Dagboksblad fredag 27 februari 2009

Eftersom jag hade en del att göra på jobbet försökte jag stiga upp tidigt och komma iväg till jobbet tidigt. Det gick väl sisådär. Jag både steg upp och kom iväg tidigare än annars, men tidigt, njae, det kanske man inte kan kalla det. Arbetsdagen förflöt på ett sådant sätt att jag verkligen kände att jag hade uträttat en massa saker. Men på eftermiddagen höll det på att spåra ur igen. I går kväll satt jag och författade ett långt mejl om vissa problem vi har på jobbet. Jag påstod att felet var att chefer hade lagt sig i det löpande arbetet, i stället för att låta de projekt som har ansvaret sköta sitt jobb. Och det problem vi nu hamnat i måste projekten lösa själva, utan inblandning från oss chefer. Och på eftermiddagen ringer en av mina chefskollegor och säger ungefär följande. "Jag håller med dig i det du säger, men vad händer nu? Ska du eller jag ringa...." Hur fan kan han hålla med mig och sedan undra om det är han eller jag som ska göra något. PUCKO!

Eftersom våra barn var borta på nykterhetsarrangemang hela kvällen lyxade vi till det och käkade middag på den franska grillbaren Cassi på Narvavägen. Enkelt och väldigt gott, främst beroende på att de är så noga med att bara ha högkvalitativt kött.

Sedan hann vi precis hem och rasta hunden innan det blev dags för Så ska det låta. Äntligen lite vettig fredagsunderhållning. Så småningom kom barn hem och då drack vi te och käkade nattmacka. Nu har det blivit läggdags, det känner jag på mig.