Dagboksblad lördag 28 februari 2009

Eftersom jag av någon anledning gick och la mig tidigt igår kunde jag rasa upp ganska tidigt i morse också utan problem. Vilket passade bra, för mitt kaffe var slut. Det blev till att rosta nytt kaffe, vilket tar en stund. Sedan var det morgonfika och strax därefter frukost. Och så hundpromenad. Vi gick inte så väldans långt, för vi hade en del att pyssla med. Efter hundpromenaden åkte vi och helghandlade, och sedan åkte jag till stan. Jag skulle köpa mer papper till äldsta dottern, som håller på med sitt enskilda arbete i skolan. Hon har lärt sig kalligrafi och ska skriva texten till Förklädd Gud. Det gör hon på stora gula papper som bara finns att köpa i stan. Hon hade slösat bort fler papper än planerat på felskrivning. Jag köpte också nytt espressokaffe när jag ändå var i de kvarteren.

Därefter begav jag mig till musikaffären Jam, för att köpa ett reverb-box. Min gitarrförstärkare saknar reverb, så jag behövde en separat box. Nu är jag den lycklige ägaren till boxen Holy Grail. Samtidigt köpte jag ett gitarrställ för att kunna ställa gitarren på golvet. Efter dessa inköp begav jag mig till Stampen, där jag stämt träff med en arbetskamrat. Vi skulle undersöka hur Stampens Blues-jam fungerar. Men det var en grym besvikelse. Husbandet spelade alldeles för mycket själva utan att släppa fram andra musiker. Och ena gitarristen i husbandet lät för jävligt. Det måste varit fel på hans förstärkare, och nu är det fel på mitt öra. Han spelade så jävla högt och orent så diskanten försvann på mitt högeröra. Hoppas den kommer tillbaka. Det var i alla fall alldeles för mycket jimie henrix och för lite Blues.

Kvällen ägnades åt melodifestival, och så har jag arbetat lite med bilder, och framför allt, spelat gitarr med mitt nya reverb. Det låter faktiskt riktigt bra. Ska nog spela någon timme till eller så.

Dagboksblad fredag 27 februari 2009

Eftersom jag hade en del att göra på jobbet försökte jag stiga upp tidigt och komma iväg till jobbet tidigt. Det gick väl sisådär. Jag både steg upp och kom iväg tidigare än annars, men tidigt, njae, det kanske man inte kan kalla det. Arbetsdagen förflöt på ett sådant sätt att jag verkligen kände att jag hade uträttat en massa saker. Men på eftermiddagen höll det på att spåra ur igen. I går kväll satt jag och författade ett långt mejl om vissa problem vi har på jobbet. Jag påstod att felet var att chefer hade lagt sig i det löpande arbetet, i stället för att låta de projekt som har ansvaret sköta sitt jobb. Och det problem vi nu hamnat i måste projekten lösa själva, utan inblandning från oss chefer. Och på eftermiddagen ringer en av mina chefskollegor och säger ungefär följande. "Jag håller med dig i det du säger, men vad händer nu? Ska du eller jag ringa...." Hur fan kan han hålla med mig och sedan undra om det är han eller jag som ska göra något. PUCKO!

Eftersom våra barn var borta på nykterhetsarrangemang hela kvällen lyxade vi till det och käkade middag på den franska grillbaren Cassi på Narvavägen. Enkelt och väldigt gott, främst beroende på att de är så noga med att bara ha högkvalitativt kött.

Sedan hann vi precis hem och rasta hunden innan det blev dags för Så ska det låta. Äntligen lite vettig fredagsunderhållning. Så småningom kom barn hem och då drack vi te och käkade nattmacka. Nu har det blivit läggdags, det känner jag på mig.

Dagboksblad torsdag 26 februari 2009

Fortfarande är frun borta så jag är tvungen/har förmånen att lämna och hämta Ia på dagis. Dock kom frun hem ikväll, bortemot sju. Då blev det hundpromenad, fika, en massa jobb och såsmåningom blir det väl läggdags!

Hundgodis-tirritering

Den påläste, som har läst Karlsson på taket vet mycket väl vad tirritering är för något (som irritering fast finurligare). Karlsson idkade bull- och plätt-tirritering när han skulle tämja husbocken. Jag har idkat hundgodis-tirritering för att tämja hunden. Den trogne besökaren av vårt hem vet att kan kan komma in i köket från två håll (nu vet alla som läser detta). För att tirritera Ia igår kväll stängde jag av ena ingången till köket med ett kompostgaller när Ia var utanför. Sedan slängde jag sådant hundgodis som Ia älskar en bit in i köket. Tanken var naturligtvis att hon skulle komma på att man måste gå runt (Ja, jag har gjort detta förut, och även skrivit om det, men det var länge sedan). Ia försökte gå igenom kompostgallret, krafsa med tassen genom gallret och slutligen skälla ut gallret utan att komma åt godiset. Men till slut, efter ca 30 sekunder kom hon på att hon skulle gå runt. Men jävlar vad tirriterad hon var innan hon kom på det. Hela övningen upprepade jag tre gånger, men det tog fortarande en stund innan hon kom på hur hon skulle göra. Det övningen ska jag prova med Pucko nästa gång.

Dagboksblad onsdag 25 februari 2009

Frun i Dannmark, fan då får man ju laga frukosten och hämta tidningen själv. Inge bra! Lämna och hämta hund får man också göra. Inte heller någe bra när man har en massa på jobbet att göra. Men nu är det så och det är inget att göra något åt. Till middag bestämde jag mig för att göra raggmunk. Det får man sällan hemma (dvs aldrig) och den de serverar på jobbet är inte raggmunk, det är rårakor. Skillnaden är att rårakor inte är gjord av pannkakssmet, utan bara av råriven potatis. Det blev i alla fall väldigt gott mer raggmunk och stekt fläsk. Sedan vidtog hundpromenad och därefter var det dags att köra äldsta dottern till hennes basketträning. Hemkommen från det gjorde jag en rejäl sanering i köket, hjälpte yngsta dottern med photoshop, och sedan var det dags att hämta hem basketspelaren. Nu sitter jag framför datorn och ska alldeles strax gå och lägga mig.

Vad är rätt pris?

När jag stod och lagade mat tidigare i kväll ringde det på dörren. Det var en osnuten tonåring som stod där utanför och påstod att han gick på något gymnasium där dom lärde sig att driva företag. Och hans företag på något sätt ville sälja kaffe och te till mig. Jag är ju rätt kräsen när det gäller kaffe och te, men jag tänkte att jag i alla fall kunde lyssna på vad han hade att sälja. Te-sorterna föll bort på en gång eftersom jag inte vill ha te smaksatt med konstgjord fruktsmak. Återstod kaffet. Han var ju inte den första gymnaseielev som ringt på vår dörr och försökt kränga varor, och min erfarenhet är att oavsett vad de säljer (förutom julblommor från tulpankungen) är det jävligt dyrt, så jag var beredd på det värsta när jag frågade vad en påse på 250 gram kostade. Men trots denna beredskap höll jag på att smälla av när jag hörde att han ville ha 70 kronor för en påse, dvs 280 kronor/kilot. Men han sa vidare att om man köpte två påsar fick man den tredje på köpet, dvs 187 kronor kilot. Jag talade då raskt om för honom att det var fel pris, och stängde därefter dörren. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte höll en liten kort föreläsning för honom om prissättning, för det ämnet verkar inte deras skola lära ut. Jag menar, man måste börja med att förstå sin kundgrupp. Hur mycket är de beredda att betala för en kvarts kilo kaffe. Vad betalar de idag? 19,90 för ett halvt kilo Löfbergs Lila på Willys, eller 3 paket för 29,90, tror jag väldigt många köper sitt kaffe för. Vissa kanske köper Classic eller Zoegas kravmärkta för runt 70 kronor kilot. Några idioter köper sitt kaffe på Sibyllans kaffe- och tehandel för 140 kronor kilot, och en och annan östermalmskärring köper Blue Mountain i samma butik för 800 kronor kilot. Troligen kommer dessa elever bara att stöta på folk från grupp ett och grupp två när de går omkring i ett ordinärt villaområde i en Stockholmsförort som inte heter Djursholm. Är det troligt att särskilt många ur dessa kundgrupper skulle köpa deras kaffe för 187 kronor kilot? Skulle inte tro det. De som köper är antingen släkt med försäljaren, eller tycker synd om honom. Därför säger jag att de har fel pris på sitt kaffe. Dock kan det vara så att de har så svinaktigt höga marginaler på kaffet så att det räcker med att kränga en tre fyra paket så är man hemma sen. Det är ju en avvägning man måste göra när man sätter priset. Men har de gjort den avvägningen, och vet de hur man gör en sådan avvägning? Stackars sate, när jag var ute med hunden lite senare såg jag försäljaren gå omkring med sin korg, och den såg lika full ut med varor som den verkade vara några timmar tidigare hemma hos oss.

Dagboksblad tisdag 24 februari 2009

Har just kommit hem från styrelsemöte i ordenssällskapet. Frun är i Dannmark så Ia är helt och hållet mitt ansvar. Just när jag skulle börja skriva detta inlägg hör jag hur det krafsar misstänkt från vardagsrummet. Jag går dit och ser hunden ligga och krafsa under pianot, och vad har hon krafsat fram? En död mus? Nix, det är väl ingen katt vi har. Fruns saknade mössa? Jajjamensan, det är ju en lagotto vi har. Troligen har Ia snott mössan i ett obevakat ögonblick och stoppat in den under pianot.

Idag är det fetisdag, och därför böjd jag ordensbröderna på semla på mötet. Sålunda har jag denna dag dragit i mig två semlor. För många (mindre insiktsfulla människor) är det denna dag man äter årets första, och i värsta fall enda semla. Själv har jag säkert klämt en 10-15 semlor redan, och fler ska det bli. Men inte i kväll. Jag tål nog egentligen inte semlor. Efter en fyra fem stycken mår jag faktiskt inge vidare. Måste nog uppsöka läkare inför nästa semlesäsong.

Dagboksblad måndag 23 februari 2009

Tillbaka till en ny spännande arbetsvecka, och här skas det verkligen has sportlov. Lov från sport en hel vecka. Bara arbete och nöje, ingen sport alls. Perfekt!

Kvällen ägnades delvis åt möte i ordenssällskapet, men eftersom det inte pågick så länge hann vi med att titta på kvällens Cesar Milan, som vi spelat in tidigare. En hund som inte vill bli pillad i öronen och får panik löser man enkelt genom att med våld hålla fast hunden medan man pillar den i öronen. Då lär den sig vem som bestämmer. Känns som en underbar pedagogik. Ska genast prova den på Ia. (Ibland är han fan inte klok den mannen, och ibland är hans program så olämpliga att visa för osäkra hundägare, så cencuren borde stoppat programmen.)

Efter denna underbara lektion in hur man hanterar hundar hamnar man framför datorn, och strax är det läggdags.

Dagboksblad söndag 22 februari 2009

Vaknade även idag onödigt tidigt, och vidtog samma åtgärd som dagen före, dvs koka morgonkaffe. Och liksom gårdagen kom vi ut på promenad efter frukosten, fast innan dess hade jag satt en raksdeg till eftermiddagens bak av grovt bröd.

Hemkomna efter hundpromenaden drack vi varm choklad. Det behövdes för det var både blåsigt, snöigt och kallt att promenera, och vart fan tog Vespakänslan vägen? När det är 1 dm oplogad snö på vägen utanför huset känns inte Vespadrömmen så närliggande längre.

Eftermiddagen ägnades åt lite städning, lite kloklippning, lite mer degsättning samt hjälpa äldsta dotterna att analysera dikter av Dan Andersson och ta fram lite nyckelfakta om denne, la famiglias huspoet. På detta följde att laga söndagsmiddag, baka mer bröd och sätta ytterligare en deg. Till söndagsmiddag blev det något så klassiskt som kalvstek med potatisgratäng. Sedan kom mina föräldrar, och jag bakade av bröd och bakade ut semlebullar. Därefter fikade vi och tittade på 10 jävla tusen semesterbilder.

När föräldrarna hade åkt hem var det dags baka ut semlorna och sedan att börja titta på Beck. I pausen klockan 10 bakade jag av semlorna och kvart över elva när filmen var slut hamnar man framför datorn, och sen är det läggdags.

Dagboksblad lördag 21 februari 2009

Vaknade onödigt tidigt, så det enda vettiga var att göra morgonfika. Sedan var det enda vettiga att ligga och dra sig en stund innan vi rasade upp för att göra frukost. Därefte begav vi oss ut på hundpromenad. Det var ju ett strålande väder, man verkligen kände att våren var i antågande, och jag funderade på hur många dagar det var tills jag kunde plocka fram Vespan.

När vi kom hem svidade vi om och begav oss iväg på presentköparstråt. Kvällen skulle spenderas hos bekanta, vars dotter fyllde 16. Presenten blev en bakbok, Klassiska kakor på nytt vis av Mia Öhrn. Åter hemma käkade vi lite korv, slog in lite presenter, gjorde ingenting, gick ut med hund, spelade gitarr, duschade och begav oss så småningom iväg till kalaset. Födelsedagsföremålet hade bestämt att kalaset skulle vara en tidsmaskerad, förlagt till 1800-talet, men eftersom jag har kläder av 1700-talsmodell (som jag använder när jag uppträder som Bellmansångare), hade dom i inbjudan varit vänliga nog att skriva tidsmaskerad 1700-1800-tal. Nåväl, iförd linneskjorta och mollskinsbyxor åkte vi på kalas. Vi åkte bil, och det var bara jag som var utklädd. Övriga familjen skulle få låna kläder av värdfamiljen och skulle byta om där.

Kalaset var väldigt trevligt, och det serverades god mat, bl a ostkaka som dom hade gjort själva. Vi sjöng och lekte en massa tramsiga lekar och hade en väldigt trevlig kväll. Även yngsta dottern, för hon kunde smita ner i källaren och titta på melodifestivalen. När vi så småningom kom hem tittade hela familjen (utom jag förstås) på den inspelade melodifestivalen. Jag hamnade framför datorn (konstigt), och nu är det väl dags att lägga sig.

Dagboksblad fredag 20 februari 2009

Var på jobbet hyfsat tidigt i dag också. Därför tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av att få gå hem tidigt också, vilket jag gjorde. Det känns ju inte helt fel att gå hem medan det fortfarande är ljust ute. Men eftersom det inte fanns någon hund hemma var det lite svårt att utnyttja dagsljuset för till exempel promenad, så jag satte mig att spela gitarr tills det var dags att laga mat.

Efter middagen åkte vi och fredagshandlade, och sedan var det dags att titta på lets dance för de som måste göra det. Det måste inte jag. Jag passade i stället på att titta på en av mina John Wayne-filmer, Diligensen. Jävligt bra. Sedan fikade vi och nu har jag hamnat framför datorn igen. (Märkligt hur det kan bli så.)

Dagboksblad torsdag 19 februari 2009

Eftersom frun skulle komma hem sent var jag tvungen att hämta hund, och därmed också lämna hund, eftersom jag ville ha bilen om jag skulle hämta. Sålunda var jag hyfsat tidigt på jobbet, och åkte också därifrån hyfsat tidigt. Kvällen bestod, förutom av matlagning och därtill hörande nöjen, att handla namnsdagspresent till äldsta dottern (ja vi firar namnsdagar. Varför inte, det ger ju en anledning till fest) och sedan fira hennes namnsdag. När vi handlade en present till henne passade jag på att köpa mig själv en namnsdagspresent också. Inte för att jag har namnsdag nu, men för att jag hittade en box med en massa John Wayne-filmer, och det behövde jag. Jag har visserligen en himla massa western-filmer hemma som jag aldrig hunnit titta på, men någon gång ska det bli av.

När dottern var färdigfirad (gjordes med semla, vad annars) satte jag mig för att läsa en projektledarprocessbeskrivning, som jag förväntas ha synpunkter på. Det var fan det värsta jag läst. I princip allt var fel. När jag gjort slut på min rödpenna gick jag och satte mig vid datorn, och här sitter jag nu.

Dagboksblad onsdag 18 februari 2009

Upp tidigt som fan för att hinna jobba en stund innan möteshelvetet brakade loss. (Tidigt förresten, det finns folk i min närhet som tycker att tio över sex är sent.) Man kan väl säga att det inte var någon risk för att jag skulle somna till på jobbet, det gick liksom i ett. Kom hem sent, käkade middag på rekordtid och åkte sedan till IOGT-NTO-föreningen där vi hade besök av den legendariske Bertil Hellsten, tidigare chefredaktör för tidskriften Ljud och Bild. En av våra medlemmar känner Bertil, och det var därför vi hade fått honom att komma ut till oss. Bertil är tydligen ett välkänt namn i branchen, för vi hade flera teknikintresserade besökare som inte tillhör vår förening, utan som kommit dit för att de läst en annons i tidningen eller på annat sätt fått tips om vårt möte. Men det var så roligt, det satt ett gäng ingenjörer i publiken, och Bertil pratade inte teknik. Han pratade teknisk utveckling, och hade anpassat sitt föredrag till våra vanliga medlemmar, dvs pensionärer på 70+ utan tekniskt intresse, och dom var helt begeistrade av hans föredrag. Kul!

När jag kom hem var det dags att börja arbeta inför morgondagen. Det har jag gjort fram till nu och nu är det läggdags.

Dagboksblad tisdag 17 februari 2009

Sådärja, nu börjar det kännas som vanligt igen. Efter förra veckan med inga åtagande någon kväll, börjar kvällarna åter se ut som vanligt. Visserligen var jag ledig igår, men idag var det ordensmöte (och i morgon är det IOGT-NTO). Jag kom hem strax efter 10 och har nu arbetat en stund inför morgondagen, som inte blir någon dans på rosor.

För mitt eget höga nöjes skull har jag anmält mig till en fotokurs. De kurser jag egentligen ville gå hade antingen just startat, saknades i vårens program, eller låg på sådana tider att jag inte kunde närvara. Men någon jävla kurs kan jag väl få gå tyckte jag, och anmälde mig till en kurs i porträttfotografering. Den börjar någon gång i mars.

Nu är det nog i princip dags att runda av denna kväll.

Dagboksblad måndag 16 februari 2009

Så har vi vevat igång den nya veckan. Hur konstigt det än kan låta hade jag inget åtagande denna kväll. Det innebar att jag kunde titta på Cesar Milan tillsammans med frun i kväll. Eller snarare sova till. Vi somnade bägge två. Och som vanligt när man ser hans program konstaterar jag att han är duktig på det han gör, men han använder helt fel metoder. En hund som visade aggresioner när man närmade sig hans mat om han åt, satte Cesar på sitt psykologicentrum (eller vad det nu heter) i över 40 dagar. Och tvärt emot vad man läser i all svensk litteratur, tränade Cesar denna hund genom att ta maten i från honom. Tacka fan för att det tar 40 dagar då. Att bryta ner hunden fullständigt. Tills annat är bevisat tror jag att man på några dagar med klickerträning och andra mer fredliga metoder hade kunnat uppnå bättre resultat.

Sedan några månader har batteriladdaren till lilla kompaktkameran varit borta. Och det har varit frustrerande eftersom batteriet behöver laddas. Det är oftast äldsta dottern som använder den kameran numer, så hon var liksom lite misstänkt. Men hon har tidigare letat igenom sitt rum flera gånger utan att hitta den, och jag har letat på många andra platser. Ikväll står vi i arbetsrummet och försöker tillsammans komma på var laddaren kan vara. Då säger dottern plötsligt; "Det kan väl inte vara den här?" och under en av högarna på skrivbordet halar hon fram den saknade laddaren.

Dagboksblad söndag 15 februari 2009

Så håller också denna dag på att ta slut. Men inte riktigt än. Först ska vi se andra halvan på Beck, och dricka lite te och äta av det nybakade brödet.

Dagen började så trevligt med morgonfika på sängen och lite senare en riktig söndagsfrukost. Äggröra med prinskorv och bacon. Därefter drog fru och hund iväg till Järvafältet för att promenera hundar. Pluralformen för att Tristan och Hannah, och förhoppningsvis Flay med familj skulle ansluta. Men på grund av min dåliga framförhålling kunde inte Flay komma med. Så det blev bara två hundar och två förare. Efter promenerandet åkte dom hem till oss och vi käkade semlor., och pratade. Trevligt var det så klart.

När Hannah hade åkte hem vidtog pälsvård på den kvarvarande hunden. Och så lite degsättning. Och så lite pälsvård. Och så lite middagslagande. Och så lite pälsvård. Och så lite middagsätande. Och så lite pälsvård. Och så lite hundpromenad. Och så lite brödbak. Och så lite fika. Och så lite Beck. Och så en jävla massa reklampauser. Nu är det emellertid dags att gå och koka te.

Dagboksblad lördag 14 februari 2009

Morgonfika redan vid sjutiden, och sedan frukost lite senare. Denna okristligt tidiga start på dagen för att vi skulle hinna med en hundpromenad innan jag skulle åka på årsmöte i MHF:s campingklubb. Så efter promenaden drog jag iväg på årsmöte.
Årsmötet började med en vansinnigt god soppa. God, trots att den innehöll både morötter och paprika, men paprikan kunde man pilla bort. Årsmötet gick bra, jag blev inte invald i styrelsen. Efter årsmötesförhandlingarna tittade vi på bilder från förra årets riksträff i Österbybruk, umgicks och hade det allmänt trevligt. Sedan åkte jag hem.

Hemkommen drog jag så småningom igång middagslagandet. När vi käkat middag sov jag dito, och sedan blev det en kort hundpromenad före melodifestivaleländet. Dagen till ära hade yngsta dottern bakat en sockerkaka i hjärtform, glaserat den med rosa glasyr. Med den firade vi Måns seger i tävligen. (Måns tillhör yngsta dotterns favoriter alla kategorier, så det var ju för familjefridens skull tur att han vann.) Lite senare firade Ia Måns seger i tävligen genom att ståendes på bakbenen slaska i sig nåbara delar av hjärtsockerkakan. Den ser numer ut som ett jävla slagfält, och Ia blev väldigt törstig av allt socker. Rätt åt henne!

Nu är frågan om man ska spela lite gitarr eller gå och lägga sig i anständig tid. Vi får se.

Fel låt vann!!!

Som vanligt vann fel låtar. Jag hade föredragit:

Dagboksblad fredag 13 februari 2009

Så har då kvällen tatt slut, och det har blivit läggdags. Om jag skiter i att spela gitarr i två timmar nu så kommer jag att kunna stiga upp anständigt tidigt i morgon bitti, vilket nog är önskvärt.

Redan i går kväll när vi var och handlade bestämde jag att vi skulle käka lammfärsbiffar på grekiskt vis till middag idag. När jag rekryterade en projektledare i våras var jag ju mycket angelägen om att hitta någon som skulle kunna berika mina kunskaper om mat. Därför anställde jag ju en projektledare som har grekiska föräldrar och är gift med en fransman. Och som dessutom gärna talar mat. Hon har berättat för mig hur man lagar lammfärsbiffar i Grekland. ½kg lammfärs, ½tsk kanel, ½tsk spiskummin, ½tsk chilipulver, vitlök, riven gul lök, ägg och potatismjöl. Spiskummin och kanel? Det kan man väl för fan inte ha i mat, sa jag åt henne, men hon framhärdade. Jag tänkte att detta kommer aldrig någon i familjen att vilja äta, så jag tar bara väldigt lite av kryddorna. Men när jag lät yngsta dottern lukta på kryddblandningen sa hon att det luktade gott, det luktade ju tacos. Så då körde jag ner nästan hela mängden kryddor, och det blev fullständigt ätbart. Likaså tzatziki, som enligt henne ska spetsas med lite vinäger.

Kvällen har ägnats åt hundpromenad, titta på lets dance, fika och gitarrspelande. NU är det läggdags.

PS Gissa vad den jävla lunchrestaurangen serverade till lunch. Grekiska lammfärsbiffar.

Ledarhundar är hundar av värsta sorten

Tidigare har jag skrivit om en ledarhund med förare som trängde sig på bussen en kväll när jag skulle åka hem från jobbet. Det visar sig att jag emellanåt kommer på samma buss dom denna buffel till ledarhund. En gång satt jag bredvid hunden och hans förare. Med en mamma som arbetat i synskdadebranschen en hel det, vet jag att man aldrig ska störa en ledarhund som arbetar genom att klappa den. Men när jag sitter där på bussen med hunden bredvid mig, tittar den upp på mig och lägger huvudet i mitt knä. Det är fan inte lätt att vara kallhamrad och inte störa den arbetande jävla hunden i det läget. Så jag var ju tvungen att säga åt föraren att hon fick tala allvar med sin hund. Sådär får inte en ledarhund göra, i synnerhet inte mot mig.

I morse åkte hon med samma buss igen, och vi kom i samspråk. (Vad fan ska man göra? Jag kom ju att prata med henne om hennes hunds bedrövliga beteendepå bussen, och när vi träffas nästa gång kan jag ju inte låta bli att säga hej, även om hon inte kan se mig.) Jag berättade då att jag hade sett henne tidigare i veckan när jag var ute och käkade lunch. Hon berättade då det var den dagen hennes hund kände för en lite längre lunchpromenad, så han drog iväg med henne och helt fel håll, inte alls åt det hållet där hon jobbade.

Han inte bara lägger huvudet i mitt knä och tittar på mig, han drar i väg på promenad när han känner för det också. En ledarhund verkar ju om möjligt ännu mer opålitlig än en vanlig hund. Men himla mysig.

Plötsligt så händer det....

Det har börjat dyka upp någon jävla anton här hemma hos oss. Jag vet inte riktigt vad han kommer ifrån. Jag tror inte det är frun som släpat hem honom. Och det är inte Ia. Hon är nämligen inte helt komfortabel med hans närvaro. På något sätt tror jag att äldsta dottern är inblandad i det hela, för rätt som det är dyker anton upp som gubben i lådan från äldsta dotterns rum. Ia försöker i alla fall sätta honom på plats, och jag har väl talat om vem det är som bestämmer här hemma hos oss. Får se vart det hela tar vägen.

Dagboksblad torsdag 12 februari 2009

Av någon konstig anledning lyckades jag lägga mig i tid igår kväll. Följdaktligen borde jag varit utsövd redan klockan 6. Därför rusade jag glatt upp strax efter sex, för att sekunden efteråt upptäcka att det inte stämde. Jag var inte alls utvilad. Men hur det nu var lyckades jag masa mig iväg till jobbet hyfsat tidigt, och fick på så sätt en massa saker gjorda. Och bortemot halv sex kunde jag gå hem med gott samvete.

Till middagen hade frun lagat tjockpannkaka. Vi har tidigare haft lite olika uppfattning och hur tjock en tjockpannkaka ska vara, men nu har vi pratat ihop oss och kalibrerat oss med lite olika ugnsformar, så nu blir den perfekt. Och det är vansinnigt gott med jordgubbssylt.

Kvällen i övrigt ägnas åt att göra ett bildspel med bilder från en viss del av semestern. Dessutom har jag hjälpt yngsta dottern med hennes engelskaläxa. Klockan är mycket nu, men bildspelet är inte klart, och jag kan inte sluta förrän jag är nöjd.

Dagboksblad 11 februari 2009

Upp tidigt som fan, och så iväg till Göteborg. Möte mellan halv nio och 12. Möte mellan halv 1 och ett. Möte mellan ett och tre. Taxi till Landvetter och så hem. (Fan Yvonne, fanns inte tid att ringa dig denna gång heller.) Väl hemma servarades det middag (skönt att komma hem till dukat bord). Därefter en hundpromenad, lite småplock hemma och nu sitter jag vid datorn och ska göra något slags bildspel från campingklubbens riksträff i somras. Sedan drar det ihop sig till en kopp kaffe och så läggdags.

Dagboksblad tisdag 10 februari 2009

Efter att ha slagit ihjäl oss ännu mer än i går blev det en tur till Intersport idag igen (en annan butik) och inköp av Icebug. Men den ekonomiska jävulen slog till, och eftersom det är ett fåtal dagar per år det är blankis ute, och det ändå är hon som promenerar hund mest av oss två, var det bara hon som fick nya skor. Jag får väl hålla mig inne dessa dagar. Å andra sidan, nu när frun har köpt skor så lär väl isen försvinna snabbare än man hinner knyta skorna. I alla fall provade hon dem nu på kvällen, och enligt utsago är dom så bra som somliga gör gällande. Det är liksom bara att gå.

Yngsta dottern och jag har nu på kvällen köpt musik från telias nöjessite. Hon ville ha Måns Zelmerlöws senaste låt, och jag passade på att köpa Junior Wells Little by little. När vi hade laddat hem dom och skulle lyssna på dem fungerade bara Junior Wells. När vi försökte spela upp Måns fungerade det inte, och det blev något jävla felmeddelande som jag inte begrep. Jag provade på en annan dator med annat operativsystem, och då dök det upp en massa förklaringar och hänvisningar till olika hjälpsidor med nedladdning av säkerhetsuppdateringar och active-X-kontroller och en annan massa obegrlipligt skit. Vad fan är detta?????? Nåväl jag klickade på lite länkar och några knappar och körde några certiferingsgrejer, och vips så fungerade det. Fan vet varför. Men jag vill inte att det ska vara så!

Klockan är ännu inte så mycket, men jag ska upp tidigt som fan för jag ska åka till Göteborg i morgon bitti, så nu tänker jag lägga ner för idag.

Dagboksblad måndag 9 februari 2009

Och så var det måndag morgon igen. Lika tungt som vilken jävla morgon som helst. Men rätt som vet var hade det blivit måndag eftermiddag och det var dags att åka hem från jobbet. (Tänk vad tiden går fort när man har roligt.) Efter att ha hållit på att slå ihjäl både mig själv och frun (här är det fritt fram för lustiga språkpoliser att ha synpunkter på syftningarn) bestämde vi oss för att efter middagen ge oss ut på jakt efter några vettiga skor att använda på blankis, som råder på alla vägar i vår by just nu. Iväg till Intersport och titta på Icebug. Det verkade väl bra, men kanske inte rätt storlekar, så vi åkte hem tomhänta och fikade samt tittade på Cesar Milan. Sedan drog det rakst ihop sig till lite jobb, och vips är det läggdags.

Dagboksblad söndag 8 februari 2009

Usch så tomt det är nu när Tristan har fått åka hen, nen oj så trevligt det varit att ha honom här. Man kanske skulle ha två hundar.
Dagen började med morgonfika, lite senare frukost och så hundpromenad. Den tog drygt en och en halv timme. När vi kommit hem hjälpte jag yngsta dottern med skolarbete, och därefter förberedde jag en parentation inför kvällens årsmöte i IOGT-NTO-föreningen. Så småningom blev det dags att börja med middagen (Ja, vi steg inte upp så sent som det kan låta med tanke på middagen, sanningen var att vi var tvungna att äta tidig middag just på grund av årsmötet.) Det blev köttbullar. Jag kan säga att Tristan är betydligt mer intresserad av matlagning än vad Ia är. Jag och frun trillade köttbullar, men kanske inte på det sätt Tristan hade önskat. Han hade nog önskat att köttbullarna skulle trillat på golvet, med det gjorde dom inte. Sedan stod det inte länge på förrän Hannah och J kom och hämtade Tristan.

Vi åt en festlig söndagsmiddag bestående av köttbullar och stuvade makaroner, och sedan begav vi oss iväg till årsmötet. Det var ett bra årsmötet och parentationen fungerade utmärkt.

Hemkomna efter årsmötet bakade jag ut degen som jag satt tidigare på dagen, och så för att riktigt lyxa till det på söndagskvällen bakade jag scones, som vi förtärde med te. I min värld finns det två typer av scones. Dels "vanliga" scones, och dels söta scones. De "vanliga" äter man med smör, kanske ost, marmelad eller vad man nu tycker om. De söta äter man med jordgubbssylt och vispad grädde. Jag bakade båda sorterna. För att runda av kvällen spelade jag lite gitarr. Nu väntar jag bara på att teet ska bli klart, det te som jag ska dricka till det nybakade brödet.

Dagboksblad lördag 7 februari 2009

Tidigt började denna dag. Strax efter åtta (och efter morgonkaffet naturligtvis) masade vi oss iväg på hundpromenad. I rent studiesyfte turades vi om att hålla bägge hundarna samtidigt. Det är ingen lätt sak. I alla fall inte om varken förare eller hundar är vana. Men det går säkert att lära sig om behovet skulle uppstå mer permanent någon gång i framtiden.

Efter frukost åkte jag in till den stora staden för att delta i en minnesstund för en tempelbroder som "hade förnummit fullbordandets tolvslag", som det heter i tempelriddarsammanhang. (I andra sammanhang brukar man säga mulat, tagit ner skylten eller helt enkelt kolat.) Denna minnesstund avslutades med tårta bortemot halv tre, och då åkte jag hem. Sedan blev det helghandling, middag och så hundpromenad igen.

Och som sagt, melodifestivaleländet brakade loss med full kraft ikväll. Då passade vi på att fika. Och jag måste säga att man må tycka att Ia är störande när vi fikar. Men hon tigger i alla fall inte bullar. Det enda hon tigger det är faten om vi käkat paj eller så. Men Tristan, han står med nosen mitt i min bulle och förväntar sig att få smaka, eller snarare sluka hela bullen. Ia å andra sidan står på soffbordet och slickar kakfatet, jag vet inte vilket som är bäst. Och denna helg är vi lyckligt lottade. Vi behöver inte välja vad som är bäst, vi får bägge två. Samtidigt.

Vi har nu gått en sista kvällspromenad, jag har satt en deg med Tristan som mycket intresserad iaktagare, och nu ligger han och snarkar bredvid mig när jag skriver på datan. Jag ska få ihop en arbetsplan till IOGT-NTO:s årsmöte i morgon, och så ska jag hitta någon bra dikt att läsa vid parentationen. Sedan kanske man kan få spela lite gitarr innan man går och lägger sig.

Så var eländet igång igen

Och då tänker jag på melodifestivalen. Som de flesta vet är min musiksmak lika smal som Mårten Trotzigs gränd i Gamla Stan i Stockholm, dvs Sveriges smalaste. Att jag tycker all musik som inte är Blues låter skit är alltså inte så konstigt. Självklart hävdar jag att fel låt vann i dag. Mitt förslag är följande:

Dagboksblad fredag 6 februari 2009

Efter jobbet åkte vi och hämtade Tristan. Det är nämligen inte mycket folk hemma där denna helg, så förhoppningsvis får Tristan det bättre här hos oss. Beklagar Hannah, men han blev väldigt glad när vi kom, och lika glad när han fick följa med oss ut i bilen. Det känns bra att Ia och Tristan har träffats så mycket tidigare, så man inte behöver fundera på hur det ska gå att komma hem med Tristan.

Man kan snabbt konstatera att Ia har aldrig varit så knähundig som nu när Tristan är här. Efte middagen gick jag och la mig i soffan och ropade på Tristan. Då kom Ia som en raket och la sig på mig. Sedan gick vi på promenad. Jag har ju egentligen aldrig promenerat med annan hund än Ia i andra änden av snöret, så det var en upplevelse att köra Tristan. För vana hundägare är det en självklarhet, men för mig som aldrig haft hund tidigare var det en ny upplevelse. Det är en oerhörd skillnad på att ha en Ia och att ha en Tristan i kopplet. Självklart, tänker de de hundvana, de är ju olika individer. Förvånande tänker den hundovande, de är ju bägge hundar. Hur som helst, efter 90 minuters promenad var vi förtjänta av lite fika. En sån himla tur att vi hade hunnit hem då. Fika blev det, TV-tittande har det också blivit, och nu är de flesta av oss väldigt trötta. Blir spännande att se var Tristan tänker sova i natt.

Fint besök

HA!
Nu har la famiglia utökats med en Tristan. Och den utökningen kommer gälla hela helgen.

Dagboksblad torsdag 5 februari 2009

Ibland känns det riktigt bra. Frun är ju revisor i vår IOGT-NTO-förening (Hur snyggt känns det att den ene revisorn är gift med ordföranden och den andre är son till vice ordföranden?) Ikväll träffades revisorerna hemma hos oss för att revidera bokföringen. Och jag fick förmånen att promenera kvällspromenaden själv med Ia. När jag kommer hem har frun gjort fika, och äldsta dottern har just kommit hem och käkar middag. När vi ska till att fika kommer fruns syster förbi och stannar på fika, och sedan åker äldsta dottern och jag för att handla. Alltså många människor kommer och går, och köksbordet är någon slags central punkt. Precis så tycker jag ett bra hem ska fungera.

När vi kommit hem från handlingsturen drar det ihop sig till läggdags för de flesta, men först lite slötittande framför TV:n och lite datoriserande

Dagboksblad onsdag 4 februari 2009

Arbetsdagen förflöt i tämligen raskt tempo, möte halv nio till kvart i tolv. Möte halv ett till ett, och möte ett till fem. Lite intressant var halvettmötet. Det var ett informationsmöte till alla anställda på vår avdelning, som vi brukar hålla varannan onsdag i fikarummet. Oftast är det vår avdelningschef som håller i mötet, och jag brukar väl ha lite synpunkter på hur han gör det. Vissa synpunkter har jag framfört, och andra låter jag bli. Eftersom avdelningschefen var borta idag fick jag den stora äran att hålla mötet. Och då höll jag det såklart på mitt eget sätt, i enlighet med de synpunkter jag haft. Och efter mötet var det någon som applåderade (han är allmänt knepig och tämligen opålitlig) och en annan chefskollega som spontant sa att det var ett väldigt bra möte jag höll. Så slutsatsen blir ändå att det verkar som om mina synpunkter på avdelningschefens sätt att hålla mötet är ytterst relevanta och mina förslag till förbättringar helt korrekta.

Kvällen ägnades åt, förutom hundpromenad, att författa ett långt brev med alla synpunkter jag hade på musikleken. Det blev tre sidor långt. Det gäller att kunna förklara vilken jävla skittävling de gjort på ett sånt sätt att de känner sig sporrade att göra den bättre nästa år. Nu är detta brev klart och det är läggdags.

Dagboksblad tisdag 3 februari 2009

Vilken katastrof!!!! Och då talar jag om NBV:s Musikleken 2009. En tävling för NBV:s medlemsorganisationer (NBV betyder Nykterhetsrörelsens BildningsVerksamhet och är alltså ett studieförbund). Det är klart att så bra som förra året när jag gjorde studiecirkeln och min kompis Robban gjorde tävlingen, kan det ju aldrig bli, men att det skulle bli så här dåligt det trodde jag aldrig. Vi samlades ett 15-tal medlemmar från IOGT-NTO-föreningen hemma hos oss, och med förväntan öppnade vi kuvertet med tävlingsmaterialet exakt klockan 19, precis som reglerna föreskrev. Med ett undantag har musikleken alltid varit runt 20 frågor som illustrerats med musik som levererats på ett kassetband och på senare år på CD-skiva. I år var tävlingen utformad som ett vanligt korsord, och i detta korsord fanns nio frågor som illustrerades med musik på en skiva. Resten av korsordet var som ett helt vanligt korsord där det inte krävdes någon som helst musikalisk kunskap att lösa, utan bara god korsordsvana. Och inte nog med det. De frågorna som illustrerades med musik på skivan hade inte behövs illustreras med musik. Till exemepl "Nu ska vi lyssna till en sång av Evert Taube. Han var från västkusten. ¨På västkusten, i Göteborg bildades 1879 den första IOGT-föreningen. I år firar vi alltså 130 år i Sverige. 1989 firade vi 110 år, vem var IOGT-NTO:s ordförande då?". pjyetdjljktgvfmklfanjagblirsåjävlaupprörd
Vidare, del nummer två i tävlingen var ett antal musikfrågor utan musikillustrationer. Det var väl hyfsat bra. Men frågorna hade tyngdpunkten på klassisk musik, och nästan ingenting om modern musik. Och det var likadant i korsordet, väldigt ensidiga frågor. Detta ska ju vara en tävling där man arbetar tillsammans. Det är väldigt svårt att lösa ett korsord i plenum. Och frågorna utan musikillustrationer sätter man lämpligen i händerna på en som har ett musiklexikon kompletterat med en dator. Kort sagt: En av årets höjdpunkter som man sett fram emot länge blev ett totalt och fullständigt fiasko. Och det värsta av allt. NBV har inte ens bett om synpunkter på cirkelmaterial och tävling. Det brukar man vilja ha. Men jag ska i alla fall skicka ett surt brev men med konstruktiv kritik. I morgon. Nu ska jag sova.

Dagboksblad måndag 2 februari 2009

Så var vi återigen igån med en ny vecka. Det är väl ingen risk att det kommer börja växa mossa på mig denna vecka heller. Efter en full dag på jobbet kom jag hem, käkade middag, förberedde studiecirkel och åkte sedan för att leda studiecirkeln kring sånger inom nykterhetsrörelsen. Idag var sista cirkelträffen, och i morgon är det dags för Musikleken. Då ska vi se om vi har någon nytta av vad vi lärt oss.

Väl hemkommen från studiecrikeln har jag nu hamnat framför datorn. Jag har författat ett slutord till IOGT-NTO-föreningens verksamhetsberättelse, och nu ska jag skriva några mejl, sedan töja lite på gitarrsträngarna och därefter gå och lägga mig.

Dagboksblad söndag 1 februari 2009

Dagens huvudnummer var högtidsmöte i ordenssällskapet, men innan dess hann jag med både morgonfika, frukost och hundpromenad. Bortemot halv 1 begav jag mig in till staden, och vid fyratiden var ordensplikterna för denna gång fullgjorda, och jag kunde åka hemåt. Men jag har även andra plikter att fullgöra, t ex laga middag, vilket jag gjorde. När middagen var spisad vidtog hundplågeri. Lite kamning, kloklippning och pälsklippning. Ia tycker inte om att bli kammad varken i mustaschen eller i skägget, så det är en kamp på liv och död. Om man inte heter Hannah förstås. Då har jag sett att det går rätt bra. Men jag heter inte Hannah, och det hjälper inte att ha en farmors mor som hette det. Men man kan säga att Ia och jag nådde en bra överenskommelse. Vi satsade på en winn-winn-lösning, och jag kunde med livet i behåll sedan anträda hallongrottsbakning. Vi får ju gäster på tisdag, så det gäller att baka lite till dess.

När hallongrottorna var bakade fikade vi med cheesecake och tittade lite på TV. Sedan var det i princip läggdags, men först blev det lite gitarrspelande.