Dagboksblad 30 november 2008

Första advent, äntligen får man dricka glögg och tända ljus på allvar. Och det är precis vad vi gjort idag, druckig glögg och tänt ljus. Adventsfika i morse med saffransbullar och tända ljus, ingen dum start på en söndag.

Dagen har ägnats åt hundpromenader och städning i huvudsak. Jag har även bakat kakor. Ingefärskakor smaksatta med cedro-olja. Det kändesl väldigt tomt och tråkigt att inte ha en massa adventsfikagäster, men som tidigare redan konstaterats, det hade jag kanske inte orkat. I alla fall inte orkat baka och städa inför det. När abstinensen blev som värst försökte jag få hit några bekanta i alla fall, men dom kunde inte. Så när paniken var nära att bryta ut ringde frun till sin mamma, så nu i kväll har vi adventsfikat och tittat på Mamma Mia med svärmor.

När filmen var slut gick vi på en hundpromenad. Det var inte så varmt ute, men alldeles vindstilla, och det är i såna lägen jag känner att jag kan gå hur långt som helst. Men tyvärr medger inte tiden det, så det blev bara en halvtimmes promenad. När vi kom hem kokade jag mig lite te. Äldsta dottern hade lyckats komma över lindblomste i veckan, så det provade jag. Det ska ju (enligt Proust) vara madeleiner till lindlomste, men eftersom vi redan dragit i oss alla madeleiner drack jag bara te. Det smakade mest hö, men jag kan tänka mig att den milda hösmaken harmonierar bra med madeleinerna. Nu ska jag strax gå och lägga mig. I morgon ska vi ha en retorikkurs hela dagen för min personal. Det ska bli roligt.

Nu har jag sett den,

...och herre gud harre jävvlar Mamma Mia vilken film. Vilket bedrövligt manus, en kombination av en Fredriksdalsteaterfars och Mitt livs novell. Så fruktansvärt tunt och banalt. Så oerhört förutsägbart. Och till detta ett bildspråk som är lika enkelriktat som i en reklamfilm. Inget utrymme för några som helst egna tankar. Allt styrt in i minsta detalj. Och karaktärer som är så stereotypa att vilken B-skådis som helst skulle kunnat gestalta dom. Om det inte vore för att den bygger på musik av Björn och Benny och hela den kult som fenomenet Abba är, skulle det varit en kalkonrulle av högsta klass. Men tack vare Björn och Bennys rent sanslösa skicklighet att skriva musik som faller massorna i smaken, och tack vare att manusförfattare och regissör vet exakt hur man totar ihop en film som likaledes passar så många som möjligt, har man lyckats skapa en film som både dragit till sig några av de största filmskådespelarna i världen och som lyfts till skyarna av de stora massorna. Jag har aldrig fallit för Abbas musik och förblir lika totalt oberörd av story och gestaltning, som jag blir imponerad av det synnerligen skickliga hantverk som skapat både musiken och filmen och gjort dem till en formidabel succé. Produktionen är bland det bästa jag sett någonsin, snacka om att kunna skapa en film som älskas av alla (nästan). Filmen får en Vespa av fem möjliga, och det bara för att Bill hade en så snygg segelbåt.

Ja, jag vet, jag har hela världen (så när som på två personer cirka) emot mig med dessa åsikter, men jag har aldrig kännetecknats av att gå medströms. Och nej, mina åsikter beror inte på att varken Björn eller Benny var födda i det svarta fattiga södern med föräldrar som arbetade på bomullsplantagen och sjöng Blues för att uttrycka sina känslor över att vara förtryckta av vita plantageägare, men saker som är tillrättalagda för att tilltala så många människor som möjligt har aldrig varit min favorit.

Dagboksblad 10 november 2008

Sista lördagen i november. Jag måste säga att jag är besviken på november. Denna gråa fuktiga kalla mörka höstmånad har fan inte levt upp till förväntningarna. Inte en enda dag med temperatur runt noll grader, regnet hängande i luften, dimma så man knappt ser nästippen och dagsljuset blir inte mer än ett grått töcken. JAG VILL HA RIKTIG HÖST!!! Nu går vi ju strax in i jolmiga december med puttenuttstjärnor och ljusstakar i vartenda fönster. Löjligt. Å andra sidan kan det vara rätt mysigt också.

Vi började dagen med en hundpromenad efter frukost. Två timmar blev det. Ia fick springa lös på golfbanan (tack gode gud för att dom inte spelar golf på hela golfbanan på vintern). Efter en bra stunds lösspringande tänkte vi att hon borde vara trött, så då fortsatte vi promenaden. Men trött, i helvete. Hon var stirrigare än vanligt och for fram och tillbaka som en vindrutetorkare över vägen. Under promenaden drabbades jag av ett akut behov av chokladpraliner, så när vi kommit hem och tinat upp oss med glögg var det inte mycket annat att göra än att sätta sig i bilen och åka in till stan för att handla choklad. Vi hamnades på Ejes på Erik Dahlbergsgatan. Det är inget dåligt ställe om man vill ha god choklad. Sedan åkte vi hem igen (Ja, jag vet, det är fullständigt oförsvarbart ur ett miljöperspektiv och jävla snobbfasoner att åka så långt bara för att köpa lite choklad. Men det är gott.)

Väl hemkomna satte jag en degen till saffransbullarna (N.B. saffransbullar är inte samma sak som lussekatter. Saffransbullar är som vanliga bullar men med saffran i degen, men ingen vare sig kanel eller kardemumma .

Middagsdags, utbakning av saffransbullar, TV-tittande, mera hundpromenad, mera TV-tittande och så har det blivit läggdags.

Dagboksblad 28 november 2008

Redan i morse ringde det en läkare från vårdcentralen för att tala med mig och äldsta dotterns ömma häl. Fan vad len i käften hon var. Hon förklarade också att eftersom det inte var några skelettförändringar är det med all säkerhet en av slemsäckarna som blivit inflammerad. Det kan bero på belastning till följd av dåliga skor. Förmodligen går det förr eller senare över av sig själv, men läkaren lovade att skriva ut antiinflammatorisk medicin som skulle kunns påskynda läkningen. Ett mycket bra samtal.

Frun ringde på eftermiddagen och sa att dom hade ringt från hunddagis. Det hade hänt en liten olycka. Ia hade sprungit rakt in i ett kardborresnår, och hon var alldeles full med kardborrar. Ia gillade itne när dom försökte plocka bort dem så dom undrade om dom fick klippa bort kardborrarna i stället. I HELVETE, svarade inte frun, men det var innebörden i hennes svar. Därför har vi ägnat en del av kvällen åt att rensa lagottopäls från kardborrar. Inge roligt, men efter en stund slutar Ia slänga med huvudet och försöka bitas.

Kvällen kröntes med premiären av På spåret. Inte så mycket för att programmet skulle vara så himla bra, men väl för att Peter Apelgren var med. Han kan pigga upp det mesta. Nu ska jag bara vänta på att det ska bli dags att hämta yngsta dottern från något fest någonstans. Frågan är bara när hon anser det är dags att bli hämtad. Inte allför sent hoppas jag.

Dagboksblad 27 november 2008

Vad gör man en torsdag i november? Till exempel sitter på ett möte mellan 9 och 15, där det diskuteras fel saker och framför allt fattas korkade beslut. Mina arbetskamrater i ledningsgruppen hade i onsdags beslutat att vi på detta torsdagsmöte skulle lägga fram ett förslag om nytt projektarbete, ett förslag som jag starkt emotsatte mig för det var så jävla dumt. De andra i ledningsgruppen höll i viss mån med om att förslaget kanske inte var så bra, men tanken kunde vara att provocera för att folk skulle reagera och börja göra det dom borde göra. Dessvärre hade inte förslaget den effekten. Mötet tyckte det var ett bra förslag och sa ja!. Idioter!!! När jag senare på eftermiddagen pratade med folk höll dom med om att det inte var något bra beslut, och dom kunde inte förstå hur dom gått med på det. Syrebrist? Paltkoma?

Under förmiddagen ringde också chefen för vårdcentralen, och när jag skällt ut henne lovade hon att ha ett allvarligt samtal med den idioten till läkare som jag tidigare talat med. Vidare sa hon att en annan läkare skulle ringa upp mig under nästa vecka för att bättre förklara vad det kunde vara för fel på äldsta dotterns häl. Sedan sa hon också något intressant. Eftersom äldsta dottern är myndig får egentligen inte läkare tala med mig om hennes hälsotillstånd. Jag har ingen rätt att få veta någonting. Fan, jag vill inte ha en myndig dotter, det blir så besvärligt. Men det skulle inte vara något problem i detta fall, blev jag lovad.

Kvällen ägnades åt hundpromenad, lite arbetande och tittande på Animal Planet. Vad mer kan man begära av en torsdag i november?

Dagboksblad 26 november 2008

Klockan 6 i morse kom taxin och hämtade mig och så åkte vi till Bromma. Möte i Göteborg hela dagen, och sedan flyg hem igen. Var hemma runt 7. I Göteborg var det fint väder. Plusgrader och ingen snö, samt en fantastisk solnedgång.

Efter hemkomst och middag har vi plågat hund med kloklippning, öronsrens och lite kammande. Jag har också hjälpt yngsta dottern inför hennes fysikprov. (HA! som om jag skulle komma ihåg något, bara för att jag gått fyraårig teknisk för 25 år sedan. Varför läser mina barn ingenting i skolan om projektledning, riskhantering, organisationsutveckling, MBL, personalutveckling eller något annat som jag jobbar med dagligen och faktiskt tror mig kunna i alla fall lite grann?

I går kom den bok jag beställde på matmässan för några veckor sedan, boken Tryffel. Ren porr för en mat-och hundälskare. Den ska jag ta med mig när jag strax ska gå och lägga mig.

Dagboksblad 25 november 2008

JÄVLAR vad jag blev förbannad. Äldsta dottern var på vårdcentralen idag för hon hade ont i hälen, och det svar hon fick var lite otydligt tyckte jag. Jag ringde därför upp vårdcentralen och bad att läkaren skulle ringa mig för att förklara lite mer. Han ringer på utsatt tid och säger ungefär samma sak till mig som han sagt till dottern. Eftersom jag ville veta lite mer började jag fråga. Då avbryter han mig och säger att han nu svarat på mina frågor och så lägger han på luren. Handlingskraftig som jag är ringer jag upp och ber att få tala med chefen på vårdcentralen, men hon var ledig både idag och i morgon. I stället skäller jag ut en läkarsekreterare och säger att den jävla läkaren ska fan i mej anmälas och han ska omedelbart omplaceras till gemräknaravdelningen på landstingens centralförråd i Lappland, och får jag inte tala med en annan läkare så kommer jag och hälsar på dem personligen, och då, till skillnad från nu, kommer jag att vara arg. Läkarsekreteraren lovar att chefen ska ringa upp mig på torsdag och att jag då både ska få framföra mina synpunkter på hur hennes personal sköter sitt jobb och få tala med en annan läkare. Bäva månde den stackars chefen, det blir inget lätt samtal för henne.

Efter jobbet åkte jag till stan för styrelsemöte i ordenssällskapet (styrelsemötet kallas i detta sammanhang för mästarråd). Ia har varit på kurs idag, och lärt sig allmänlydnad. Och som vanligt är hon alldeles för spattig och just nu, alldeles för glad över snön.

I morgon är det möte i Göteborg, taxin kommer och hämtar mig klockan 6, så nu är det läggdgs.

Dagboksblad 24 november 2008

Så drog det ihop sig till månad igen då. Om som vanligt när det börjar snöa blir det snökaos. Vägen hem från jobbet med buss tar i vanliga fall runt 15 minuer. I kväll tog det över en timme. Men det kom i alla fall en buss nästan i tid, så jag behövde inte stå ute och frysa länge. Säkerligen var det inte rätt buss, utan en buss som säkert skulle passerat för 45 minuter sedan eller så.

Efter middagen kunde jag antingen vara hemma eller åka över till Lagottoklubbens ordförande och titta på material till rasmontern. Jag gissade att trafiken hade lugnat sig, och eftersom det inte var speciellt halt ute utan bara snö, valde jag att åka över till henne. Jag hann precis hem i tid (nästan, tur att digitalboxen har hårddisk och pausknapp) till hundprogramorgien. Det är nu dags för lite kvällsarbete och sedan läggdags.

Dagboksblad 23 november 2008

Äntligen en dag som inte innehöll så mycket måsten. I alla fall inga jobbiga måsten. Efter en oanstänidgt lång morgon tog vi oss ut på hundpromenad. Ia har inte direkt något emot snön, hon formligen studsade fram av glädje när vi gick ut. Tråkigt nog var golfbanan fylld med en massa skidåkare, så det var inte så lämpligt att släppa Ia lös där, men hon fick springa lite fram och tillbaka mellan mig och frun, och jävlar vad hon sprang.

Efter nästan två timmars promenad var det definitivt dags för varm choklad. Sedan satte jag igång. Det kan säkert av många uppfattas som ett jobbigt måste, men för mig fungerar det som ren avkoppling. Jag började baka bröd. Började och började förresten, jag satte ju en deg redan i går kväll som jag bakade av på morgonen så vi fick färskt bröd till frukost. I alla fall, jag bakade några slags runda brödkakor med grahamsmjöl och havregryn. Sedan bakade jag ett halvgrovt bröd med sirap. Naturligtvis allt med surdeg. Och så rundade jag av bakdagen med att baka madeleiner. (Nu ska jag bara få tag på lindblomste också, så kan dom avnjutas på rätt sätt.)

Kvällen avslutades (förstås) med nybakat bröd och te.

Vad utmärker en skendräktig hund?

Ia har nu gått in i den jobbiga perioden av skendräktighet. Man har ju läst och hört att hundarna då samlar kläder, handdukar och liknande saker för att bygga sig ett bo. Men inte Ia, hon är lite mer jordnära. Hon försöker i stället gräva sig en grop. Det är väl inget konsitgt i sig, men det tråkiga är att hon försöker göra det inomhus. Men parkett, korkoplast och klinker är jävligt svårgrävt, till och med för en lagotto.

Ett annat beteende, som jag dock inte hoppas går över, är att hon blivit mycket gosigare på sista tiden. Hon kan ligga i soffan och gosa bra mycket längre än hon gjort tidigare. Sånt uppskattas, det var ju därför jag ville ha hund. Bl a.

En tanke

Rasmontern för Lagottoklubben på Stora Stockholm måste naturligtvis ha ett tema. Om man har en italiensk hund är Italien ett ganska självklart tema. Då ska vi naturligtvis dekorera montern därefter. Vad är då mer naturligt än att jag ställer dit min Vespa? Och naturligtvis min espressobryggare och en burk biscotti. Klädsel: Armanikostym (står SLRK för kostnaden?)

Projektkontorschef på gränsen till nervsammanbrott....

...dokusåpa från 2008 i regi av den svenske regisören Mera Alvedónar.

Tidigt i höstas när det började hetta till på jobbet och jag var tvungen att arbera långt mer än vad som är hälsosamt, trodde jag det berodde på att jag var ny på jobbet och att tjänsten också var ny. Att jag dels inte riktigt kunde jobbet och att omgivningen liksom inte var på plats. Nu har jag ägnat hösten åt att skapa strukturer och rutiner kring verksamheten och jag är inte längre ny på tjänsten, men likförbannat räcker tiden inte till, och när jag kommer hem från jobbet känner jag mig som en utskiten disktrasa. Ligger bara i soffan och orkar inte företa mig något. Och när omgivningen börjar ställa krav på mig blir jag förbannad. Klockrena symptom på stress. Konsekvensen är att jag inte orkar med att fixa andventsfika nästa vecka och bjuda in en massa vänner. Det har vi gjort varje år sedan vi flyttade till eget hus, men i år orkar jag inte. Det är också en massa saker här hemma som inte blir gjort, sätta upp ljuslisten i köket ovanför diskbänken till exempel. Eller försöka laga taklampan i sovrummet. Eller.......

Det här är inge bra, jag måste göra något åt det. Varför inte fylla sin lediga tid med något så man inte somnar till alldeles. Till exempel vara ansvarig rasmontern för Lagottoklubben på Stora Stockholm. Vem fan har lovat att jag ska vara det? Dessutom mer jobb än jag trodde, och kanske lite mer än vad som förespeglats. En annan klok sak är ju att inte gå och lägga sig i tid på helgerna heller. Det är lika bra att försöka vänja kroppen vid för lite sömn, och då är det väl en katastrof om man får sova sina sju timmar på helgen. Dessutom är det så att det är bortemot 11 på kvällen som jag piggnar till och kommer på en massa saker att göra. Baka bröd, skriva mejl, arbeta med bilder, etc. Inte så konstigt att man lider av konstant spänningshuvudvärk.

Dagboksblad 22 november 2008

Äntligen lördag, och en vilodag. Fast inte så mycket. Steg upp ganska tidigt för att baka av bröden som äldsta dottern skulle ha med sig till novembermarknaden i sin skola. Så kom hon också på att hon skulle ta med två mjuka kakor till kafét som hennes klass ansvarar för. OK, två mjuka kakor ska färdigställas, klockan är halv tio och halv elva ska hon gå till tåget. Hur bra går det på en skala? Men gemensamma krafter och en viss känsla för projektplanering hos en av oss, har vi en timme senare två tigerkakor klara. Av andra skäl är hon dock inte klar, så vi får köra henne till skolan. Vilket är OK, för vi skulle ändå ut och åka och ungefär åt det hållet. Yngsta dottern ville nämligen besöka ett gymnasium som hade öppet hus idag.

När vi kommer hem igen är det dags att åka och handla, sedan laga middag och så äta den. Kvällen ägnades sedan åt att baka äpplepaj till kvällskaffet, sätta en bröddeg samt titta på den nya Narnia-filmen, Prins Caspian heter den väl? Nu har jag bakat ut bröden och sitter en stund framför datorn.

Dagboksblad 21 november 2008

Fredag, och det är inte lätt att vara ensamstående med hund. Efter att ha lämnat hund på dagis påbörjades en, tro´t eller ej, ganska lugn dag. Jag hann till och med äta en lång lunch tillsammans med en före detta arbetskamrat som jag inte pratat någe vidare med sedan i våras. Som tur var hade jag i alla fall så mycket att göra så jag behövde inte sitta och ha tråkigt. Dessutom var jag tvungen att åka från jobbet ganska tidigt. Bortemot halv fyra kvitterade jag ut Ia från dagis, åkte hem, lagade middag, åt middag och begav mig sedan till äldsta dotterns skola. I helgen arrangeras där, som brukligt är så här års, en....tja, ska vi kalla det höstmarknad, eller kanske snarare novembermarknad. I denna marknad är i högsta grad föräldrarna inblandade. Varje klass föräldrar får ett givet ansvarsområde, som sedan delas upp i olika arbetspass. På grund av vårt efternamns begynnelsebokstav har vi hittills alltid hamnat på det sista arbetspasset på söndagen, vilket, ovasett ansvarsområde innebär att städa. Så även i år. Men jag hade ingen lust att städa ett år till, så jag skickade mejl till hela föräldragruppen och frågade om någon ville byta med oss. Till slut fick jag ett svar, så vårt pass blev i stället att på fredag kväll iordningställa "stora salen", vilket jag alltså räknade med att göra när jag kom till skolan. Detta är ju en Waldorfskola där de flesta barnen gått sedan första klass (dottern började där i gymnasiet), vilket betyder att alla föräldrar känner alla, utom vi, som inte känner någon. Vi har inte satt vårt barn i den skolan för att vi sökte umgänge med antroposfiskt lagda föräldrar, så vi har liksom inte trängt oss in i föräldragemenskapen. En konsekvens av det är att när jag kommer till skolan har jag ingen aning om vilka föräldrar jag ska arbeta ihop med. Det springer runt massor med föräldrar och förbereder olika saker, men ingen verkade göra just det vår föräldragrupp skulle göra. Jag stod och väntade en stund, jag frågade lite folk, men jag hittade inga att arbeta ihop med, så efter en kvart blev jag förbannad och åkte hem!!!!!

Småningom kom frun hem, och så blev det dags för Doobidoo. Jag kan ju inte hjälpa det, men jag tycker att Claes Malmberg är en stor underhållare, och eftersom han var med i kvällens avsnitt kan man väl säga att det var rätt lyckat.

Nu har jag pillat med lite bilder i datorn, och det drar i hop sig till läggdags. Jag ska bara baka ut de bröd som sedan ska gräddas i morgon och levereras till novembermarknades brödbod för försäljning. Enligt instruktioner som skickats hem till föräldrarna ska bröden vara färskbakade. Jag vet inte riktigt vad det betyder, så det klarar jag nog inte. Dock kommer jag att leverera nybakade bröd, för jag bakar av dom i morgon bitti.

Hundar och ungar, what´s the fucking skillnad?

Igår på projektledarseminariet var det en föreläsning om mänskligt beteende, varför människor är som dom är. Naturligtvis förklaras det med deras uppväxt, varför föreläsningen till stor del handlade om hur barn formas när dom är små. Vi fick lära oss vilka förutsättningar som bör gälla för att barn ska utvecklas till mentalt sunda människor. Det hela lät väldigt bekant för mig så efter föreläsningen sa jag till föreläsaren att allt han sagt inte bara gäller för barn utan även hundar. -Jag vet, sa han. När jag googlar på detta ämne får jag nästan bara träffar på hundsidor.

Dagboksblad 20 november 2008

Först till dagis och lämna hund, sedan järnet till jobbet och ha lönsesamtal med en av mina anställda (min granne här hemma för övrigt) och sedan ett heldagsseminarium för projektledarna och projektkontorscheferna på jobbet. Mycket intressant, men det är inte mycket annat man får gjort en sån dag. Sedan järnet till hundagis, hämta hund, åka hem, dumpa hunden hemma, hämta barn och sedan FE till ett tänkbart gymnasium för yngsta dottern, som hade öppet hus i kväll. När vi gått runt där ett tag och hört om olika mer eller mindre intressanta varianter på Samhällsprogrammet åkte vi hem. En snabb middag och så satte jag mig att arbeta. Gå ut med hunden var inte att tänka på att hinna. Jobbat fram till nu och nu är det läggdags.

Dagboksblad 19 november 2008

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea. I am so lonely, lonely as a man can be."

I morse drog frun till Danmark på tjänsteresa och kommer hem först på fredag. Helvete, jag har tid att vara ensamstående med hund. Och vad ännu värre är, när hon sen kommer hem på fredag har hon knappast med sig något roligt, för taxfree-shoppingmöjligheterna på den resan är under all kritik (Det borde fan finansministern ta tag i. Om som ska få sälja utan att betala skatt borde dom för bövelen ha ett ordentligt utbud av choklad och annat godis. -Anders, visa på lite handlingskraft nu!!) Till följd av detta elände fick jag både lämna och hämta hund. Svettigt värre att hinna med. När Ia kom ut i morse såg hon att det var frost på vägen. -Frost på vägen eller ett ordentligt snötäcke på gräsmattan, what´s the fucking difference, tänkte Ia och rullade runt som en galning på vägen på väg till dagis.

Efter middagen var det möte i IOGT-NTO-föreningen. Sedan blev det en kort hundpromenad, jobba och så nu är det läggdags.

PS för er som undrar kan jag berätta att inledningsmeningen är en sammanblandning av en fras i Povel Ramels Gräsänkling Blues och en klassisk Bluestext-klyscha.

Dagboksblad 18 november 2008

Trots en hektisk dag på jobbet lyckade jag komma iväg till stan och det väntande ordensmötet i god tid, så jag fick en stunds promenad och till och med en fika i stan innan det var dags för möte. Vid dagens möte hade vi den stora glädjen att få välkomna en ny broder. Brukligt är att det hålls ett tal till den nye brodern, och denna dag var jag utsedd att hålla talet. (Eftersom det innehåller ordenshemligheter kan jag inte publicera det här.) Det var ju ett jävla slit med talet, men dom sa att det var bra. Sånt är ju alltid roligt att höra. I alla fall om det är sant. Därför är jag så noga med att bara säga att någonting är bra om jag verkligen menar det. Om jag säger att nåt är bra ska folk veta att jag verkligen menar det.

Det var ett långt möte, så jag var inte hemma förrän en bit efter elva, och är nu jävligt trött. Men appropå tal, jag kan nästan inte tänka på tal utan att samtidigt tänka på den fantastiska låten Assar Höll Ett Tal, med Torsson, det legendariska bandet från Klippan. För er läsare som är lika Torsson-förtjusta som jag erbjuder jag här en länkt till Youtube och den underbara låten. Men när jag ändå var inne på youtube och sökte på Torsson hittade jag också denna pärla från tiden då det begav sig. Håll tillgodo här.

Dagboksblad 17 november 2008

Måndag är TV-tittardag. Och idag har jag varit hemma och hunnit göra det. I övrigt har jag jobbat, käkat middag, jobbat, tittat på TV, skrivit ett tal och jobbat.

Dagboksblad 16 november 2008

I morse drog vi benet till fotomässan, jag och äldsta dottern alltså. Vi hinner dit precis till när dom öppnade. En riktigt trevlig mässa måste jag säga. Inte alls bara en mässa för teknikidoter. En mässa med massa spännande föredrag och inte minst en himla massa bilder. Fast återigen (om jag nu skrivit det förrut), jag känner mig berörd av Jan Töves bilder på en gubbe utanför en nedlagd bensinmack i Nitta (utanför Borås) än Serkan Günes bild på en giraff i afrika i motljus. Faktum är att jag skiter fullständigt i Serkan Günes biler av vilda djur, över huvud taget.

När vi kom hem från fotomässan möttes vi av två lagottos i hallen. Vi hade besök av Tristan och Hannah. Dom hade tillsammans med frun och Ia gått en stärkande promenad i det härliga vädret på Järvafältet, och sedan åkt hem till oss för att dricka varm choklad och äta rostat bröd.

Efter middagen bakade jag bröd, så kvällen kunde avslutas med te och nybakat bröd på sängen.

Sådan hund sådan husse eller Man har väl en tryffelhund

I går kväll var vi ju och handlade. Så fort jag kom in i affären kände jag en omissigenkännlig doft. Det doftade tryffel. Men det kan det väl inte göra inne på Ica. Det visade sig emellertid att det kunde det visst. Inne i butiken var det demonstration och försäljning av tryffelolja, tryffelsalt, tryffelsmör, och naturligtvis färsk tryffel, inflygen från Italien på morgonen. Självklart gick det inte att gå därifrån utan något tryffelaktigt. På försäljarens inrådan köpte jag en burk tryffelsalt, och nu luktar det tryffel i skafferiet.

Dagboksblad 15 november 2008

Tidigt som attan rusade fru och hund upp i morse för en långpromenad. Själv var jag inte riktigt lika pigg på det, så jag trynade en timme till. Sedan var det frukostdags och så bar det av till den så kallade gymnasiemässan i Älvsjö. Yngsta dottern står i begrepp att välja gymnasium och linje. Utbudet är liksom lite större nu än när jag skulle välja. Då fanns det i princip bara ett alternativ. 4-årig teknisk, el-tele på Rudbeck!! Det finns ju massor med linjer och skolor som jag tycker hon borde välja jag önskade att jag hade kunnat gå.

När vi var färdiga på mässan åkte vi hem igen, och så gick jag ut med hund. Drygt en och en halv timme var vi ute. På promenaden mötte vi först Ias favorithund (måste det väl vara), en cavalier king charles spaniel som heter Viggo. Ia har träffat honom förut några gånger, och hon vet var han bor. Speciellt när hon löper tycker hon det är spännande att stanna utanför Viggos hus och lukta, även om Viggo själv inte är där. Och idag fick hon träffa Viggo, gissa om hon var glad. Och gissa hur glad Viggo blev? Han tycket det var lugnast att gå in på tomten och stänga grinden efter sig. Ia var i lekfullaste laget för honom. Sedan mötte vi en 6-månaders tibetansk spaniel. Han var jätteglad att få träffa Ia, men hon hade nog helst velat gå in på tomten och stänga grinden efter sig. Dessvärre var hon inte hemma, så hon fick stå ut med en hoppande och nafsande valp i ansiktet.

Kvällen har ägnats åt filmtittande och spel-spelande. Nu är det strax läggdags, för i morgon ska jag upp tidigt och åka till fotomässan.

Dagboksblad 14 november 2008

TGI Friday. Efter jobbet gjorde jag ett besök på Clas Ohlson och köpte en gigg för knivslipning till den slipsten jag köpte till min far när han fyllde 60. Just nu står den slipstenen hemma hos mig för våra knivar är så förbannat slöa så om man skär sig blir det en ganska otäck snittyta. En vass kniv ger en mycket finare snittyta som läker finare. Sedan var jag inne på OnOff och köpte en badrumsvåg. Huvudorsaken var givetvis inte att väga folk, utan att kalibrera mig så jag vet hur hårt jag ska pressa kaffet till espresson. Det ska pressas med 15 kg. När jag lagat mig en ganska bra espresso kunde jag inte låta bli att väga mig själv också. Vågen förklarade i ganska hårda ordalag varför jag har svårt att komma i min bröllopskostym.

Hundars intelligens slutar aldrig att förvåna mig. Idag när vi satt och åt middag var Ia och bökade under vardagsrumsbordet. Vi såg hur hon fick tag på en gammal strumpa som låg där (fråga inte varför, det får ni tala med äldsta dottern om, hör av er till mig så kan ni få hennes msn.) I stället för att som vanligt när Ia gjort ett fynd, nämligen springa och gömma sig, kommer hon fram till mig och tittar på mig. Det råder ingen tvekan om vad hon säger. -Ta hit en godis, så lovar jag att släppa strumpan!!

Dagboksblad 13 november 2008

Praktiskt UngdomsMästerskap På En Natt, aka Pumpen, numer IOGT-NTOS tävling, har återigen gått av stapeln. Idén är att alla föreningar som anmält sig får ett kuvert med frågor. Klockan 20.00 på tävlingsdagen öppnas kuvertet och då har man en timme på sig att svar på 60 frågor. Förr i världen var detta en kunskapstävling som krävde lite kreativ förmåga. Numer är det mestadels en tävling i konsten att kunna hantera Google. För den som vill veta vilka frågor som var aktuella i dag går det bra att följa denna länk.

Detta blev, tro det eller ej, en kväll utan att jag ägnade mig åt jobbet. Jag kommer troligen till och med lägga mig i hyfsad tid.

Dagboksblad 12 november 2008

Återigen en dag med möte i Göteborg. Steg upp fan så tidigt, flög från Bromma klockan 7. Möte mellan halv 9 och tre (med paus för lunch) och sedan hemåt. Eftersom frun inte var hemma var det jag som skulle hämta hund på dagis. Fem minuter före stängningsdags kvitterade jag ut Ia, och åkte sedan hemåt, för att laga mat, plocka undan efter maten, promenera hund, arbeta och strax slutligen slagga. Jag tvivlar på att jag kommer ha några sömnproblem. I dag heller.

Dagboksblad 11 november 2008

Efter en lugn förmiddag på jobbet brakade helvetet löst. Efter ett två timmar långt möte var jag fullständigt utmattad. Ett ganska intensivt möte med andra ord.

Bortemot sex kom jag emellertid hem och käkade middag. Sedan försökte jag gå och lägga mig i soffan, men kände det tvunget att sätta mig vid datorn och jobba ytterligare en stund. Sedan blev det fika, och uppenbarligen har familjen läst min blogg för något skamsna lämnade dom över en försenad farsdagspresent: Dom kallar oss Tratten och Finkel med Peter Settman och Fredde Granberg. Svensk film när den är som bäst.

För att runda av kvällen har jag just badat bastu och ämnar nu gå och lägga mig, emedan taxin som ska ta mig till Bromma flygplats kommer klockan sex i morgon bitti. (Hoppas jag. Jag ska just beställa den.)

Dagboksblad 10 november 2008

Och så har det varit en sån där jobbig dag igen. Jag har knappt hunnit med att andas på jobbet. Efter jobbet, hem en kort sväng för att sedan åka på ordenmöte. När jag kommit hem efter det tittade jag och frun på de inspelade hundprogrammen från i kväll. Alltid lika intressant att titta på, och jag är fortfarande säker på att jag inte tror p Cesar Millans metoder. Den nya svenska hundcoachen vet jag inte riktigt vad jag tycker om.

Nu har jag lite jobb att göra, sedan är det läggdags.

Dagboksblad 9 november 2008

Var fan är slipsen, tofflorna, morgonrocken, rakapparaten, nya boken om vinprovning, den radiostyrda bilen och allt annat som man kan tänkas få i farsdagspresent? Jag fick knappt kaffe på sängen i morse. Jo, det fick jag faktiskt.
Efter en ganska trög start på morgonen (det blir gärna så när man inte får sina rättmätiga presenter) gick vi ut på hundpromenad. 2 timmar och 20 minuter senare var vi hemma igen. Då vidtog operation hundsanering, dvs Ia blev schamponerad. Därefter åkte vi till bekanta som hade födelsedagskalas, både för barn och förälder. När vi tryckt i oss tillräckligt mycket kakor, bullar, tårtor och glass var det dags att åka hem och laga middag.

Efter middagen har vi först kammat lite hund. Det är märkligt, vi klippte henner ganska så mycket i september, och bestämde att det blir inga utställningar före lilla stockholm nästa år, men till dess borde pälsen ha hunnit växa ut. Jag kan säga att pälsen växer med sådan fart att vi skulle kunna ställa henne på Stora Stockholm om vi ville.

När vi plågat hunden tillräckligt länge tittade vi på Miss Marple (DVD) och fikade, och nu väntar en stunds arbete inför morgondagens möte, som börjar klockan 8.

En fullständig katastrof med positiva inslag

Så har då årets matmässa, Det goda köket, besökts. Ett besök som man kan fundera på hur nödvändigt och lyckat det var. Jag har ju haft för vana att besöka detta evenemnag under ett stort antal år, och jag tycker mig ha sett en trend under de senaste åren. I år är trenden mycket tydligt. Det är inte bara inbillning. Matdelen minskar och dryckesdelen av mässan ökar. Och det är ju inte mjölk och äpplejuice som är de dominerande måltidsdryckerna. Ganska tråkigt tycker jag, som är mer intresserad av mat än dryck. Eller snarare skiter fullständigt i alkoholhaltiga drycker. Frågan är vad denna omsvängning egentligen betyder. Vi vet ju redan att det säljs fler kokböcker än någonsin och att det lagas mindre man än någonsin. Om vi sedan låter det som vi kallar matinresse främst handla om det vi dricker till den mat vi inte lagar, vad händer då i samhället? Dessutom blev jag sur för att jag fick stå i kön över en kvart för att komma in. Men turligt nog blev jag antastad av en sån där marknadsundersökare som ville veta vad jag tyckte om mässan, och då fick jag ju möjlighet att säga vad jag tyckte om både entrékassorna och balansen mat-dryck. Men allt var inte katastrof. Den nya svenska boken Tryffel (som var recenserad i senaste numret av Hundsport) fanns nästan till försäljning. Dvs, det fanns ett blädderexemplar och så kunde man beställa den. Självklart var jag tvungen att bläddra i den, och det var ju underbara bilder på arbetande lagotto, och för all del andra hundar också. Men det finns ju bara en tryffelhund, och det syntes verkligen på bilderna. En lagotto som letar tryffel är som att se någonting i sitt rätta element. Han som sålde boken (eller snarare tog emot beställningen) påståd emellertid att dom använde en labbe till att leta efter tryffel. Lagotton var alldeles för spattig, påstod han. Jag förstår inte alls vad han menade med det. Däremot köpte jag ingen tryffel, fast den bara kostade 650 kr/hg.

Dagboksblad 8 november 2008

Dagen började med morgonfika samtidigt som jag bakade av frukostbröden, som jag förberedde i går kväll. Frukost med nybakat, eget bröd är aldirg fel. Sedan åkte jag till gummiverkstaden för att få mina vinterdäck pålagda (Hannah, det är närmre till Vällingby än till Talby, även från dig). Därefter begav jag mig till Älvsjö och årets matmässa. Det var väl kanske ett inte helt lyckat besök.

Efter matmässan var det lite tid för pälsvård, och sedan bar det av hem till bekanta på middag. Ia dumpade vi på vägen hos fruns syster. Det var länge sedan vi träffade dessa bekanta, och det blev en mycket lyckad kväll. Vi började kvällen med att jag satt i köket och hade synpunkter på hur middagen lagades till. Det är ju rätt trevligt att få tycka utan ansvar. Dessutom fick jag det stora nöjet att laga såsen, och det var nog lika bra, för det är jag sjutusanjävlig på.

Efter middagen spelade vi något som heter Stockholmsspelet. Rätt roligt, men kräver en del kunskaper om vår huvudstad. När vi spelat några gånger var det dags att hämta hund och åka hem, och vips är det nu läggdags.

Nalle Puh bor INTE i sjumilaskogen!!!!!!

Nu har det hänt igen. I dagens Doobidoo påstods att Nalle Puh bor i sjumilaskogen. HAN GÖR SÅ FAN HELLER. Det är Ior och möjligen Ugglan som bor i sjumilaskogen. Den skogen som Nalle Puh bor i har inget namn. Det är ett fruktansvärt missförstånd att alla djuren i historierna om Nalle Puh skulle bo i sjumilaskogen. Och självklart är det Disneyfieringen av Nalle Puh som bidragit till detta missförstånd. Och det beror ju på att i den förenklade Nalle Puh-värld som Disney skapat måste det finnas ett namn på skogen.

Det finns en karta över skogen där Nalle Puh bor, ritad av Ernest Shepherd, som också illustrerade böckerna innan Disney kom över rättigheterna. (Se länk) Där ser man tydligt att 100 Aker Wood (Sjumilaskogen) egentligen ligger bortanför Ugglas hus. Men dessvärre så är nästan alla dessa kartor på Internet rubricerade som om de vore en karta över just sjumilaskogen, vilket de alltså inte är.


Det har till och med gått så långt att det på internet finns massor med sidor om man googlar efter kartor och sjumilaskogen (det finns massor med kartor, ritade av Ernest Shepherd, som också illustrerade böckerna innan Disney kom över rättigheterna) hit

Dagboksblad 7 november 2008

Så har det åter blivit fredag. Hade en del att stå i på jobbet, men bortemot fem kom jag iväg hemåt. Det visade sig att våra barn skulle bort ikväll. Dom skulle återigen vara med och arrangera Club Sockerdricka, ett musikkafé för ungdomar där man inte serverar alkohol. Det känns ganska skönt att veta när ens barn är ute och ränner på stan en fredagskväll, att de i alla fall kommer hem nyktra.

Vi som blev lämnade hemma åt en god middag, satte en deg, bakade en äpplepaj och tittade sedan på Doobidoo. Sedan var det hundpromenad och därefter hämtade jag barn vid station och så har det strax blivit dags för läggdags.

Skogsmulle för fackligt förtroendevalda

Även idag har jag varit på fackliga överläggningar. Vi har varit på PTK:s kursgård Djurönäset. På denna kursgård finns det givetvis ett dagis, så att till exempel ensamstående föräldrar ska kunna åka på facklig kurs med övernattning utan att det ska bli besvärligt om man har småbarn. När vi gick från lunchen idag såg jag att skogsmulle var och hälsade på barnen på dagis. Lite längre bort satt det en skylt som pekade in i skogen. Det stod Naturstig på den. Aha, tänkte jag, SkogsMulle för barn och NaturStig för vuxna. Jag gick in där och följde vägen en bit, men jag hittade honom inte. Stig kanske var på lunch.

Dagboksblad 6 november

6 november, en dag att fira. Dagen då man borde trycka i sig en Gustav Adolfsbakelse till minne av Göteborgs grundare. Gustav Adolfsbakelsen skapades på konditori Bräutigam i Göteborg. Enligt initierade källor var det en ganska äcklig bakelse. Men bortsett från det borde man trycka i sig ytterligare en Gustav Adolfsbakelse, till minne av Café Bräutigam, en institution i svenskt kaféliv som jag min ringa ålder till trots, faktiskt har upplevt. Jag har även sett tanten som satt hela dagarna på kafét och käkade bakelser och som var orsaken till att skylten "endast tre koppar kaffe per person" sattes upp ovanför kaffekannorna. Jag har också både hört Harry Persson spela piano (det gjorde han där varje dag, utom då hans bror Sonny Persson vikarierade för honom) och sett honom gå runt och småprata med stamgästerna. Det måste ha varit ett av de sorgligaste dagarna i svenskt kaféliv när Bräutigams stängde 1993.

Trots Gustav II Adolfs goda gärning (att grunda Göteborg) och Bräutigams storhet har jag inte käkat någon bakelse idag. Även idag har jag varit på facklig konferens, och när jag kom hem och käkat middag har jag suttit framför datorn och jobbat hela kvällen. Och ytterligare några timmar räknar jag med att det blir.

Dagboksblad 5 november 2008

Idag har jag tillbringat större delen av dagen med fackliga överläggningar inför kommande avtalsrörelse. Dessa överläggningar har vi haft på Djurönäset ute på..... ja just det, Djurö. Himla fint ställe, och ganska bra mat. På kvällen åkte jag hem och var då i princip så trött så jag gick och la mig på direkten.

Dagboksblad 4 november 2008

Tisdag är ordensdag. Följdaktligen åkte jag till stan efter jobbet. Eftersom jag av någon anledning kom iväg ganska tidigt från jobbet hade jag tid att gå till Sibyllans kaffe- och tehandel och köpa just kaffe och te. Sedan hade vi ordensmöte och hem kom jag klockan 11. Nu måste jag jobba lite och sedan är det nog läge att gå och lägga sig.

Dagboksblad 3 november 2008

Så blev det då åter måndag. Inget fel med det, förutom att man måste gå upp så förbannat tidigt. Sent på jobbet blev det, och sent hem kom jag, och bråttom vidare på ordensmöte hade jag. Men jag hann hem för att titta på det nya hundprogrammet på TV4+, hundcoachen. Intressant program, i synnerhet ett inslag om en äldre man som inte kunde hantera sin hund. När dom mötte andra hundar på promenaden gjorde hans hund utfall mot den andra hunden. Det är ju ett problem som måste hanteras. Men det fanns ett ännu större problem. Det faktum att mannen inte kunde hantera sin hund var ett oerhört stort problem honom själv eftersom det skadade hans manlighet å det allvarligaste. En man som inte kan hantera sin hund, det är en jävla fjolla, verkade vara hans åsikt. Jag tror det vore bättre om han själv gick till en människopsykolog i stället för att ta hunden till en hundpsykolog för att komma till rätta med sig själv. Hundpsykologen visade att ett hundmöte var inget problem, så troligen berodde hundens agerande på att den inte litade på sin ägare för fem öre. Hunden kände väl själv att den var tvungen att ta över situationen. Mycket intressant. Hundpsykologen sammanfattade det ganska bra. Han sa att man varje morgon ska ställa sig frågan Är min hund imponerad av mig? Om svaret inte är JA! har man något att arbeta på. Och hur imponerad blir en hund av en ägare som varje gång de möter en annan hund blir hysterisk, skriker och sliter i kopplet?

Dagboksblad 2 november 2008

Söndag betyder oftst bakdag, så även denna söndag. Jag började dagen med att baka av det brödet som omnämndes i förra inlägget (taget från Mersmak). Nybakat bröd är alltid nybakat bröd, men helt nöjd är jag inte. Mer salt (kanske dubbla mängden om man använder havssalt) behövs, och kanske mindre mjöl. Och varför inte piffa upp degen med lite surdeg. Det ska provas nästa helg.

Efter frukosten fortsatte vi med röjandet i huset och frun avslutade sitt garderobsstädande, och jag kokade ihop lite lemon curd. Inte för att jag ska ha det till något särskilt, men det är väldigt gott. Men blandar man smör och socker, och smaksätter med citron kan det ju inte bli annat än gott. Lite senare drog det ihop sig till hundpromenad. Både igår och idag har vi promenerat en del nya vägar. Målet är att det inom vår by, och de närliggande stadsdelarna av kommunen inte ska finnas en gång- eller bilväg vi inte gått på under våra hundpromenader. Men vi har fortfarande en del vägar kvar.

Efter hundpromenad vidtog köksarbete med högsta fart. Sätta in söndagssteken i ugnen (arista, dvs hel fläskkotlett som man gör ett hål i mitten av och fyller med en blandning av vitlök, rosmarin och lite olivolja.) baka biscotti, skala, tärna och steka potatis till middagen samt göra toast till förrätt. Med lite hjälp gick det bra och blev nästan klart i tid. Sedan vete fan vad som hände men jag somnade i soffan.

När jag sovit middag var det dags för ytterligare en hundpromenad. Sedan fika och så tittade vi på en märklig film på TV, Blow up, en engelsk film från 1966. Mycket märklig. Och nu är det läggdags och jag bävar för hur bra jag kommer sova nu när frun städat klart i sin garderob.

Dagboksblad 1november 2008

Alla helgons blodiga natt dag, vad har en sådan dag bjudit på? Jo morgonfika på sängen, en jävla lång promenad med hunden, köttbullar och stuvade makaroner till middag, Miss Marple till kvällsfikat och en hel del roligt hushållsarbete. Hushållsarbete är i princip aldrig roligt så länge det inte utförs av någon annan, men så var fallet idag. Frun har röjt bland sina kläder och rensat ur garderoben i sovrummet. Och eftersom yngsta dottern just nu gör ett specialarbete i hemkunskap som handlar om Feng-Shui, så vet vi därför att frun att rensat ut en massa dålig och stagnerad energi från sovrummet. Följdaktligen kommer vi att sova mycket bättre framöver. Det kan ju låta väldigt bra, men jag är skeptiskt. På mornarna klockan sex när man måste stiga upp vet jag inte om jag skulle behöva sova bättre, jag är redan så jävla trött man kan bli. Kommer jag att bli ännu tröttare nu så får allt frun lägga tillbaka alla sina kläder. I värsta fall får hon väl trycka in dem under min säng.

I senaste numret av konsums tidning Mersmak var det en artiken om någon bördnörd som driver bloggen http://paindemartin.blogspot.com. Eller förresten han var ingen nörd, däremot alla som ville diskutera jästemperaturer och andra tekniska detaljer hade något nördigt över sig påstod han. Och dessa nördar var företrädesvis män. Baka vårt dagliga bröd har väl i alla tider varit en kvinnosyssla och tämligen oglamoröst, men så fort män börjar med det blir det märkvärdigt och ingenjörsmässigt och nördigt. Hur som helst, i Mersmak fanns ett recept på ett bröd som jag håller på att prova. Man sätter degen på kvällen, låter den jäsa några timmar, bakar ut den, ställer plåten i kylen, och bakar sedan ut på morgonen efter. Jag har satt degen, ska strax baka ut den och sedan baka av den i morgon bitti. Kan ju bli spännande.

I artikeln i Mersmak beskrev Martin (han måste väl heta så med tanke på bloggnamnet) också sin brödvecka. Den börjar på på tisdag onsdag då han börjar känna efter vad för bröd han vill ha till helgen. På torsdagen börjar han sätta fördergar och sånt. På fredagen pysslar han om dem lite, och så kulminerar veckan på lördagen då bröden blir klara. Det tycker jag låter som en sund inställning till brödbak. Den ska jag försöka anamma.