-Vad är det för dag idag?
-Lördag.
-Vad är lördag för dag?
-Morgonfika-på-sängen-dag!!
Men blev det någon morgonfika? Icke! Vi rusade upp, alldeles för tidigt, för att köra in min Vespa till verkstad och hundramilaservice. Det är nämligen trevligt att vara två om det, för jag har ingen lust att åka buss och tåg hem iklädd MC-stället. Nu kunde jag lägga det i bilen i stället, som frun körde till verkstaden. Hon och Ia åkte efter mig, och när Ia hade förstått att det var jag som körde Vespan framför dem, blev hon väldigt orolig och skulle ha full koll på mig under hela bilfärden. När Vespan var lämnad åkte vi till Drottningholms slottspark för att Ia skulle få springa lite på hundöarna som finns där. Det var väldigt länge sedan Ia fick springa lös, så vi var lite fundersamma över hur det skulle funka. Det var fullt med folk och fullt med hundar på öarna. Men Ia följde oss bra när vi gick, och hon kom när vi ropade. Jag liksom provade att ropa på henne både när hon bara sprang, när hon hälsade på andra hundar och andra människor, och hon kom varje gång. Till dess HON dök upp. Godistanten! (Godistanten är Ias benämning på alla som har något gott i fickorna)Hon var där med sina hundar och Ia var i närheten när godistanten plockade upp godis ur fickan till sina hundar. Ia är inte dum, Ia känner igen godis på långt håll, och Ia vet att om man håller sig framme kan man ofta få lite godis. Ia höll sig framme! Och hon fick godis. Sedan lämnade hon inte godistantens komfortzon, oavsett hur mycket vi ropade och lockade. Snacka om att Ia är läraktig och kan tjata. (Det var ju samma beteende vi såg i somras. Någon bjöd Ia på en bit grillad korv, sedan gick hon och tjatade på alla människor som käkade korv.)
På eftermiddagen blev det en nästan tvåtimmarspromenad med hunden, och sedan var det dags. Dags att kavla upp ärmarna i köket. Jag satte två fördegar till morgondagens brödbak, jag satte fart på en surdeg, jag satte en bulldeg och bakade en äpplepaj, samt lagade middag. (Pestofylld fläskfilé med färsk pasta.) Medan jag bakade ut bullarna promenerade andra hund, och sedan var det dags för Sing-a-long. Nu har jag bakat av bullarna och man kanske skulle koka sig lite te och sedan gå och kvarta.
lördag 25 oktober 2008
Dagboksblad 25 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Godistanter är inte roligt, inte gubbar heller ....
Min far var en sådan, fickorna fulla med godis ..... jämt!!!!
Min första labbe var helt fokuserad på honom om han var i närheten. Var vi på brukshundklubben samtidigt så sket hon fullständigt i mig!!!!
Det var lika bra att lägga ner träningen då ..........
Ha det och kram till hela Famiglia
Ja, det har du rätt i Karin, om man ska träna kan en godistant vara till stora problem. Så var det ju inte igår, utan det var väl tanten själv som fick lida mest för det. Å andra sidan, när vi är ute och går är jag en väl fungerande godisautomat, men bara för Ia. Och det har jag valt själv, väl medvetande om konsekvenserna. Och det är ju konsekvenserna jag är ute efter.
Hundöarna? Mycket vatten runtomkring? Blir det inte väldigt blöta lagotto då?
Vet i alla fall en liten lagotto som inte skulle kunna hålla sig från en simtur...
Helena, alldeles riktigt tänkt. Nu är ju inte Ia en riktig lagotto på det sättet, fast hon håller på att bli. När vi gick ut på ön lät vi henne gå ner till vattnet bara för att vi skulle se om hon tänkte hoppa i. Det tänkte hon! Men inte för att simma, utan bara för att plaska lite. Och sedan höll vi oss en bit från stranden för att inte fresta Ia mer. Men hon badade ju där när hon var 4 månader. Det var inte så roligt.
Skicka en kommentar