagen som direktör projektkontorschef gått till ända. Inte så stor skillnad mot förra veckan, mer än att det har varit ännu fler möten än tidigare. Visserligen kanske jag kan bli av med några när jag inte längre leder projekt, men möten så att det räcker till lär det bli.

Foten är bättre i dag också. Jag känner att svullnaden håller på att försvinna, men jag tar det ganska lungnt och promenerar inte hund så långt. I stället har jag suttit framför fotolabbet en stor del av kvällen och meckat med bilder. Nu ska jag gå och mecka med sängen, så jag orkar med alla möten i morgon.

Dagboksblad 11 maj 2008

En sån dag. Riktigt varm och gott har det varit. Igår kväll försökte jag få över våra vänner för att käka rabarberpaj, men dom kunde inte komma. I stället föreslog dom att jag skulle bjuda in dom på förmiddagsfika i dag, så det gjorde jag. Strax efter frukost kom de hit, och vi satt i trädgården och slafsade i oss resterna av rabarberpajen och lite nyköpta bullar (som jag kommit över billigt utanför trädgårdhandeln i går eftermiddag). Frågan är om dagen egentligen kan börja bättre. Ja, det skulle väl möjligen ha varit om jag hade kunnat följa med på hundpromenaden då. Och det samma gäller för slutet på denna dag. Det är ett underbart väder ute, och jag skulle verkligen velat gå med på sista turen, men med tanke på min fot avstod jag. I stället blir det till att nu gå och lägga sig och dricka te och äta av det nybakade brödet (inte lantbröd denna gång, utan skånskt bröd, en blandning av surdeg, sirap och skållat mjöl. Låter konstigt, men är förbannat gott.) I morgon blir det till att ta Vespan till jobbet, för att förtjäna sitt levebröd. Det blir första dagen på nya jobbet. Nya jobbet som projektkontorschef. Jag förväntar mig att bli titulerad Direktörn (Minns After Shave och Galenskaparnas underbara sång med samma namn)

Hur smart var det på en skala?

Som jag skrev tidigare bakade jag bullar igår kväll som yngsta dottern skulle sälja för att få in pengar till klasskassan. Jag bakade 60 bullar, och 40 av dessa skulle säljas. Sålunda 20 kvar. 5 igår kväll till fikat, 2 till morgonfikat, 1 till förmiddagsfikat, återstår 12. Inte mycket efter så mycket slit. Följdaktiligen åker jag till trädgårdshandeln och köper tillbaka 15 bullar. Fört baka, sedan ge bort och slutligen köpa tillbaka, verkar ju väldigt smart. Och gott!

Dagboksblad 10 maj 2008

När jag vaknade i morse var foten fortfarande svullen och ont gjorde den. Inte så mycket som igår, men det var fortfarande VÄLDIGT synd om mig. Jag såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att sitta i en stol i trädgården hela dagen och inte kunna göra någonting. Väldigt synd om mig skulle det bli. Möjligen skulle jag kunna variera lite med att ligga i hammocken. När jag beklagade mig för frun vid frukosten sa hon att hon nog skulle kunna ordna en rullator åt mig, så att jag i alla fall skulle kunna gå omkring lite på ägorna. Så efter frukosten linkade jag ut i trädgården och satte mig till rätta i trädgårdsfåtöljen och läppjade på en cappuccino (men glöm inte det, ALDRIG cappuccino efter klockan 11) och väntade på att frun skulle komma med rullatorn, vad hon nu skulle få den ifrån. Men vad ser jag när jag just druckit ur? Jo, frun som kommer släpande på gräsklipparen. Det var ju en jävla rullator. Så det blev till att vanka fram och tillbaka i trädgården med gräsklipparen framför sig, så förutom att jag fått gå lite har även gräset blivit klippt.

Sedan hade jag fått igång foten så pass att jag kunde åka och hyra ett släp. Sedan fyllde vi släpet (två gånger) med ris, buskar och rester från nedsågade träd och körde till återvinningen.

Medan frun promenerade hunden efter middagen (före middagen gick det ju inte för det var så jävla varmt) begick jag hammockpremiär. Jag släpade ut dynorna och la mig och vilade. Hammocken är en förbannat bra uppfinning.

Eftersom jag vilat så mycket idag och bara rört mig med stöd, hade jag kraft nog att baka en rabarber- och jordgubbspaj (den missade ni Hannah) och lite italienskt lantbröd. Nu återstår bara te och det nybakade brödet på sängen.

Snabbköpskassörskan...

....i kvarteret där jag bor,
hon är så vacker
men hennes kreativa förmåga är inte speciellt stor.

När jag var och handlade idag skulle jag köpa kontantkortspåfyllning till äldsta dotterns telefon. 300 kronor tycker jag är en lagom summa, så det ville jag köpa. -Det går inte, påstod hon i kassan. -Vi har bara 100 kronor, 200 kronor och 500 kronor. -Vad sägs om att ta en 100 och en 200, undrade jag. Sen sa jag inte mer.

Dagboksblad 9 maj 2008

Så har då denna dag övergått till kväll, och kvällen håller på att övergå till natt. På grund av skadad fot har jag suttit framför datorn hi stort sett hela dagen och sorterat och grejat med bilder. Självklart har Ia varit på dagis, eftersom jag inte har kunna promenera med henne.

I morgon ska yngsta dotterns klass sälja bullar utanför trädgårdshandeln i byn, för att få in pengar till klassresan. Gissa vem som åkte på att baka bullar i kväll. Nu är dom i alla fall bakade och infrysta. Jag kan ge mig fan på att jag är den enda som fryser in bullar en kväll som ska serverars/säljas dagen efter. Men jag vidhåller att bullar ska vara färska om man ska sälja dom, och det är dom inte om dom legat i en plastpåse hela natten.

Foten känns mycket bättre, jag kan nästan gå uppåt i trappan utan att det gör ont. Gå nedför är det dock värre med. Men fan vad foten ser ut. Svullen och blå. Vi får se vad man kan göra i morgon med den foten. Långpromenad med hund lär det dessvärre inte bli.

Vi har ingen hund, vi har en oxe

Någon som minns första boken om Ture Sventon? Ture Sventon, Privatdetektiv hette den. Näe, det är det nog ingen som gör. Möjligen minns man den underbara filmatiseringen till julkalendern med Helge Skoog som Ture Sventon. I alla fall, den utspelar sig i Lingonboda där Vesslan försöker sig på utpressning av Fröknarna Fredriksson. Men Vesslan sitter mest i garderoben på stora hotellet och dricker hallonsaft. Till medhjälpare har han Oxen, en minst sagt storväxt drummel som snor Sventons semlor och sedan klagar för Vesslan att semlor är jolmiga. När Vesslan frågar om han inte vill ha lite hallonsaft istället, ryter Oxen "JAG VILL HA ROSTBIFF!!"

Trots att Ia inte fått några semlor idag sa hon JAG VILL HA ROSTBIFF. Sen sträckte hon sig upp på middagsbordet och snodde en rostbiffskiva från fatet. Jävla hund.

Utsikt från mitt fönster

Tjo faddertittan

Nu har jag skaffat ett stödförband till foten. Ingen lätt sak när man nästan inte kan stödja på foten. Jag tog bilen bort till centrum, körde så nära apoteket jag kunde och drog ner rutan. Sedan satt jag där och ropade till dom kom ut från apoteket och undrade vad fan jag ville. -Jag vill ha elastisk binda och ett paket magnecyl, sa jag. Och då fick jag det. Ungefär. Och nu kan jag nästan steppa. Eller i alla fall hjälpligt ta mig fram och tillbaka i huset.

Filosofiska funderingar

-Och vem fan är du då?

PS

Har i två dagar nu glömt att skriva att rasklubbens (SLRK) styrelse har frågat mig om jag vill sitta med i monterkommitén, som såvitt jag förstår ansvarar för att vi har fungerande montrar på Stora Stockholm och MyDog. Eftersom jag ibland tycker att jag har så lite långtråkigt för att jag inte har något att göra, har jag tackat ja till det.

Dagboksblad 8 maj 2008

Efter att ha baka citronmarängpaj och förberett fotokursen till idag gick jag och la mig. Klockan två. Det blev följdaktligen inte mer än 4,5 timmars sömn i natt. Det börjar kännas nu kan jag säga.
Efter Ias och min lilla lek i trädgården i eftermiddags åkte jag på fotokurs. Sista gången var det. Och jag måste säga att jag är lite besviken. Det var alldeles för mycket repetition från grundkursen. Det kändes lite fel nivå, antingen på mig eller hos de andra deltagarna. När läraren idag återigen hade gått igenom exponeringskompensationsfunktionen (som jag tycker man borde avhandlat klart i grundkursen) frågar en deltagare. "Den här pilen som oftast står på noll, mellan plus och minus, hur ska man använda den? ("Den här pilen..." är just exponeringskompensationen som läraren nyss gått igenom.) Jag hade förväntat mig mycket mer prat kring bildspråk och komposition. Men det var det nästan ingenting om. Dock har vi talat lite om ljussättning och hur man enkelt kan ordna ljus hemma. Hur som helst, något har jag i alla fall lärt mig. Och jag kanske ska gå en kurs i höst också. En specialkurs. Porträttfoto eller så. Till en kurs med ett så pass snävt ämne hoppas jag att de som anmält sig kan grunderna i foto.

Nu ska jag försöka ta mig upp för trappan, vilket inte är så lätt med min svullna och skadade fot, och gå och lägga mig.

Konsten att testa reprilhjärnan på en hundägare

Om du som hundägare aldrig har testat din reptilhjärna förut men känner att det kan vara dags att göra det, får här lite tips om hur man går tillväga.

• Släpp ut din hund i trädgården när ni kommer hem från jobbet/dagis
• Se till att du är ensam hemma med hunden
• Se till att det ligger en skadad fågel på gräsmattan.
• Vänta på att hunden ska hitta den skadade fågeln och ta den i munnen och springa undan med sitt fynd.
• Tyck, med emfas, att din hund inte ska springa omkring med en halvdöd fågel i munnen
• Inse det olämpliga i att din hund käkar upp en fågel full men vassa fågelben
• Bestäm dig för att göra något åt att din hund har en halvdöd fågel i munnen som den kanske strax käkar upp.

......och i det läget är reptilhjärnan påslagen. Du har nämligen redan insett att du har ett klart underläge i en förhandling om bytet. Allstå börjar du automatiskt jaga din hund under vilda rop och skrik. Förväntat resultat kan vara:

• Eftersom du tog de skor som fanns till hands när du insåg att du var tvungen att springa ut, har du träskor på dig. Hur lätt är det att springa ikapp en hund i träskor?
• Eftersom du springer i träskor kommer du ofelbart att ramla, både en, två och tre gånger.
• När man springer i träskor och ramlar, stukar/vrickar man ofelbart foten. Det gör JÄVLIGT ONT!
• Framåt kvällen kan du inte längre stödja på foten. Den är rejält svullen och du funderar på om du brutit den. Men då borde det väl gjort ont redan från början, och det borde väl inte gå att vicka på den i alla ledder, om än under smärta.
• När du äntligen har fått hunden att släppa fågeln, har du en halvdöd fågen i din trädgård att ta hand om. Skit i den, den får frun ta hand om när hon kommer hem i mogron.
• Efter språngmarschen har du troligen en puls på i runda slängar 220, och du stapplar till soffan och lägger dig. Där kommer du bli liggandes, halvt avsvimmad och flämta i runt 10 minuter, både till följd av språngmarschen och den stress som slogs på i samband med att du började jaga hunden. Under dessa 10 minuter är du helt oförmögen att göra något över huvud taget, annat än att flämta.

För er som tvivlar på att ovanstående fungerar, kan jag berätta att det inte är en teoretisk modell jag kommit på, utan den är väl utprovad i eftermiddags.

PS Ia är nog en bra fågelhund eftersom hon kan bära en skadad fågel i munnen utan att bita ihjäl den.

Dagboksblad 7 maj 2008

Fan va´det är svårt att hinna med allt. Eftersom jag kom hem sent igår kväll gick jag och la mig för sent, och behövde följdaktligen lite sovmorgon. Kom till jobbet lite sent, "jobbade järnet" men var tvungen att åka hem lite tidigare. Jag skulle ju hämta hund, laga mat, äta mat, och förbereda mig mer inför chokladprovningen. Jag hann precis. På vägen hem från chokladprovningen skulle jag handla och hämta äldsta dottern från basketen. Efter hundpromenaden röjde jag i köket och bakade sen en citronmarängpaj (och ställde den utom räckhåll för Ia. Det kan vara klokt, eller hur Hannah?) som jag ska ta med till jobbet i morgon och bjuda mitt projektteam på, eftersom det är mitt sista projektmöte innan jag byter jobb. Nu sitter jag här med bloggar, och sedan ska jag välja ut bilder att visa på fotokursen i morgon. SEN får jag gå och lägga mig. Frågan är bara vad klockan är då.

Dagboksblad 6 maj 2008

Oops, när blev klockan fem i tolv. Jag är nyss hemkommen från ordensmöte, och nu ska jag sköta datorn och sedan läsa om chokladprovning eftersom jag ska hålla i en sådan i morgon kväll. Ordensmötena blir bara längre och längre. Eller egentligen inte själva mötena, men väl efterfesten. När man genomfört ritualmöte, som kräver ganska mycket koncentration, sedan fikat tillsammans med alla bröderna och därefter plockat ihop efter mötet är det ganska skönt att sätta sig och bara prata en liten stund med några bröder. Prata lite om mötet; "hälsningsceremonin fungerade inte så bra idag. Undra om det var jag som gjorde fel?" eller "det där han sa håller jag inte med om. Vad tycker du?" Sedan prata lite om andra saker, och därefter går ut i den svala vårkvällen och promenera bort till bilen och fortsätta samtalet på vägen hemåt. Då blir det lätt att man inte kommer hem före halv tolv. Då sover alla och man har ingen aning om vad som hänt under kvällen. I bästa fall har barn lagat mat, givit hunden mat och promenerat hund. I alla fall ligger dom i sina sängar. Alla tre.

Nu ska jag lägga mig och läsa om chokladprovning.

Dagboksblad 5 maj 2008

Och så har frun begivit sig till Finland på tjänsteresa igen. Hela veckan dessutom. Fan hur ska jag hinna med? Lämna och hämta på dagis varje dag. Upptagen varje kväll denna vecka. Och dessutom har jag börjat mitt nya jobb och har kvar det gamla. Kan bli intressant att se om jag orkar. (Det gör jag säkert, men tyck gärna synd om mig i alla fall.)

Efter middagen åkte jag på styrelsemöte i IOGT-NTO-föreningen. Vi höll framför allt på med planeringen av höstens och nästa vårs program. Väl hemkommen från det, var det dags för hundpromenad. Ingen lägre kanske, eftersom Ia hade fått promenera en halvtimme medans jag var borta. Men en liten sväng tänkte jag ändå gå. Dessvärre gick det inge bra, för när jag bara kommit en liten bit träffade jag på grannens systerdotter (som också bor i kvarteret) som var ute och gick med sin riesen. Och av någon anledning är hon oerhört pratsam och trevlig mot oss (jag vet inte varför). Och vi slog följe och pratade hundar. Mycket trevligt. Men det fick till följd att jag inte gick så långt. Men trevligt hade jag.

När vi kommit in skulle jag aktivera Ia. Vi håller på att lära henne "spela piano". Det betyder att hon ska lägga upp framtassarna på klaviaturen så att det låter. Det är inga problem så länge man står alldeles framför pianot. Då förstår hon direkt vad "spela piano" betyder. Men står man en bit i från förstår hon inte alls. Nu i kväll övade jag på att i mycket små steg gå längre och längre bort från pianot, och det tar sig. Nu kan jag nästan stå i köket och säga "spela piano"

Nu har emellertid Ia knoppat in, och jag ska göra detsamma.

Dagboksblad 4 maj 2008

Fan vad man blir sänkt av att åka bil i drygt fem timmar. När vi kom hem i eftermiddags var jag helt slut, trots att jag inte kört speciellt mycket. Dagen har inte bjudit på några speciellt roliga företeelser, förutom kvällspromenaden med Ia. Då var det fortfarande varmt i luften och ett underbart ljus just innan solen gick ner.

Vi har bastat och packat upp nu (varför är det mycket roligare att packa än att packa upp) så då är det väl inte så mycket mer att göra än att gå och lägga sig, så det gör jag.

Dagboksblad 3 maj 2008

En sån dag. En riktig lagottodag. Fördelen med att inte sova hemma är att man kan ha hund i sängen. (Hemma har vi som förebyggande princip att inte ha hund i sovrummet.) Sålundan började dagen med en lagotto i sängen.

Efter frukost begav sig familjen med tillbehör (faster och kusinbarn) till ett av smultronställena kring Mölnlycke, nämligen Gunnebo slott. Ja, själva slottet skiter jag i, men kafét som finns där är definitivt värt ett besök. Vi fikade där och sedan begav vi oss till "presentshoppen". Där hittade vi ett bröd som enligt utsago var sagoligt gott. Och när vi åt av det till kvällsmaten nyss visade det sig att det var det. Helt underbart bröd. Jag undrar hur dom gjort det. Jag har ingen aning om det är på gång, men rimligtvis borde det snart finnas en kokbok från Gunnebo kaffehus och krog, och där kanske man kan hitta receptet.

När vi kommit hem och vilat lite middag var det dags att ge sig av för att träffa galotterna (Yvonne, Anders, Totti och Dino). Vi åkte till Wendelsbergsparken för en promenad. Det var faktiskt länge sedan jag gick där, så det blev ett kärt återseende. Och Ia hittade en vattenpöl att tvätta magen i.
Och självklart när man träffas med en massa hundar vill man ha en gruppbild. Alla som har försökt ställa en lagotto på ett visst ställe vet hur svårt det är. Och svårighetsgraden ökar med kvadraten på antalet fler hundar, så att ta en bild på tre hundar är nio gånger så svårt som att fotografera en hund. Men till slut blev det något sånt här. Sedan åkte vi hem till dom för att fika. Ia brukar dela upp folk i två grupper; vanliga människor och godistanter. Hon upptäckte ganska snart att Yvonne tillhör grupp två (liksom hon som leder våra kurser) Det tog inte många minuter av ungmänge mellan hundarna förrän Dino kom på att han var kär i Ia. Man kan väl inte säga att känslorna var besvarade till hundra procent, men hade han bara fått hålla på ett tag hade han nog fått som han ville, för Ia sa bara ifrån några få gånger. Och ibland kunde dom ligga riktigt nära varandra.

Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt var klockan långt över middag, så vi fick pallra oss hemåt. Och återigen kan man konstatera att det är fantastiskt vad man kan göra med hundar och internet. Utan dessa två företeelser hade jag aldrig hamnat i Linköping i januari förra året. Vi hade aldrig hamnat i Vittsjö i somras. Vi hade aldrig hamnat i Örebro i mellandagarna. Vi hade aldrig hamnat i Uppsala i januari. Okey, vi hade hamnat i Mölnlycke idag, men inte fått träffa en massa nya trevliga hundar och människor om det inte vore för hundar och internet. Jag tycker det är stort, otroligt stort alla dessa nya människor vi lärt känna det senaste året. Så tack Yvonne och Anders för en underbar eftermiddag.

Dagboksblad 2 maj 2008

Äntligen en dag med fint väder i Göteborg. Solen har lyst och värmt i stort sett hela dagen, utom när vi åkte hemifrån i morse. Följdaktligen klädde jag mig för varmt. Vi började dagen med att åka in till stan, promenera i Haga och dricka en kopp kaffe på ett kafé på Haga Nygata. Mycket trevligt. Sedan körde vi yngsta dottern till Liseberg där hon träffade en klasskamrat med familj, och sedan tillbringade hon eftermiddagen där. Vi andra tre åkte till Slottsskogen för ytterligare promenerande. Tråkigt nog hade azaleorna inte slagit ut (vilket vi naturligtvis inte hade förväntat oss, men man kunde ju ha hoppats), men vi promenerade i alla fall runt i över en timme. Sedan åkte vi hem.

Så småningom blev det dags att åka och hämta yngsta dottern på Liseberg, men redan innan dess åkte jag iväg på en egen utflykt i Mölnlycke. Och då hamnade jag bl annat på kyrkogården. Där ligger en del släktingar begravda. Naturligtvis min farmor och farfar, men även min farmors föräldrar och hennes mormor och morfar. Det är ganksa mäktigt, min farmors morföräldrar var födda 1853 och 1854. Det är över 150 år sedan, men dom känns ändå inte speciellt långt borta eftersom min farmor har berättat om dem.

Efter middagen promenerade vi bort mot Ötjärn, och passerade det området där man, enligt säker källa kan bli anfallen om man är ute och går med en lagotto . Men vi hade tur och klarade oss helt utan skador. Vi fortsatte bort till Finnsjön och sedan hem igen. Himla fin promenad. Tyckte Ia också. När hon kom hem hade hon bruna ben,. Det var varken solbränna eller brun utan sol. Det var sumpmarker kring Ötjärn. Nog så trevligt för en lagotto. Det är väl generna från förfäderna i norra Italiens träskmarker som gjorde sig påminda. Men det är bara en sak jag undrar. Hur fan bar man såg åt för hundafemtio år sedan när man skulle duscha av hunden? Fanns det dusch hos det fattiga träskfolket redan då?

Kvällen har avslutats framför TV:n med släkt och familj. Vad mer kan man önska sig?

Dagboksblad 1 maj 2008

Så har vi kommit iväg på vår traditionella kristihimmelsfärdssemester till släkten i Mölnlycke. Vi åkte i morse, och fem timmar och 10 minuter senare var vi framme. Men eftersom ingen av släkten var hemma åkte vi vidare in till stan och gick och fikade. När vi någon timme senare kom tillbaka var dom hemma och middagen stod på bordet. Till middagen bjöds också mitt äldsta kusinbarn (som vaktades av sin farmor idag) samt min äldsta kusin med fru och dotter. Roligt att träffa dom, och jag passade på att ta en massa bilder av mitt yngsta kusinbarn (äldsta kusinens dotter alltså. Någon som hänger med?). Troligen blev det i alla fall någon eller några bra bilder. Nu i kväll skulle vi gå en promenad. Det regnade lite när vi gick ut, men definitivt mycket mer när kom kom tillbaka. Fan vad blöt jag blev. Nu är det sent och jag ska gå och lägga mig att läsa.