Dagboksblad fredag 20 november 2009

Åter tillbaka på jobbet. Börjar med en dryg timmes facklig förhandling. Avslutar cirka 8 timmar senare med ett mejl till en tråkig person.

Fort hem och duscha och göra sig fin inför fredagskvällens utgång. Framemot halv fem åker frun och jag till stan för att träffa en av mina arbetskamrater för att först gå och käka på den italienska pärlan La Buchetto på Rådmansgatan. Kanonmat, liksom förra gången. Sedan rumlar vi ner mot Kungsgatan och Jazz-klubb Fasching, som denna kväll har konverterat till Bluesklubb (I vanlig fall när dom spelar Jazz är det speciella inträdeskrav: Rödvinskommunist, frånskild minst två gånger, socionom, konstvetare, kulturarbetarskägg, postproggare eller tant, minst två saker i kombinationm, annars platsar man inte där.) Kvällens begivenhet var Sven Zetterberg, denne gigant inom soul och Blues. Jag såg honom första gången på Mosebacke någon gång på våren 1987, och på Fasching 88 eller 89. Han blir bara bättre och bättre. Han har samma basist och trummis som han alltid haft, men numer är Anders Lewen och Torbjörn Eliasson permanenta medlemmar i bandet. Kan det bli bättre? Ja lite kanske, men inte mycket. Tyvärr är ju Fasching en jävla skitlokal, så vi hamnade långt ut åt sidan så den där absolutan närheten som jag vill ha av musikerna uteblev. Men det var i alla fall en mycket trevlig spelning. Runt 11 var det slut och vi åkte hem.