Dagboksblad 31 oktober 2008

Dag före röd dag brukar betyda att man arbetar halvdag. Detta gäller dock inte brandkåren, taxiförare och mitt företag. Vi arbetar naturligtvis hel dag. Men det var väldigt många som hade skrivit WFH på sina dörrar i går eftermiddag. Jag gissar att WFH betyder att man jobbar hemma. Mig hade någon jävel bokat in på en MBL-information kvart över tre, så jag kom ju inte iväg från jobbet förrän bortemot fyra.

Förutseende som vi hade varit fanns det redan mat hemma att laga till. Dessvärre slumpade det sig så att maten var färdig att ätas precis samtidigt som jag skulle ha telefonmöte med monterkommitén i rasklubben. Tur att man är van att ha telefonkonferenser så man vet hur en mute-knapp ska hanteras. Så för alla er som undrar kan jag nu berätta att vi har börjat planera inför rasmontrarna på Stora Stockholm i december och My Dog i januari. Ett upprop till medlemmarna om att höra av sig till monterkommitén om man kan ställa upp och bemanna montern finns också på rasklubbens hemsida, dock alldeles för undanskymt tycker jag. Det borde ju stå på första sidan.

Fredag betyder ju (oftast) doobidoodag också. Så det tittade vi på. Lite tråkigt med alltför egocentrerade artister bara. Sedan blev det en kvällspromenad med hund. Inte så lång, för (som tidigare påpekats) de flesta jobbar halvdag idag, och lämnar inte alls sin hund på dagis, varför dagis hade möjlighet att gå en riktigt lång promenad med hundarna, plus att (som tidigare påpekats) de flesta, inklusive frun arbetar halv dag idag, så hon och Ia hade gått en lång promenad med lösspring på golfbanan tidigare i eftermiddags.

Nu ska jag arbeta en stund med bilder i datorn, sedan är det läggdags.

Dagboksblad 30 oktober 2008

Torsdag, en riktigt jobbalänge-dag. Barn var ute på stan och frun promenerade hem från dagis, så vi landade rätt sent hemmavid. Som traditionen bjuder hos många familjer (dock inte hos oss) åkte vi och veckohandlade direkt när vi kommit hem. Och sedan spes vi middag. När man kommer hem sent har också kvällen en tendens att ta slut väldigt snabbt, och vips var det läggdags för alla som inte var tvugna att blogga och jobba. Nu när jag skrivit klart detta har jag bara jobbandet kvar, och det lär ta en stund.

Dagboksblad 29 oktober 2008

Så har onsdagen den 29 oktober 2008 snart gått till ända. För alltid. Det kanske inte gör så mycket, för jag vet inte om denna dag för mig har varit så speciell. Det mest spännande är att jag på min jobbdator byter operativsystem från Windows 2000 (ja jag vet att vi är gammalmodiga) till Windows Vista. Själva uppgraderingen pågår nu över natten, så det blir spännande i morgon bitti och se om allt fungerar som det ska. Fan tro´t.

Jag fick den stora äran att själv promenera hund efter middagen. När jag gick där i godan ro kom det två till synes hälsosamma människor och sprang förbi mig iklädda träningskläder. När jag lite senare passerar ett hus ser jag hur dessa två människor är på väg in i huset, men först står och röker varsin cigarett. Hälsosamt så det förslår. Lite senare passerar jag ett litet gym, och noterar hur folk där inne pröjsar 350kr/månad för att få gå eller springa på ett löpband. Fan, det kan jag göra gratis varje kväll. Dessutom utomhus. Okey, hunden var inte gratis, men man kan väl säga att den liksom ger behållning inte bara den timmen i veckan man promenerar med henne, utan faktiskt hela tiden. Så mitt tips är att lägg hellre pengarna på en hund än ett årskort på ett gym!

Dagboksblad 28 oktober 2008

-Vad är det för dag i dag?
-Tis.......äh, det där kan ni nu.

I lördags lämnade jag ju in Vespan på 100-milaservice, och idag hämtade jag ut den, och åkte sedan till ordensmöte. När jag skulle åka hem bortemot klockan 10 och kom ut på gatan tyckte jag den kändes lite snorig. Bäst att ta det lungt på Vespan, tänkte jag. Jag börjar så sakteliga rulla hemåt. Så småningom får jag syn på en sån där elektronisk termometer som sitter som reklam på en husfasad, den visar +1. Då inser jag att det nog inte är helt fel att ta det lite lungt. När jag kommer hem ser jag att termometern visar -0,2 och då inser jag att det nog var jävligt fel att över huvud taget köra Vespa. Men innan jag gick in kände jag på däcken och dom var faktist lite varma, så något slags grepp hade jag i alla fall.

På hemvägen var det också premiär för min nya reflexväst. Jag köpte den i fredags på¨en djuraffär. Den är givetvis tänkt att användas på hundpromenader, men den var både rejäl, stor och billig, så jag köpte den att ha när jag kör Vespa. Eftersom den är köpt i en hundaffär står det Dogman på ryggen. Jag funderar på att komplettera det genom att skriva Riders under. Och så rita en dödskalle under. Eller det kanske ska vara en bild av ett hundkranium. Tål att tänkas på.

Dagboksblad 27 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Måndag.
-Vad är måndag för dag?
- Mannen som talar med hundar-dag!

När jag kom hem från jobbet var det middag, och medan jag röjde efter middagen gick hunden ut med frun på en promenad. Som ansvarstagande hund måste man läsa sin matte och veta när hon inte orkar gå längre, så redan efter 40 minuter kom dom tillbaka.

Småningom drog det ihop sig till Cesar Millan (fan, stavas hans efternamn med ett eller två l. Jag tror jag sett bägge stavningarna) och vi bänkade oss i soffan med en fika. Jag vill fortfarande å det bestämdaste säga att jag på intet sätt ställer mig bakom hans metoder, men vissa saker är han faktiskt duktig på. Han vet till exempel mycket väl hur man dominerar en hund utan våld (han vet hur man gör med våld också för den delen). Vad jag inte delar är hans uppfattning om när och i vilken omfattning denna egenskap ska användas. Har är också duktig på att läsa en hund, men jag tycker han drar en hel del felaktiga slutsater. Hur som helst, frun och jag har mycket trevligt när vi tittar på programmet och tycker samma sak om hans sätt att hantera hundar.

Nu börjar det dra ihop sig till läggdags, så varför inte bejaka detta faktum (om man nu kan bejaka ett faktum. Det kanske är semantiskt fel att säga så)

Dagboksblad 26 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Söndag.
-Vad är söndag för dag?
-Brödbakar-och Te och nybakat bröd på sängendag!

Effektiva som vi är tog vi redan på morgonen hand om den extra timme vi fått till följd av omställning till vintertid. Så bortemot halv elva (som vanligt) gick vi ut på en tvåtimmars hundpromenad. Sedan var man jävligt trött kan jag säga. Så då vidtog brödbak och hundvård i en salig blandning under hela eftermiddagen. Sätta deg, klippa klor, reda päls, baka ut, sätta ny deg, rycka hår i öronen, klippa päls, baka ut, och baka av, kamma päls och så även laga mat.

Kvällen rundades av med bastubad och så självklart, nybakat bröd och te. Bättre avslutning kan man knappast tänka sig på en söndag.

Dagboksblad 25 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Lördag.
-Vad är lördag för dag?
-Morgonfika-på-sängen-dag!!

Men blev det någon morgonfika? Icke! Vi rusade upp, alldeles för tidigt, för att köra in min Vespa till verkstad och hundramilaservice. Det är nämligen trevligt att vara två om det, för jag har ingen lust att åka buss och tåg hem iklädd MC-stället. Nu kunde jag lägga det i bilen i stället, som frun körde till verkstaden. Hon och Ia åkte efter mig, och när Ia hade förstått att det var jag som körde Vespan framför dem, blev hon väldigt orolig och skulle ha full koll på mig under hela bilfärden. När Vespan var lämnad åkte vi till Drottningholms slottspark för att Ia skulle få springa lite på hundöarna som finns där. Det var väldigt länge sedan Ia fick springa lös, så vi var lite fundersamma över hur det skulle funka. Det var fullt med folk och fullt med hundar på öarna. Men Ia följde oss bra när vi gick, och hon kom när vi ropade. Jag liksom provade att ropa på henne både när hon bara sprang, när hon hälsade på andra hundar och andra människor, och hon kom varje gång. Till dess HON dök upp. Godistanten! (Godistanten är Ias benämning på alla som har något gott i fickorna)Hon var där med sina hundar och Ia var i närheten när godistanten plockade upp godis ur fickan till sina hundar. Ia är inte dum, Ia känner igen godis på långt håll, och Ia vet att om man håller sig framme kan man ofta få lite godis. Ia höll sig framme! Och hon fick godis. Sedan lämnade hon inte godistantens komfortzon, oavsett hur mycket vi ropade och lockade. Snacka om att Ia är läraktig och kan tjata. (Det var ju samma beteende vi såg i somras. Någon bjöd Ia på en bit grillad korv, sedan gick hon och tjatade på alla människor som käkade korv.)

På eftermiddagen blev det en nästan tvåtimmarspromenad med hunden, och sedan var det dags. Dags att kavla upp ärmarna i köket. Jag satte två fördegar till morgondagens brödbak, jag satte fart på en surdeg, jag satte en bulldeg och bakade en äpplepaj, samt lagade middag. (Pestofylld fläskfilé med färsk pasta.) Medan jag bakade ut bullarna promenerade andra hund, och sedan var det dags för Sing-a-long. Nu har jag bakat av bullarna och man kanske skulle koka sig lite te och sedan gå och kvarta.

Dagboksblad 24 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Fredag.
-Och vad är fredag för dag?
-Doobidoodag!

Efter en lång och slitsam arbetsdag åkte vi och handlade, för att sedan åka hem och käka middag. Medan frun rastade hunden röjde jag undan i köket, och vips var klockan 8. Eftersom inga barn var hemma idag (dom var med och arrangerade Klubb Sockerdricka, ett "ungdomskafé i regi av Ungdomens NykterhetsFörbund inne i huvudstaden. Det är rätt tryggt, för man vet att ens barn i alla fall kommer hem nyktra en fredagskväll när dom gjort sådant.) kunde jag se Doobidoo utan att någon la sig i. Efter Doobidoo var det fikadags, och sedan försjönk vi i någon slags fredags-TV-soffa-koma till ljud och bild från Animal planet och djurpoliser. Du har det emellertid blivit dags att gå sista rundan med hunden, och sedan är det väl läggdags.

Dagboksblad 23 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Torsdag.
-Vad är torsdag för dag?
-Discodag!

Nja, kanske inte, men det var så replikskiftet var i pistvakt.
Idag har jag både hämtat och lämnat hund. Samt ensam kvällspromenerat hunden. Det blir inte så ofta jag gör det, vilket är lite synd för det är ganska avkopplande. Det är ju inte alltid jag är hemma, och är jag det går oftast både jag och fru med hund.

Kvällen har också erbjudit möjlighet till att jobba lite, men nu är det läggdags

Dagboksblad 22 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Onssdag!
-Vad är onsdag för dag?
-IOGT-NTO-dag!

Sålunda har jag varit på möte i IOGT-NTO-föreningen där jag är ordförande. Idag hade vi en föreläsning som hette Från Bolmört till Viagra. En föreläsning om Viagrans olika föregångare. Mycket spännande. Vi fick bland annat veta varför de samiska knivtillverkarna vill göra Viagran mer lättillgänglig för alla människor. Det beror på att en samisk knivtillverkare har oerhört svårt att få tag på renhorn att ha till skaftet. Alla renhorn är nämligen redan nermalda och sålda som potensmedel till japanska turister.

När jag kom hem från mötet tittade vi på det inspelade avsnittet av Cesar Millan. Denna vecka sa han faktiskt något riktigt klokt. En familj utan en hund är ingen komplett familj. Jag misstänker att inte alla håller med honom, men vi som har hund förstår mycket väl vad han menar.

Dagboksblad 21 oktober 2008

-Vad är det för dag idag?
-Tisdag!
-Vad är tisdag för dag?
-Tempelriddardag!
(Travesti på replikskifte i Pistvakt)

Idag har jag "jobbat hemifrån". Framför allt för att jag skulle ut och spela mitt på dagen, och jag behvöde vara hemma och öva lite inför det. Men jag har faktiskt jobbat också. Spelningen gick väl så bra som jag kan, dvs jag är inte bättre än så. Och så himla dåligt var det inte.

Och kvällen ägnades som sagt åt arbete i templet, vilket innebar att jag kom hem runt halv 11, och nu lär det bli några timmar framför datorn.

Dagboksblad 20 oktober 2008

Och så var det måndag igen. Måndag betyder numer mys framför TV:n med Cesar Milan. Fortfarande, inte för att det är bra och vi tror på hans metoder, tvärt om, men för att det är intressant och de diskussioner vi får framför TV:n är givande. Ja, så givande det nu kan bli när man håller med varandra, men ändå. Tyvärr så blev det inte riktigt så idag, för jag var tvungen att öva inför morgondagens gig. Vi tittade bara sista halvtimmen, och sedan råkade vi slå över till TV4 och fick se matakuten. Ett mycket intressant program. Det handlar ju om skolmaten, och hur jävla dålig den är. Bland annat såg vi hur Melker Andersson försökte få mattanterna (vad konstigt det ordet ser ut. Ska man kanske skriva mat-tanterna? Näe, vi delar ju inte ord i svenskan med bindestreck. Vi kanske ska anamma det göteborska ordet i stället; bambatant.) att se på sig själva som kockar, mao höja deras status. Detta är i och för sig inget nytt. Den tanken lanserade Tore Wretman för 20 år sedan i sina memoarer. Men hur bra gick det då? En tant tyckte det var "töntigt" att det skulle stå tre stycken och hacka färsk lök när man kan köpa fryst färdighackad. Och då undrar jag. Varför i helvete jobbar man i ett kök om man inte vill laga mat?????????????? Jag blir så upprörd så jag orkar inte skriva mer.

Dagboksblad 19 oktober 2008

Det är tur att bloggen är ett medium som är skrivet, för prata kan jag inte riktigt längre. Jag har sjungit lite för mycket idag. Men det blir ju så; ska man ut och sjunga för folk som betalat för att höra mig, så måste man repetera lite före. Och det har jag gjort. Mycket! Dessutom har vi plockat undan trädgårdsmöberna, skördat äpplena från det ena trädet (Lobo) samt klippt gräset för sista gången för i år.

Vidare har det bakats vitt bröd och grovt (nåja, det är i alla fall lite råg i, även om det är mycket sirap också). På grund av allt bakande och repeterande har jag inte hunnit promenera med hunden idag. Men det finns andra i familjen som inte ska ut och giga på tisdag och som dessutom är sämre än jag på att baka, men desto bättre på att promenera hund.

Nu hörde jag just hur vattenkokaren i köket slog av, det betyder att om fem minuter är teet klart, och då blir det te och nybakat bröd på sängen. Så det så!

Dagboksblad 18 oktober 2008

Och inte fick man sovmorgon heller. Frun skulle ha med mig på en hundpromenad, och då gäller det att inte sova bort hela förmiddagen påstod hon. Fan tro´t. I alla fall, efter frukost blev det en nästan tvåtimmarspromenad, och eftersom vi gick förbi golfbanan kunde vi konstatera att det snart borde vara färdigspelat där. Bra, då kan man börja släppa hunden lös så hon får spinga lite.

När hunden var färdiggådd åkte vi iväg till ett närliggande köpcentrum för att köpa en glödlampa. Det låter lite märkligt, men i en av våra lampor vill jag ha en svagt färgad lampa, och det finns inte att få tag i överallt. Förutom glödlampa hittade vi också den perfekta ljuslisten att sätta ovanför diskbänken. Men eftersom vi inte visste hur många meter vi behövde blev det inget köp, men vi fixar det i veckan.

När glödlampa var inhandlad (ja, det blev lite mer också) satte jag mig för att förbereda mig inför tisdagen. På tisdagar arrangerar IOGT-NTO i Sollentuna något som kallas för Kulturkafé för daglediga. Det betyder att varje tisdag mitt på dagen har de kafé med någon slags kulturell underhålling, och på tisdag är det jag som är kulturen. Jag ska spela gitarr och sjunga Bellman står det visst på programmet. Därför ägnade jag några timmar åt att repetera lite texter. Sedan blev det dags att börja förbereda middagen. "Min fader konungen" fyllde år, men i stället för att åka hem till dem och ha en spattig hund lös i deras lägenhet (näe, dom var inte på landet) tyckte jag det var bättre att dom kom till oss. Till middag serverades det Drottningholmskrutong (gratinerad toast med champinjoner och sigelsmör), Cour de filet provancale och chockadmossé, vilket kräver en viss förberedelse.

När föräldrarna så småningom åkt hem var det dags för en hundpromenad och sedan försjönk vi i TV-soffan framför Snuten i Hollywood 3. Himla bra film, utmärkta skådespelarinsatser, et gripande och viktigt manus, fint filmat och en underbar scenografi, jag förstår inte varför inte den filmen fick en enda Oscar när den kom.

Dagboksblad 17 oktober 2008

Sista arbetsdagen på veckan. Möte mellan 9 och 14, utan lunchpaus. Sånt funkar inte, så jag lämnade ett möte i förtid och klämde i mig en panpizza på 4,45,65 min.

För en gångs skull försökte jag åka hem tidigt från jobbet och lyckades. Nästan. När vi handlat och käkat middag drog vi en sväng till IKEA, och sedan hem för att hinna göra fika till doobidoo, men som tidigare skrivits, det sket sig. Efter att personligen ha ingripit i eländet lyckades jag i alla fall spela in större delen av programmet. Men det var en besvikelse. Visserligen var Peter Apelgren med och det kan höja det mesta till skyarna, men som balans till hans genialitet hade dom bjudit in alfabetsbarnet Caroline af Ugglas. Snacka om att hon lider av boksavskombinationer, där ADHD bara är förnamnet. Jag står inte ut med människan! Nu ska jag lägga mig strax så man får sova länge, för det behöver jag.

Nu har det jävla Idolhelvetet brakat löst på allvar

Stod nere i köket och gjorde fika så att det skulle vara klart till åtta. När jag kommer upp till TV:n konstaterar jag för det första att familjen ska titta på idål, jag som trodde vi skulle se på doobidoo och mysa tillsammans (idål kan man ju spela in). Men i helvete, dom skulle se på idål, och inte nog med det, dom hade givit fullständigt fan i att spela in doobidoo dessutom. Gissa om jag är sur! Här har man spetsat in sig på doobidoo med bl a Peter Apelgren och kladdkaka med vispgrädde, och vad bjuds det? Ja, det vet jag inte, för jag står inte ut med att ta reda på det. Klarar inte av idol många minuter.

Det gäller att få feeling av rätt saker om man ska göra karriär

Igår hade jag och min chef det som ibland kallas för utvecklingssamtal, ibland planerings- och utvecklingssamtal, ibland kvartssamtal och hos oss IPM-samtal. IPM står säkert för något fint på engelska, men jag vet inte vad. I alla fall ska man diskutera kring ett antal påståenden och försöka värdera hur väl man lever upp till dessa påståenden och värderingar. Eftersom jag är chef är det extra viktigt att mitt uppträdande gentemot mina medarbetare främjar företagets mål. Ett av detta påståenden om hur jag som chef ska vara, löd "Demonstrate passion for business success". Jag förväntas alltså jubla när vi tagit en stororder i Indien på 5000 MSEK, och jag ska väl formligen lysa av gläde och salighet när vi fått ett swap-out-kontrakt och vår kund väljer att byta ut utrustning från en av våra konkurrenter til våra grejer. Men jag var tvungen att erkänna för min chef att på denna punkt är jag totalt värdelös. Jag kommer aldrig att gå i spinn när vi knipit en order mitt framför ögonen på vår värste konkurrent. Jag tycker livet är större än så, och jag kräver betydligt mer än det för att bli lycklig. Sorry Janne, du kanske skulle se dig om efter en mer passionerad projektkontorschef.

Dagboksblad 16 oktober 2008

Det är rätt segt att stiga upp när det är mörkt ute, och man inte har hunnit sova så många timmar. Men det går. Klockan 8 i morse började möteshelvetet. Det pågick sedan i stort sett fram till halv sex. Dock hann jag käka lunch, en portion lammstek och ungsbakad klyftpotatis på under 7 minuter.

Efter middagen, som blev ganska sen eftersom både jag och fru kom hem sent, vidtog en stunds familjär samvaro. Vilket betydde att vi satt i TV-soffan och tittade på Djurpolisen på Animal Planet och fikade. Sedan skulle jag bara jobba lite och sen gå och lägga mig. Dessvärre verkar det inte bli "lite" utan snarare "lite mer".

Dagboksblad 15 oktober

Tidigt som fan i morse kom taxin och hämtade mig, för att ta mig till Bromma flygplats för vidare transport till Göteborg. Väl framme på Hisingen vidtog möten fram till lunch, sedan ytterligare arbete och sedan bestämde jag mig för att ge fanken. Jag tog båten över till Rosenlund och började sakta flanera inte mot de centrala delarna av Göteborg. Dessvärre var det ett minst sagt jävla väder, och jag blev BLÖT. Men jag kunde ju inte låta lite pissväder hindra mig från att flanera i Göteborg. Några timmar senare tog jag taxin ut till Landvetter.

När jag kommit hem käkade jag middag och sedan var det dags att gå på kvällspasset. Och det lär väl pågå ytterligare några timmar.

Dagboksblad 14 oktober 2008

Tidigt som fan i morse åkte frun till Finland, så det blev jag som fick den stora äran att lämna hund på dagis. Och jag fick faktiskt den stora äran att hämta Ia också, och då aktualiserades frågan igen. Hon som äger hunddagiset frågade mig hur det gick med hundköparplanerna. Och detta bara för att vi för några månader sedan frågade hur mycket det skulle kosta att ha ytterligare en hund på dagis.

Kvällen ägnades delvis åt att uppvakta en tempelbroder som fyllde 70 år. Det var trevligt, vi åkte hem till honom och fikade och pratade i några timmar. Väl hemma tittade frun och jag på Cesar Millans program från i måndags, som vi spelade in eftersom jag inte var hemma. Och efter några timmars arbete kommer det att vara läggdags.

Dagboksblad 13 oktober

Första arbetsdagen på en helt oförstörd vecka. Också den arbetsdag som innehåller ett av veckans finaste ögonblick. Vid förmiddagskaffet är det jävligt långt till nästa måndag morgon!

Kvällen ägnades åt två aktiviteter, dels ett ordensmöte och dels arbete. Ordensmötet kan jag ju inte beskriva vad det handlade om eftersom ritualen är hemlig, men jag kan säga så mycket att det i alla fall var väldigt trevligt att träffa bröderna och umgås en stund. Om jobbet kan jag säga en hel del, men det är det ingen som är intresserad av, så det skiter jag i. Nu ska jag emellertid jobba en stund till, och sedan är det läggdags. (Det är det egentligen för länge sen, men jag är inte färdig ännu.)

Dagboksblad 12 oktober 2008

Dagen började med morgonfika, sedan var det frukost och sedan blev det bråttom att hinna in till stan för att möta Tristan med flock för en höstpromenad. Den promenaden beskrivs utmärkt väl i Hannahs blogg, så varför skriva om den här? Nä, vill ni läsa så gör det där. Varje gång vi har umgåtts med andra hundägare slås jag av samma tanke. Vad enkelt umgänget blir när man har samma intressen, men framför allt förstår varandra. Bland hundägare är det inget konstigt att en hund sitter i knät när man fikar, eller stjäl ett bullpapper från bordet, eller skäller på idioter som har mage att passera för nära eller går och tigger godis. Det är så himla skönt att vara bland gelikar. Som jag hört någonstans och säkert redan skrivit: Folk som inte har hund tror att hundägare är lite konstiga. Vi som har hund, vi vet att det är så. I alla fall, tack Hannah & co för en underbar söndagspromenad.

Eftermiddagen ägnades åt hundplågeri. Rycka öronhår, klippa klor, klippa mer pälst och kamma. Ia har nu på allvar börjat hata trimbordet. Så fort det kommer fram går hon och gömmer sig, och vägrar komma fram trots att vi lockar med godis och andra saker som går att äta. Hon är smart, hundskrället.

Dagboksblad 11 oktober 2008

Då plikten som världens barn-samordnare i vår kommun kallade, steg jag upp redan halv åtta för att hinna vara i tid vid vår insamlingscentral i kommunen. Trots en del tramsiga föreningar som inte gjorde som vi bestämt, och trots att vi blev bortkörda fast vi hade tillstånd, och trots att en av medarrangörerna i Världens barn-insamlingen, tillika en av de största bidragstagarna av de insamlade medlen, inte ansåg sig ha folk till att skramla bössa, men väl stå med egen monter i köpcentrumet, måste jag ändå säga att det varit en lyckad dag. Vi drog i hop drygt 90.000 kronon, vilket är ungefär lika mycket som förra året.

När jag bortemot sex var färdig med Världens barn för i år, åkte hemåt på Vespan, kände jag att en lite längre Vespatur var precis vad jag behövde för att rensa skallen. Så jag drog iväg på en tur, och kom hem en knapp timme senare. Det var väldigt trevligt. Det var varmt och skönt ute.

Kvällen har ägnats åt att titta på världens barngalan på TV, och det var inte alls lika dålig som förra året. Det var inte alls samma fadda eftersmak som jag fick förra året av Anders Lundin. (Se förra årets blogginlägg för mer info.)

TV-kvällen avslutades med att titta på Sing-a-long. Ett program som egentligen inte är så himla bra, men kan bli ganska anständigt med rätt artister. Idag var det bl a Peter Apelgren och Anna Mannheimer. Och då blir det jävligt bra. Fan vad jag skrattade. Har inte haft så roligt på den här sidan midsommar. Det kan med andra ord inte bli roligare idag, lika bra att gå och lägga sig.

Dagboksblad 10 oktober 2008

Det var lite segt att stiga upp kvart i sju i morse, efter knappt fem timmars sömn, men det var bara att bita ihop. Mötena har liksom gått i ett hela dagen. Tur att att jag hade en lunchdate inbokad med en numer avlägsen arbetskamrat. Det blev drygt en timme då vi kunde sitta och tycka synd om varandra och "klia varandra på ryggen". Sånt behöver man ibland när tempot blir för högt.

När jag kom hem efter jobbet kände jag att jag inte orkade göra någonting, allra minst laga mat, så det blev grillade revbensspjäll från Ica till middag. Himla gott. Sedan har jag sovit en stund i TV-soffan, men väcktes brutalt när Idolhelvetet bröt ut. Då tog jag mig ner till datorn i stället. Det blir väl lite fika vad det lider och sedan borde man lägga sig. Före klockan två lämpligen, för imorgon är det insamling till förmån för världens barn, och jag är ju kommunsamordnare för fanken.

Dagboksblad 9 oktober 2008

Nu börjar veckan gå mot sitt slut, vilket är bra för det har hittills varit en jobbig vecka. Jag kan ju inte direkt påstå att jag satt och sov på jobbet. Fast det var nära, men inte för att det inte hände något utan för att jag sovit för lite på nätterna och börjar bli lite trött. När jag avslutat ett möte strax efter fem insåg jag att jag lovat laga middagsmaten idag, så det blev till att rusa hemåt och börja brassa käk. För att inte kvällen skulle bli tråkig hade jag ett styrelsemöte i villaägarföreningen inbokat. Det var dock snabbt avklarat, så då kunde jag gå hem, prata lite läxor med äldsta dottern, fika lite med familjen och sedan sätta mig och jobba. Det har jag nu gjort en stund, och jag lär nog få sitta till bortemot två i natt också för att bli färdig med det som ska vara klart till i morgon.

Dagboksblad 8 oktober 2008

I morse steg jag upp klockan fem, taxin kom klockan 6 och planet gick klockan 7. Jag var väl sådär lagom pigg. Jag sov rätt bra på planet, men vaknade till då det hördes en jävla smäll. Hade jag inte varit fastspänd hade jag flugit upp i taket. Det visade sig vara piloten som satte ner kärran lite väl oförsiktigt när vi skulle landa. Och den övriga personalen i planet var inte sena att utnyttja tillfället. När flygvärdinnan som vanligt skulle hälsa oss välkomna till Göteborg sa hon "som ni alla märkte så har vi nu landat......."

När dagens möte var avslutat, lunchen uppäten och jag hade träffat lite folk och jobbat undan lite, tyckte jag det var dags att lämna Lindholmen. Jag tog båten över till Rosenlund, promenerade Kungsgatan till Västra hamngatan för att dricka lite kaffe på favoritkafét. Sedan är det fortfarande en stund kvar innan det är dags att ta taxi ut till Landvetter. Jag börjar då promenera genom stan för att njuta av det fina höstvädret, men blir avbruten av vår sekreterare som också är med till Göteborg. Hon är kvar på Lindholmen men vill träffa mig inne i stan för att vi tillsammans ska ta taxi till Landvetter. Jag tycker det är lite knappt om tid, men hon säger att det ordnar sig. En stund senare ringer hon och säger att hon är på båten och strax är framme vid Rosenlund. Problemet är att hon inte hittar i stan, och jag ska försöka guida henne till Domkyrkan där vi kan mötas. Jag går dit, hon dyker inte upp, jag ringer henne, hon svarar inte, jag ringer igen, hon svarar inte, jag hittar henne inte vid Domkyrkan, jag ringer henne, hon svarar inte för sjuttonde gången heller, klockan börjar bli mycket, jag börjar undra hur jag ska hinna med flyget.................. pust.

Så småningom kommer hon springande från helt fel håll. Dels hade hon frågat någon om vägen som definitivt inte hittade och dels hade hennes batteri tagit slut i telefonen. Men vi hann med flyget.

Väl hemma hinner jag bara lämna datorn innan det är dags att bege sig till möte i IOGT-NTO-föreningen för att lyssna på föredrag om staden Sundbybergs historia. Nu är jag hemma, är jävligt trött och tänker sova!

Dagboksblad 7 oktober 2008

Efter jobbet idag var det dags för Tempelmöte. Det började redan klockan fem, och hem kom jag först nyss (strax efter 11). Vad jag gjorde mellan 17 och 23 är en väl förborgad hemlighet för alla som inte innehar minst fjärde graden inom Tempel Riddare Orden. Men trevligt hade jag. För att inte tala om de som idag fick möjligheten att recepiera i denna grad. (Recepiera betyder inträda i, eller erhålla, eller befodras till.) Nu ska jag jobba några timmar och sedan sova några timmar och sedan stiga upp. Klockan 6 kommer taxin för att ta mig till Bromma, så runt 5 måste jag väl stiga upp. (N.B. denna gång ska jag inte sätta någon bulldeg.)

Dagboksblad 6 oktober 2008

Och så har arbetsveckan dragit igång i full fart igen. Men numer har måndagskvällarna blivit lite speciella. Då tittar vi på Cesar Milan jävla program på TV4+ (som vi numer har med perfekt bild). Frun och jag tittar på det tillsammans, och diskuterar livligt vad vi ser. Vi är rörande överens om att allt inte är bra, så vi sitter och konstaterar hur jävla bra hundägare vi själva är. Programmet har blivit som en sån där magisk spegel som man kan titta i och så ser man sig själv som oerhört vacker hur jävlig man än ser ut. Nu ska jag jobba en stund, och sedan är det läggdags.

Vissa saker borde det vara dödsstraff på

Till exempel serverande av någon svart jävla sörja som man kallar espresso. På lunchen följde jag med en arbetskamrat till något suspekt hak där vi tänkte dricka lite kaffe efter maten. Jag beställde en espresso, och för det första serverades den i en alldeles för stor pappmugg, så när jag fick den var den redan kall. Dessutom var den inte ens på 2 cl. En espresso ska vara på mellan 3 och 4 cl. Och slutligen saknade den fullständigt crema. Jag begärde att få en ny, och då fick jag mycket. Men fan vad blaskigt det var. Då gav jag upp och gick ut.

Dagboksblad 5 oktober 2008

Söndag, en dag som gått i hundplågandets och bakandets tecken. Vi har kammat och klippt hund, och inte minst, schamponerat henne. Hon har ju löpt i tre veckor och skall tillbaka till dagis i morgon, och då vill dom att hon ska vara nybadad.

Jag har också bakat grovt rågbröd med surdeg och kryddat med kummin (himla god kombination), VR-limpa (eller sötlimpa eller skogaholmslimpa eller farfarslimpa eller sirapslimpa eller nåt annat, men ni vet sånt där bröd som är så gott med en skiva rå falukorv på) och slutligen bergis (eller barkis, lite beroende på var man bor i landet). Man kan säga att kvällstet på sängen om en liten stund blir extra trevligt kväll.

Dagboksblad 4 oktober 2008

4 oktober, för 25 år sedan, SAF:s manifestationsdag mot löntagarfonter. 4 oktober i år, Hembakningsrådets manifestationsdag för kanelbullar. Retoriken lär oss att det är lättare att få med sig folk för någont än mot något. Vilket bevisas av att jag för 25 år sedan inte steg upp halv fem den 4 oktober för att skriva plakat till demonstrationen mot löntagarfonder, men väl steg upp halv fem i morse för att baka kanelbullar.

När jag satt degen gick jag och la mig igen. Bortemot sju steg jag åter upp för att baka ut bullarna. Sedan gick jag och la mig igen. När det blev dags att baka av bullarna fick frun det förtroendefulla uppdraget, själv hade jag begivit mig till dagens tempelmöte. Vi började klockan 10 med repetition och sedan var det möte klockan 13. Därefter var det middag och sedan dags att åka hem. Familjen hade då redan käkat middag så vi röjde lite inför kanelbullefrossan då några vänner skulle komma.

Yngsta dottern lyckades klämma i sig 10 kanelbullar, en mer än förra året. Sedan har vi tittat på Doobidoo, inspelat från igår, och nu börjar det så smått bli läggdags för de som steg upp tidigt i morse.

Dagboksblad 3 oktober 2008

Sent hemkommen i kväll också. Efter middagen åkte jag iväg för att tillsammans med bröder i vårt ordenssällskap träffa det som i föreningssverige skulle kunna kallas för förbundsstyrelse. I ordenssällskapet heter det det högsta rådet. Dom hade nämligen konferens i den kungliga huvudstaden under denna helg. Vi hade några frågor till dem, bl a en som handlade om årsredovisning. Det högsta rådet hade i våras skickat ut direktiv om hur den skulle göras, och vi ifrågasatte det sättet. Efter en stunds diskussion kunde jag inte vara tyst längre utan sa vad jag tyckte. Och det tog som det heter hus i helvete. Han som låg bakom förslaget kände sig tvungen att efter min fråga påpeka att han var auktoriserad revisor sedan 40 år tillbaka, och dessutom certifierad att få revidera kommuner och landsting. Och då undrar jag, vad sa ja egentligen. Han måste ju ha uppfattat det som att jag ifrågasatte hela hans yrkeskompetens, och det gör man tydligen inte ostraffat. Problemet är bara att jag blev inte ett dugg imponerad av hans CV. Jag är väl för dum för att förstå att jag borde blivit imponerad. Dessutom hävdar jag fortfarande att bara för att han är en duktig revisor betyder inte det att hans förslag är bra.

Det hela slutade med att vi nästa år egentligen får göra som vi vill göra, vilket han hävdade att vi fått redan i år, men så tolkade vi inte direktivet. Men det är väl bra att han inser att han har fel. Att han sedan väljer en bakväg ur problemet må väl vara hänt då.

När jag kom hem gick vi en promenad med hunden, och nu är det läggdags. I morgon bitti, runt halv fem ska jag gå upp och sätta en bulldeg, så att vi kan få kanelbullar på kanelbullens dag.

Dagboksblad 2 oktober 2008

Idag fick jag inte åka Vespa så långt när jag skulle till jobbet, bara de vanliga 7 kilometrarna till jobbet. Men turligt nog hade en av mina konsulters företag bjudit hela min avdelning på boule-spel med middag inne i stan, då då fick jag köra både till stan och sedan hem igen. Så även idag har det blivit en rejäl Vespatur.

Det är roligt att spela boule, men jag finner inget som helst nöje i att tävla. Umgås, det är däremot trevligt. Vi satt och pratade ganska länge efter middagen, så det blev ju väldigt sent innan jag kom hem. Men nu är jag hemma, och ska sova

Dagboksblad 1 oktober 2008

Det är trevligt att vara fackligt förtroendevald. Då kan man få åka på endagsutbilning på andra sidan stan, och vad passar väl bättre än att åka Vespa dit. Så strax efter nio grenslade jag min 300 GTI Super och drog iväg. Dessvärre var det inte mer än 30 minuters körning, men ändå. Utbildningen var i retorik, eller konsten att övertyga. Jag vill absolut inte påstå att jag är en god talare, men jag har redan läst böckerna och försöker redan tillämpa det som jag läst om. Det jag behöver nu för att bli en god talare är övning, övning och åter övning. Med feedback. Därför gav inte utbildningen mig särskilt mycket, mer än en trevlig dag. På kvällen käkade vi gemensam middag, och vissa hade fått i uppgift att hålla några korta middagstal.

Nyss hemkommen från middagen återstår bara att jobba lite innan jag får gå och lägga mid.