Dagboksblad lördag 7 mars 2009

Denna dag, lördagen den 7 mars 2009 har i mångt och mycket gått i Tempel Riddare Ordens tecken. (ja, det är särskrivning, men den är medveten och i någon mån korrekt, eftersom det är ordens officiella sätt att namnge sig, vilket beror på det amerikanska ursprunget, och när orden kom till Sverige 1887 vågade man kanske inte skriva ihop.) Redan klockan nio var jag på plats för att förbereda dagens möte i Utvalde Riddares Grad. Och hem kom jag inte förrän halv sex. Då lagade jag mat som vi sedan åt. Inga barn hemma så vi kunde äta vad vi ville, och vi ville äta flygande Jakob. Rackarns gott. Sedan promenerade vi hund, och hann lagom hem till melodifestivalen. Jag brukar ju alltid fördöma dylika evenemang och klaga på musiken. Det kan jag göra idag också. Och det finna många med mig som går i spinn så fort Caroline af Ugglas visar sig i TV. Men i ärlighetens namn måste jag ändå tillskriva henne två positiva saker. För det första, både idag och i första tävlingen hon var med, visade hon på en uppriktigt önskan att det skulle gå bra för hennes motståndare. Det visar på någon slags storsinthet. Det ska hon ha en eloge för. För det andra har hon faktiskt skrivit en bra låt. Det är klart, Southern Soul är inte riktigt min stil, men den ligger betydligt närmare Blues än någonting annat som spelats i det där programmet de senaste 50 åren. Översätt låten till engelska, byt ut Caroline mot till exempel Sven Zetterberg, och byt ut musikerna mot Anders Lewen på gitarr, Marcus Andersson på trummor, Urban Hed eller Berra Petterson på bas, och Torbjörn Eliasson, Jacob Norgren, Tore Berglund och Karl Oladersson på blås, och flytta hela klabbet från Globen till Stampen, och jag lovar det kommer rocka fett.

Efter melodifestivalen tittade vi på en film som jag köpte när jag ändå var inne i stan. Den klassiska Quadrophenia. Det var som Mods vs Rockers-begivenheten i Stockholm i höstas, fast på allvar, fast på låtsas (det var ju film). Som Vespaåkare i Europa kan man ju bekänna sig till två kulturer, antingen Modskulturen från England, då man kör Vespa i parkas, eller den italienska kulturen, då man kör Vespa i Armanikostym. Själv kör jag Vespa i MC-ställ. Och efter att ha sett kvällens film är det väl tveksamt om man vill bli förknippad med Modskulturen. Men köra Vespa vill jag. Och det snart.