Dagboksblad tisdag 30 juni 2009

Steg upp i ottan, i alla fall kockan 6, och gick hundpromenad. Det var precis så vi hann innan vi fick värmeslag. Hemkomna från hundpromenaden åkte jag till stan, dels för att fotografera och dels för att besöka det anrika varuhuset NK (även kallat skithuset av Ulf Lundell i boken Vinter i Paradiset (eller var det i boken Sömnen)). NK är nämligen ett av de få ställen där man kan köpa riktig balsamvinäger. Många av oss har ju köpt "någon brun sur sörja i halvlitersflaskor som det stått balsamvinäger på. Dock lär oss omgivningen att denna bruna sörja egentligen bara är vanlig vinäger med färgämne i. Riktig balsamvinäger köper man inte halvlitervis, den köper man centilitervis. Jag köpte en liten pluttflaska, den kostade runt 150 kronor. Literpriset på den bruna sörjan var runt 9500 kronor.

På vägen hem plockade jag upp våra gamla grannar (numer bor dom i en grannkommun), och så åkte vi hem till oss och lagade en pastasallad till lunch. Till efterrätt hade jag köpt färska jordgubbar, bara för att få en förevändning att smaka på den nyss inhandlade balsamvinägern. Och sina 9500 kronor/litern till trots, var den fanimej värd varenda krona. Smaken var helt fantastisk. Det tråkiga är nu att jag aldirg mer kommer kunna äta den där bruna sörjan i halvlitersflaskor från Ica.

Efter lunchen vidtog sällskapsspelande, fika och sedan körde jag hem gästerna. Eftersom inte hela familjen var med, var dom i princip bil- och körkortslösa. Eftersom vi hade rusat upp alldeles för tidigt på morgonen tyckte jag det var dags att sova middag. Frun tyckte det var dags att hjälpa sin syster leta efter fler intressanta lägenheter med visning nu i kväll. Det resulterade i att vi, efter min middagslur begav oss mot Solna där vi mötte upp fruns syster, och så tittade vi på två lägenheter. Sedan åkte vi till stan, dumpade systern vid Karlbergs station och gick till restaurang Rött för att käka middag. Denna restaurang har under många år fortsatt att positivt överraska mig fast vi varit där ett flertal gånger. Denna gång blev jag också överraskad, dock inte så positivt. Den så kallade tournedon var inte tournedo, och den var inte alls blodig som jag hade bett att få den. Man kan säga att detta förmodligen var sista gången vi gick dit, och till nästa år får vi leta reda på en ny sommarrestaurang. Fördelen med att äta middag på Rörstrandsgatan i Stockholm är att man kan promenera bort till en mycket bra glassaffär alldeles i närheten och käka efterrätten där. Det gjorde vi. Sedan åkte vi hem, promenerade hund, tittade på morden i Midsomer och sedan var det läggdags.