Men sådärja, då har förkylningen flyttat sig från halsen till näsan. Perfekt, då vet man var man har den. Efter en ganska seg morgon begav vi oss iväg till stan, denna gång med hund. Tanken var att Ia skulle få lite stadsträning. Bl a. Vi började stadsbesöket som så ofta på espressobaren Primafila på Upplandsgatan. Nu äntligen hade Andrea (ägaren) lyckats få tag på en tamp i rätt storlek. Jag behöver en så liten som 50mm, och det fick jag nu.
Efter en god espresso vandrade vi bort och upp på Observatoriekullen. Där, vid själva observatoriet hittade vi ett kafé som jag aldrig sett tidigare. Det såg riktigt bra ut. Dock var det inte fikadags än, så vi vandrade vidare med kafé Himlavalvet i minnet. Helt plöstligt befann vi oss på Odengatan utanför butik Lakritsroten, så det var inte mycket annat att göra än att gå in och köpa lakritsgodis. Sedan vände vi tillbaka samma väg, och si, då passade det att fika på kafé Himlavalvet. Det gjorde vi. Nybakade bullar är inte helt fel, men det var lite dyrt. Sedan åkte vi hem.
När vi lämnat av Ia hemma åkte vi vidare för att handla lite mat och ett resebrandlarm, som vi tyckte våra barn kunde ha med sig till Rom. Därefter hem och sätta en deg och så laga middag.
Kvällen bestod av lite brödbakande, lite datoriserande och en hel del packande för de som ska ut och resa. Och rätt som det är, är det läggdags.
lördag 24 oktober 2009
Dagboksblad lördag 24 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hur kan ni vara så nära oss utan att hälsa på?
Ja, det kan man fråga sig. Det var väl någon slags självbevarelsedrift, för träffar man er blir det ofta väldigt trevligt och då har man svårt att slita sig, och vi hade ju en del att stå i hemmavid. Men lite dåligt samvete har vi ju, för ni ringer ju alltid när ni är på Ikea;)
precis och som ni märker är vi sällan på ikea..
Rätt som det är är det läggdags, ja så känner jag jämt men tiden går väl fort när man har trevligt är det inte så? ;)
Therese, det måste väl vara så.
Skicka en kommentar