Dagboksblad torsdag 24 december 2009

"Same procedure as every year James." Dagen började med fika framför brasan och julmusik från julskivornas motsvarighet till Anna och Fanny Bergenströms Vinterns goda ting (se tidigare inlägg), Cantate Domino. (Det är annat än Min julskinka har rymt med Verner & Verner). För att till fullo kunna njuta av brasan gäller det att börja fika innan gryningen, dvs runt sju.

Så småningom kom mina föräldrar och bortemot 12 avåts dagens första julbord, och årets första julsmörgås fick avnjutas. En julsmörgås är mitt egenbakade julvört med en skiva bondost. Bondosten är gjord enligt recept från fruns farmor, och därmed klassar vi den som en finlandssvensk specialitet. Men egentligen är det ingen större skillnad på bondost och den bohusländska äggosten. Det enda som skiljer är att bondosten innehåller salt i stället för socker, och den görs i en annan form.

Turligt nog har vår diskmaskin repat sig så det var inga större problem att röja undan efter lunchen. (Att diskmaskinen skulle börja fungera igen var ganska väntat, vi har ju haft detta problem tidigare. Det är ett returrör som slammar igen och då löser så småningom översvämningsskyddet ut. Man låter vattnet torka bort från skålen där översvämningsskyddet sitter och sedan kör man en maskin med bara citronsyra och därefter diskar man några diskar på max temperatur.) Efter lunchen hade vi julklappsutdelning och sedan eftermiddagskaffe till Kalle Anka. Och då kan man passa på att sova middag, vilket flera av oss traditionsenligt gör. Man sover otroligt bra framför TV:n till tjuren Ferdinand och Snövit.

När Kalle Anka var slut åkte mina föräldrar hem, och vi begav oss iväg till nästa julfirande, vilket inföll hos svärmor, där även fruns syster anslöt. Och så var det dags för dagens andra julbord. Denna gång utan grisfötter (som vi hade hemma hos oss), men väl med Jansson och omelett. Det kan gå lite trögt att äta detta julbord, så det gäller att ta tid på sig.

När julbord nummer två var undanplockat var det dags för julklappsutdelning nummer två. Och den tar alltid betydligt längre tid, eftersom traditionen bjuder att man bara får öppna ett paket i taget, och alla ska hängivet beundra vad som dyker upp. Eftersom frun fått ett otroligt roligt spel (gissa vem som köpte det) ägnades sedan en stor del av kvällen att spela detta spel. Detta är också nästan en tradition, en av julklapparna blir nästan alltid medelpunkten för resten av kvällen. (Det var väldigt roligt det året svärfar fick ett hagelgevär och vi var ute och provsköt det på radhustomten hela kvällen. Näe, skojade bara).

Bortemot halv tovl var det dags att packa ihop grejorna och åka hemåt så vi skulle hinna hem till midnattsmässan från Rom, och nu återstår bara att titta på den.