Projektkontorschef på gränsen till nervsammanbrott....

...dokusåpa från 2008 i regi av den svenske regisören Mera Alvedónar.

Tidigt i höstas när det började hetta till på jobbet och jag var tvungen att arbera långt mer än vad som är hälsosamt, trodde jag det berodde på att jag var ny på jobbet och att tjänsten också var ny. Att jag dels inte riktigt kunde jobbet och att omgivningen liksom inte var på plats. Nu har jag ägnat hösten åt att skapa strukturer och rutiner kring verksamheten och jag är inte längre ny på tjänsten, men likförbannat räcker tiden inte till, och när jag kommer hem från jobbet känner jag mig som en utskiten disktrasa. Ligger bara i soffan och orkar inte företa mig något. Och när omgivningen börjar ställa krav på mig blir jag förbannad. Klockrena symptom på stress. Konsekvensen är att jag inte orkar med att fixa andventsfika nästa vecka och bjuda in en massa vänner. Det har vi gjort varje år sedan vi flyttade till eget hus, men i år orkar jag inte. Det är också en massa saker här hemma som inte blir gjort, sätta upp ljuslisten i köket ovanför diskbänken till exempel. Eller försöka laga taklampan i sovrummet. Eller.......

Det här är inge bra, jag måste göra något åt det. Varför inte fylla sin lediga tid med något så man inte somnar till alldeles. Till exempel vara ansvarig rasmontern för Lagottoklubben på Stora Stockholm. Vem fan har lovat att jag ska vara det? Dessutom mer jobb än jag trodde, och kanske lite mer än vad som förespeglats. En annan klok sak är ju att inte gå och lägga sig i tid på helgerna heller. Det är lika bra att försöka vänja kroppen vid för lite sömn, och då är det väl en katastrof om man får sova sina sju timmar på helgen. Dessutom är det så att det är bortemot 11 på kvällen som jag piggnar till och kommer på en massa saker att göra. Baka bröd, skriva mejl, arbeta med bilder, etc. Inte så konstigt att man lider av konstant spänningshuvudvärk.