Efter jobbet åkte vi och hämtade Tristan. Det är nämligen inte mycket folk hemma där denna helg, så förhoppningsvis får Tristan det bättre här hos oss. Beklagar Hannah, men han blev väldigt glad när vi kom, och lika glad när han fick följa med oss ut i bilen. Det känns bra att Ia och Tristan har träffats så mycket tidigare, så man inte behöver fundera på hur det ska gå att komma hem med Tristan.
Man kan snabbt konstatera att Ia har aldrig varit så knähundig som nu när Tristan är här. Efte middagen gick jag och la mig i soffan och ropade på Tristan. Då kom Ia som en raket och la sig på mig. Sedan gick vi på promenad. Jag har ju egentligen aldrig promenerat med annan hund än Ia i andra änden av snöret, så det var en upplevelse att köra Tristan. För vana hundägare är det en självklarhet, men för mig som aldrig haft hund tidigare var det en ny upplevelse. Det är en oerhörd skillnad på att ha en Ia och att ha en Tristan i kopplet. Självklart, tänker de de hundvana, de är ju olika individer. Förvånande tänker den hundovande, de är ju bägge hundar. Hur som helst, efter 90 minuters promenad var vi förtjänta av lite fika. En sån himla tur att vi hade hunnit hem då. Fika blev det, TV-tittande har det också blivit, och nu är de flesta av oss väldigt trötta. Blir spännande att se var Tristan tänker sova i natt.
fredag 6 februari 2009
Dagboksblad fredag 6 februari 2009
Upplagd av Hundblues kl 23:51
Kategori: Dagboksblad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Har han överlevt natten hos er?
Trisse är ju såååå snäll att vara hundvakt åt. Han bara ÄR ......
Hannah, han har överlevt natten, och han verkar ha sovit ganska lungt. Vi ställde buren utanför vårt sovrum. Och så är han morgonpromenerad.
Karin, ungefär så är det
Vad då ungefär?
"Han bara ÄR....." låter som om det vore en katt. Kommer och går som den vill och man behöver itne bry sig. Och så tycker jag kanske inte riktigt att Tristan är. Att han är snäll är inget ungefär.
Förstår Ia vad skulle "gästen" göra hos hennes husse?
Såg du förresten att caroline af Ugglas gick vidare med två chanser, okej låten var bra men varför måste hon överdriva sina rörelser så enomrt? Det förstör ju.
Jodå, jag avskyr Caroline av Ugglas, så jag lider verkligen av att hon gick vidare på två sätt. Men jag skulle tro att om man satte hennes låt i händerna på Sven Zetterberg (en av Sveriges bästa bluesartister) skulle det bli riktigt bra soul av det hela. Men man kan inte ta ifrån henne det hon sa, och troligen menade på fullaste allvar. Hon sa att hon inte behövde gå vidare, detta räckte så bra. Det var bättre att Emilia fick gå vidare.
Det var ingen låt som var bra ikväll, tyckte jag. Men hur kan de tro att Caroline´s låt skulle fungera internationellt? Jag fattar ingenting.
Självklart håller jag med dig Yvonne när du säger att ingen låt var bra. Men vad annat är att vänta när den enda musik jag lyssar på är Blues. Sedan blir ju jag alltid fundersam över hur svenskarna röstar. Röstar man på den låt man tycker bäst om eller på den som man tror har stört chans internationellt? Förmodligen är det en blandning, och då blir det nog ganska konstigt.
Skicka en kommentar