Arbetsdagen förflöt i tämligen raskt tempo, möte halv nio till kvart i tolv. Möte halv ett till ett, och möte ett till fem. Lite intressant var halvettmötet. Det var ett informationsmöte till alla anställda på vår avdelning, som vi brukar hålla varannan onsdag i fikarummet. Oftast är det vår avdelningschef som håller i mötet, och jag brukar väl ha lite synpunkter på hur han gör det. Vissa synpunkter har jag framfört, och andra låter jag bli. Eftersom avdelningschefen var borta idag fick jag den stora äran att hålla mötet. Och då höll jag det såklart på mitt eget sätt, i enlighet med de synpunkter jag haft. Och efter mötet var det någon som applåderade (han är allmänt knepig och tämligen opålitlig) och en annan chefskollega som spontant sa att det var ett väldigt bra möte jag höll. Så slutsatsen blir ändå att det verkar som om mina synpunkter på avdelningschefens sätt att hålla mötet är ytterst relevanta och mina förslag till förbättringar helt korrekta.
Kvällen ägnades åt, förutom hundpromenad, att författa ett långt brev med alla synpunkter jag hade på musikleken. Det blev tre sidor långt. Det gäller att kunna förklara vilken jävla skittävling de gjort på ett sånt sätt att de känner sig sporrade att göra den bättre nästa år. Nu är detta brev klart och det är läggdags.
onsdag 4 februari 2009
Dagboksblad onsdag 4 februari 2009
Upplagd av Hundblues kl 22:51
Kategori: Dagboksblad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Varför började jag fnissa när jag läste "känner sig sporrade att göra den ....." ?
Det finns många sätt att framföra budskap på. :D
Ja, men är det inte så man skapar en winn-winn-situation? Jag får utlopp för min frustration, coh dom känner sig sporrade att göra det ännu bättre nästa gång.
Jovisst. Härligt! :-D
Skicka en kommentar