tisdag 8 september 2009

Kan nån ta bort mig???

Är just hemkommen från ett föräldramöte i yngsta dotterns klass. Hon har just börjat på gymnasiet, så det var lite spännande att se vad för skola och lärare hon hade. Efter en ganska kort stund kunde jag konstatera att både skola, lärare och rektor utgjorde mycket goda förutsättningar för att yngsta dottern ska få tre bra år på gymnasiet. Efter en inledande information till samtliga föräldrar med barn i första årskursen samlades föräldrarna sedan klassvis. Vi satt väl i dryga timmen i klassrummet där mentorerna (klassföreståndare hette det på min tid) berättade och svarade på frågor. Efter ungefär 10 minuter började jag fundera på att lämna klassrummet, och efter en timme ångrade jag att jag över huvud taget gått dit. Säker en tredjedel av tiden gick åt till att lärarna svarade på frågor från en och samma förälder, och vilka jävla frågor. Hon ville i detalj veta hur hon ska få reda på vad som händer i skolan så att hon kan se till att hennes son gör rätt läxor, har med sig rätt saker till skolan, har fattat arbetsuppgifterna rätt, att hon lagar extra mycket mat och kommer till skolan med när dom senare kommer göra helgarbeten. Fan, jag slutade hänga fram jumpapåsen till mina barn när dom gick i tvåan. Dom lärde sig själva tidigt att ta ansvar för sitt liv. Och det har gått jävligt bra!!!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Visst har det gått bra!
Stackars den överbeskyddade infamt påpassade pojke. Han riskerar att bli som en av mina kusiner. En gång när vi skulle gå ut på stan sa hans mamma. Du måste gå på toaletten innan vi går ut. Han gick halvvägs dit sen kom han tillbaka och sa: vilket ska jag göra mamma ?
Lilla Mamma

ulrika sa...

Härligt med kloka föräldrar som tidigt lär sina barn att ta ansvar men du skall veta att din erfarenhet är inte alls ovanlig idagens curlingsamhälle slutar man aldrig att förvånas. Jag jobbar med arbetslösa ungdomar mellan 16 och 25 och får ständigt samtal från föräldrar som tycker att de har rätt att få lägga sig i. Oftast har ungarna blivit myndiga och föräldrarna är jättesura över att jag inte kan lämna ut information som rör deras myndiga barn........

Hundblues sa...

Jo jag är rätt nöjd med resultatet av mina uppfostringsansträngningar.

Vad som förvånar mig är hur svårt det verkar vara att hitta balansen mellan yterligheterna. Curling och totalt ointresse. Hemligheten ligger ju i at lita på och låta ta ansvar men samtidigt alltid finnas till hands vid behov.