Dagboksblad tisdag 15 december 2009

Vad var det för fel på grått, regnigt, dimmigt småruggigt väder? Varför måste hela världen (inte bara Sundbyberg där jag bor) vara täckt med detta förbannade lappmögel? Och framför allt, varför måste alla vara så jävla glada över detta vita elände? Folk jublar och folk har skottade och rensopade garageuppfarter. Jag hatar att skotta snö, min garageuppfart är inte skottad och jag gör allt annat än jublar. (I stället för snöskottning tillämpar jag en annan metod för snöbekämpning; tempererad nederbördsinfluens. Dvs väntar man tillräckligt länge så smälter snön.)

Jag behövde bilen till stan i kväll, så jag fick börja dagen med att lämna hund på dagis. När man lämnar hunden bör den vara rastad. Det hanterar vi i vanliga fall genom att släppa ut henne på tomten innan vi åker till dagis. Inom två minuter har hon levererat vad som förväntas. Dock inte idag. Hon fick fullständigt tokfnatt när hon såg all den roliga snön. Hon for runt i 10 minuter på tomten utan att göra något vettigt alls. Och sedan tog jag henne på en 10-minuterspromenad, och hon for runt lika mycket då utan att göra något. Då körde jag henne till dagis i alla fall. När jag berättade om morgonens bravader sa dom på dagis att Ia inte direkt var dagens första hund med det beteendet. Tydligen vanligare än man kan tro.

Det snöade så mycket på dan, och det fortsatte snöa på kvällen, så det hade inte varit någe roligt för frun att gå hem med hund från dagis som var orginalplanen. I stället åkte jag och hämtade hund, körde hem hunden och åkte sedan mot stan. Det tog nästan två timmar. Kvällen i stan ägnades åt styrelsemöte i ordenssällskapet. Styrelsemöte inklusive julbord. Jag kom just hem, och klockan 6 i morgon bitti kommer taxin som ska ta mig till flygplatsen. Det blir inte många timmars sömn. Här gäller det att sova effektivt. Fem kvartar i timmen. Minst.