lördag 23 augusti 2008

Något är ruttet i svenska skolor

I alla fall i den skola som yngsta dottern går i. Förra inlägget om blanketten för anhörigs telefonnummer är egentligen bara ett symptom. Ett symptom på något mycket allvarligt. Vuxna människor svarar inte Gör som jag säger, fråga inte, när andra vuxna människor frågar varför. Då brukar man oftast förklara. Men uppenbarligen inte om man jobbar i skolan. För i skolan bemöter man sin omgivning (eleverna) just på det sättet. Man behöver inte motivera sina åsikter, sina regler och sitt handlande. Man utnyttjar sin auktoritära ställning gentemot eleverna. -Gör som jag säger, fråga inte. Jag bestämmer för jag är lärare.

Jamen fattar dom inte att saker och ting hänger ihop. Fattar inte lärare, övrig personal och skolledning att det finns ett samband mellan hur de behandlar elever och hur de själva blir behandlade av samma elever. Jag är helt övertygad om att elever fungerar på samma sätt som hundar. Man kan inte kräva deras respekt, man måste förtjäna den. Och förtjäna elevernas respekt gör man bl a genom att förklara och motivera. Genom att involvera och respektera. Man gör det inte genom att utnyttja sin auktoritära ställning.

Men nu har det uppenbarligen gått så långt att skolans personal fullständigt har glömt bort hur man motiverar sitt handlande. Och de försöker med sin vanliga pedagogik på mig. Problemet är bara att skolpersonalen inte har någon auktoritär ställning gentemot mig. Det fungerar inte att säga ”gör som jag säger, fråga inte” till mig. Jag kräver förklaringar. Förklaringar som också elever har sätt att få. Till exempel på varför dom inte får ha mössan på sig inomhus.

Inga kommentarer: