Back to the roots

Vet inte riktigt vad som drabbat mig. En identitetskris kanske. Är det inte vid en identitetskris man börjar söka sina rötter och knyta band med historien? Det är nog det jag har gjort idag. I ett tidigare inlägg skrev jag om delar av släkten som ligger begravd på Råda kyrkogård i Mölnlycke. Där ligger bland annat min farmors morfar och mormor i en grav. Dom är födda i mitten av 1800-talet, och som jag skrivit om tidigare, det är ganska häftigt att gå och titta på den gravstenen. Personer som är födda för så länge sedan men ändå levande för mig tack vare min farmors berättelser. Jag vill absolut inte att den graven ska försvinna, därför ringde jag idag Råda församling för att höra om det fanns någon gravrättsinnehavare till den graven, för om det inte fanns det skulle jag vilja vara det så att dom inte tar bort gravstenen när det börjar bli ont om plats på kyrkogården. Och jodå, det fanns en gravrättsinnehavare. Någon som jag inte alls känner, men jag hörde på namnet att vi var släkt. Och när jag berättade varför jag frågade sa den snälla damen jag talade med att hon kunde sätta upp mig på den graven också, så att om den nuvarande gravrättsinnehavaren avlider eller av annat skäl inte längre är intresserad av graven, kontaktar dom mig. Sedan talade vi om min farmors föräldrars grav. Där visade det sig att min farmor fortfarande stod som gravrättsinnehavare. Jag meddelade att hon varit död i 18 år, och då skulle dom meddela arvingarna, dvs min far och min farbror detta, så att de sotd som gravrättsinnehavare. Men även där lade dom till mig. Och jag fick också bli tillagd på min farmor och farfars grav. Och det var ju precis det jag ville, men inte visste om det var möjligt. Back to the roots