Tidigt började denna dag. Strax efter åtta (och efter morgonkaffet naturligtvis) masade vi oss iväg på hundpromenad. I rent studiesyfte turades vi om att hålla bägge hundarna samtidigt. Det är ingen lätt sak. I alla fall inte om varken förare eller hundar är vana. Men det går säkert att lära sig om behovet skulle uppstå mer permanent någon gång i framtiden.
Efter frukost åkte jag in till den stora staden för att delta i en minnesstund för en tempelbroder som "hade förnummit fullbordandets tolvslag", som det heter i tempelriddarsammanhang. (I andra sammanhang brukar man säga mulat, tagit ner skylten eller helt enkelt kolat.) Denna minnesstund avslutades med tårta bortemot halv tre, och då åkte jag hem. Sedan blev det helghandling, middag och så hundpromenad igen.
Och som sagt, melodifestivaleländet brakade loss med full kraft ikväll. Då passade vi på att fika. Och jag måste säga att man må tycka att Ia är störande när vi fikar. Men hon tigger i alla fall inte bullar. Det enda hon tigger det är faten om vi käkat paj eller så. Men Tristan, han står med nosen mitt i min bulle och förväntar sig att få smaka, eller snarare sluka hela bullen. Ia å andra sidan står på soffbordet och slickar kakfatet, jag vet inte vilket som är bäst. Och denna helg är vi lyckligt lottade. Vi behöver inte välja vad som är bäst, vi får bägge två. Samtidigt.
Vi har nu gått en sista kvällspromenad, jag har satt en deg med Tristan som mycket intresserad iaktagare, och nu ligger han och snarkar bredvid mig när jag skriver på datan. Jag ska få ihop en arbetsplan till IOGT-NTO:s årsmöte i morgon, och så ska jag hitta någon bra dikt att läsa vid parentationen. Sedan kanske man kan få spela lite gitarr innan man går och lägger sig.
lördag 7 februari 2009
Dagboksblad lördag 7 februari 2009
Upplagd av Hundblues kl 23:51
Kategori: Dagboksblad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tristan tycker att försöka duger.. det finns ju en chans att man får smaka. och en lagotto äter allt, i alla fall om man är en lagotto som heter Tristan. Man får säga till honom på skarpen då går han och lägger sig.
Hannah, det var hanterbart. Men det var så intressant att se olika beteenden, för även Ia är en lagotto som äter allt, även om hon inte heter Tristan.
Står Ia PÅ bordet? *skrattar* Brorsans rottis hon har faktiskt tom käkat en fralla ur handen på min pappa vid ett oaktsamt tillfälle. Brorsans första rottis hon var en jäkel på att sno oxfilé, julskinka och lussebullar! De du!
Märy, Ia står inte helt och hållet på bordet. Hon står med baktassarna i soffan och framtassarna på bordet. Hennes stöldrekord anser jag nog vara när jag låg på golvet och käkade chips och hon försökte äta ur munnen på mig.
Skicka en kommentar