Dagboksblad lördag 26 december 2009

Det är lördag, och lördagar börjas lämpligen med morgonfika. Så även denna lördag. När vi så småningom masat oss upp och käkat frukost gick vi på hundpromenad. Golfbanor är bra, i synnerhet när det inte spelas golf på dem. Det blev en dryg timmes promenad. När vi kom hem serverades det glögg.

Efter några timmar av att göra ingenting, begav vi oss iväg mot stan för att liksom avnjuta/förbruka/uppleva en av mina julklappar. Jag hade fått en biljett och därtill hörande sällskap till en föreställning av Buddy Holly på Göta Lejon. Jag är ingen stor fan av Brolle, jag är ingen stor fan av musikaler, och jag är inget stort fan av Buddy Hollys musik, även om den musikaliskt sett ligger väldigt nära Bluesen. Fast jag lyssnar ju mycket hellre, och oftare till gammal hederlig Rock 'n' Roll än musik som görs idag. Men totalt sett var det en mycket trevlig föreställning, en bra berättad historia, bra scenografi, bra ljussättning. Dock har jag vissa synpunkter på vissa skådespelar- och musikerinsatser. Han som spelade ståbas i The Crickets var bara för jävla dålig, både på ståbas och som skådespelare. Den bästa skådespelarinsatsen gjorde den gamle Knock-out Greg-saxofonisten Tore Berglund. Han är musiker och han spelade musiker. Det var snyggt och inte ett dugg tillgjort som flera andra musiker lyckades med. Synd bara att Tore kanske hade en av de absolut minsta rollerna i hela föreställningen. I finalen blev det en väldigt konstig stämning i publiken. Dom råkade liksom i fullständig extas, stod upp, klappade i händerna och skrek och tyckte det var en jävla drag i bandet på scenen. För oss som har hängt på Stampen och lyssnat på Blues en och annan kväll kändes det väl inte så märkvärdigt. Sådant drag på scenen är det varje gång ett bra Bluesband spelar, men det kändes som om det för publiken på Göta Lejon var något helt sensationellt. Jag säger bara Välkommen till verkligheten på Stampen och musiken bakom Rock'n'Roll.

Efter föreställningen gick vi och käkade middag på en närliggande grekisk restaurang. Det var väl sisådär kan jag säga. Min så kallade lammstek kändes inte som lammstek. Det var stora bitar, liknande grytbitar, som var rätt så torra. Sedan åkte vi hem och tittade på andra delen av stenhuggaren.