Dagboksblad måndag 30 november 2009

Kan ju tyckas lite tidigt att summera dagen redan nu, men eftersom jag fortfarande inte är helt kurant kommer jag inte att åka in till stan och marschera med grabbarna runt Karl XII-statyn i kväll, så det kommer inte hända något mer spännande. (Kan inte låta bli att tänka på den underbara bilden där en pensionär drämmer sin handväska i huvudet på en skinnskalle som deltar i en demonstration. Jag har för mig att den bilden blev utsedd till årets bild någonting det året)

I fredags hade jag inte så mycket orka att skriva, men det finns faktiskt något värt att skriva om. Äldsta dottern fick av, fortfarande outgrundlig anledning motta ett stipendum. Stipendiet utdelades av Y´s mens club (en stödorganisation till KFUM) och hon var nominerad av sin pianolärare. Jag vet fortfarande inte på vilka grunder stipendiet delas ut, och jag har lite svårt att se att hon gjort så stora framsteg, eller blivit så duktig rent musikaliskt att det inte skulle finnas någon som nått längre. Hon har mig veterligen inte heller verkat speciellt i Y´s mens anda på något sätt. Hon har egentligen bara fortsatt att vara min dotter, och uppenbarligen kan det leda långt.

I söndags morse låg jag och slölyssnade på radio. Mannheimer och Tengby i P4. I ett inslag i programmet håller Tomas Tengby en sån där bit-för-bit-frågesport med Tina Nordström. Tomas ger ledtrådar som ska leda fram till en maträtt. Jag klarade gulaschsoppa på första ledtråden, Tina behövde ytterligare två. Och då hade jag ändå influensa. HA!!!!!!!!!!!!!! Nån nytta ska man väl ha för alla tusentals kronor jag investerat över tvåhundra kokböcker.

Dagen till ära har jag lagat min favoritlunch. Fläsklägg och rotmos. När yngsta dottern kom hem undrade hon vad det var som luktade bajs. Ungdomen nuförtiden, dom har ingen uppfostran. Tar inte deras föräldrar ansvar för nånting?

Dagboksblad söndag 29 november 2009

Svininfluensa, vad är det för jävla amatörinfluensa? Kan den inte ens hålla febern över 38 grader mer än en dag är det fan inte mycket till influensa. Rekordet från gårdagen stod sig således idag, då jag inte toppade på mer än 38,1.

Dagboksblad lördag 28 november 2009

Feber. Årsbästa på 39,4

Dagboksblad fredag 27 november 2009

FAN!!!
Influensa.

Dagboksblad torsdag 26 november 2009

Trots en tämligen fullpackad dag på jobbet lyckades jag ta mig till OnOff i en paus för att där inhandla senaste Harry Potterfilmen. Jag och några till i familjen har läst boken och alla utom jag såg den när det gick på bio.

Kvällen har, förutom hundpromenad och lite trixande med bilder, ägnats just åt att titta på denna film. Och nu är det nog lika bra att lägga sig, ety morgondagen börjar rätt tidigt. Ska vara på jobbet vid åttan och innan dess ha lämnat hunden på dagis.

Dagboksblad onsdag 25 november 2009

Onsdag kan betyda två saker. IOGT-NTO-möte eller resa till Göteborg. Ibland betyder onsdag båda sakerna. Men inte denna onsdag, då var det bara IOGT-NTO-möte. Vår föreläsare denna gång berättade om en trädgårdsreda till Andalusien som hon gjort för några år sedan. Andalusien i allmänhet och Slottet Alhambra i synnerhet får mig att tänka på gitarrmusik. Men då menar jag inte Blues, utan Fernando Sor och grabbarna. Den spanska gitarrmusiken är mytisk på något sätt, och Recuerdos de la Alhambra är ju ett stycke som slår det mesta. Titta bara på denne mästare.



När vi kom hem blev det Te och djurpolisen, och sedan läggdags.

Dagboksblad tisdag 24 november 2009

Även denna dag rätt så svettig på jobbet. Men när jag är mitt uppe i ett både jobbigt och tråkigt möte kommer ett uppiggande SMS. Mitt objektiv som jag inte kunde köpa i lördags för dom inte hade det i lager, hade kommit till butiken. Såluna, så fort jobbet tillät begav jag mig iväg till fotoaffären. Dessvärre hade jag ingen kamera med mig och jag skulle dessutom på Ordensmöte, det är ju tisdag för fanken.

Det blev ett väldigt långt ordensmöte, jag var inte hemma förrän bortemot halv tolv. Då hade jag tänkt mig prova det nya objektivet, men det var ju så mörkt här hemma så det gick liksom inge bra. Det betyder att jag måste vänta till helgen innan jag kan prova det och se vad det går för. Elände!

Dagboksblad måndag 23 november 2009

Så har det åter blivit måndag. Det blev en ganska hektisk dag på jobbet. Tröst är dock att jag fortfarande kan köra Vespa till jobbet. Kvällen ägnades åt middag och hundpromenad, och så var det inte mer.

Dagboksblad söndag 22 november 2009

Snacka om att ha drabbatas av bakslag. Idag har jag gjort tre degar och bakat ut. Danskt rågbröd, vitt bröd utan jäst men väl med surdet, och något halvgrovt med dinkel. De två senare blev väldigt speciella. Jag är inte säker på att jag gillar vitt bröd bakat på enbart surdeg. Men nu har vi bröd för en tid framöver.

Dagen har också bjudit på hundvård och städning av trädgården. Vi plockade in det sista från trädgården och tog ner de kvarvarande äpplena. Till efterrätt blev det äpplekompott. Det är väldigt gott tycker jag. Mycket godare än äpplekräm, som är alldeles för slemmigt. Och mycket godare än äpplemos som ju känns färdigtuggat redan när man stoppar det i munnen.

I övrigt har dagen inte bjudit på några muntrationer. Så nu kan man lika gärna lägga sig.

Dagboksblad lördag 21 november 2009

Vaknade åtta och tänkte gå ner och göra morgonkaffe. Till min stora glädje upptäcker jag att frun redan är på gång med morgonfikat. Jag sätter på radion och Ring så spelar vi (börjar man bli gammal om man vill lyssna på det? Ja, troligen eftersom det sänds i P4, och P4 är väl medelålderskanalen. Problemet är att Ring så spelar vi och melodikrysset, som ju alltid sänts efter varandra på lördagsmornarna påminner mig om min lyckliga barndom då det liksom var starten på helgen. Och därför vill jag fortfarande lyssna på just de programmen, men det är ju sällan det blir så. ) och strax kommer morgonfikat.

Betydligt senare masar vi oss ur sängarna och käkar frukost och sedan bär det av på hundpromenad. I dagarna har kommunen färdigställt en hundrastgård i närheten av oss, så den gick vi till för att invigningsspringa i den. Dom har byggt den så finurligt kring en av Ias favoritföreteelser. Det ligger ett brunnslock mitt i rastgården, och brunnslock luktar gott och dom måste man därför rulla sig på. Tycker Ia. Tycker inte jag. När Ia var tillräckligt skitig och illaluktande gick vi vidare. Man kan säga att det blev dusch med schamponering när vi kom hem lite senare.

När hunden blivit rengjord begav vi oss till stan. Tanken var att inhandla två viktiga ingredienser för en lycka helg, ett nytt objektiv och lakrits. Dessvärre hade dom inte det objektivet jag ville ha, vilket jag trodde efter att ha kontrollerat lagerstatus på internet. Men jag hade inte riktigt koll uppenbarligen. Jävlar vad sur jag blev. Då åkte vi och köpte lakrits istället. Och sedan till Överjärva gård för att fika. Och så hem och lämna hund och därefter åkte vi och handlade.

Medan middagen kokade till sig satte jag en bröddeg (ja, jag skållade mjölet redan igår kväll faktiskt). Efter middagen bakades den ut och så gick vi på en hundpromenad. Bröden har jag nu bakat av, hunden har blivit kammad, vi har sett inspelningen av gårdagens Doobidoo, jag har satt två surdegar inför morgondagens bak, och nu återstår väl bara djurpolisen, te och det nybakade brödet.

Dagboksblad fredag 20 november 2009

Åter tillbaka på jobbet. Börjar med en dryg timmes facklig förhandling. Avslutar cirka 8 timmar senare med ett mejl till en tråkig person.

Fort hem och duscha och göra sig fin inför fredagskvällens utgång. Framemot halv fem åker frun och jag till stan för att träffa en av mina arbetskamrater för att först gå och käka på den italienska pärlan La Buchetto på Rådmansgatan. Kanonmat, liksom förra gången. Sedan rumlar vi ner mot Kungsgatan och Jazz-klubb Fasching, som denna kväll har konverterat till Bluesklubb (I vanlig fall när dom spelar Jazz är det speciella inträdeskrav: Rödvinskommunist, frånskild minst två gånger, socionom, konstvetare, kulturarbetarskägg, postproggare eller tant, minst två saker i kombinationm, annars platsar man inte där.) Kvällens begivenhet var Sven Zetterberg, denne gigant inom soul och Blues. Jag såg honom första gången på Mosebacke någon gång på våren 1987, och på Fasching 88 eller 89. Han blir bara bättre och bättre. Han har samma basist och trummis som han alltid haft, men numer är Anders Lewen och Torbjörn Eliasson permanenta medlemmar i bandet. Kan det bli bättre? Ja lite kanske, men inte mycket. Tyvärr är ju Fasching en jävla skitlokal, så vi hamnade långt ut åt sidan så den där absolutan närheten som jag vill ha av musikerna uteblev. Men det var i alla fall en mycket trevlig spelning. Runt 11 var det slut och vi åkte hem.

Dagboksblad torsdag 19 november 200 Nå9

Efter två dagar på Djurönäset var det dags för en dag i Göteborg. Satsade som vanligt på sju-flyget från Bromma. Hur bra gick det på en skala? Sisådär kan jag säga. Det flyget var inställt på grund av brist på plan. Det hade tydligen varit storm i södra Sverige igår, så de flesta planen hade blivit kvar i Malmö. Tjugo över sju-planet var fullbokat, och nästa plan gick kvart över 8. På det fick vi plats. Som plåster på såren fick vi en matbiljett från Malmö aviation. Det var värd hela 80 kronor. Glada i hågen stegar vi bort till kafét och ska lyxa till med med en så stor värdecheck. PYTT!!!!!, vad räckte den till? Kaffe och smörgås. Fan, jag betalar 75 kronor för dagens lunch där jag arbetar (inte subventionerat) och för 80 bagis får jag bara en jävla kaffe och smörgås. Nåväl, vi kommer i väg och kan genomföra den planerade workshopen innan vi åker hem med halvsexplanet. Det var i alla fall inte inställt.

Kvällen ägnades åt..... i stort sett ingentig.

Vem hade rätt??

För en tid sedan skrev jag om ett föräldramöte i yngsta dotterns nya klass. Det kan man läsa här om man behöver friska upp minnet. På det föräldramötet var det ett föräldrapar som ställde den ena korkade frågan efter den andra. När jag kom hem från det mötet sa jag till yngsta dottern, att baserat på dessa föräldrars beteende visste jag vem som var klassens rötägg. Hon sa att så var det inte alls. Han verkade rätt vettig. Tidigare i veckan erkände hon att jag hade haft rätt. Han är ett rötägg. JAG VISSTE DET, KLART JAG HAR RÄTT!!!!!!!!!!!!!!

Men egentligen är det förbannat tragiskt att jag hade rätt. Baserat på några frågor på ett föräldramöte kan jag med nästan kuslig sägerhet identifiera rötägget. Då kan han inte ha det lätt hemma.

Nu har det hänt igen

För en tid sedan (kanske ett år, eller mer, eller mindre) utgjöt jag min förbannelse över hur vissa ord sprider sig likt en löpeld på jobbet,. Eller snarare i någon mån nyskapade metaforer. Sist jag skrev om det var det ordet valla i betydelsen underlätta genomförande, dvs glida igenom, som var aktuellt. Nu har framför allt chefen börjat använda begreppet pegga upp. Trots min ovilja att begripa metaforer hämtade ur golfens värld förstår jag ju att det handlar om att förbereda. Jag ska fan börja använda metaforen "så att säga sätta degen" i samma betydelse.

Dagboksblad onsdag 18 november 2009

Satans tidigt gick jag upp i morse, bara för att hinna ut till Djurönäset i tid för andra dagen av de fackliga förhandlingarna. Men det gick bra. Framemot tre åkte vi hem och jag var hemma runt halv fem. Då var det dags att laga middag och sedan jobba lite, sova lite, promenera hund lite, fika lite, leka med datan lite, och eftersom jag ska upp tidigt som satan i morgon för att åka till Göteborg är det väl lika bra att gå och sova lite.

Dagboksblad tisdag 17 november 2009

17 november, vad är det för dag? Småkakornas dag förstås. Det är inte så allmänt känt ännu. Det beror på att det är mina barn, som tillsammans med sin farmor hittat på det. Varför ska inte småkakorna få ha en egen dag när kanelbullen får det.

Dagen tillbringades på Djurönäset med facklig överläggning, men jag hann hem till klockan 7 då själva firandet, eller snarare ätandet av småkakorna började. Jag kan säga att 7 sorters småkakor är jobbigt att få i sig. I synnerhet på fastande mage. Jag hade inte hunnit käka någon middag innan, så magsäcken var inte uttöjd tillräckligt. Trevligt och gott var det hur som helst. Det måste vi göra om någongång. Till exempen nästa år den 17 november. Då är det nämligen småkakornas dag igen.

Det allra mest imponerande med hela detta evenemang var att det i princip yngsta dottern som låg bakom alltihop. En sorts kakor hade hon fått av sin farmor, en sort hade hon fått hjälp av sin syster att baka och resten hade hon bakat själv. Och dom var bra. Mycket bra! Varifrån kan hon ha fått denna talang?

Dagboksblad måndag 16 november 2009

Så, åter tillbaka i vardagen. Det var bokat tid för byte till vinterdäck på däckverkstaden som företaget anlitar, så det blev till att först lämna hund innan jag åkte till jobbet. När jag kommer till jobbet upptäcker jag att jag glömt mina terminalglasögon hemma. Det är inge bra. Jag blir helt enkelt tvungen att åka hem och hämta dom. Nåväl.....
Eftersom frun skulle åka med sin syster och titta på en lägenhet på kvällen, hade jag även att hämta hund på dagis. Och så hem och laga middag. Eller snarare värma.

Kvällen ägnades i övrigt åt....... i stort sett ingenting.

Dagboksblad söndag 15 november 2009

Tidigt upp idag också. Efter morgonfikat började jag förbereda middagen, för den skulle jag aldrig hinna laga på eftermiddagen. Till middag var det nämligen tänkt gryta. Burgundisk köttgryta som den heter på svenska. (Orkar inte slå upp hur den stavas på franska, men ni som är intresserade vet vad jag menar.) När den var klar för att stå och puttra i tre timmar var det frukostdags, och sedan bar det iväg till Älvsjömässan för fotomässans skull.

Det blev en lång och mycket givande dag på mässan. Jag tittade på många spännande (och dyra) leksaker (snacka om att fotografering är en materialsport), lyssnade på flera intressanta föredrag och köpte en hel del spännande böcker. Och inte minst, tittade på en väldig massa bilder. Både bra och dåliga.

Framemot halv fem var jag åter hemma, och kunde då lägga sista handen vid köttgrytan. (Den hade inte puttrat sen halv tio då jag satte på den, utan andra hemmavarande hade dragit av den från spisen vid tolvblecket. Jag skar och brynte champinjoner och lät grytan med dessa koka ytterligare en halvtimme, och sedan käkade vi middag. Därpå följde en hundpromenad, och så har jag suttit lite framför datorn, druckit lite kaffe, och strax är det läggdags. Sådetså

Dagboksblad lördag 14 november 2009

Idag har större delen av dagen upptagits av vårt ordenssällskaps avdelning i Stockholms (Riddare Templet Concordias) 110-årsjubileum. Det var nämligen runt 110 år sedan templet grundades, och sådant måste firas. 100-årfirandet höll vi i statshusets blå hallen, men detta jubileum som ju ändå måste betraktas som lite mindre, hölls i våra egna lokaler.

Klockan 10 hämtade jag baguetter jag hade beställt på ICA-butiken här i närheten och sedan åkte jag in till templet. Resten av förmiddagen gick åt till att lägga upp mat och i övrigt förbereda festmåltiden som vi skulle inta efter högtidsmötet. Till detta jubileum var även, som det heter, damerna inbjudna.

Jubileet förlöpte helt enligt plan, och bortemot halv åtta kunde jag åter träda in i bostaden, dock ganska så trött. Det blev lite slötittande på TV, och sedan läggdags.

Dagboksblad fredag 13 november 2009

Idag kulminerade arbetet med vår budget. Jävlar vad slitigt det var. Hela dagen har gått åt till det, liksom alla mina krafter. När jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Det blev "grillad kyckling och potatissallad" till middag. Sedan hundpromenad, Doobido, fika och snart kanske det borde vara läggdags, med tanke på hur trött jag är och med tanke på vad morgondagen har att erbjuda. Så nu ger jag helt enkelt fanken!

Dagboksblad torsdag 12 november 2009

Nä, jag blev inte sjuk. Skönt kan man ju tycka.

-Vad är det för dag idag?
-Torsdag.
-Vad är torsdag för dag?
-Mötesdag. (Om man är avdelningschef. Och det är man. I stort sett hela dagen har jag suttit i möte, och fått skit för sånt som andra borde fixa. Jag anser att en utvecklingschef ska ägna sin tid åt konstruktionsrelaterade aktiviteter och inte åt att jaga leverantörer som inte håller vad de lovad. Till sånt borde vi använda de välbetalda inköpare och inköpschefer vi har, men det tyckte uppenbarligen inte Han Som Bestämmer. (Apskaft!!!)

Kvällen var vigd åt IOGT-NTO:s traditionella tävling Pumpen. (Vill ni veta mer så läs inlägget för förra året. Där hamnar ni om ni följer denna länk) Vi tyckte det gick väldigt bra för oss. Det brukar det inte göra, men i år kändes det väldigt bra. Och för en liten stund sedan fick jag ett mejl där det stod att vi fått 55 poäng. Och det är bra!!

Nu ska jag fortsätta att arbeta. Jag ska få ihop nån jävla budget till i morgon. Man blir lätt fartblind kan jag säga. Jag får inte riktigt ihop budgeten, men eftersom det bara är runt 10 miljoner kronor som felar är det helt OK. (Vår verksamhet omsluter runt 250 miljoner kronor, och då är 10 miljoner felränkningspengar. Man förlorar ju helt perspektivet på pengar och pengars värde när man jobbar med sådana summor.)

Dagboksblad onsdag 11 november 2009

Eftersom jag är tillförordnad avdelningschef denna vecka är det jag som håller i ledningsgruppsammanträdet. Det var idag. Och jävlar vilket bra möte det blev. Och informationsmötet till all personal efteråt blev också väldigt bra när jag ledde det.

Frampå eftermiddagen började jag känna mig lite varm om öronen och lite luddigare i huvudet än vanligt. Historien har lärt mig att detta skulle kunna vara symptom på influensa. OM det var influensa skulle jag bara bli sämre allt eftersom tiden gick. Och en utbrytande influensa kombinerat med Vespakörande är ingen bra kombination, så jag drog järnet hem. Väl hemma kände jag mig fortfarande inte ett dugg sjuk mer än just luddet mellan öronen. Men för säkerhets skull ställde jag in kvällens besök på IOGT-NTO-föreningen. Där finns det ju en del äldre och lite klena personer, och jag ville inte utsätta dom för risken att bli smittad. Sålunda ägnade jag kvällen åt att arbeta i stället. Och jag har inte blivit sämre. I alla fall inte ännu.

Dagboksblad tisdag 10 november 2009

Tisdag är ordensdag, så även denna vecka. Idag har vi haft Mästare Råd, vilket är detsamma som styrelsemöte. Vi höll på länge, så hem kom jag väldigt sent. Men det är sånt som händer

Dagboksblad måndag 9 november 2009

Första dagen som avdelningschef avklarad. Det gick sisådär. Jag missade ett möte som min chef hade glömt tala om för mig att jag skulle gå på. Men å andra sidan slapp jag få skit för det som han inte hade gjort till det mötet, som ju nu fick i ett mejl i stället.

Kvällen var tänkt att ägnas åt ordensmöte här ute i förorten. Men dessvärre var det för få medlemmar som kom, så det blev inget vidare möte. I stället åkte jag hem och städade. Eller snarare plockade undan. Nu blir det te och djurpolisen på animal planet

Dagboksblad söndag 8 november 2009

Tidigt som attan rusade jag upp och käkade frukost. Allt för att hinna till Linköping i tid för dagens höjdpunkt, ordensmöte i STICG. Klockan 9 hämtade jag upp sekreteraren i vårt tempel, och sedan satte vi kurs på Linköping. Vi var framme i god tid, vilket var helt enligt plan, för då skulle vi hinna gå och ta en fika någonstans först, vilket vi också gjorde. Linds konditori fick duga. Sedan gick vi till templet och hade möte, och därefter bjöds det på middag. Framemot halv fem började vi vår hemresa, och några timmar senare var jag hemma. Hundpromenad var precis vad jag behövde eftersom jag suttit stilla i stort sett hela dagen, och sedan blev det te och rosenbulle. Nu tror inte jag denna dag ger som mycket mer muntrationer, så nu går jag och lägger mig! Den kommande veckan ska jag vara tillförordnad avdelningschef, då vår ordinarie chef är i Kina. Då gäller det att bestämma så mycket bra som möjligt, nu när jag har chansen.

Dagboksblad lördag 7 november 2009

Jag har ju jävligt svårt att låta bli att gå på matmässan när den arrangeras, trots att jag vet att jag blir besviken och förbannad. Det är nämligen så att utställarna av alkoholhaltiga drycker blir bara fler och fler, och utställare av mat och matlagningstillbehör blir bara färre. Och föredragen är heller inte speciellt intressanta. Men jag åkte alltså till Älvsjömässan och Det Goda Köket i morse. Lång kö var det till entren dessutom. Men den stod jag glatt i, för att konstatera att det var om möjligt ännu fler vin- och spritimportörer som ställde ut i år. Men jag smakade mig runt bland ostar, korvar, choklad, knäckebröd och annat intressant. Och det mest slående är ju något man egentligen redan vet, nämligen att ost INTE ska ätas kylskåpskall. Rumstempererad är den mycket godare. Jag köpte mig en ny stekpanna och några knivar, sen åkte jag hem.

Hemkommen åkte vi i princip och handlade och sedan började jag laga middag och sätta en deg till rosenbullar. Fruns syster kom och käkade middag, och sen började vi med lite hundvård. Eller snarare hundpälsvård. När pälsen var vårdad bakade jag ut rosenbullarna och sedan gick vi på hundpromenad. Hemkomna blev det fika, rosenbullsbak, bildbearbetning, och så slutade kvällen med nybakade rosenbullar och te.

Dagboksblad fredag 6 november

Lika bra att erkänna det först som sist. Vi har slarvat med firandet av Gustav II Adolf idag. Jag tycker det hör till att hylla den man som la grunden till Liseberg. (Hade Gusvav II Adolf aldrig grundat Göteborg, hade Liseberg aldrig funnits.) Kvällen ägnades i stället åt i stort sett ingenting. Vi tittade på Doobidoo, somliga tittade på Cirkus Möller, och sedan tittade vi på det inspelade avsnittet av förra veckans Doobidoo. Och sen blev det inte mer denna dag.

Dagboksblad torsdag 5 november 2009

Det blev en lång arbetsdag idag. Först hela dan på jobbet, och sedan kvällspass. En av våra konsultleverantörer hade bjudit ut hela min grupp på bowling och middag. Och eftersom det är viktigt att hålla sig väl med sina leverantörer så att man får de absolut bästa konsulterna, var det inte mycket annat att göra än att hänga med.

I bowlinghallen stötte jag ihop med en av sveriges bästa basister inom Blues och Rockabilly, Urban Hed (basist i bl a Knockout Greg & Blue weather). Sånt gör övriga familjen avundsjuk, så det blev fort i väg med ett SMS.

Efter bowlingen gick vi till restaurang Grappa för att käka mat. Det var ett dyrt, trendigt och inte speciellt bra ställe. Dom skulle väl föreställa italienska, men dom lyckades inge vidare. Till huvudrätt beställde jag en oxfilé med tryffelsås. Man kan säga att jag kände inte ett uns av tryffelsmak, däremot tyckte jag såsen smakade glutamat (E 621). Efterrättsmenys saknade både Pannacotta och Tiramisu. Man kan ju säga att det vittnar om en vilja att inte gå i samma hjulspår som alla andra italienska restauranger gör. OCh det kan väl vara OK att servera efterrätter som inspirerats från andra länder än Italien. Man måste ju inte slaviskt följa ett lands traditioner menyn rakt igenom. Men faktum är att varken nyponsoppa eller chockladmouse kändes speciellt nyskapande. Dessutom, chokladmousen var helt utan finess, och dessutom jävligt stor. Vi snackar närmare tre deciliter. Det är ganska mycket!!

Dock, även om köket inte levde upp till mina förväntningar vill jag inte alls klaga på kvällen. Det är alltid spännande att besöka nya restauranger, och det var en väldigt trevlig kväll. Men fan vad det regnade när jag körde hem på Vespan vid 10-tiden.

Dagboksblad onsdag 4 november 2009

Så var det då åter dags att åka till Göteborg på tjänsteresa. Det var det flen än jag som gjorde. Flygplanet har väl 120 platser, och säkert 15 var arbetskamrater. Jag skulle inte vara ute speciellt mycket, det visste jag. I stort sett bara gå mellan taxi och byggnader. Men jävlar vad jag frös när vi kom till Landvetter.

Eftersom frun läser italienska på onsdagar, hade jag den stora förmånen att själv få promenera hund. Kallt men rofyllt. Och så mycket mer blev det inte av denna dag.

Dagboksblad tisdag 3 november 2009

Tisdag är lika med tempeldag, så även denna tisdag. Men dagen började med en tur in till stan på Vespan för att få framljuset justerat. Det pekade ganska mycket rakt upp, och framför allt in i framförvarande bils backspegel. Det var inte alltid uppskattat ska jag säga.

När ljuset var justerat vidtog en lugn dag på jobbet. Inga möten inbokade över huvud taget. Vete fan hur det gick till. Och som sagt, på kvällen ordensmöte. I samband med ordensmöten, eller snarare efter själva mötet brukar vi alltid äta lite tillsammans. Idag serverades det blomkåls- och broccolisoppa. Vid sådana tillfällen väljer jag bort brödragemenskapen och åker hellre hem för att sova, så att man inte är som en död sill i morgon bitti när taxin till flyget kommer vid sex.

Dagboksblad måndag 2 november

Lyckades vara tidigt på jobbet, och ändå ha lämnat hunden på dagis innan. Fick för ovanlighetens skull en lugn förmiddag, toch till och med en tämligen lugn eftermiddag. Förmiddagen ägnades åt att gå igenom ansökningar till en tjänst som projektekonom som jag har haft utlagd på företagets interna jobbsökarsida. Egentligen hade jag redan hittat en jag ville anställa, som hörde av sig till mig via rykten redan innan jag lagt ut jobbannonsen. Men företagets policy är sådan att alla jobb ska annonseras ut, så det var liksom bara till att göra så. Och jag blir förundrad över svaren jag fått. Jag fick 11 svar, och över hälften av de som sökt saknar grundläggande kvalifikationer för jobbet. Jag arbetar i en internationell koncern med engelska som koncernspråk, men jag krävde att man ska kunna flytande svenska för denna tjänst. Det blir liksom lättare då. (Om man söker folk till en mycket speciell tjänst där det är svårt att hitta kompetenta sökande i Sverige är svenska naturligtvis inget krav, men här talar vi om en enklare ekonomitjänst, och sådan kompetens finns i överflöd i Sverige.) Över hälften av de sökande kunde inte svenska, trots att det uttryckligen står som ett krav i annonsen. Koncernens interna hemsida för lediga jobb kan läsas av alla i koncernen i hela världen, och jag hade fått ansökningar från Indien, Pakistan, Kina, Malaysia och Spanien. Och dom kan inte svenska. Jävla puckon! (Fråga inte varför jag skrev jobbanonnsen på engelska. Det är ett koncernkrav.) Å andra sidan är det en beklaglig signal. Det finns massor med folk inom koncernen som inget hellre vill än att komma till Sverige och arbeta. Ett ganska uselt betyg både på deras eget land och i viss mån även på vårt företags sätt att hantera sina anställa i dessa länder. Jag kommer i alla fall att anställa hon som först kontaktade mig.

Kvällen ägnades åt middag, hundpromenad, hundvård, tv-tittande på matakuten och datorarbete. Jag har, dumt nog börjat titta på att förbättra den hemsida för vårt ordenssällskap som jag är ansvarig för. Jag skulle vilja bygga upp den med ramar, så att det alltid finns en menyrad överst på sidan. Kan ju vara lite svårt eftersom jag inte kan html-kodning, och min html-editor inte har stöd för ramar. Men jag har nu pillat en stund, tittat på lite andra hemsidor och en html-kurs på nätet, och jag känner att jag börjar få till det. Det finns dock en del saker jag inte har kläm på än, och jag känner det finns STOR risk att jag inte kan lägga mig förrän jag har löst dessa problem. Varning för sen kväll med andra ord.

Dagboksblad söndag 1 november 2009

Oops, när jag vaknade i morse var det redan november. Hur gick det till? När jag la mig igår kväll var det bara oktober, det vet jag säkert.

Vi vaknade runt 8 och drack morgonkaffe. Sedan slumrade vi till bortemot tio och samtidigt lyssnade vi på Mannheimer och Tengby på radio. Ett perfekt sätt att börja sin morgon på, i synnerhet när man bor i husvagn. Det har vi provat tidigare. Det ska bli spännande att se hur många nätter det blir i husvagnen nu under vintersäsongen. Vi har betalat 4500 kronor för att stå där fram till slutet av april. Det gäller med andra ord att få valuta för pengarna genom att vara där ofta.

Efter frukost och en förmiddagspromenad med hunden packade vi emellertid ihop oss och åkte hem. Hemmavid väntade en del göromål om man säger så. Framför allt stod hundvård på schemat. Nu har det kammats och kloklipps en del. Vi har också handlat och käkat middag, druckit kvällskaffe och tittat på en film. Filmen var Ture Sventon i London, en helt fantastisk film, och kanske i mitt tycke en av de allra bästa julkalendrarna som någonsin gjorts.

Såvitt jag kan förstå återstår nu inte så mycket mer att göra än att gå och lägga sig, så jag gör väl det då.