måndag 11 maj 2009

Traditioners förbannelse

Vi har nu börjat planera semestern, och därmed midsommar eftersom den inleder vår semester. Sedan urminnes tider (alltså sedan jag föddes) har jag firat midsommar i Mölnlycke hos släkten, med undantag för 1980 och 1985. Mina barn har ALLTID firat midsommar i Mölnlycke. Man kan säga att det är en tradition. Men sedan midsommarfriandet flyttade från Ugglegård till Wendelsbergsparken är det inte lika roligt längre. Och i år är det egentligen bara yngsta dottern som vill fira midsommar där. Vi andra kan nästan vara utan. I alla fall fru och äldsta dottern. För mig är det också svårt att bryta en så inrotad tradition, så här kan man snacka om att vara slav under traditionen. Men hur firar man midsommar annars? Jag har ingen aning.

Att fira nyår i Mölnlycke har också varit en tradition. Det gjorde jag alltid när jag växte upp, men den traditionen "lyckades" vi bryta genom att bli hembjudna till bekanta på millenienyårsfirande, och sedan dess har vi firat nyår med dem. Men hur eftersom vi hållit fast vid vårt midsommarfirande har vi inga bekanta att fira midsommar med, så hur gör man då? Och vill jag verkligen bryta traditionen? Fan vet!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Prova Saxenborg! Det är ju Dalarna fast nyktert !

Lilla Mamma

Dragariel sa...

Ameh - midsommar firar man i Ångermanland, vid havet ett stenkast från Skuleskogens nationalpark, alldeles givet!

Hundblues sa...

Saxenborg, det skulle kunna vara något. Ska fundera på det.

Men Ångermanland, är det inte långt dit. Det ligger väl norr om Uppsala? Då gäller det verkligen att vi fått vår nya bil, för så himla långt norrut törs jag inte köra med vår tjeckiska bil, då krävs en rejäl Saab.

Dragariel sa...

Åjo, ett stenkast norr om uppsala...fyrtiofem mil på en höft.

Trettisju från Bockstan.

Hundblues sa...

Då är det låååååååååångt. Men säkert fint.