onsdag 27 maj 2009

Lilla syster Kanin finns inte mer

Sorgligt nog kan vi konstatera att nu har vi bara ett husdjur. Kaninen Tiffy är inte längre ibland oss. Hon har, enligt de kaninansvariga i familjen (frun och äldsta dottern) sett lite hängig ut och inte ätit speciellt bra de senaste dagarna. Frun tog henne till veterinären idag, och det var liksom inte mycket att tveka om. Enligt veterinären var det något fel på andningen, vatten i lungorna eller lunginflammation eller något sådant. Dessutom var Tiffy runt 9-10 år, vilket inte är någon ungdom på en kanin. Problemet med en kanin enligt veterinären är att den gör allt den kan för att dölja att den är sjuk, därför kan det vara lite svårt att upptäcka problem i tid. I synnerhet om man inte är en van kaninskötare. Och det underlättas inte om kaninen bor i en bur ute i trädgården. Å andra sidan har vi fått höra från veterinärer när vi besökt dem med Tiffy av andra skäl, att utekaniner oftast är friskare än innekaniner. Men den här gången hjälpte den inte.

Den det är minst synd om är naturligtvis Tiffy. Den det är mest synd om är mig, för jag har en ohjälpligt tröstlös yngstadotter, och det är det värsta som finns när man inte kan göra något åt det. (Eller också är det henne det är mest synd om.)

7 kommentarer:

Hanna sa...

:(

På tal om paprika.Hur många av er ska på kennelträffen i morgon? Möjligt att samåka?

Hundblues sa...

Vi ska åka två, eller möjligen tre personer och en hund. Samåkning borde således vara möjlig. Men vad då i morgon? På lördag trodde jag det var.

Yvonne och Galotterna sa...

Oj, så tråkigt med kaninen. Beklagar. Hälsa dottern och hälsa, från oss.

Hanna sa...

Jag var lite trött när jag skrev, naturligtvis menade jag på lördag

Hundblues sa...

Hanna, då är jag helt lugn.

Yvonne, tack

Helena o Tosca sa...

Usch ja, finns inget värre än när djuren dör.
Hälsa yngsta dottern från oss och säg att vi lider med henne!

Hundblues sa...

Helena, ska framföra det. Ibland undrar jag hur du orkar med ditt jobb med tanke på allt elände du får se. Men om jag tänker efter tror jag förstår dig, och alla andra som jobbar inom sjukvården.