Dagboksblad tisdag 31 mars 2009

Tisdag är lika med ordensdag. Oftast i alla fall. Och i dag var det oftast. Efter en hyfsat anständig dag på jobbet åkte jag in till stan och ordenslokalerna för att idka material- och lokalvård. Bortemot halv tio hade vi vårdat klart och jag åkte hem. Som tur var hade jag lite jobb att göra, så jag kunde ägna en timme åt att förbereda det som i skolsammanhang kallas utvecklingssamtal. (Hos oss heter det IPM-samtal.) När det var gjort hamnade jag en liten stund framför daton, och nu blir det läggdags.

Dagboksblad måndag 30 mars 2009

Inte heller idag tyckte jag det var Vespaväder. Det var kallt, minusgrader, och då kan det vara halt. Men jag känner att våren är på väg, och därmed kommer Vespapremiären allt närmre. När vi var ute och gick med hunden nu på kvällen hördes flera koltrastar som hade börjat sjunga vårsånger. Det är väl så när vi ställt om till sommartid. I övrigt har kvällen till stor del ägnats åt arbete. Och så lite tittande på hundcoachen. Idag besökte han en ensamstående mamma med en ca: 3-årig son, och en hund. En blandras. En blandning av schäfer, rottis och amstaff. Hon hade problem med att få hunden att lyda och gå någorlunda anständigt i koppel. Hunden var visserligen bara 1 år, men det är hög tid att få ordning på sånt (säger jag, som fortfarande jobbar med en hund som drar, och hon är över två år.) Men jag kände att en blandning av schäfer, rottis och amstaff är något annat än en lagotto. Där krävs det verkligen att man vet vad man gör, och att man aktiverar hunden. Mycket. Kan säkert gå, men låter tufft för en ensamstående mamma med en tre-åring.

Nu har jag jobbat klart, så det är läggdags.

Dagboksblad söndag 29 mars 2009

I morse var det jag som fick masa mig upp och koka morgonkaffe. Under hela kaffekokarproceduren ligger Ia helt orörlig i soffan och sover. Men så fort jag börjar gå uppför trappan vaknar hon för att följa med upp och få fika. Snacka om att sova selektivt.

Efter frukost och morgonpromenad begav jag mig så småningom iväg hem till en arbetskamrat, tillika gitarrspelare och Bluesintresserad. Han ville provspela min nya elgitarr och förstärkaren, jag ville prova hans grejer, och så skulle vi jamma lite, för att kanske senare i vår gå upp på Stampens eller Wirströms Bluesjam. Dessvärre tog det lite längre tid än väntat (det skulle i och för sig kunna ha tagit precis hur lång tid som helst, men någon gång måste man ju bryta upp) och jag fick bråttom hem att laga middag. Efter middagen vidtog hundvård, mer hundpromenad och vips var det dags för söndagsmys framför TV:n. Dessvärre sänder dom ju inga fler Beckfilmer p TV4, så vi valde James Bond i stället. Fast jag tycker fortfarande att Roger Moore är den enda som kan göra James Bond rättvisa. Dessutom var det mycket mindre våld i tidiga James Bondfilmer. Nu är filmen slut och klockan är jävligt mycket

Dagboksblad lördag 28 mars 2009

HA! I morse väcktes jag av kaffe på sängen. Lite ovanligt, för senaste tiden är det alltid jag som gjort morgonfikat. Men det hann jag inte idag. Efter frukosten begav vi oss iväg på hundpromenad. Inte så lång denna gång, för vi hade en del att stå i. Efter hundpromenaden begav vi oss till affären för att handla. Och därefter delade familjen upp sig. Frun åkte till Älvsjö för att gå på trädgårdsmässan, och jag åkte till stan för att......tja, vad jag nu skulle göra. Det blev i alla fall en lång promenad som startade med en espresso på stans bästa espressobar, Primafila på Upplandsgatan. Där är för övrigt hundar välkomna och, får man hoppas, i synnerhet en italiensk hundras.

Fyra timmar senare passerade jag åter Primafila, som då tyvärr hade stängt. Resultatet av dessa fyra timmar var en bläckpatron til skrivaren, en bok om melodifestivalen till yngsta dottern, som jag av en slump snubbblade över (boken alltså, inte dottern), en bok till mig om visuell kommunikation, en bunt tjocka papper att skriva och rita på till äldsta dottern, samt en bagel med skinka och en apelsinjuice från Wayne´s coffee. Det sistnämnda låg inte i ryggsäcken som allt det andra, utan i magsäcken.

När jag kommit hem var det i princip dags att börja laga middag, Wallenbergare med klassiska tillbehör (ärtor, lingonsyt och potatismos). När man gör wallenbergare blir det ganska mycket äggvitor över. Vissa av dessa vispade jag ihop med lite socker, och vips hade vi en marängsmet, som jag spritsade ut, och en timme senare hade vi maränger.

Kvällen i övrigt har ägnats åt TV-tittande, pajbakande, fikande och lite sittande framför datorn. Nu ska jag strax gå och lägga mig för att läsa min nya bok om visuell kommunikation. Det var en svindyr bok. 589 kronor, om man inte var student. Var man studen kostade den 475 kronor. Av någon konstig anledning betalade jag 475 kronor. Troligen ligger det till så att när dom skannar streckkoden på boken dyker 475 kronor upp automatiskt, för dom räknar väl med att ingen idiot förutom studenter skulle köpa den boken. I synnerhet inte om den kostar 589 spänn.

Dagboksblad fredag 27 mars 2009

Fortfarande är det kallt och definitivt inte Vespaväder. Dessutom skulle jag hämta bilen på verkstaden på vägen hem från jobbet. På något konstigt sätt förflöt även denna arbetsdag utan några längre longörer. Full fart med andra ord. Och dom ringde från verkstaden och sa att bilen var klar att hämta, så jag tog den vägen hem. Eftersom dom hade hållit på i tre dagar drog dom av 12oo spänn på fakturan. Det kan ju tyckas var helt OK, men när jag hade varit inne på Coop Forum på vägen hem och skulle låsa upp bilen, tyckte jag inte att avdraget var stort nog. Det visade sig nämligen att förardörren inte gick att öppna. Klåpare!!!! Jag fick åla mig in via passagerarsidan igen, och på vägen hem ringde jag verkstaden och klagade. Ny verkstadstid på onsdag.

När jag kom hem käkade vi middag och sedan var jag ungefär lika trött som förra veckan, så jag somnade direkt i soffan. När det drog ihop sig till Lets dance gick jag ner till datorn och gitarren. I pausen i Lets Dance började vi titta på inspelningen av kvällens Så ska det låta. Och nu är det omröstning och då föredrar jag dator framför TV. Sedan ska vi se klart på Så ska det låta och så borde man väl gå och lägga sig i anständig tid.

Dagboksblad torsdag 26 mars 2009

Vad är det för dag idag? Torsdag. Och vad är torsdag för dag? Fotokursdag. Men på eftermiddagen när det börjar dra ihop sig till att åka från jobbet och på vägen till fotokursen ska hämta bilen, ringer de från verkstaden och säger att dom hittat en trasig slang, och en sådan slang får de inte hem förrän i morgon. Fan, ingen bil. Besvärligt. Det blev till att åka kollektiva färdmedel i stället.

Fotokursen var fortsatt bra. Vi började fotografera i studio och därefter "frifotografering", dvs på olika platser i huset där kursen hölls. I studio hade vi modell, och uppdraget var att instruera modellen och ljussätta som om det vore ett författarporträtt till baksidan av senaste boken. Ingen lätt sak. Utanför studion var uppdraget att fotografera varandra, att hitta platser, ljussättningar och poser för det yrke som stod på en lapp man fått. (Hur fan ska man ljussätta en person för att förstärka dess yrkesroll som grafisk formgivare?)

Väl hemma började en grannlaga uppgift, att förbereda utvecklings- och lönesamtal med en av mina medarbetare. Det är roligt, för hon har gjort ett himla bra jobb, och jag är mycket nöjd med henne. Men det tar tid. Jag är fortfarande inte klar, det kommer säkert ta ytterligare några timmar.

Dagboksblad onsdag 25 mars 2009

Som sagt, dagen började med en chock, när jag tittade på termometern i morse. Ingen Vespapremiär. Och ingen bil från verkstaden. (klåpare!!)

Ikväll har jag varit på möte i IOGT-NTO-föreningen. Vi hade ett mycket intressant program. Jag hade bjudit in min gamla fiollärare, som tillika är riksspelman. Och berättade om sin musikaliska uppväxt och hur hon blev riksspelman och vad som krävs av en sådan. Och naturligtvis spelade hon fiol för oss. Jag måste säga, detta var ett av de mest lyckade programmen vi haft i vår förening. Hon var väldigt duktig på att berätta och självklart på att spela. Och det var verkligen roligt att få träffa henne igen. Fast det skulle jag aldrig trott när jag slutade spela fiol för henne. Både jag och de andra besökarna till mötet tyckte det var en fantastisk kväll.

När jag kom hem fick jag våfflor, det är ju våffeldagen för fanken. Nu ska jag strax gå och lägga mig.

Vem fan har snott min Vespapremiär?

Äntligen den 25 mars, och dags för Vespapremiär. Men när termometern visas -10 grader, då tycker inte ens jag det är roligt att köra Vespa. Och tur var väl kanske det, för i morse skulle jag lämna bilen på verkstad. Det har hänt något med framdörren på förarsidan, den går inte att öppna varken innifrån eller utifrån. Det innebär att man måste gå in på högersidan och sedan åla sig över till förarsidan. Det skulle dom fixa på verkstaden idag. Av något skäl hade dock verkstaden klantat till det hela, för när jag ringde på eftermiddagen (för att de inte ringt upp som de lovat) berättade "Tobbe" att min bil stod inne i verkstaden med motorhuven öppen och dörren nedmonterad, och reparatören hade gått hem för dagen. (OBServera att vi snackar nu märkesverkstad.) Ingen idé att försöka hämta den bilen. Och hur skulle jag då komma till IOGT-NTO-mötet i kväll. Köra Vespa? Näe, dels var det fortfarande alldeles för kallt, och dels hade dom, trots mina enträgna uppmaningar här i bloggen inte sopat gatorna rena från snö och grus. Så nu är den allvarliga frågan, när blir det Vespapremiär????

Dagboksblad tisdag 24 mars 2009

Som de flesta tisdagar innehöll även denna tisdag ett möte i ordenssällskapet. Först var jag dock tvungen att ägna mig åt terapeutiska samtal. En av mina arbetskamrater som också är chef, behövde prata med någon om ett problem med en av sina anställda. Och det är klart man ställer upp och lyssnar och kommer med goda råd, även om klockan blir över sex på kvällen. Men sedan åkte jag till stan och ordensmötet. Som vanligt blev det ganska sent, och jag kom inte hem förrän efter 10. Nu ska jag jobba lite och sedan är det läggdags.

Hundjävel!

I natt klockan 4 vaknade jag av att någon jävel läste nyheter och väderprogonos. Det var inte frun, för hon sov, det konstaterade jag raskt. Det var TV:n. Och den var avstängd när vi la oss igår kväll, det vet jag säkert. När jag gick upp för att stänga av, var det inte speciellt svårt att räkna ut vad som hänt. Fjärrkontrollen till TV:n låg i soffan, och soffan betraktar Ia som sin Bia-bädd i kollosalformat. Hon hade naturligtvis trampat på den när hon gick ner från soffan och gick och la sig någon annanstans. Och hur bestraffar man sådana tilltag? Kastar man ut hunden i trädgården så hon får sova där resten av natten. Nix. Jag är mycket elakare än så. Jag avkrävde extra mycket lagottomys innan jag gick till jobbet.

Dagboksblad måndag 23 mars 2009

Ha! En hemmakväll med hundprogram på TV, och inte speciellt mycket jobb att göra. Och dessutom hade jag en osedvanligt lugn förmiddag. Precis vad jag behöver efter förra veckans hets. Kvällen har ägnats åt besök på IKEA och som sagt, tittande på TV. Dessutom har jag satt e deg och bakat ut den. Den ska nu stå i kylen och jäsa över natten och i morgon bitti ska jag baka av. Det ska bli baguetter som jag ska ta med till styrelsemötet i ordenssällskapet i morgon. Nu ska jag strax gå och lägga mig och läsa några projektspecar och en projektassignment.

Folk är inte kloka i huvudet!

Har just slutat titta på Hundchoachen på TV, och jag måste säga att människor upphör alldrig att förvåna mig. Sista inslaget i programmet handlade om en labrador och en pudel där respektive ägare var livrädda att släppa ihop hundarna för dom trodde att labben skulle bita ihjäl pudeln. Det tog mig ungefär 1 sekund av tittande på hundarna när dom gick i koppel på samma väg, och 1 sekund av tankeverksamhet för att inse att det enda problemet som fanns var ägarnas fullständiga okunskap om hur hundar funkar ihop. Det fanns fan inga aggresioner mellan hundarna, och ingen rädsla heller. Det syntes direkt på hundarna. Däremot nästan skakade hundägarna av rädsla när Hundchoachen släppte ihop hundarna första gången. Då njöt jag, elak som jag är.

La famiglia som TV-stjärna

Såg just på TV att dom släpper den eminenta TV-serien Varuhuset på DVD. Köp den och ni kommer få se mig köpa fisk av Inga Gill. Jag staterade nämligen vid inspelningen av några avsnitt. Och jag blev inte bortklippt, vilket jag blev när jag staterade i Fiendens fiende. Där staterade jag i en scen som skulle föreställa Hotel Nasional i Moskva. Jag tillbringade en hel dag och en hel kväll på Vetenskapsakademien på Greve Turegatan i Stockholm, bara för att frottera mig med Peter Haber. Men det fick jag inte, och jag blev som sagt nästan helt bortklippt i filmen. Om man vet var jag satt kan man i ett kamerasvep över en flygel skymta en suddig spegelbild av mig i flygellocket. Det var där jag la min filmkarriär på hyllan.

Dagboksblad söndag 22 mars 2009

Lite segare i morse än i går morse, men bortemot 10 kom vi iväg på hundpromenad. Och fan flög i oss, eller frun i alla fall. Hon tyckte vi kunde gå en extra sväng idag, en sväng förbi en herrgård som ligger väldigt fint och där det finns kafé. Tråkigt nog hade vi inga pengar med oss, så fika där kunde vi inte göra. Men promenera kunde vi, och det gjorde vi i över 2 och en halv timme. När vi kom hem var vi definitivt förtjänta av våfflor (det är ju snart våffeldagen). Sedan satte jag en deg och så begav vi oss iväg till ett köpcentrum för att försöka hitta skjortor till mig. Jag har ju försökt tidigare utan att hitta några jag vill ha, så jag var beredd på att sänka kraven denna gång, men tro´t eller ej, helt plötsligt hittade vi både en och två färgglada skjortor, så nu är jag två skjortor rikare. Och i morgon ska jag köpa den tredje, som inte fanns i rätt storlek i dag. En jävligt grön slips blev det också.

Väl hemma bakade jag ut bröden, satte en ny det och lagade middag. Lite klippning av hunden blev det också innan det var dags att baka ut bröden. Och så lät jag dem, som tidigare sagts, jäsa för länge innan jag slängde in dem i ugnen. Kvällen avrundades med Beck. Eller snarare kommer att avrundas, för just nu är det bara halvtidspaus i filmen. Jag ska koka lite te och smaka på bröden till andra halvlek av Beck. Och sedan är det läggdags. (Efter en Beck-film heter det Beck-svart.)

Mera shit

Hur kan det komma sig att det ligger ett lager med snö över hela bygden? I morgon eller på tisdag ska dom ju sopa upp gruset på vägarna så att jag på onsdag kan börja köra Vespa. Hur har dom tänkt egentligen, dom som skickade på snön. Troligen inte alls!

Shit

Fan, jag hatar när jag misslyckas med brödbakningen. Och nu har det hänt igen. Bröden fick jäsa för länge på plåten innan jag bakade av dem. Jag glömde bort bröden, eller trodde inte de skulle jäsa så fort. Jag såg redan när jag slängde in dem i ugnen att det skulle gå åt helvete. Vilket det alltså gjorde.

Dagboksblad lördag 21 mars 2009

Så har åter en lördag gått till ända. Tidigt i morse gjorde jag morgonkaffe (såklart) och sedan blev det en snabbfrukost och så hundpromenad. Och tro det eller ej, men dom har redan börjat spela golf på golfbanan, (fan, golfare är inte kloka) och därmed är säsongen för hundpromenader på golfbanan slut. Och lerigt var det också.

När vi kommit hem och tvättat hund, begav vi oss iväg på promenad till närmsta bibliotek, dels för att låna några böcker om porträttfotografering, och dels för att söka efter några böcker som äldsta dottern behövde till sitt hemarbete med den spännande titeln Den svenska folkrörelsens betydelse för folkbildningen under 1900-talet. Tyvärr hade dom inte sådana böcker, så samtidigt som vi, någon timme senare skjutsade äldsta dottern till basketmatch, åkte vi till ett lite större bibliotek, och där hittade vi några intressanta böcker. Sedan var det hemfärd.

Hemkommen la jag mig på soffan för att läsa de nylånade böckerna om porträttfoto, men dessvärre somnade jag. Bortemot fem vaknade jag till och började laga middag, samtidigt som Ia fick sig en eftermiddagspromenad. Efter middagen fortsatte jag läsa (eller började jag läsa igen, lite beroende på hur man ser det), och vips var klockan åtta och TV-kvällen drog igång. Den har just avslutats med att vi tittade på Göta Kanal 2, en film som jag spelade in i julas men ännu inte tittat på. Och egentligen kunde man låtit bli det nu också, för speciellt bra var inte filmen.

Nu ska jag strax koka lite te och läsa lite mer, och sedan torde det bli läggdags.

Dagboksblad fredag 20 mars 2009

Efter 5 timmars sömn steg jag upp. Man kan säga att bristande sömn nu börjar kännas. Var på jobbet kvart i åtta och hann dra i mig en kopp kaffe och läsa de senast inkomna mejlen innan det var dags för förmiddagsmötet, mellan 8:15 och 12:00. Därefter var det inte, som lämpligt vore, lunch, utan det var dags för nästa möte. Men turligt nog slutade det 20 minuter tidigare än utsatt tid, så jag hann ner till MacDonalds och köpa en påse mat. Nästa möte klockan 1 till halv två blev också det tillfälle då jag käkade lunch. Sedan rask promenad ca: 10 minuter till en annan byggnad och så nästa möte kvart i två. En halvtimme senare tillbaka till min arbetsplats, och precis lagom kommer jag till fredagsfikat. Efter en kvarts fika tillbaka till datorn för att förbereda en presentation till mötet som började 20 över tre. En kort insats på det mötet, så halv fyra är jag tillbaka på mitt rum. Där sitter jag och bara flämtar i en kvart, packar sedan ihop mina grejjer och går hem. När jag kommer hem är jag så jävla trött så jag somnar direkt så fort jag lagt mig på soffan. Det kändes att jag var helt slut.

Efter middagen, som jag slapp laga till (tack för det) åker vi och handlar, och sedan är det i princip dags för så ska det låta. Sedan drar det ihop sig till hundpromenad, och därefter kvällsfika. Sen sätter jag mig framför datorn och pillar lite med bilder, och det ska jag kanske göra ett tag till.

Dagboksblad torsdag 19 mars 2009

Så hade det äntligen blivit dags för fotokursen. (som jag väl skrivit om tidigare. Jag har alltså anmält mig till en kurs i porträttfotografering.) Efter en rent förjävlig dag på jobbet (andra dan den här veckan jag inte hinner käka lunch utan för nöja mig med nödmat från restaurang Gula Måsen.

Fotokursen jag gick förra året var ju inte så lyckad eftersom jag tyckte att kunskapsnivån hos de andra deltagarna var lägre än min och framför allt lägre än vad som stipulerades i kursbeskrivningen. Det visade sig dock att denna kurs var mycket bättre bemannad. Det var bara en tjej, runt 20 år, som berättade att hon ville bli fotograf. Hon kunde ingenting sa hon. Samtidigit med denna kurs går hon en grundkurs. Hon hade varit intresserad av foto i två månader ungefär. Hmmmmmm. Läraren var rätt skön. Knappt 30 år, Dr Martens-kängor och stort spretigt rödfärgat hår. Vi ägnade kvällen åt att prata om porträttfotografering och titta på en hel del bilder. Detta kommer blir bra.

När jag kommit hem var det bara att packa upp datorn och börja förbereda fredagens möten. Nu är klockan 11 och jag har säkert 2 timmar kvar att arbeta. Och så upp klockan 6.

Dagboksblad onsdag 18 mars 2009

I morse fanns en liten tanke om att man kanske skulle gå på möte i IOGT-NTO-föreningen där min far är ordförande. Dom hade ett ganska intressat program nu i kväll. Men när jag kom hem och klockan var boremot kvart över sex insåg jag att det inte riktigt fanns tid till det, i synnerhet som jag hade en del arbete att göra också. Så efter middagen blev det till att arbeta. Det gör jag fortfarande, och lär väl få hålla på ytterligare några timmar. Ska det vara såhär?

Dagboksblad tisdag 17 mars 2009

Jobbade till halv 2.
Steg upp kl 6.
Var på jobbet halv 8.
Fick fan ingen lunch.
Åkte hem kl 5.
Åkte till ordensmöte kl 6.
Kom hem halv 12

Dagboksblad måndag 16 mars 2009

Uppstigning kl 6.
Var på jobbet kl 8.
Kom hem halv 7
Började jobba igen kl 8.

Dagboksblad söndag 15 mars 2009

Söndag, men utan morgonfika. Ingen bra start på dagen. Orsaken till det uteblivna fikat var tidig uppstigning. Och orsaken ill tidig uppstigning var att vi skulle bevittna Helena och Toscas premiärtävling i freestyle. Dagen till ära hade jag också dammat av min videokamera så jag kunde filma deras program. Så det gjortde jag. Filmen är skickat till Helena så det är upp till henne att publicera den på sin blogg. Tyvärr var vi tvungna att åka från tävlingen innan den var slut, så resultatet SMS:ades till oss, och gissa om jag blev glad när jag fick höra att dom kommit på plats 10. Grattis!!

Efter freestyle-äventyret begav jag mig iväg på helgens andra årsmöte. Denna gång inom IOGT-NTO. Det årsmötet förflöt betydligt lugnare än gårdagens. Sedan hem och laga och äta mat, och därefter redigera filmen till Helena. Redigeringsövningen började inte speciellt bra. Det program jag använde sist jag höll på med film visade sig inte fungera längre. Rackarns tur att jag hade Adobe Premiere Elements på andra datorn, och det programmet var dessutom mycket bättre än Pinacle studio 10. När filmenn var klar var det dags att baka ut de bröd jag satt degen till alldeles innan jag lagade middagen, och sedan var det dags för Beck. Nu är det dags att börja jobba lite. Jag ska förbereda mig för ett seminarium i morgon som handlar om Change Management. Det lär nog ta några timmar, så jag kommer väl vara lagom mör i morgon.

Dagboksblad lördag 14 mars 2009

Äntligen lördag, och äntligen morgonfika på sängen igen. Kan en dag börja bättre? (NÄ, det kan den inte!) Efter frukosten blev det hundpromenad, och sedan begav vi oss iväg till Sollentuna för att delta på vår rasklubbs årsmöte. Det skulle hållas på Star Hotel, mitt i Sollentuna Centrum. Uppväxt som man är på Malmvägen i Sollentuna (ja, i de där hemske-husen som ligger där, så nu vet ni varför jag blivit den jag är. Fostrad i ett betongkvarter där man lärt sig att slå först och fråga sen, inte lita på någon och framför allt slå sig fram genom att smutskasta andra) trodde jag att jag skulle känna igen mig och hitta i Sollentuna Centrum. Men icke, dom har ju för fanken byggt om, eller snarere håller på att bygga om hela centrum. Det var tragiskt att se. Gamla Ekströms Foto och Musik där jag arbetade på lördagarna när jag gick i nian, fanns knappt kvar. Glasskiosken i Ica-butiken där man köpte mjukglass (vanilj och jordgubbssmak) för 2,50 finns inte kvar. Leksaksbutiken där dom hade ett sån där automat där man skulle köra en bil på en bana, där vi hängde varje rast och körde bil för en krona omgången, finns inte kvar. I stort sett finns inget av mitt barndoms centrum kvar. Bedrövligt. Vissa kallar det för utveckling, jag kallar det för hänsynslöshet.

Efter årsmötet åkte vi hem till Hannah och fikade. Tack snälla Hannah för den goda kakan. Tack vare den kunde vi hoppa över middagen och gå direkt på ostbågarna till melodifestivalen. Melodifestivalen ja, en sorglig historia. Yngsta dottern håller Måns högre än alla andra artister tillsammans, och när han ledde efter jurygruppernas röster kändes ju hans seger så gott som självklar. Personligen skiter jag högaktningsfullt i melodifestivalen, men för yngsta dotterns skull kunde väl Måns fått vinna.

Efter melodifestivalen gick vi en hundpromenad, och jag tyckte för första gången i år att det luktade vår. (Eller skrev jag det redan för några veckor sedan innan den sista snön kom?) Nu ska jag skriva två tal inför morgondagens årsmöte i IOGT-NTO, spela lite gitarr och sedan gå och lägga mig.

SLRK:s årsmöte

Så, då har vi för första gången deltagit på vår rasklubbs årsmöte. Det var en intressant upplevelse. Det flöt på ganska bra, sånär som på valen till styrelse, där valde årsmötet att inte till fullo följa valberedningens förslag. Jag hoppas att den nya styrelsen under vår nyvalde ordförande fortsätter arbetet med att utveckla rasklubben i rätt riktning, som den gamla styrelsen under den avgående ordförande påbörjade för två år sedan.

Dagboksblad fredag 13 mars 2009

Eftersom jag hade ansvaret för fredagsfikat på jobbet, tog jag bilen till jobbet så att jag enkelt kunde medföra nödvändig utrustning för att göra semlor. Tar man bilen till jobbet är man inte lika pressad att komma i väg en viss tid, och följdaktligen kom jag iväg något senare än tidigare i veckan. Hur som helst, semlorna var uppskattade (ja, vad annat var att vänta?). Och min vana trogen hade jag extra svårt att slita mig från jobben en fredagseftermiddag. Inte så att jag stannade extra länge, men jag kom inte hem tidigare än normalt. (Normalt betyder att jag tar 10 över fem-bussen.) När jag kommit hem åkte vi och fredagshandlade, och därefter hem för att käka middag. Det var inga barn hemma för dom var och tittade på generalrepetitionen av melodifestivalen. (Därför vet jag vem som kommer vinna i morgon, för naturligtvis repeterade man både omröstning och prisutdelning. Och det kan jag säga, fel låt kommer vinna.) Det drog raskt ihop sig till Så ska det låta, som även om det inte är några kanonartister som medverkar, ändå är TV-veckans höjdpunkt. I och för sig, Clas Malmberg tycker jag är väldigt bra, men Marie Picasso kändes som en plastdocka.

Fika, hundpromenad, lite gitarrspelande och så vips har det blivit läggdags.

Dagboksblad torsdag 12 mars 2009

Fan, på något sätt lyckas jag fortfarande stiga upp tidigt och komma iväg till jobbet så jag är på plats före åtta. Imponerande. Kan ju vara så att jag lyckas bara för att det helt enkelt är nödvändigt. Inte heller idag har jag känt att jag haft för lite att göra. Bortemot halv sju kom jag hem, vilket var i precis lagom tid för att få höra illvrålet från frun när Ia snodde hennes falukorvskivor från middagstallriken. Men det är klart, har man köpt sig en lagotto och sedan lämnar sin plats vid middagsbordet med tallriken full av falukorv får man nästan skylla sig själv.

Efter middagen promenerade vi hund, och därefter vidtog arbete. Nu har jag arbetat ett tag, och ska väl fortsätta ytterligare någon timme, sedan kanske man kan få slagga in.

Dagboksblad onsdag 11 mars 2009

Helt enligt plan stod taxin utanför huset klockan 6 och väntade på mig. Två timmar senare landade jag på Landvetter flygplats (som ligger i Härryda och inte i Landvetter, men eftersom man inte kan säga Härryda på engelska fick flygplatsen heta Landvetter) och så taxi in till stan. Möte mellan halv nio och 12. Lunch mellan 12 och halv 1. Möte mellan halv ett och 1. Möte mellan 1 och halv tre. Möte mellan tre och kvart över 4, sedan taxi till flyget, Planet till Bromma, taxi till IOGT-NTO-möte och slutligen bil hem. Puh.....

Dagboksblad tisdag 10 mars 2009

Som sagt, då var det dags att vara hemma med löpande hund igen. Jag jobbade hemifrån till halv 11, sedan åkte jag till jobbet, för att genomlida dagens enda möte. Efter halv ett kunde jag jobba ostört till halv sex. Då var det dags att bege sig mot staden, för att där möta upp en arbetskamrat. (Ja, jag vet, det låter konstigt, men arbetskamraten hade varit på kurs inne i stan hela dagen.) Vår plan var att gå på Wirströms och lyssna på Blues-jam, men eftersom dom inte började jamma förrän klockan 9 valde vi att gå och käka middag först. Sedan blev det Blues. Och en hel del annat också för den delen. Bortemot 11 la vi ner verksamheten och begav oss hemåt. Och nu gäller det att snabbt knoppa in så man är pigg i morgon bitti när taxin kommer.

More Shit!

Fan det snöar ute. Hur har dom tänkt hantera det? Snön ska ju vara borta till den 25 mars så jag kan köra Vespa igen.

Shit!

Hundjäveln har börjat löpa igen. Då får man räkna med tre veckors jävla pusslande (Helena, jag vet vad du tänker). Skulle hon följa en sexmånaderscykel är detta fyra dagar för tidigt. Det omkullkastar allt.

Dagboksblad måndag 9 mars 2009

Då har en ny vecka börjat, och vi får se om vi kan hålla lika tidiga bussar till jobbet som förra veckan. Tveksamt. I alla fall, det hände en del på jobbet idag också, så det var ingen risk att man somnade. Däremot var det stor risk att man somnade på vägen hem från jobbet (tur man fortfarande åker buss.) När jag kommit hem lagade jag mat, plockade undan maten, gick ut med hunden, tittade på Cecar Milan och sedan hundchoachen, och nu har jag hamnat framför datorn. Jag tror jag skulle behöva jobba lite också. Ska nog göra det innan jag går och lägger mig. Men skulle nog behöva sova ordentligt i natt, för i morgon kväll lär jag komma hem sent, och sedan är det resa till Göteborg tidigt som fan på onsdag morgon.

Dagboksblad söndag 8 mars 2009

Steg upp lite lagom tidigt. Yngsta dottern, som var på fest på lördagskvällen och sov över, hade sagt att vi inte fick ringa och väcka henne, utan hon skulle ringa när hon ville bli hämtad. Att hon fick ringa och väcka oss var däremot helt ok. Halv tio ringde hon och ville bli hämtad. Efter frukosten åkte jag och hämtade henne. När vi var nästan hemma fick vi se en massa polisbilar och ett stort avspärrat område, alldeles intill låg- och mellanstadieskolan (men det finns väl inte låg- och mellanstadium längre) i by. Raskt hem och titta på internet. Det visade sig att man hade hittat en död kvinna i diket utanför skolan tidigt i morse. Hur kul som helst.

Sedan begav vi oss iväg på hundpromenad. Den blev inte så väldigt lång, för sedan skulle vi iväg till äldsta dotterns skola för att titta på hennes och andra elevers redovisningar av sitt enskilda arbete. Någon hade lärt sig spela gitarr, någon annan hade lärt sig fotografera. Ytterligare någon hade jobbat med skrotkonst och svetsat ihop en massa plåt. Dottern hade lärt sig skriva kalligrafi, och det hade manifesterats i att hon skrivit dikten Förklädd Gud av Hjalmar Gullberg på 12 stora handgjorda papper i A3-format.

Sedan åkte vi hem och det var dags för middag. Medan jag efter middagen bakada kakor gick frun på ny hundpromenad. Och så småningom drog det ihop sig till att titta på Beckfilmen på TV4 och nu efter lite bloggande har det blivit läggdags.

Dagboksblad lördag 7 mars 2009

Denna dag, lördagen den 7 mars 2009 har i mångt och mycket gått i Tempel Riddare Ordens tecken. (ja, det är särskrivning, men den är medveten och i någon mån korrekt, eftersom det är ordens officiella sätt att namnge sig, vilket beror på det amerikanska ursprunget, och när orden kom till Sverige 1887 vågade man kanske inte skriva ihop.) Redan klockan nio var jag på plats för att förbereda dagens möte i Utvalde Riddares Grad. Och hem kom jag inte förrän halv sex. Då lagade jag mat som vi sedan åt. Inga barn hemma så vi kunde äta vad vi ville, och vi ville äta flygande Jakob. Rackarns gott. Sedan promenerade vi hund, och hann lagom hem till melodifestivalen. Jag brukar ju alltid fördöma dylika evenemang och klaga på musiken. Det kan jag göra idag också. Och det finna många med mig som går i spinn så fort Caroline af Ugglas visar sig i TV. Men i ärlighetens namn måste jag ändå tillskriva henne två positiva saker. För det första, både idag och i första tävlingen hon var med, visade hon på en uppriktigt önskan att det skulle gå bra för hennes motståndare. Det visar på någon slags storsinthet. Det ska hon ha en eloge för. För det andra har hon faktiskt skrivit en bra låt. Det är klart, Southern Soul är inte riktigt min stil, men den ligger betydligt närmare Blues än någonting annat som spelats i det där programmet de senaste 50 åren. Översätt låten till engelska, byt ut Caroline mot till exempel Sven Zetterberg, och byt ut musikerna mot Anders Lewen på gitarr, Marcus Andersson på trummor, Urban Hed eller Berra Petterson på bas, och Torbjörn Eliasson, Jacob Norgren, Tore Berglund och Karl Oladersson på blås, och flytta hela klabbet från Globen till Stampen, och jag lovar det kommer rocka fett.

Efter melodifestivalen tittade vi på en film som jag köpte när jag ändå var inne i stan. Den klassiska Quadrophenia. Det var som Mods vs Rockers-begivenheten i Stockholm i höstas, fast på allvar, fast på låtsas (det var ju film). Som Vespaåkare i Europa kan man ju bekänna sig till två kulturer, antingen Modskulturen från England, då man kör Vespa i parkas, eller den italienska kulturen, då man kör Vespa i Armanikostym. Själv kör jag Vespa i MC-ställ. Och efter att ha sett kvällens film är det väl tveksamt om man vill bli förknippad med Modskulturen. Men köra Vespa vill jag. Och det snart.

Ännu en gång

Otroligt. Jag har tidigare skrivit om kommentarer jag fått i min gamla blogg. En kommentar från regissören till en film om Beppe Wolgers som jag skrev om för att den var så bra. En kommentar från elefantskötaren på Skansen som jag skrev om. Och nu har jag också fått en kommentar från Bernt Dahlbäcks bror. Jag har nämligen skrivit om all underbar musik som Bernt Dahlbäck gjorde och som dessvärre nog håller på att falla i glömska. Det känns stort på något sätt.

Dagboksblad fredag 6 mars 2009

Och även sista dagen pallade jag trycket och stod vid busshållplatsen fem i halv åtta (ja, ja, det kanske inte låter så tidigt för många, men för mig som oftast står där strax efter åtta, är det väldigt tidigt.) Dock såg jag till att komma från jobbet i hyfsad tid, så det blev bara en timmes extra jobb, och jag tänker INTE arbeta hemma i kväll. När jag kom hem gick jag dock i tjänst i la famiglias taxirörelse, och körde äldsta dottern hem till Anton. Sedan hem och laga middag, fort som fanken ut och promenera hund och så hem till så ska det låta. Det må vara många omtagningar och fusk som man inte får se i TV, men man märker ändå när det finns verklig spontanitet och glädje i framförandet. Man må tycka vad man vill och Jill Jonsson och Martin Stenmarck och deras musik (det gör jag) med det var i alla fall två artister som vågar bjuda på sig själva. Tack för det. Nu tittar övriga familjen på lets dance, och jag sitter framför datorn. Får se om det blir bildarbete eller gitarrspelande när jag skrivit klart detta inlägg. Skulle nästan tro att det lutar åt gitarrspelande.

Dagboksblad torsdag 5 mars 2009

Tur att man har ett jobb så man vet vad man ska göra på kvällen. Kom hem runt halv sju, käkade middag, satte mig och jobbade tills nu, och lär väl fortsätta ytterligare någon timme. Om jag inte somnar innan dess. Och som sagt, det är ju tur att man har ett roligt jobb, även om man ibland blir irriterad på folk som beter sig som 5-åringar. Men det som gör sådant uthärdligt är ju att man tillsammans med sina arbetskamrater efter ett möte med sådana deltagare kan sitta och skratta åt fanskapet. Det är då man trivs på jobbet.

Dagboksblad onsdag 4 mars 2009

Tredje dagen denna vecka då jag står tidigt vid busshållplats. Förbannat mycket på jobbet, så jag kom inte från jobbet förrän bortemot sex. Hem och käka middag, spela lite gitarr och sedan jobb. Och så lite bloggande, och därefter blir det mera jobb. Och förhoppningsvis hinner jag sova lite innan jag åter, tidigt som fan ska stå vid busshållplatsen.

Dagboksblad tisdag 3 mars 2009

Andra arbetsdagen denna vecka. Och lika tidigt på jobbet som igår. Ovanligt nog var det inget möte i ordenssällskapet denna tisdag. I stället ägnades tiden åt årsmöte i villaägarföreningen. Sedan ägnades kvällen åt arbete och lite gitarrspelande.

Dagboksblad måndag 2 mars 2009

Så var vi åter igång med arbetsvecka igen. Tidigt som fan stod jag och väntade på bussen i morse. Bra att vara tidigt på jobbet, jag hade en hel del att göra som går mycket fortare om man får arbeta i fred. Och så blev det. Men trots detta kom jag inte från jobbet förrän efter sex nu i kväll. Det var en massa saker som pockade på uppmärksamhet, och eftersom det dessutom var intressanta och roliga saker var det extra svårt att slita sig.

När jag kom hem hade alla andra redan käkat middag, så det blev till att slafsa i sig köttfärssås alldeles ensam. Sedan körde jag äldsta dottern till basketträningen samtidigt som frun promenerade hund. Vi hann bägge lagom hem till Cesar Milan, som vi tittade på och förundrades både över vissa hundägare och hans i vårt tycke ibland mycket märkliga metoder. Sedan skulle basketspelande dotter hämtas, och så har hon behövt hjälp med analys av dikter av Dan Andersson. Nu ska jag spela lite gitarr innan jag går och lägger mig, ty även morgondagen kommer bjuda på en hel del intressanta utmaningar, och då gäller det att vara utvilad

Dagboksblad söndag 1 mars 2009

Så var vi inne i månaden mars. Då kan det rimligen inte var mer än en månad innan man får plocka fram Vespan igen. Den 25 mars räknar jag med att det är Vespapremiär. Då borde snön ha smält och gatorna blivit sopade.

Dagen började ine fullt så tidigt som gårdagen, och jag satte en deg innan vi gav oss ut på promenad. Ett underbart väder ledde till en underbar promenad. När vi flera timmar senare kom hem bakade jag ut bröden och satte en ny deg. Så här efteråt kan jag inte riktigt säga hur eftermiddagen försvann, men det gjorde den. Vi kammade och klippte hund, spelade lite gitarr, lagade mat, bakade av bröden och bakade ut mer bröd. Käkade middag, sov middag medan andra röjde i köket. Och vips hade klockan blivit Beck på fyran. Det tittade vi på, och till detta dracks det te och käkades nybakat bröd. Men brödbaket blev inge bra. De grova bröden med skållat mjöl och surdeg, fördeg och allt möjligt jox, blev alldeles för små. Jag gjorde en felbedömning, jag bakade ut tre limpor för jag trodde att om jag bara gjorde två skulle de bli alldeles för stora. De ljusa bröden flöt ut som jävla pannkakor. Antingen berodde det på att det var för lite mjöl i degen eller också på att bröden fick jäsa för länge innan jag satte in dem i ugnen. Det som stör mig är att jag inte vet exakt vad felet var.