Dagboksblad lördag 10 oktober 2009

Steg upp okristligt tidigt för att skjutsa äldsta dottern till centralen, för att hon skulle kunna ta tåget tillbaka till huvudstaden. Hon hade vissa åtaganden kring insamlingen för världens barn och behövde därför vara i Stockholm senast ett.

När jag ändå var ute och åkte bil och det var tidigt på morgonen, tog jag med mig kameran för att fotografera. Men varken inspirationen eller det rätta ljuset infann sig, så det blev inget. (Nu tycker inte jag man kan skylla på bristande inspiration, det handlar egentligen bara om hårt arbete, men uppenbarligen var jag inte sugen på det. Dessutom var det kallt ute.)

När jag kom hem käkade vi en andra frukost (den första åt jag vid sju) och så småningom begav vi oss iväg mot stan. Först ställdes kosan mot min yngst kusins nyinflyttade lägenhet. Den ligger i ett område som heter Strömmensberg. Där hade jag aldrig varit förut. När vi började närma oss tyckte jag det såg väldigt fint ut. Trevliga hus med fina gårdar. Men det visade sig att hon bodde i Strömmensbergs absolut fulaste hus. Det huset bröt liksom av mot stilen i övrigt. Men vad gör väl det? Till skillnad från alla andra som bor i de finare husen, har hon en fin utsikt från sina fönster. Bara fina hus vart hon än tittar. Och lägenheten var det absolut inget fel på. Tvärt om. Vi hade med oss lite äpplepaj så vi fikade där. Det var nog bra, för att hitta ett kafé med uteservering (vilket är ett krav när man har hund) kanske inte hade varit det enklaste inne i stan. Det hade förmodligen ordnat sig om man gick bort till Haga, men nu slapp vi det.

Sedan begav vi oss in till stan, bl a för att hämta de byxor som yngsta dottern köpt igår och lämnat kvar för att få upplagda till rätt längd. När det var klart påbörjades en strump- och väskjakt. Det gick väl sisådär. Strumpor hittades med någon väska som yngsta dottern ville ha hittade vi inte. Det blev till att åka hem väsklös.

När vi skulle åka hem kände vi att allt promenerande hade framkallat ett stort behov av något att äta. En försenad lunch var helt enkelt vad vi behövde. Vad gör man då när man är i Göteborg och vill ha en försenad lunch? Man åker till heden och köper sig en halv special förstås. Så det gjorde vi. Sen åkte vi hem.

Fram på kvällen, när vi hade dragit i oss middag, åkte vi hem till Totti och Dinos flock. Jag har sagt det förut, men det förtjänar att sägas igen. Det är otroligt vad mycket fina och trevliga människor man lärt känna på grund av sitt hundägarskap. Vi fick en trevlig kväll hemma hos Yvonne och Anders med nästan bara hundprat. Det är alltid väldigt lärorikt att träffa folk som haft hund länge och som vet hur man tränar hund. Vi fick både en del hemsnickarade teorier bekräftade och en hel del nya tips. Och trevligt hade vi som sagt. Vad mer kan man begära av en lördagskväll i oktober? Egentligen ingenting. Tack så väldigt mycket för fika, gästfrihet och hundträningslärdomar.

Hemma igen var det dags för kvällsmat (det kan lätt bli lite snärjigt att hinna med alla måltider och fika, men det går om man ligger i och inte inte äter för mycket varje gång). Medan familjen i övrigt tittade på någon film på TV, låg jag och läste en fototidning (eller om jag möjligen sov, jag minns inte så mycket av vad jag läste, så jag kanske inte läste så mycket). Nu är det emellertid läggdags.