Dagboksblad tisdag 29 december 2009

Det blev en långsam start på dagen, och hundpromenaden började inte förrän bortemot kvart över 10. Efter hundpromenad och efter att frun varit och klippt sig, åkte hon och jag iväg på shoppingtur. Mina jeans hade gått isönder och jag behövde köpa nya. Dessutom behövde vi köpa en present till kvällens födelsedagskalas, som vi var bjudna på. Så småningom hamnade vi i Stinsens köpcenter i Sollentuna, och där gick vi in på JC. Jag hade inte ägt ett par jeans på över 20 år, när jag för några år sedan köpte de som just gått sönder. Så man kan inte säga att jag kan jeansbranchen. Vi gick in på JC och genast dök det upp en hjälpsam försäljare som, baserat på mina önskemål försökte plocka fram några passande jeans. Han lyckades rätt bra, men när jag tittade på prislappen fick jag en chock. Nästan 1300 spänn. Min fru, som är betydligt bättre insatt i jeansbranchen berättade för mig att jeansen var av ett väldigt trendigt märke (Acne) och då insåg jag raskt att det var märket jag fick betala för. Jag gick då till säljaren och sa att visst kan jag betala en halv förmögenhet för ett par jeans, med då får det fanimej vara av ett märke som jag känner till. Det slutade med ett par Lee för 800 spänn.

Sedan köpte vi present och så åkte vi hem och käkade middag.

Medan jag sov middag gick frun ut med hunden och sedan var det dags att bege sig till kvällens kalas. Det var yngsta sonen till en av mina skolkamrater från gymnasiet, som fyllde år. Vi brukar träffas när någon i våra familjer fyller år, vilket blir 11 gånger om året. (Dom har fem barn.) Det var som alltid väldigt trevligt att komma hem till dem och träffa dem och deras släkt (Vi känner ju deras släkt rätt bra efter 7 kalas om året i runt 10 år.)

När vi kom hem påbörjade jag arbetet med att bryta mig in i brevlådan. Den hade liksom frusit fast så vi hade varken kunnat läsa morgontidningen eller glädjas åt alla nya räkningar idag. Värmepistol brukar vara ett bra sätt, men den nödvändiga förlängningssladden ligger dessvärre i husvagnen. En sån där värmekudde med vete som man värmer i mikron fick duga i stället. Och det fungerade.

Nu ska jag strax, antingen mecka med ordens hemsida, välja ut årets bästa bilder, eller skriva ett brev till medlemmarna i vår IOGT-NTO-förening, och därefter kan säkert med gott samvete gå och lägga sig.